För minnen och grunda analyser i stunden

Men vi börjar med att det förutom slutet av rubriken har varit en vecka utan större avtryck. Hoppat in som teamledare på jobbet förvisso. Kul att göra något annat, men knappast överväldigande. Jag har sett en del avsnitt av en serie som handlar om lögner genom världshistorien, men det återkommer jag till när jag är klar.

 

Igår såg jag The Ark på Skansen. Senast jag såg dem live var 2005 på Hultsfredsfestivalen, och då var de fantastiska, men frågan är om de inte var ännu mer fantastiska igår!?

 

Men jag tänkte berätta lite om mitt liv med The Ark. Som jag minns det jobbade jag på Malmbergs sommaren 2000. När vi stod och packade varor hade vi en radio på med kanalen P3, och där tror jag att jag hörde "It takes a fool to remain sane" första gången. Jag fastnade direkt, och det är fortfarande en fantastisk låt.

 

Det är väl kanske något sent just med The Ark, men mitt riktiga musikuppvaknade var på gymnasiet. Innan lyssnade jag mycket på musik, men jag förstod aldrig att musik även kunde vara en del av identiteten då. Det förstår jag egentligen inte heller nu, men jag har ialf nu förstått att det är viktigt för många med just det. För mig kom det uppvaknandet som sagt på gymnasiet och kanske främst av två anledningar. Först var det en snubbe i klassen på gymnasiet som sågade mig hårt eftersom jag gillade Scooter när han lyssnade på så fräna band som exempelvis Foo Fighters. Jag tror att jag tagit upp det tidigare här, men det var nog första gången som jag förstod att andra bedömde människor efter musiksmak. Att det skulle vara hippt att lyssna på Foo Fighters har jag dock aldrig förstått, och många av Scooters låtar håller fortfarande, men nåväl, jag upptäckte något där ialf.

 

Det var en utvikning, men främst var det Svensson som påverkade min musiksmak under gymnasietiden, och det knappast till det sämre, men just när det handlade om "It takes a fool to remain sane" och The Ark vet jag att vi hade många diskussioner kring dem i jämförelse med Oasis. Två band som är svåra att egentligen jämföra, men han hade svårt att ta till sig The Ark där i början, även om jag vet att det ändrades så småningom. På grund av dessa diskussioner har "It takes a fool to remain sane" haft en ganska stor roll i mitt liv :-).

 

Någonstans där i krokarna av 2000 såg jag även The Ark live för första gången, och det på "Contan" i Örebro. Jag minns inte så mycket av det, men det var rätt litet och trångt. Om jag minns det rätt skrek Stornisse något till Ola Salo som även svarade från scen. Huruvida det var en bra konsert, minns jag dessvärre inte.

 

Andra gången jag såg The Ark, var som tidigare nämnts, 2005 på Hultsfredsfestivalen och därifrån har jag noterat här i bloggen att de var "underbart bra". Där har jag mer minnen ifrån, och som jag minns det fortfarande var det en fantastisk konsert.