För minnen och grunda analyser i stunden

Jag har mycket att förtälja, men får se vad jag kommer ihåg, och vad jag orkar skriva ned. Det verkar även vara ett rätt svagt Wi-Fi här på hotellet där vi bor nu.

 

Det heter tydligen Sanremo i ett ord och inte i två som jag trodde tidigare. Vi hann iväg till Sanremo i söndags under dagen. Vi tog tåget från Bordighera fram och tillbaka. Inte för att vi hade tänkt se något speciellt i Sanremo, men främst för att även se något annat i Ligurien, förutom Bordighera. Sanremo är väl främst känt för två saker, den italienska melodifestivalen och kasinot. Vi spenderade typ två timmar i staden och två saker slog mig. Sanremo var större än vad jag trodde och järnvägsstationen låg säkert över 100 meter in i ett berg. Under vår tid i Sanremo tog vi en elliptisk promenad från järnvägsstationen genom stan fram till kasinot. På vägen tillbaka gick vi istället vid havet. Vi hade tänkt att ta en kaffe också, men så blev det inte eftersom vi kände oss tvungna att hinna med ett tåg tillbaka till Bordighera.

 

Det var sedan kvällen som var själva grejen med vårt besök i Bordighera, för då hade Lucio sin fest, och den var spektakulär i sin relativa enkelhet. Det var inte så att det var mängder av folk, kanske runt 40 personer, men det var upplägget som var det speciella. Han fyllde 86 och hade tänkt fira förra året, men då var det struligt med pandemin. Han har sedan han fyllde 60 år haft en större fest vart femte år för sins släktingar och vänner. Nåväl, till festen. Festen var i hans stora hus med spa, trädgård osv. Det började med fördrinkar i trädgården och mingel. Allt komponerat av levande musik. Han hade alltså ett gäng som spelade klassisk musik under den här tiden. Stråkar, flygel osv. Det har jag inte varit med om tidigare. Med lite vitt bubbel satt jag mest och konverserade med några äldre damer varav en var advokat, bodde på east side på Manhattan och hade hus i Vermont och Florida. Det är inte i de sammanhangen jag brukar vara :-).

 

Maten var sedan fyra rätter plus kaffe efteråt om jag minns rätt. Det var gafflar och knivar till förbannelse, men jag tror att jag redde ut det :-). Vinglaset fick inte bli tomt, så fort det var lite under halvfullt var det en servitör där och fyllde på igen. Maten var givetvis utsökt och vad jag tror tillagad på plats i Lucios kök av den inhyrda personalen som var rätt många. Även det något jag aldrig varit med om innan. Allting kändes väldigt societetigt :-). 

 

Oj nu någon form av fika, skriver mer snart... Nu är jag tillbaka, så jag kan fortsätta med en liten passus. Nu bor vi på ett hotell i Campo Tures där frukost och middag ingår, men även någon form av fika vid 16.00. Det var den jag var iväg och åt nu. Det var ett rätt hyggligt bord med lite olika småplock. Däremot verkar det som att vi måste betala för kaffet. Det fanns inte heller någon annan dricka på bordet. Sådant kan störa mig lite, att något ingår, men ändå gör det typ inte det för att en känner att en ändå måste köpa till en extragrej för att vara nöjd.

 

Nåväl, tillbaka till det jag skulle skriva om. Vid slutet av festkvällen bestämdes det att vi skulle åka tåg från Bordighera till Campo Tures. Exakt varför är nästan lite för invecklat för att jag ska förstå :-). Hursomhelst köpte vi då tågbiljetter, men vi köpte dem bara till Brixen, och inte till Campo Tures. Även det något jag inte helt greppat varför, men hade jag varit något mer uppmärksam på var vi skulle hade det varit annorlunda :-). Vi kom dock fram till Campo Tures igår efter en resa på typ 12 timmar. Istället för att hoppa av i Brixen tjuvåkte vi vidare till Fortezza där vi hittade ett annat tåg till Brunico, och därifrån fick vi tag i en buss till Campo Tures. Jag är glad att Google Maps är så ackurat när det gäller resor med lokaltrafik och att det är samma pris överallt med roaming i EU. Ett tag tänkte jag att vi nog skulle få spendera natten någon annanstans, men det löste sig som tur var. Vi var väl framme i Campo Tures omkring 22.30. Resan tog oss igenom halva norra Italien. Jag fick "se" Genoa och "återse" Milano och Verona. Även Bolzano som jag varit lite nyfiken på tidigare åkte vi igenom. Väldigt fin tågresa från Verona och norrut också.

 

Gårdagen var alltså endast en lång resa, från 10.00 på morgonen, till nyss nämnda 22.30. Trots alla byten kom vi fram, och de minnen som fastnat är väl att vissa tåg inte hade AC, vilket var varmt, att vi hade ett stressigt byte i Milano och några packade romer. På det stora hela måste jag säga att resan gick bra, vi kom ju fram! På hotellet hade de även sparat lite mat åt oss, så det var ju fint!

 

Idag har vi vandrat i bergen och kikat på vattenfall. Jag kikade även på ett kapell på ett berg. Vackert med vattenfallen måste jag säga. Vi åkte även en rätt rolig linbana eller vad jag ska kalla det. Valle var främst rädd, men vi andra uppskattade det hela :-).

 

I övrigt är det väldigt vackert här. Allt har dessutom två namn, ett italienskt och ett tyskt. Den stora majoriteten pratar tyska som första språk, men det verkar som att de även pratar italienska. Det här med att allt har flera namn ställer till det. Campo Tures, där vi bor, heter även Sand in Taufers, vilket inte är helt likt. Det gör att jag får det lite svårt att komma ihåg vad allt heter :-). Det blir så många namn.

 

Nu har det regnat och åskat en aning, men annars har det varit en fin och rätt molnig dag. Nu ska vi kika lite på hotellets spa innan middagen. På återhörande! ...några bilder blir det inte för att nätet är så långsamt.