Ebba och Didrik
Idag kände jag att ledigheten blev lite ensam och tradig. Jag hade inget planerat att se, läsa eller göra, vilket ledde till att jag fick leta fram något som jag kanske inte tänkt att prioritera, men som jag ände kände att jag borde få lite mer kunskap om. Därmed blev det att jag såg igenom serien "Ebba och Didrik". Det är en serie, som i likhet med mycket jag skrivit om under veckan, är något jag känt till så länge jag kan minnas, men ändå inte alls visste vad det är. Den blev dock lite mer aktuell för mig efter att jag för några veckor sedan lyssnat på en Värvet-intervju med Michael Lindgren,
Jag tror jag var för ung för att se "Ebba och Didrik" när den sändes första gången 1990, och jag har inte sett den senare heller. Serien handlar om två barn i en familj i ett idylliskt Sverige som lätt gör mig nostalgisk.
Det är en rätt skrikig serie, det skriks hela tiden, men annars tycker jag att den var bra. Skådespeleriet av barnen är riktigt bra, och stundtals är det bländande. Den är även lite "utmanande" med barn som blir förälskade i vuxna och kanske lite passé i att en kvinna utan åthävor tar tillbaka sin otrogna man. Så brister finns det absolut, men jag tycker det positiva överväger det negativa och serien var väl värd att se även som vuxen.
Kommentarer
Trackback
