I Am Legend

Ledighet är underbart, vilket jag brukar älta. Det finns så mycket tid att förkovra sig i allt möjligt då. Igår eftermiddag såg jag därmed filmen "I Am Legend" som jag tänkt att se under en ganska lång tid. Jag tror jag kom på att jag måste se den efter att ha sett en serie för rätt länge sedan om skräckfilmer där zombier var ett tema.
 
Jag hade sett delar av "I Am Legend" tidigare. Som jag minns det var det några som tittade på den i korridoren under universitetstiden. Jag kom då förbi av en slump och såg delar av slutet av filmen. Jag minns det som att jag upplevde filmen som spännande och fastnade lite.
 
Efter att ha sett filmen igår är väl känslan något ambivalent över vad jag tycker. Jag blir alltid fascinerad när det är foto av övergivna storstäder, New York i det här fallet. Hur naturen börjar ta över staden osv. Det är dystopiskt, men läckert på något sätt.
 
Däremot tycker jag att Will Smith spelar över i mycket och att det är lite väl typiskt Hollywood att det just är en snygg och väldigt vältränad snubbe som överlever. På sätt och vis är det kanske rimligt, men ger ändå mer känsla av Hollywood än verklighet. Det förvånade mig också att vattnet fortsatte fungera, men det kanske det gör. Det som dock nästan helt förstörde filmen var att Will Smith vid ett tillfälle blir räddad av en brud med ett barn mitt i natten då alla zombies är ute på jakt. Hur i helvete gick det till? På det stör jag mig även på att zombiesarna blir onaturligt starka osv, och kan hoppa omkring som apor.
 
Nu är filmen baserad på en bok, och det kanske skildras så i boken, men nog hade det gått att göra den här filmen mycket bättre? "I Am Legend" blir lite av en sämre version av "28 Dagar Senare".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0