Pojken i glaskulan

Jag känner mig inte helt hundra. Lite konstig känsla där ovanför svalget bakom näsan. Det förefaller främst vara en lätt irritation. Jag har inte direkt ont i halsen och det är inte något slem osv, men en knepig känsla. Det var väl när en kände sig så här en skulle stanna hemma från jobbet under pandemin, men inte ska göra nu längre.
 
Igår blev det en Beckfilm till - Pojken i glaskulan. Något märkligt namn kan jag tycka, men åter igen en helt ok Beck. Den här hade jag också sett förut, även om jag inte skulle ha kunnat säga någonting om den innan jag såg den igen. Däremot var det mesta så där spökligt bekant nu när jag såg filmen igen. Det är en märklig känsla. Jag vet inte riktigt varför jag sett typ alla filmer i den här andra delen av Beck-filmerna med Peter Haber. Antagligen för att de gick på 4an, och att jag därför såg dem i brist på bättre.
 
Jag såg även "Talibanernas barn" från Dokument utifrån. Främst intressant för att den är filmad i Kabul. Intressant att se hur folk är klädda osv. Förvisso intressant att se hur barn hjärntvättas också, men främst är det sorgligt.
 
Ikväll lär det främst bli kurering i soffan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0