För minnen och grunda analyser i stunden

Igår hade jag en mycket trevlig dag där vi var i Hässleberg och firade pappa. God mat och trevligt sällskap.

 

Väl hemma var vädret uselt och suget på att göra något annat än att stanna kvar hemma lågt.

 

Jag bestämde mig därför för att kika igenom ett par rysare, skräckfilmer, eller vad det ska kallas.

 

Först såg jag John Carpenters klassiker "Christine". Den film som är baserad på en bok av Stephen King om en bil som styrs av någon form av demon. Det låter ju superdumt, men är originellt. Jag kan även tänka mig att jag sett delar av filmen förr om åren. Hursomhelst gillade jag filmen, vilket jag antog att jag skulle göra eftersom det är Carpenter som regisserat. Filmen har även en, till skillnad från mer moderna filmer, en fiktiv ton, vilket jag upplevde som avslappnande. Jag slogs även av männens respekt vid mötet med kvinnor och de bra specialeffekterna. "Christine" bjuder å andra sidan inte på några överraskningar och var säkert inte nyskapande ens på sin tid, men bra underhållning absolut.

 

Sedan såg jag den kritikerrosade filmen "Annihilation" som jag blev riktigt besviken på. Jag vet inte vad som är sämst, manuset eller regin? Den är också baserad på en bok, så jag vet inte riktigt vem jag ska kritisera, men filmen handlar om att något utomjordiskt har skapat en zon i USA där DNA och gener förändras så att livsformer blandas. Myndigheterna har försökt undrersöka platsen, men ingen de har skickat in har kommit tillbaka. Helt ok idé, men sedan blir det pannkaka. Jag har oftast inget emot att det tas friheter med rimligheten i filmen, men när det går utanför det rent övernatnurliga blir jag trött i ögat... I filmen skickas några relativt unga kvinnliga forskare in i zonen, varav huvudpersonen mest hänger på av en slump. Inte för att vara fördomsfull, men de framstår inte som ett realistiskt forskargäng. De går vidare in i zonen med vapen, men utan hjälmar eller annan skyddspersonal, trots att soldater tidigare har försvunnit i zonen. De lämnar sedan varandra flera gånger trots att de överfallits och dödats, samt att de ibland minns vad som hänt tidigare och ibland inte. Det är stötande dåligt! Sedan verkar inte manusförfattarna vetat hur de ska få ihop allting, så slutet ger inga svar. Det känns lite som "Lost" eller "Twin Peaks", vi har en bra idé men vi vet inte vad vi ska göra av det riktigt. Det kan ju framstå som intelligent, men är snarare korkat. Sammantaget har jag väldigt svårt att förstå de positiva recensionerna.