För minnen och grunda analyser i stunden

Nu har den här konsertveckan tagit slut, men beroende på det är jag ledig idag.

 

Igår var jag och såg 10cc på Konserhuset här i Sthlm. Att bara besöka Konserthuset var en upplevelse i sig, mycket vackert inuti. Anledningen att jag var där var ju dock för att se 10cc.

 

10cc är inget band som jag lyssnat massor på genom åren, men de har ändå viss betydelse för mitt liv, vilket gjorde att jag kände att jag inte gärna kunde missa den här konserten. Jag har ju i bloggen ältat hur jag störde mig på indiefolket när jag växte upp. Typ att musiken egentligen inte spelade så stor roll för dem, utan att det snarare var imagen som var grejen. Den delen känner jag dock att jag har ältat klart, så jag lämnar den här. När andra då under tonåren sökte ny musik, och gärna då rätt simpel indiemusik, vände jag åt andra hållet och sökte bakåt i tiden. Jag laddade hem mängder med "classics" osv, lite som en motreaktion mot det nya och trendiga. Där dök det upp mängder av band, och som jag många gånger aldrig tidigare hört namnet på, och där jag även ofta tänkte att låtarna var någon form av one hit wonders.

 

10cc var ett av dessa band. Det var "The Wall Street Shuffle" jag upptäckte med dem först. En utmärkt låt, men senare upptäckte jag även att de hade andra utmärkta låtar såsom "Dreadlock Holiday" och "I'm Not in Love". Jag förstod väl därmed efter hand att de haft visst inflytande i musikvärlden.

 

Som jag minns det kunde jag på ren trots ibland namedroppa 10cc som ett band jag lyssnade på när andra pratade om sina indieband, eftersom att jag visste att de som tog indie-identiteten på störst allvar sällan hade någon större koll på musik i allmänhet. Rebelliskt, eller kanske mest fånigt :-).

 

Jag trodde inte heller att jag någonsin skulle få se 10cc live. När jag lyssnade på dem i tonåren, var de ju ett band jag tänkte var upplösta för länge sedan, alternativt att typ alla var döda osv. Att jag nu kunde se dem igår känns därmed lite overkligt. Nu är ju förvisso 10cc som många andra band från den här tiden inte riktigt samma band som vid starten, men i den här uppsättningen av bandet är Graham Gouldman, som var med och startade bandet, med och en trummis och gitarrist som varit med sedan 70-talet. Det är därmed inte nästan något helt annat band, vilket det ibland är i de här sammanhangen.

 

Konserten i sig var väldigt trevlig utan allt för mycket förstärkt ljud. Gouldman och de andra var också riktigt sköna på scen. Skojade och pratade om Brian May osv. Brian May-grejen handlade om att May inte var där trots att Gouldman nyligen spelat in en låt med honom.

 

Om jag blivit förvånad över publiken tidigare, så blev jag inte det den här gången, här kände jag mig ung, väldigt ung :-).

 

Riktigt trevlig konsert, bra söndagsunderhållning.