För minnen och grunda analyser i stunden

Valle har haft ont i halsen och jag kände mig lite varm i kroppen i torsdags eftermiddag, men nu är det bättre för oss båda, och för mig var det bara den där eftermiddagen som jag kände mig lite risig.

 

I torsdags var jag och såg Sting på Avicii Arena. Jag var där själv och hade en rätt dyr men hygglig sittplats som jag hade köpt ett par dagar innan. 

 

Innan jag ger mig på en kort recension av konserten tänkte jag försöka förtälja varför jag ens gick och såg Sting.

 

Sting är ganska givet en av alla dessa artister som för mig alltid funnits. Jag kan inte säga när jag började lyssna på hans musik eller när jag först upptäckte honom. Det är dock långt ifrån unikt. Det finns dock ett par anledningar till att han ändå haft en något större påverkan på mitt liv än en del andra artister av samma kaliber. 

 

Jag antar att jag först blev mer medveten om Sting i samband med låten "I'll Be Missing You" 1997, och som är en låt som var överallt under den tiden och som det kändes som att alla uppskattade. Den låten samplar stora delar av The Polices superhit "Every Breath You Take". Jag kan inte minnas att det var något jag förstod när jag hörde "I'll Be Missing You" första gången, utan att det snarare var något jag informerades om så småningom. Där tror jag alltså att jag har det första mer medvetna minnet gällande Sting, eller The Police.

 

Det här är ju en tid där musikinfluenserna kom från CD-skivor, ZTV, MTV och radiokanaler i form av P3 samt Megapol och Rix där jag bodde. De sistnämnda radiokanalerna kan säkert ha spelat "Every Breath You Take" någon gång, men jag är lite tveksam. Som jag minns det spelade de främst mjäkig och modern musik som Robbie Williams och dylikt, och ofta samma låtar flera gånger om dagen. Det var alltså inte så enkelt som nu att höra äldre musik.

 

Det viktigaste för mitt intresse gällande Sting, eller kanske främst The Police, är dock något helt annat. När jag gjorde lumpen i Boden stannade jag kvar en helg med några lumparpolare för att gå på Piteå dansar och ler, som var eller är en festival i Piteå. Jag övernattade då hos en lumparpolare vid namn Ulf, som jag inte kan minnas att jag direkt umgicks med under lumpentiden. Det var även med en annan snubbe från Hallstavik som jag nu glömt namnet på. Vi övernattade hos Ulfs föräldrar som bodde utanför Piteå, på landet, i något som jag tror heter Holmträsk. Vi käkade pitepalt och hade det rätt bra som jag minns det. Vi var även ute och festade på den ovannämnda festivalen ett par kvällar. Det var trevligt, men jag funderar nu på varför det ens kom sig att jag var med? Antar att det var i början av lumpentiden och de mer permanenta kompissammansättningarna inte hade satt sig.

 

Hursomhelst så spelade Ulf då en best of-skiva med The Police och jag blev helt betagen av "Message in a Bottle". Känslan var att jag aldrig hade hört något liknande. Det kändes som typ två låtar i en med taktbyten osv. Det var för mig väldigt intressant. Vi lyssnade därför igenom den där skivan flera gånger under den här helgen och The Police och Sting fick därav en speciell plats i min hjärna och i mitt hjärta. Jag lånade sedan skvan och rippade av den för att kunna lyssna själv hemma. Jag tror dock inte jag lyssnade igenom den i sin helhet något mer, men "Message in a Bottle" har sedan dess hängt med som en favorit.

 

"Roxanne" har jag också minnen av från berusade kvällar på västkusten i USA. Vid ialf ett tillfälle spelades den på någon bar och jag förstod att även sådan musik passar utmärkt till dans :-).

 

I övrigt har väl varken Sting eller The Police haft någon betydelse för mitt liv, men det är ändå en påverkan som vida överstiger många andra band och artister av samma kaliber.

 

Konserten i torsdags då? Sting var bra. I bra form och sjöng utmärkt. Han upplevdes inte som 71 år. Det blev alltså ingen känsla gällande att han har haft sina bästa dagar. Han hade även med ett rätt stort band. Problemet var väl, att trots att det var någon form av best of-konsert, så är många av hans nyare låtar inte så intressanta. Det var även ett par låtar där andra sångare/sångerskor hoppade in och bland annat wailade så mycket att det kändes som att jag var och kikade på gospel. Helt ointressant för mig. Alla låtar som jag dock ville höra spelades, och det med den äran. Då var det riktigt bra. I övrigt kändes det väldigt professionellt och hade väl kunnat stuckit ut lite mer. På det stora hela är jag nöjd att jag gick dit, även om det inte är den mäktigaste musikupplevelse jag har haft. Innan jag glömmer bort - "So Lonely" var bäst med sin blandning av "No Woman No Cry", och sämst var som synes den där låten med massa wailande.

 

Ja det var väl ungefär det jag har att säga om Sting och The Police :-).

 

I övrigt var det en kvinna bredvid mig som var imponerad av kameran på min telefon. Hon måste ha tjuvkikat när jag tog bilder!!!