För minnen och grunda analyser i stunden

En Bond-film om dagen är väl bra för magen... Ibland ska en väl inte skriva vad som kommer upp i huvudet, eller så ska en det. Det är ju trots allt inte bara försök till intelligenta tankar som kommer upp i mitt huvud :-).

 

Igår såg jag "Never Say Never Again", den Bond-film där Sean Connery helt plötsligt kommer tillbaka som James Bond efter flera års frånvaro. Den är även en annan version av "Thunderball". Det är dock inte mycket som är väldigt likt filmen "Thunderball".

 

Det var befriande att se Sean Connery som James Bond igen, han är i mitt tycke klart bättre än Roger Moore. Han är snyggare och spelar rollen mer seriöst. Även filmerna där Sean Connery är med är seriösare. De har en del humor men klarar sig oftast från att bli fåniga, vilka många av Roger Moores filmer är.

 

"Never Say Never Again" är således en mer seriös Bond-film, men för den delen inte speciellt minnesvärd förutom skurken Largo. Den kändes rörig, och så mycket mer har jag inte att säga om den.

 

"A View to a Kill" är Roger Moores sista Bond-film och en film jag har för mig att jag hade inspelad på ett VHS-band en gång i tiden. Den är i likhet med andra Bond-filmer med Roger Moore fånig, men den lyckas hålla sig borta från den värsta farsen. Skurkarna Zorin och May Day är minnesvärda. Det är även bra action-scener, speciellt den på Golden Gate-bron. Bond-bruden Stacey Sutton är dock i klass med Britt Eklands Mary Goodnight, det vill säga usel. Till sist är musiken rätt bra i filmen.

 

Nu ska snart Timothy Dalton kliva in som James Bond, spännande att se hur det blir :-).