För minnen och grunda analyser i stunden

Jag har sett rätt många av Lars von Triers filmer förut, och jag tror att jag blev en aning förbluffad över "Idioterna", men jag har inga starka minnen av "Breaking the Waves", "Dancer in the Dark", "Dogville" eller "Melancholia" även om det inte var såå länge sedan jag såg någon av dem. När jag nu såg "The House That Jack Built" förstod jag eventuellt Lars von Triers storhet lite mer. Eventuellt har jag inte varit fokuserad på de andra nämnda filmerna när jag sett dem, eller inte förstått, vad vet jag, men "The House That Jack Built" var något utöver det vanliga.

 

När jag skriver något utöver det vanliga, menar jag inte det på ett underhållande sätt, utan snarare på ett motbjudande sätt. Filmen handlar om en seriemördare och varför han blir seriemördare och vad han gör med sina offer. Hur morbitt det än låter är det oftast en bra grund för underhållning, och ibland även intressant ur psykologisk synpunkt. Jag är inte säker, men jag antar att Lars von Trier med "The House That Jack Built" vill visa att det är ett par aningar galet. För filmen är en form av skräckfilm som inte är otäck men extremt motbjudande. Den är för realistisk. Matt Dillon är för bra i sin roll som seriemördare, och det gäller även de som har birollerna. Våldet är även det för realistiskt och typ gore, men jag tycker inte det går att säga att filmen generellt är en film som "Saw" eller "Hostel" där äcklet är huvudsaken. Saken med "The House That Jack Built" är snarare att våldet blir för realistiskt utan att en som tittare någon gång egentligen blir rädd, bara äcklad.

 

Något som även är märkligt är att filmen på så många andra sätt är väldigt orealistisk. Karaktärerna beteer sig ofta märkligt och hela filmen berättas genom en dialog mellan seriemördaren och Vergilius från Dantes Inferno. Inte ett dugg realistiskt alltså.

 

Sammantaget tänker jag att Lars von Trier på ett mycket konstnärligt sätt lyckas visa att skräckfilmsvåld inte bör vara den underhållning som den i dagsläget är.