För minnen och grunda analyser i stunden

Av vad jag kan komma ihåg har filmen "Jurtjyrkogården" alltid funnits i mitt medvetande. Som med mycket annat kan jag inte komma ihåg när jag hörde talas om filmen första gången, utan den har alltid funnits där. Den kom ut 1989 när jag var sju år, och alldeles för ung för att se skräckfilmer. Det är väl också i en ålder då lite äldre personer kan berätta om saker för en och som en blir väldigt tagen av. Jag har för mig att under den tiden när filmen kom ut och några år senare, så pratades det om att "Jurtjyrkogården" är den otäckaste film som finns. Det tror jag dock verkligen inte den är känd som, men för mig var det så. Hade en sett "Jurtjyrkogården" kunde en se allt.

 

Igår var konstigt nog första gången jag såg "Jurtjyrkogården". Det har nog främst med att jag började se filmen för kanske 20 år sedan, men att jag inte såg klart hela. Det har nog gjort att jag inte orkat se den igen, eftersom jag typ sett den förut. 

 

Hursomhelst passade det att se "Jurtjyrkogården" igår med anledning av att jag tidigare under dagen sett "Cujo". Det blev lite av en dag tillägnad Stephen King så att säga.

 

Vad tyckte jag om filmen? Ja det är ingen kalkon. Rätt skrämmande faktiskt, och den håller hyggligt fortfarande. I svenska mått är väl dock saken att mannen arbetar och kvinnan är hemma med barnen något förlegad. Jag blev även fundersam på, precis som i "Cujo", hur de små barnen som är med i filmerna, och har framträdande roller, har behandlats med tanke på att filmerna är skräckfilmer. Vilken hänsyn togs mot dem, fick de se filmerna efteråt osv? I övrigt är väl själva premissen för filmen rätt märklig och oförklarad, men det är knappast "Jurtjyrkogården" ensam om när det gäller skräckfilmer. 

 

Sammantaget är nog "Jurtjyrkogården" främst en skräckklassiker för mig, för den stora massan är den nog främst en hygglig skräckfilm i mängden.