För minnen och grunda analyser i stunden

Året rullar på bra. Lugnt på jobbet, bra börs och utmärkt liv :-).

 

Det blir spännande med regeringen...

 

Annars då? Jag har under veckan efter inspiration från de böcker jag läste runt nyår sett om "Apocalypse Now Redux". Jag hade sett den förut, men det var länge sedan, sannolikt i tiden för när den släpptes. Jag har den på DVD faktiskt. Förvisso rätt ointressant, att jag har den på DVD alltså. Hursomhelst, mina svaga minnen från när jag såg den första gången sade mig att jag inte tyckte den var speciellt bra. Typ lång och lite märklig. Nu många år senare var upplevelsen annorlunda, till det positiva. Sicken rulle! Sannolikt för att jag förstår så mycket mer nu i jämföresle med vad jag gjorde då.

 

Jag har även helt fastnat i "Rättegångspodden". Mycket intressant att höra alla lögner från rättegångarna. Svårt att inte sätta det i relation till mitt eget arbete. Min tro på mänskligheten blir dock inte högre.

 

Jag och Valle har även börjat kika på en film om Bob Marley. Inte så dum den heller förutom att det är svårt att förstå vad alla säger. Textning finns bara på italienska :-).

 

Det var väl det!

Snart är söndagen slut. En lugn och trevlig helg har förflutit. Det började med att jag och Bias käkade på Sapore. Ny resturang på Järntorget. Maten var bra, men det tog 50 minuter för oss att få beställa. Jag påpekade det efteråt, men det var ingen som ville bjuda på kaffe eller liknande på grund av dröjsmålet. Ja, ja, restaurangen har nog potential, men i fredags var det främst oerfaret och pinsamt, för dem alltså.

 

Igår var det IKEA som jag skrev, och även idag blev det lite inköp till lägenheten. Som sagt, börjar bli riktigt bra här.

 

Käkade på Sushirullen också. Intressant med sushi som snabbmat att äta "på väg" liksom. 

 

Kvällen har inneburit "Hitlers Örnäste" och "Plast överallt". Det där med plasten är det väl lite diskussion om, men det borde vara mer. Örnästet ville jag besöka när jag var i Salzburg, men tror att det var stängt. Det är en restaurang nu, resten med Berghof osv verkar främst vara överväxta ruiner.

 

Som sista punkt hade jag råkat slängt min mikrofon för att ställa in surround-ljudet (jag hade glömt bort vad det var). Jag fick gå ned till återvinningen och fiska upp den :-). Tur att den låg kvar, kastade den nämligen förra helgen.

Jag har en rätt stillsam tillvaro under det nya året. Jag tar inte ut mig på jobbet, vilket är skönt. Det ser även ut som att jag blir kvar på mitt jobb under hela året om jag inte byter till något annat i typ Sthlm på egen hand tidigare. Jag har dock inte sökt något än.

 

Jag har sett ett par dokumentärer om Elvis Presley och Freddie Mercury under veckan, så mycket annat har jag inte hunnit med efter jobbet. Jo förresten, jag har börjat lyssna på Rättegångspodden. Lyssnade på några avsnitt om ett mord i Katrineholm. Han som mördades verkade ha haft en hel del otur gällande att det blev som det blev. Lustiga människor inblandade för övrigt.

 

Idag blev det en sväng till IKEA. Det inköptes några prylar till lägenheten. Det blir bra här, riktigt bra. Jag fick även några försenade julklappar i form av LP-skivor. Himla skoj :-).

 

Blir det nu en regering med S, MP, L och C? Egentligen borde jag väl tycka att det är bra, men jag ser på det med stor rädsla. MP och C i direkt samarbete, kan det blir annat än katastrof? Jag hoppas jag har fel, men det luktar stegrande rasism och ännu sämre samhällsklimat lång väg.

Året börjar bra. Börsen går bra och helt ok besked från jobbet idag. Att Liverpool åkte ur FA-cupen igår ser jag nog också främst som något bra. Jag trivs även med att komma hem till någon!

 

Annars har jag kikat lite på dokumentärer om Elvis :-). Det var väl det :-).

Men jag börjar med dagen och gårdagen. Jag och Valentina såg "Life of Brian" igår. Den omnämndes i en av böckerna jag skrev om igår, därav fick jag inspiration. Jag har även sett filmen en eller ett par gånger tidigare, men mindes inte så mycket. Hursomhelst, att det skulle vara en av världens bästa komedier har jag lite svårt att förstå. 

 

Idag har jag och Valle tvättat och fortsatt fixa lite i lägenheten. Blir bättre och bättre. 

 

Ja 2018. Ett bra år, riktigt bra till och med. Några enstaka set-backs, men på det stora hela väldigt bra. Jag har flyttat ihop med Valentina och jag har varit på spännande resor. Typ lärt mig surfa och besökt platser som Siargao, Stonehenge, Guernica, Minsk och Wittenberg. Platser jag inte direkt hade räknat med att besöka för drygt ett år sedan.

 

Jobbet kommer jag få lämna, förvisso till ganska lite förtret. Det kan vara väldigt passande att det blev så här, men samtidigt vet en vad en har, och en vet aldrig vad en får. Jag har kanske även lite svårt att se att jag kommer få ett lika intressant arbete igen, och lönen kan bli sämre.

 

Jag har läst mycket under året, och har definitivt blivit kunnigare. Det var länge sedan jag drack så lite alkohol, och det måste väl vara bra :-). Börsen gick plus, om en marginellt.

 

2019 började i ett fantastiskt Rom. Jag har även haft några bra dagar sedan jag kom hem. Jag ska se till att 2019 blir ännu bättre än 2018.

 

Har det hänt något avgörande i världen under 2018? Inga statskupper läste jag någonstans, det är väl bra? Jag hoppas ialf att klimatet tas på större allvar under 2019, och att det blir en debatt om att dra ned på barnafödandet!

 

Till sist måste jag tacka Valle, familj och vänner för att ni gjorde 2018 så bra! Nu ser vi till att 2019 blir ännu bättre!

Jag känner mig lite lattjo och Valle är jättesjuk. Feber och kräks. Hoppas verkligen att jag slipper det Valle har, men all heder till henne, hon kämpar på bra trots sjukligheten.

 

Gårdagskvällen och dagen har därmed inte blivit så produktiv. Vi kollade klart på "Love Actually" igår, och trots filmens fånighet kan jag inte hålla tillbaka tårarna när alla blir så glada. Det är något när människor visar kärlek som gör mig svag, och det är jag väl inte ensam om, men ändå.

 

Genom inspiration från Valle har jag även rensat bort en del gammal skit idag. Sådant som legat i vad som kan kallas "vadsomhelst-lådor". Gamla mobiltelefoner och dylikt. 

 

Men, men, det jag egentligen tänkte skriva lite kort om var de böcker jag läste under Rom-resan. Även en del innan och efter måste dock medges :-). Det var böckerna "Den svarte mannens börda" och "Utrota varenda jävel". Den senare väldigt känd och den förra väldigt ny. Båda handlar bland annat om kolonialism och utrotning av olika grupper av människor. De har dock lite olika sätt att se på det. Medan "Den svarte mannens börda" fokuserar på att försöka nyansera bilden av slaveri och kolonialism försöker den senare snarare ge västvärlden om möjligt ett ännu sämre historiskt samvete. Båda är intressanta och läsvärda. "Den svarte mannens börda" gav mycket intressant information och vidgade perspektiven, medan "Utrota varenda jävel" var välskriven och främst "bekräftade" den narrativa norm som finns på området.

 

Den där sista meningen känns inte helt korrekt, men men, jag förstår vad jag menar ialf. Boken "Mörkrets hjärta" måste även läsas efter att jag läst de här böckerna. Jag måste även se om filmen "Apocalypse now":

 

Nästa bok blir "Brott och straff". Lär väl dröja innan jag tagit mig igenom den...

 

Imorgon ska jag försöka sammanfatta 2018 en aning.

Om jag inte skrivit det tidigare så hade jag det väldigt bra i Rom. Nu tänkte jag rada upp några reflektioner.

 

- När jag var i Rom i slutet av 2004 minns jag det som att vi hade svårt att hitta något uteliv, nu fanns det uteliv överallt. Vi kan ha letat dåligt, eller så är det skillnad nu. Jag minns det också som att det då var legio att dubbel- eller trippelparkera, nu såg jag i princip ingenting sådant. Vi hade även känslan då att folk inte drack så mycket, nu träffade jag rätt många rätt dragna italienare, förvissa främst på nyår :-).

 

- Det var polis och militär överallt. Vid typ varje gathörn och tunnelbanestaion var det miltär eller polis, eller både och. Enligt uppgift var det ingen ny företeelse, det var dock inte så 2004. Det jag menar med ny företeelse så befann sig inte militären på plats på grund av nyligen höjd terrornivå exempelvis. Eventuellt en anledning till att inget terrordåd skett i Rom de senaste åren till skillnad från många andra städer i västeuropa.

 

- Det var inte speciellt billigt att äta lunch.

 

- Smidigt med snabbmatsställen för pizza. Bara välja hur stor bit en vill ha, så vägs det och en betalar för vad pizzan väger.

 

- Det finns rinnande kranar överalllt där en kan dricka vatten.

 

- Vägarna är generellt dåliga.

 

- Det verkar ha hänt något med sophämtningen, ingen hade dock koll på vad, men sopor låg det överallt.

 

- Det är förhållandevis homogent i jämförelse med Sverige. Svår slutsats att dra, men även enklare yrken verkar skötas av italienare exempelvis. Undantaget är souvenir-butikerna, som verkar drivas av pakistanier som i resten av Europa. Tiggare fanns, men i ungefär lika eller mindre utsträckning än här. Däremot kryllade det av afrikanska försäljare. Det fanns även folk som försökte tjäna pengar på att rengöra bilrutor och gator på egen hand. En rätt stor "arbetsmarknad" för svarta och superenkla jobb verkar således finnas.

 

- Att ge dricks verkar inte vara en generell grej för lokalbefolkningen.

 

- Tunnelbanan är underdimensionerad. Det är även standard att köra bil för många. Typ ingen cyklar. Att köra bil efter en eller två öl är ingen moralisk issue. Att stanna typ mitt i gatan för att sedan slå på varningsblinkers och gå och handla något snabbt verkar ok. 

 

- Generellt tyckte jag att folk gav ett mer avslappnat och mindre skitnödigt intryck än i Sverige.

 

- Rom är inte sönderbyggt med massa fula skyskrapor. Det är även så mycket historia i staden att en sannolikt kan spendera ett helt liv i staden utan att hinna med allt.

 

- Luften är skitig, det känns inte rent att andas i Rom.

 

Det var några av mina reflektioner från resan.

 

Jag får försöka sammanfatta 2018 i helgen.

Jag läste på Twitter om att början på året är bra för gubbskämt, därav den "roliga" titeln.

 

Ialf, jag är nu hemma från Rom och måste ta tag i livet. Med det menar jag att jag måste ta tag i det här med jobb. Örebro, Stockholm och vad? Men det återkommer jag till någon annan dag...

 

Gårdagen var främst lugn. Jag har nog inte varit så pass icke-bakfull på en nyårsdag sedan jag började dricka alkohol för typ 20 år sedan. Å andra sidan har jag druckit små mängder alkohol många dagar i rad, men det anses väl vara bättre än en karatefylla!? Det blev inte heller pizza, vilket måste vara en av Sveriges största traditioner numera. Jag hängde istället hos Valles familj och käkade under hela dagen; lamm, pasta, panettone osv. Trevligt var det!

 

Idag har det främst handlat om att resa. Från Rom via Fiumicino och Arlanda för att komma hem. Jag saknar verkligen en flygplats i Örebro. I säkerhetskontrollen på Fiumicino råkade jag ställa min påse med vätskor på min resväska. Det slutade givetvis med att de trillade av, och jag och en väskkontrollant fick med lite möta sträcka oss för att få rätt på grejerna :-).

 

Planet blev sedan något försenat eftersom någon lyckats checka in sitt bagage men inte gå på planet. Hur går det till? Någon som tas av polisen efter incheckningen?

 

Flygresan och bussresan innebar sedan en hel del läsning, och även det kommer jag att återkomma till. 

Under gårdagen mötte vi upp en av Valles kompisar för att sedan knalla runt i krokarna av Circus Maximus. Det är en av de mer kända platserna i Rom som jag inte besökte sist jag var här. Det överraskade mig ett par aningar att det fanns så pass mycket bevarat. Jag hade föreställt mig att det endast skulle vara en stor gräsplätt, men det var även en del byggnader kvar.

Det jag till slut hittade på för ett par dagar sedan var att besöka vatikanmuseerna. Det är en mängd museer i Vatikanstaten där det mest spännande är Sixtinska kapellet. Eftersom det är flera museer på samma ställe blir det lite rörigt med alla intryck, men Sixtinska kapellet var fantastiskt. Jag trodde inte riktigt att det var så speciellt som det var. Hursomhelst, jag köpte en biljett som gjorde att jag slapp köa, och det gjorde att jag kunde gå rakt in, trots att det var väldigt mycket folk. Allt folk gjorde även att det på flera ställen inne på museerna var riktigt trångt, vilket främst berodde på en mängd turistgrupper.

 

Åter till Sixtinska kapellet. Jag trodde att det var ett målat innertak på en kupol, men det visade sig att det var en väldigt lång korridor vars inntertak var målat av Michelangelo. Väldigt imponerande. Det blev en mycket överraskande positiv upplevelse.

Jag brukar ta upp det här, vilket främst är för att jag ska behöva tänka till lite extra och inte glömma bort det, när jag märker att jag själv uppfattat något felaktigt tidigare. Men jag återkommer till det!

 

Igår vaknade vi lite tidigare och hann äta den rumsserverade frukosten här på boendet. För den som inte känner till det innebär italiensk frukost en sockerchock. Det är typ kaffe, vitt bröd och godsaker som serveras. En vaknar till men bilr rätt snart hungrig igen :-).

 

Valle hade tidigare känt av halsont, vilket även verkar ha drabbat halva hennes familj, och igår var det rätt illa, men hon var stark ändå och orkade visa mig runt i Rom. Vi tog tunnelbanan till andra sidan av Tibern och kikade rätt snabbt på Spanska trappan och området därikring, Fontana di Trevi och på utsikten över Piazza del Popolo. Vid Fontana di Trevi var det galet mycket folk vilket gjorde det något mindre mysigt.

 

Därefter åkte vi hem till Valles föräldrar, och det är det rubriken syftar till. Valles pappa berättade en historia om Pontius Pilatus. Det skedde på engelska och italienska varav vissa delar översattes av Valle. Något svårt att hänga med i, men ändå intressant. Den handlade om Pontius Pilatus ansvar gällande Jesus död. Så här i efterhand förstod jag nog inte riktigt vad poängen var, men det ska jag ta reda på. Ialf, poängen hade något med uttrycket "två sina händer" att göra. Jag tror att jag tidigare tänkt att det uttrycket betydde något i stil med att konspirera, typ att personen som tvår sina händer ska få ut något av någonting, men det betyder snarare att frånsäga sig ansvar. Jag känner att jag rätt ofta har fel uppfattnig om diverse uttryck, och det är ju inte bra :-). Förvisso bra att jag ibland kommer på mig själv, som den här gången :-).

 

Sedan åt vi pizza. På vägen tillbaka till mitt boende fick jag skjuts av Valles pappa, och han ville inte använda bilbälte trots att det pep högt i bilen, något jag upplevde som väldigt roande. Lite macho-italienskt. Fördomarna slog in där :-).

 

Idag är kvällen planerad men inte dagen, men jag ska försöka hitta på något.

Nu är jag i Rom för andra gången i mitt liv. Första gången var för 14 år sedan, och så där väldigt mycket kommer jag inte ihåg från den resan. Det där kanske lät som att det berodde på alkohol, men det var det inte, utan det beror helt enkelt på att det var länge sedan.

 

Men vi backar bakåt ett par dagar. Lutfisken var utmärkt hemma hos föräldrarna på juldagen. Festen sedan på Walvet var trevlig, men jag tog det lugnt och gick hem tidigt med tanke på Rom-resan.

 

SAS tog mig ned till Rom. Vid påstigning på planet blev det tjafs mellan två personer eftersom den ena lagt sitt bagage ovanför där den andre satt. Den andre blev då sur och tog ned den förstes väskor. Intressant ändå. Jag vet inte riktigt vad som gäller där :-).

 

Väl nere i Rom hämtade Valle mig på Fiumicino och körde mig till B&B Laocoonte. Ett litet och rätt mysigt boende. Det låter dock en hel del i elementet och är allmänt lyhört. Det blev sedan en sväng till utstället La Mura för att träffa några av Valles kompisar.

 

Igår vandrade jag och Valle runt i Rom. Vi kikade bland annat på Petersplatsen, Castel Sant'Angelo och Campo de Fiore. På den sista platsen ligger bland annat Birgitta-kyrkan var i krokarna Heliga Birgitta även levde och dog. Det finns en skylt på svenska att läsa där om detta.

 

Under eftermiddagen och kvällen träffade jag Valles föräldrar i deras lägenhet och sedan åkte vi iväg till Teatro dell'Opera för att kika på Valles syster i baletten Svansjön. Första gången jag var på balett i mitt liv. Jag och Valle hade egen loge inne i den vackra operan. Baletten var mer intressant än jag hade trott, även om jag hade en aning svårt att hänga med i berättelsen.

 

Idag är Valle sjuk, så vi får se vad det blir under resten av dagen.

En underbar julafton hos familjen Wåke igår. Det serverades god mat, fanns fullt med andra godsaker och människor på gott humör. Julklapparna var på det stora hela bra. Jag hade förvisso köpt en bok till pappa på Myrorna som han antagligen hade, men den kan någon annan ta, men annars var nog det mesta bra. Själv fick jag bland annat ett par jättefina lurar, några härliga vinyl-skivor och en fin t-shirt. Jag är väldigt nöjd och tacksam!

 

Vi åkte till familjen Wåke redan innan 13 igår, så det hanns inte med så mycket annat, men jag hann ialf att se "David Bowie - The last five years" innan vi åkte. Titeln talar för sig själv. Jag tror dock att jag sett den innan, för jag kände igen väldigt mycket. Det är möjligt att den gått på SVT Play förut. Men det märkliga är att den kom ut 2017, så det kan inte varit så länge sedan jag såg den isf. En annan förklaring kan vara är att jag sett delar av den tidigare, eller att någon annan dokumentär använt liknande material. Lite märkligt ändå. Angående dokumentären och David Bowie, måste jag säga att det var en bra dokumentär om en intressant person. En sådan där känsla en får ibland, att det där verkar vara en person jag skulle kunna komma bra överens med. Förvisso för sent nu...

 

Jag läste även ut Jonas Bonniers "Helikopterrånet". Jag hade ägnat stora delar av söndagen till att läsa boken, men jag gjorde slut på den först igår :-). I min mening en alldeles för lång bok som skulle ha blivit bättre med lite "isbergsteknik". Säkert bra för den som har alldeles för mycket tid, men för en annan som främst är intresserad av själva rånet, blir det istället för mycket överflödig text. Sedan trodde jag boken skulle vara mer dokumentär, men tydligen är en hel del påhittat för att ge historien ett flyt. Själva rånet är nog rätt bra beskrivet, men planeringen och vad som hände med pengarna efteråt har jag i stora delar svårt att tro beskrivs på ett sanningsenligt sätt. Är ni intresserade av rånet är det sannolikt bättre att ni kikar på SVT:s dokumentärserie om rånet eller lyssnar på P3 dokumentärs dokumentär om rånet. Boken är som sagt främst för lång och kommer sannolikt främst förvirra den som är intresserad av hur rånet gick till.

 

I förrgår blev det även att se dokumentärerna om "Det slutna sällskapet" och "Nadia - folkmordets röst". Efter att ha sett dem skulle jag verkligen vilja höra en djup intervju med Katarina Frostenson. Jag får även känslan att Nadia Murad främst används som ett verktyg och inte riktigt valt det hon gör själv.

 

Idag blir det lutfisk hos mor och far och sannolikt lite fest ikväll.

När jag tänker efter är jag nästan ledig i två veckor nu. Det hör inte till vanligheterna den här tiden på året. Även om mycket av den tiden är planerad till julfirande och resa till Rom har jag ändå ett par dagar nu som är relativt oplanerade. Det är väldigt skönt, och som jag säkert skrivit förut, bra tid för att se en dokumentär extra eller läsa ut en bok.

 

Igår hade jag förvisso lite saker jag behövde utföra, det vill säga köpa julklappar, men det gick både rätt fort och smidigt. ...och jag tycker nog det är rätt trevligt med allt folk, och det är en förhållandevis bra stämning på stan.

 

Jag hann även med att se "Skotten på Nygatan" om polisens dödsskjutning av en man på Nygatan tidigare i år. Intressant reportage utan klar vinkling. Det hade kunnat ställas några fler frågor till offrets anhöriga angående dennes egna ansvar, och även deras. Offrets sambo måste ha varit väl införstådd med att hennes sambo körde utan giltigt körkort exempelvis. Min slutsats är väl att det var "onödigt" att polisen sköt ihjäl offret, men samtidigt har jag svårt att inte tycka att offret får skylla sig själv till stor grad. Det fanns nämligen mycket tid att bara stanna och ge upp innan skotten avlossades.

 

Jag kikade även på den gamla dokumentären från 2004 "När Domus kom till stan" nu på morgonen. Jag tror att första gången jag förstod att Domus och andra varuhus påverkat våra stadskärnor markant var när jag och Bias kikade på Filip och Fredrik här i Örebro för några år sedan. Jag tror att de tog upp det i förbifarten då. Jag har sedan dess trott att Domus i Örebro var det nuvarande Krämaren, men tydligen var det Kompassen. När jag funderar nu kan jag inte minnas om Kompassen finns kvar?

 

Inga större planer för dagen, kanske gå ut och kika lite i second-hand affärer.

 

Just det, Liverpool i fyra poängs ledning över julen :-D.

Just nu är jag väldigt tagen. Jag såg nyss en video på mordet av antingen den danska eller norska tjejen i Marocko. Det är det värsta jag någonsin sett. Det är flera män som håller i och bokstavligen skär huvudet av en ung skrikande kvinna. Jag har sett många av de videos som kom ut för några år sedan där IS skär huvudet av folk, eldar upp dem, spränger eller dränker dem, men det här är något annat. Det är inte ett planerat mord för att få maximal uppärksamhet eller mord på motståndarsidans soldater, det här är mordet på en helt oskyldig kvinna. Det är inte heller en ensam galning utan flera personer som gör det för något de tror på. Det är så jävla vidrigt. Jag kan inte sluta tänka på det.

 

Jag såg även dokumentären "Islamistens söner" i veckan, inte heller det en trevlig upplevelse. Handlar om en Al Nusra-krigare som uppfostrar sina barn till galningar precis som han själv. Är det ens möjligt att bli någorlunda "normal" efter att som barn utsatts för detta? Men det mest skrämmande var nog ändå att det är vuxna män som är så galna.

Idag hade jag utredning fram till 13.00 och därefter hade vi möte gällande att vi kommer förlora våra nuvarande jobb. Det ledde till att jag missade lunchen. Apropå jobben så verkar det som att vi inte blir uppsagda utan vi kommer först att erbjudas något annat arbete i Örebro innan det blir tal om uppsägning. Skulle det inte bli något erbjudande om annat arbete blir det uppsägning och något som kallas trygghetsstiftelsen. Det senare verkar innebära en stor del av lönen under en period utan att behöva jobba. Inte helt olockande... Men sannolikt kommer jag erbjudas något annat jobb i Örebro, eller kanske i Sthlm, vem vet?

 

Tillbaka till maten. Eftersom det inte blev någon lunch idag så hängde jag med Grens och Gurra till Lily's Burger. Förvisso har jag sett stället som lite tacky när jag gått förbi förut, men väl där inne tyckte jag att det ändå hade lite charm. Maten var dock sådär. Jag beställde en rätt trist halloumi-burgare med delvis kallt innehåll. 

 

Till sist Natascha Kampusch. Under bokrean köpte jag boken "10 år i frihet" om Kampuschs liv i frihet. Jag hade dålig, om någon, koll på det här fallet innan, men verkligen inte ointressant. Mycket av boken handlar om hur diverse personer har haft olika terorier om fallet. Att det varit fler personer inblandade osv. Jag kan känna igen det där lite själv, att en gärna vill att något ska vara på ett sätt. Men ofta är det nog mer rimligt att tänka lite "Ockhams rakkniv" istället för att komplicera för mycket.

Idag kom det information om att vi ska läggas ned. Ingen mer asylprövning i Örebro. Inte helt oväntat, men något hastigt. Det är blandade känslor för mig efter beskedet. Jag vet inte riktigt vad som kommer hända med mig och jobb nu. Det ryktas om att vi kan bli omplacerade, men annars vet jag inte. Det finns någon trygghetsstiftelse, men den vet jag inte hur den fungerar. Om vi bortser från den något osäkra framtiden vet jag inte heller om jag tycker det här är bra eller dåligt? En bra spark i röven för att göra något annat, kanske någon annanstans? Jobbet är även otroligt lärorikt, men samtidigt väldigt påfrestande. Vill jag avgöra människors öden på de så ofta på många sätt "intressanta" underlagen? Jag vet inte. Någonstans vill jag hellre arbeta med något som känns och är mer rättvist. Samtidigt lär jag mig så otroligt mycket varje dag! Gahh! Som i så mycket annat är jag väldigt ambivalent. Härlig julklapp av Migrationsverket för övrigt... 

Gott att vara Liverpool-supporter i dagsläget. Vinst över Man Utd igår och serieledning. Även långt ned till plats utanför Champions League. Vågar nog inte tro att det ska räcka hela vägen, men det betyder inte att jag inte kan glädjas nu :-).

 

Trevlig helg! Städat ur Valles lägenhet och fixat med den här i Örebro. Börjar se riktigt bra ut här. Jag trivs riktigt bra här!

 

Jag har även hunnit med att hälsa på föräldrarna i helgen. Jag fick även en gammal Whitney Houston LP av mamma :-). Så den lyssnas på nu hehe. Jag är på riktigt hyggligt humör :-). Imorgon Norrköping.

Planen var att lägga mig för någon timme sedan, men jag fastnade i filmen "The Wedding Singer". I Billy Idols biografi framgick det att han varit med i den filmen. Jag vet att jag sett delar av den innan. Typ svaga minnen att den rullat på någon TV på något hostel typ. Ialf, Billy Idols biografi gjorde att jag blev inspirerad av att se filmen, och när jag väl börjat titta kunde jag inte sluta. Filmen är Inte direkt överraskande, och stundtals barnslig, men ändå så full av kärlek. Jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte njöt av filmen :-). Jag sitter och myser nu hehe.

Mitt liv är ganska tydligt indelat i perioder. Mycket träning under tonåren, sedan kom musiken in på allvar. Inte att jag spelade själv, men att jag lade ner mycket tid på att lyssna på musik och få till en perfekt Winamp-lista. Sedan blev det en period av att se ikapp massa film jag missat tidigare. För några år sedan hamnade jag i en biografi-period. Oftast biografier om diverse musiker. I den vevan köpte jag bland annat biografin skriven av Billy Idol.

 

Billy Idol har jag inte haft någon större relation till, men han gav visst intryck under min lyssna på musik-period. Låtar som "White Wedding" "Mony Mony" och "Dancing With Myself" spelades kanske inte flitigt men ofta. Det var/är en något utskälld musikstil som alltid tilltalat mig. En dansant rockmusik. Det var även på tal att gå och se Billy på Grönan i somras, men det blev inte så för mig, vilket var synd.

 

Biografin då? Oväntat bra och ärlig. Den kan inte vara väldigt censurerad och absolut inte Metoo-kompatibel. Klart bättre än förväntat. En eventuellt egenkomponerad fördom kom på skam också. Jag var övertygad om att Billy "försvann" ett tag eftersom han hade knarkat bort sig, men så var inte fallet. Knarkade, gör han säkert fortfarande, gjorde han mycket, men det var snarare ett misslyckande med skivan "Cyberpunk" som gjorde att han försvann ett tag.

 

I övrigt blev jag nästan religiös i tisdags kväll. Att Liverpool fick vinna mot Napoli kändes överjordiskt. Nästan regisserat. Liverpool var överlägnsa Napoli, men skulle nog med rätta fått Van Dijk utvisad i första halvlek och räddningen av Alisson på slutet var galen. 

 

I övrigt har det varit lite 30-årigt krig, slavar och Danmark samt podd a la Kvartal.

 

Fredag imorgon :-).