För minnen och grunda analyser i stunden

Apropå Kim Wilde... Jag är väl sällan överentusiastisk när jag ska iväg på en konsert mitt i veckan och är trött och seg efter jobbet. Det var samma den här gången, men som vanligt blev allt toppen bara jag kom iväg.

 

Jag har försökt fundera kring hur mitt liv har sett ut gällande Kim Wilde. Låten "Kids in America" har jag inget direkt minne av när jag hörde första gången, men ett par andra låtar tror jag mig minnas att jag blev betagen av när jag hörde dem första gången. Främst är det låten "Cambodia" som jag har minnen av. När jag i de sena tonåren satt och laddade ner MP3:or var den låten med på någon samlingsskiva. De där asiatiska synth-tonerna tog mig direkt. Det är en mycket tilltalande och mörk poplåt där det lätt blir knottror på skinnet. Live var den om möjligt ännu mer fantastisk.

 

Ett annat minne har jag med låten "You keep me hangin on" som jag har för mig var med på en fysisk samlingsskiva som jag hade lånat av Magnus Wessman, och som låg på de senare spåren. Typ att det var ett par ritkigt bra låtar först, sedan några tråkigare, innan "You Keep me haning on" kom på slutet av skivan och livade upp lyssnandet. Den låten är något så intressant som en discodänga med en text som dryper av ilska. Det är dock en The Supremes låt från början, men Kim Wildes version är rätt mycket bättre.

 

De här låtarna har gjort att det sedan dess har funnits en rätt stor uppskattning från min sida mot Kim Wilde, och det utan att jag haft någon koll på henne som artist eller person. Det kändes ialf någorlunda självklart att jag skulle gå och se henne live när jag nu hade chansen.

 

För några år sedan fick jag även hennes två första album på LP av Johanna tror jag.

 

Innan konserten läste jag även på en del om Kim Wilde och blev ännu mer positivt inställd när jag såg att det är hon, hennes bror och far som skriver och producerar mycket av musiken. Mer genuin musik än jag trodde.

 

Hur var konserten då? Den var väldigt mycket bättre än jag trodde. Det var dubbla trumset, ett par gitarrister, körsångerska och även brorsan var med. Det var alltså fullt ös på scen, och många av de på skiva ibland något tama låtarna blev riktigt bra. Allra bäst var Kim Wilde själv som 62 år gammal fortfarande sjöng väldigt bra och verkade uppenbart tacksam över att få vara ute och turnera. Hon gav ett väldigt glatt och trevligt intryck samt skämtade mycket. Det hon sa mellan låtarna framstod även som spontant. Det var säkert dialekten, men hon påminde mig om Ricky Gervais :-).