För minnen och grunda analyser i stunden

Oj vad glad jag blev när jag imorse såg att det kommit en dokumentärserie i tre delar om Loch Ness. Självklart har jag därmed redan sett den idag :-).

 

Mysterier har lockat mig genom hela livet, och de tidigaste minnena jag har gällande det är från mellanstadiet. Jag antar att en kommer ihåg mer från den tiden, än tidigare i livet, och en har väl ofta lärt sig läsa ordentligt då osv, vilket gör det lättare att ta in information. Jag var, och är väl fortfarande, väldigt intresserad av det som är lite mystiskt. På den tiden hade jag väl en förhoppning om att det mystiska var sant, men nu är det väl mest för att jag tycker det är intressant med alla lögner som skapat mysterierna.

 

Just odjuret, eller monstret, i Loch Ness, Nessie, var något som intresserade mig extra mycket på mellanstadiet. Jag och några kompisar gjorde någon form av arbete om Nessie, och vi var i åtminstone en annan klass och föreläste om det. Som jag minns det var det jag, Gabbe, Folke och Jimmy. ...och nu tänkte jag presentera några störande minnen därifrån, som kom upp nu efter att jag såg serien.

 

Som jag minns det satt vi ofta i biblioteket för att leta efter information om Nessie i olika uppslagsverk och böcker. Jag antar att det gick rätt fort att leta reda på allt som kunde vara till nytta, men vi var väl 10-12 år och gjorde säkert en hel del annat också. Vid ett tillfälle när jag kom till de andra minns jag det som att jag hörde att Jimmy ville sparka mig från gruppen. Han satt med ryggen mot mig när jag kom och pratade med de andra. De andra såg mig och efter hand såg han således mig också. Jag minns inte riktigt vad som hände sedan, men jag tror att det skrattades bort med att det var ett skämt. Jag fick sedan aldrig sparken från gruppen :-). Nåväl, barn är inte alltid speciellt trevliga mot varandra.

 

Ett annat minne är dock tydligare och hängde med flera år efteråt. När vi var klara med föreläsningen, som jag nämnde tidigare, och gick tillbaka till vårt klassrum och pratade om det vi hade gjort nämnde Jimmy något om att jag sagt att Nessie kunde vara en bortglömd dinosaurie. Jag kunde inte ens då minnas att jag hade sagt något sådant, även om det i sig är rimligt, att Nessie hypotetiskt skulle kunna vara en dinosaurie som inte dött ut och på något sätt överlevt i Loch Ness. Det är ju en rätt känd hypotes. Sedan när dinosaurier blev allmänt kända igen så identifierades det okända som folk såg i sjön som en dinosaurie. Hursomhelst minns jag det som att jag inte allt ansåg att jag hade sagt något sådant och det blev en rätt tuff dispyt. Jag har för mig att jag tryckte upp Jimmy mot en vägg och nöp honom hårt i kinden för att jag blev så jävla arg. Efter det där kom "bortglömd dinosaurie" upp lite då och då när någon i gänget ville reta mig. Även om det som sagt hade varit rimligt att jag hade uttryckt mig så, så kändes det alltid som jag blev retad för något som jag inte sagt. Det är märkligt, hade det inte bara varit bättre om jag sagt att "så sa jag nog, och det är ju rimligt". Nu blev ju istället min ilska något som andra kunde använda sig av :-). Jag tror att jag minns det här någorlunda autentiskt, men det är långt ifrån säkert :-).

 

I övrigt var serien utmärkt. De gick igenom hur flera personer ljugit om hur foton kommit till, även de mest kända osv. De kom även fram till att Nessie skulle kunna vara en stor ål. Inte helt orimligt :-).