För minnen och grunda analyser i stunden

Jag är ganska nyss hemkommen från lite kubb med jobbet, kul!

 

Igår var det dock ännu roligare, då var jag på konsert med Peter Gabriel. Peter Gabriel upptäckte jag på riktigt 2009, men jag hade givetvis känt till honom tidigare, och även lyssnat en del på Genesis. När han nu var i Sthlm för konsert var jag då givetvis tvungen att gå och kika. Jag hade även upptäckt den fantastiska låten "Solsbury Hill" långt innan när Erasure gjorde en cover på den.

 

Konserten var i Globen, och jag hade väl en hygglig plats, även om den var på läktaren en bit upp. Publiken såg ut att bestå till stor del av personer som var 10-20 år äldre än mig, så jag stod ut lite. Det kändes också lite som att vara tillbaka i ett Sverige för typ 20 år sedan.

 

Peter Gabriel hade med ett stort band med stråkar, sångerskor och annat. Det var inte en konsert med bara gamla klassiker, utan nästan hälften av låtarna var från en ny skiva som inte är släppt än, alltså låtar som inte ens går att höra på Spotify i dagsläget. Djärvt får en säga, men det funkade. Även om konserten, som var uppdelad i två delar, kändes lite lång blev det aldrig transportsträcka. De nya låtarna var bra och intressanta. Konserten började med att Peter Gabriel och bandet satt runt en lägereld och spelade och sjöng, sedan blev det mer konventionellt, även om Peter Gabriel blivit lite för gammal för att studsa runt, men han rörde sig ibland, även om han oftast var stående bakom sitt elektriska piano eller vad det kallas. Det var en fin konsert visuellt och med bra ljud.

 

Jag saknade "Games without frontiers", men annars spelades alla låtar som jag ville höra, så trots mycket nytt fick de flesta klassikerna plats i spellistan. Peter Gabriels sång var ok, ibland tyckte jag att den var riktigt bra till och med, men ibland tappade han uthålligheten. Den kvinnliga sångerska som sjöng i "Don't give up" var däremot riktigt bra. Det var inte Kate Bush, men hon hade minst lika mycket darr på stämbanden.

 

Inte en magisk konsert, men tre av fem plus är rimligt. Jag var rädd att det skulle bli fånigt politiskt som under Roger Waters, men Peter Gabriel verkar lite smartare, och hade fina och tänkvärda mellansnack om AI, naturen och annat.

Jag kom hem rätt sent, och det främst för att konserten var lång, men tvärbanan körde inga extra tåg och med enkla tågset, så jag kom inte med det första tåget. När det andra kom hjälpte dock alla till så att alla kom med. Det blev trångt, men det var ett fint samarbete :-). Sådant berör mitt numera halvgamla hjärta :-).