För minnen och grunda analyser i stunden

Nu är jag främst väldigt förkyld. Halsen har nog släppt, men näsan bara rinner och rinner...

 

Igår hände något speciellt, jag såg Joel Gibb aka The Hidden Cameras på Stå i Örebro. I sak är det väl egentligen inget utöver det "vanliga", men det var det ändå... 

 

För en tid sedan såg jag att The Hidden Cameras skulle komma till Sthlm och spela på Kulturhuset. Jag frågade om Bias var sugen, men det passade inte honom. Sedan fick jag höra att Joel Gibb skulle göra en solo-spelning på Stå i Örebro för typ 60 personer. Givetvis köpte jag biljett, för det skulle väl inte kunna blir annat än speciellt?

 

...men för att ta ned det lite, The Hidden Cameras är nog ett rätt okänt band/projekt, eller vad en ska kalla det, för många, men för oss som var i indievängen i mitten av 00-talet är "de" stora. Det är svårt att definiera vad The Hidden Cameras är, för det är Joel Gibb som är allt, men han brukar ha med musiker och stora orkestrar på spelningarna, men som jag förstår det är han den enda egentliga medlemmen.

 

2007-03-11 skrev jag om The Hidden Cameras här med anledning av att jag upptäckt en låt av dem på Satins dansgolv, sannolikt "Ban Marriage", som är en fantastisk låt. Efter det har jag lyssnat en del, även om det främst har varit den låten och några till från den tiden. Bias däremot har jag för mig hade en del skivor, och många andra runtikring mig gillar The Hidden Cameras. Jag trodde dock att det var ett konventionellt band fram till ganska nyligen, och hos mig har "de" varit stora med anledning av det ovan. "De" har dock inte så många spelningar på Spotify som jag trodde.

 

Innan jag glömmer så skojade vi även med en tjej från Mississauga i Toronto när vi gick Inkaleden 2010 med anledning av albumet Mississauga Godamm med The Hidden Cameras.

 

Således har The Hidden Cameras varit en del av mitt vuxna liv. Det var därför nästan lite surrealistiskt att sitta på ett litet ställe i Örebro och se Joel Gibb uppträda live två meter framför. Det kändes nästan som en privat konsert, och den var fantastisk. Han var riktigt bra.

 

När han var klar med sitt framträdande kom han direkt till mig och ett par andra för att prata lite, men kanske främst för att han ville ha någonstans att sitta, så helt plötstligt satt jag där och pratade lite kort med en person vars musik ändå har varit en rätt stor del av mitt och mina vänners musikinstresse, och som jag aldrig trodde att jag skulle se live, och verkligen inte i Örebro av alla ställen. Det låter fånigt, men det kändes overkligt. Normalt sett är ju de här artisterna på scen, en ser konserten, sedan är det över, men nu blev det något annat, vilket jag även hade hoppats på :-).