För minnen och grunda analyser i stunden

I somras när jag inte hade några böcker att läsa vid ett tillfälle beställde jag ett par av de klassiker som ialf i Sverige anses vara ett par av världens bästa böcker. Den första var "Gösta Berlings Saga" och den andra "Lysande Utsikter". Den förra läste jag ut för rätt länge sedan, och var väl inte så där väldigt imponerad. Nu har jag läst ut den senare, och är inte heller så imponerad av den.

 

I "Lysande Utsikter" får vi följa Pip som går från fattig till rik och sedan till fattig igen. Han får inte sin stora kärlek och han flyttar under en period till London från landsorten. På det får han kontakt med en brottsling och det blir några rätt väntade förvecklingar. Allt det här presenteras på typ 500 sidor, vilket är alldeles för mycket text, även om texten flyter på rätt bra. Det måste jag ge Dickens. Nu läste jag förvisso på svenska, så det kanske främst är översättaren som är bra. Det tog ett tag att ta sig igenom boken, och det var väl inte alltid ett nöje, men helt ok ändå. Jag har dock svårt att se den extrema storheten i "Lysande Utsikter", men det har säkert en del med när den skrevs.

 

Det här får mig att minnas när jag som barn läste "Oliver Twist". När jag läste baksidan på den boken var jag väldigt förväntansfull, men sedan när jag började läsa upplevde jag boken som rätt trist. Svårt att säga om det skulle vara samma nu, men den känslan återspeglas efter att ha läst "Lysande Utsikter".

 

Ja, ja, ibland blir jag imponerad av klassiker, och ibland blir det som nu, jaha var det inte mer än så här?