För minnen och grunda analyser i stunden

Bond-serien blev annorlunda, och i min mening främst bättre, efter att Roger Moore lämnade serien och Timothy Dalton tog över. Jag anser dock att Dalton hade lite svårt att göra en egen minnesvärd tolkning av James Bond. Det lyckades dock Pierce Brosnan med!

 

Nu har jag sett "Goldeneye" och det är den första filmen sedan "The Spy Who Loved Me" som jag tycker var riktigt bra och minnesvärd, men det ska även påpekas att jag upplevde Daltons filmer som bra. "Goldeneye" är dock något mer. Det är svårt att säga vad det beror på, men ibland är jag uppenbart mer road av något i jämförelse med annat utan att direkt kunna sätta fingret på vad det är.

 

"Goldeneye" hade jag sett förut, och jag har en del svaga minnen från när jag gjorde det. Filmen släpptes 1995, och jag såg den inte på bio, utan på VHS, så antagligen såg jag den året efter, när jag var 14 år, därav finns det en del minnen kvar.

 

Som jag minns det var jag dock måttligt imponerad av "Goldeneye". Jag minns det som att jag störde mig enormt på scenen i början när Bond faller in i ett flygplan och att skurken inte dör direkt i slutet efter ett högt fall. Vad an denna önskan efter realism kom ifrån vet jag inte, men kanske hade jag en tro på att James Bond skulle vara verkligt? Antagligen var det så, men nu ser jag det väldigt annorlunda. Speciellt scenen där i början med flygplanet var väldigt snygg.

 

Jag tror även att jag lånade "Goldeneye" av min högstadielärare Gunnila Swärd. Av vad jag kommer ihåg hade hon någon form av prenumeration gällande nya filmer som vi sedan ibland fick låna.

 

Det blir en aning hoppigt det här inlägget, men jag gillade verkligen "Goldeneye" nu, och får därmed helt omvärdera alla år jag gått runt och trott att jag tyckte det var en dålig film :-). Brosnan ger ett minnesvärt avtryck, kul med Sean Bean som skurk och snygg biljakt med stridsvagn. Även Izabella Scorupcos roll är hygglig och den kvinnliga skurkrollen är rätt tuff.

 

Som slutkläm är "Goldeneye" den första Bond-filmen som kom i mitt "medvetna" liv. Jag lyssnade på låten "Goldeneye" med Tina Turner och ville spela TV-spelet med samma namn som var något utöver det vanliga på den tiden, vilket jag dock tror aldrig hände :-). Jag är nästan lite glad över att "Goldeneye" var bättre än jag mindes det, för den har ändå en liten plats i mitt liv :-).