För minnen och grunda analyser i stunden

Jag märker ofta på mig själv och på andra att önskan gällande hur något ska vara är större än vad något är. Det är knappast något nytt fenomen med confirmation bias osv, men det känns ofta som vi gärna glömmer bort det i vår önskan att något ska vara på ett speciellt sätt. Det blir säkert inte heller lättare genom att mycket är på flera sätt samtidigt.

 

Jag läste exempelvis en undersökning i veckan om att knarkandet är större bland "fattiga". Regeringen har dock hävdat annorlunda, vilket jag alltid tyckt känts konstigt. Jag kan tänka mig att en vänsterregering gärna ser att de fattiga råkar illa ut på grund av de rikas beteende, och då inte ser hela bilden. Det är väl lätt gjort, samtidigt som bilden sannolikt inte är helt svart eller vit.

 

Detsamma gäller cirkusen kring Ebba Buschs husköp. Hon är inte min favorit, men är det verkligen så mycket som tyder på att hon gjort något fel? Känslan är även där att de som står på de "svagas" sida gärna vill att Ebba ska ha varit en hjärtlös jävel här.

 

En tredje grej är det som genom åren kommit fram kring adoptioner. Jag kan tänka mig att många adopterar för att de vill tro att de gör något gott. Att barnet vill komma till dem, och att allt är bättre i Sverige. Det går ju dock inte komma ifrån att mycket kring adoptioner är/har varit en industri, och måste alltid ett fattigt och risigt liv vara sämre än ett liv i överflöd? Det senare ska också sättas i relation till att rivas upp från allt en känner till för att "få" komma till Sverige.

 

Jag må ha fel i alla de här antagandena, men jag är ändå rätt säker på att hur folk "vill" att världen ser ut spelar in i mycket av det här.

 

I övrigt såg jag nyss klart "I huvudet på en brottsling" på Netflix. Lite rörig serie, men samtidigt intressant. När jag ser de här true crime-grejerna känner jag att jag faller tillbaka i mitt gamla intresse för psykologi :-).