För minnen och grunda analyser i stunden

Igår kände jag av stress för första gången på länge. Ungefär samtidigt som vi skulle ta taxi till Arlanda började det snöa rätt rejält. Det gjorde att jag blev orolig över att planet inte skulle gå och att det skulle bli problem på resan till Arlanda. Lök på laxen blev också att taxipriserna på Bolt var väldigt höga och att chaufförerna på Über uppenbarligen inte önskade körningen. Vi blev bara borttryckta efter att vi fått en chaufför. Märkligt att det ens går att göra så? Efter hand gick dock priserna ned på Bolt och vi fick snabbt en chaufför. Vi hann därför till Arlanda i tid, och det var typ bara att gå på Ryan Air-planet när vi kom fram.

 

Flygningen var trång och planet var nog fullt. En känner sig ofta som boskap när en flyger med Ryan Air, men vad ska en göra? Det går inte så många flyg.

 

Väl i Rom blev vi hämtade på Fiumicino och stannade sedan för att köpa lite olika pizza-delar på ett ställe. Jag har tagit upp det tidigare, pizza al taglio, alltså att en kan köpa flera olika smaker istället för endast en stor pizza. Det är rätt schysst. Det bästa är dock att det är en sådan blandning av folk på de här restaurangerna, det är gamla och unga i en härlig blandning. Då menar jag gamla gamla, typ 80-åringar som står och trängs tillsammans med unga. Fint är det.

 

Inatt har vi sovit i en ny bäddsoffa. Inte dåligt alls, och skönt att kunna sova ordentligt, även om Valle hade lite problem med täcket :-).

 

På förmiddagen for vi iväg med Alberto till Stadi dei Marmi för lite träning. Han skulle spela tennis och vi passade på att springa lite på den tydligt arkitekturmässigt fascistiska arenan. Den är helt makalös med mängder av skulpturer och annat charmigt trams. Utanför finns även en stor monolit med Mussolinis namn på. Jag tycker förvisso det är rätt att inte dölja ett lands historia, men jag förstår att det här kan upplevas som konsigt. Kul att komma tillbaka till Olympia-stadion också som ligger i närheten. Där hade jag inte varit sedan i slutet av 2004.