Garbo och Callas
Det var inte mycket jag kände till om Greta Garbo märkte jag när jag såg dokumentären "Garbo, den gudomliga". Att hon var svensk från början och blivit stjärna i Hollywood var väl det jag kände till. Att det var stumfilm hon slog igenom med och att han bara lade av i den tidiga 40-årsåldern hade jag dock ingen aning om. Det senare är fräckt på något sätt, och jag vill nog tänka mig att det är rätt ovanligt, ialf nuförtiden.
Jag såg även "Callas med egna ord" om Maria Callas. Jag hade dock blandat ihop henne med Frida Kahlo, så dokumentären handlade om en operasångerska och inte om en konstnär. Det var inte bortkastad tid ändå, även om jag tittade lite halvhjärtat, för Callas gav ett väldigt gott intryck på mig. Hon pratade lätt om sina problem med ångest utan att överdriva eller tycka synd om sig själv. Som synes bara en dokumentär, men jag fick som sagt ett gott intryck av Callas.
I övrigt såg jag även "Arvet efter Pompeji" i veckan. Den gav inte bestående avtryck, men som vanligt när jag ser något från Pompeji blir jag istället intresserad av att åka till Herculaneum.
Kommentarer
Trackback
