Rossellini och Bergman
Det verkar rulla på i Kabul ungefär som förmodat. Talibanerna har inte för avsikt att hindra plan att landa och lyfta från de länder som vill evakuera människor från Afghanistan, men eftersom mängder av människor ser en möjlighet att lämna Afghanistan blir det kaos runt flygplatsen.
Hur det blir i landet efter den initiala omställningsfasen framstår dock som mycket ovisst.
Men nu får det räcka med Afghanistan.
Det här blir en något märklig vändning av inlägget, men det får bli så. Vi har kikat på ett par filmer i veckan om familjen Rossellini och Ingrid Bergman vid namn "Familjen Rossellini" och "Jag är Ingrid". Det passar bra för oss att se filmer om svenskitalienare, och personligen hade jag tidigare inte mycket kunskap om varken familjen Rossellini eller Ingrid Bergman. Jag har inte sett en enda film av Roberto Rossellini, och Ingrid Bergmans filmer har generellt varit lite för gamla för mig, även om jag sett "Casablanca" och "Höstsonaten" för länge sedan. Ingrid gav ett intressant intryck. Blyg, men med stort mod. Hon verkar dock ha varit i min mening lite märklig mot sina barn. Hon verkar ha tänkt på sig själv främst, och inte på sina barn. Det uppfattade jag som lite ovanligt.
Kommentarer
Trackback
