För minnen och grunda analyser i stunden

Igår ägnade jag halva dagen åt att läsa Ola Sandstigs bok - "De apatiska barnen: och samhället som svek". En ovanligt välskriven bok måste jag säga. Jag tycker ofta att liknande böcker känns lite hafsiga, men det gjorde inte den här.

 

Sandstig bygger vidare på sin Filter-artikel i boken och tar upp några exempel där apatiska barn har fejkat och där andra sett att de fejkat, eller kanske snarare blivit tvingade att fejka. Han tar även upp att det är väldigt ovanligt att barnen lidit av muskelförtvining eller liggsår, trots att de varit apatiskt liggande i sina sängar, vilket är märkligt, speciellt det förra.

 

Det mesta var bekant för mig, men det var nytt för mig att många av barnen fått diverse lugnande medel utskrivna och att de undersökningar som visat på att barnen inte varit drogade av sina föräldrar eller andra haft rätt stora brister. Ännu större brister hade den undersökning som visade att barnen hade onormala stressresponser.

 

Boken förklarar inte allt, men den ger en väldigt bra överblick över situationen med apatiska barn i Sverige. Situationen är verkligen inte sådan som Tamas försökte få den till när det begav sig.

 

Personligen har jag endast haft några få erfarenheter med apatiska barn och urvalet är därmed för litet för att egentligen säga något, men det överensstämmer med det som Sandstig skriver om i sin bok. Jag skulle kunna skriva mer detaljer här utan att bryta någon sekretess, men läs boken istället, det som framgår där överensstämmer som sagt med de upplevelser jag har. Jag har inte stött på någonting som motsäger det Sandstig skriver om i boken.