För minnen och grunda analyser i stunden

Jag har alltid tyckt att Erik Haag och Kalle Zackari Wahlström varit väldigt lika i sina sätt och tänkt att Kalle härmat Erik, men idag genom en Värvet-intervju med Kalle så fick jag reda på att de är halvbröder :-). 

 

Jag är ju en aning flygrädd och brukar därför ha hygglig koll på haverier. Nu idag såg jag en dokumentär om Linjeflygs Flight 277 som havererade utanför Ängelholm och där 31 personer dog, och jag tror att jag varit ovetande om detta haveri tidigare, vilket är märkligt.

 

Jag såg om filmen Gladiator nyss. Jag tyckte mig minnas rätt mycket av början och själva temat i filmen, men jag hade helt glömt hur Commodus dog bland annat. Jag tror att jag sett filmen en gång innan, och om jag inte minns helt fel så var det hos Sajje :-(.

 

Min granne kom ner förut och tog ett snack och luktade alkohol, fräscht. Jag trodde det skulle vara tyst nu på grund av det, men icke.

 

En bra helg! 

Efter en pigg dag på jobbet med ett något märkligt samtal gick jag till gymmet för att avsluta kvällen med Valentina och mat på Ingeborgs här i Örebro. Jag hade hört från diverse folk att Ingeborgs är ett mysigt ställe och det kan jag verkligen hålla med om efter att nu ha varit där. En ganska smal meny också vilket i mitt tycke ger ett proffsigt intryck. I övrigt bra bemötande och bra försök av servitören att göra ett proffsigt intryck vilket dock kanske inte gick helt bra :-). Jag tog chèvre chaud till förrätt och en vegetarisk huvudrätt. Förrätten var mycket god medan förrätten på vegetariskt vis var god utan att imponera. Som en slutkläm så rekommenderar jag Ingeborgs starkt.

 

Liverpool utan Mané är ett annat lag. 1-1 idag mot Burnley hemma. Liverpool var givetvis det bättre laget, och borde ha vunnit, men det saknas spets, speciellt när inte Sturridge och Coutinho är helt i form. Det kommer inte bli lika dåligt utan Mané som förra året på grund av Salah, men det blir ändå även i år en stor skillnad. Det är fortfarande ett alldeles för dåligt mittförsvar i Liverpool och ett gäng spelare som Firmino, Can, Milner, Henderson osv som saknar det lilla extra.

 

Sett filmen Eat, Pray, Love också. Har inte läst boken, men filmen måste väl vara oerhört mer glättig än boken?

Natten till idag var lite jobbig. Grannen över mig var vaken hela natten och hade någon form av lågmäld fest. Det tappades saker i parkettgolvet osv, vilket är sjukt störigt när det sker hela natten... Jag ringde inte störningsjouren denna gång, men lade en lapp i hennes brevlåda innan jag stack till jobbet om att jag kommer kontakta ÖBO. Jag försökte sedan under dagen få tag i bovärden med dåligt resultat. Jag skulle bli uppringd vilket jag inte blev.

 

Jag fick ny lön idag också, betydligt mer än vad jag hade förväntat mig. Nu skulle lönen ökas lite extra på beslutsfattarsidan, så det var kanske delvis därför, men jag är nöjd med min nya lön ändå, och jag tror att jobbet kommer bli bättre för mig i höst också.

 

Annars har dagen också inneburit lite information som gjort mig road, irriterad och lite "hur orkar en" på samma gång.

 

...och till sist, hur lyckades Liverpool inte vinna mot Sevilla igår?

Jag läste klart Jespers Söders bok igår som bland annat handlar om hans deltagande i YPG och Peshmerga. Han skadade sig iofs rätt omgående och hade därefter rätt svårt att vara med vid fronten. Det är dock sak samma för boken är ändå intressant på det sätt att det är en ganska naiv skildring av kurdernas krig mot IS. Med naiv menar jag att boken inte försöker vinna några politiska poänger eller att Jesper Söder ens försöker framstå som väldigt kunnig gällande bakgrunden till konflikten. Boken är snarare en skildring av Jespers liv, både i Sverige och i Syrien/Irak. Väl värd att lägga några timmar på.

 

Nu ska jag istället hugga in i boken "Landsplågan islam".

Nu är jag hemma från den senaste resan till Sthlm. När jag kom hem försökte jag sätta igång min nya vinylspelare igen och som ett under fungerade den nu, utan att jag hade gjort någonting. Har lite minnen av att det där har hänt förut när det gäller min förstärkare. Att allt inte fungerar på en gång, men sedan bara hoppar igång. Nu spelas Erasures "Wonderland" här hemma och jag är glad :-D.

 

Sista heldagen i huvudstaden blev även den lyckad. Vi började med en promenad till Abbamuseet och efter det ganska saftiga inträdet på 270 kronor med audioguide kom vi snabbt in. Vi använde dock aldrig audioguiden eftersom hela museumet var väldigt bra skyltat. Så här i efterhand tycker jag dock att det var värt pengarna att gå in. Museumet innehåller en mängd prylar från Abba och även en hel del interaktiva saker som en kan roa sig med. Vi sjöng, dansade och spelade quiz där inne bland annat. Allt sparas sedan ned på en hemsida som en kan nå genom en kod på sin biljett.

Nu ligger jag i sängen här på det väldigt mysiga Pensionat Odengatan 38 i Stockholm för att snart spendera den tredje av totalt fyra nätter här.

 

Jag och Bias åkte till Stockholm i fredags och innan jag gick på tåget i Örebro träffade jag Evertsson som jag även träffade på Hornsgatan igår, så Stockholm är inte heller så stort.

 

Efter att vi hade checkat in i fredags tog vi bussen till Gröna Lund för att kika på The Hives vilka jag inte sett ordentligt sedan de slog igenom. På den tiden såg jag dem som förband till The Hellacopters, vilket är en kul sak att ta upp att en varit med om :-).

 

Väl på Gröna Lund började det regna, så vi fick se The Hives i regn. Dessbättre lyckades vi hitta en plats under tak som ändå inte var allt för långt ifrån scenen. Spelningen var bra och Howling Pelle var på ett bra humör, vilket nog blev lite för mycket i längden. Han pladdrade på lite väl mycket, vilket gjorde att spelningen drog ut på tiden. Han presenterade bandet i en evighet och var även ute en lång period i publiken och knallade runt. I huvudsak var dock spelningen väldigt bra och under ett par låtar kom även den före detta basisten upp på scenen, vilket säkert var trevligt för hardcore-fansen.

Idag fick jag min nya LP-spelare, men dessvärre lyckas jag inte få något ljud ur den. Något blir fel i kopplingen mellan LP-spelaren och förstärkaren. Det är mycket störigt när jag inte lyckas lösa problemet.  Jag har ju nämligen längtat efter den här spelaren, och jag blir så besviken när jag inte får allt att fungera.

 

Det är nog delvis beroende på denna problematik jag inte känner mig helt hundra. Många är och har varit sjuka på jobbet i veckan, så jag har kanske fått mig en släng av det, men de verkar främst ha varit magsjuka och hemma med sjuka barn, så jag vet inte.

 

Imorgon bär det av till Sthlm med Bias för att se några konserter, och sedan är jag ledig fram till onsdag nästa vecka, vilket är skönt. Det blir dock lite stressigt imorgon med tanke på att jag måste gå lite tidigare från jobbet.

 

Jag hade tänkt att träna nu också, men den förhoppningsvis inbillade risigheten gjorde att det inte blev så.

Det har kanske blivit lite av en måndags-tradition nu att se en modern klassisk film varje måndag. Den här gången blev det Office Space som jag nog såg delar av tillsammans med en numera dessvärre bortgången bekant när den var ny. Det är ju en film som gärna kommenteras och som jag som sagt inte riktigt hade sett i sin helhet förut. Riktigt jävla bra för övrigt :-). Passade bra i mitt liv också, nu när jag är rätt trött på jobbet och ibland funderar på var livet tar vägen för tillfället. Jag mår ju inte fem gånger bättre bara för att jag har fem gånger mer pengar än vad jag hade när jag pluggade exempelvis. Pengar är ju trevligt, men det är nog ännu bättre att bara få vara fri i huvudet när en inte arbetar.

 

Jag ska till Arlanda imorgon och lyssna på lite föreläsningar om länder i Afrika. Kul antar jag, men tåget går 06.02!

Det blev ett par öl hos Acke igår innan vi mötte upp Grens och Rob på Konserthuset för att titta lite på ett par av Live At Heart-konserterna. De som uppträdde när vi kom var The Magnettes som gav ett livligt uttryck. Sedan var det något mer band efter dem som inte gav något större intryck. En kort sväng till Frimis sedan innan jag vandrade hem vid 01.00. 

 

Idag har vi firat Eriks 45-årsdag vilket var trevligt. Bra umgänge och god mat.

 

Jag har även idag fortsatt kika på några äldre Uppdrag Granskning-avsnitt. Jag kikade nu senast på de två avsnitten Pojkarna från Fittja. Det visar väl ungefär hur en som jag, som inte har någon koll, tror att livet är i förorten. Ett exempel på baksidan av den politik som Sverige bedriver, men det är må hända värt det? Förutom att det gått åt helvete för de flesta som är med i avsnitten så är det, som alltid, väldigt intressant att få förortsperspektivet från dem som bor/bott där och inte har någon politisk agenda med vad de säger. Rakt och ärligt med summeringen att det är skit i förorten, och att det verkligen inte blir bättre.

 

I övrigt såg jag den nya Ghostbusters-filmen i fredags och den var ju så där... Den första filmen i serien är ju magisk, men det var inte den här.

 

Som sista sak kan en ju undra vad som kommer att hända med Nordkorea?

Såg precis ett avsnitt av Uppdrag Granskning som handlade om laktosintolerans. I avsnittet hävdades att under tre procent, av vad som får förstås som den svenska etniska befolkningen, är laktosintoleranta. De testade även 12 gymnasieelever som påstod sig vara laktosintoleranta där resultaten blev att endast två av dessa 12 antagligen var laktosintoleranta. När jag växte upp fanns det ingen som var laktosintolerant. Det är ganska tydligt att de flesta laktosintoleranta ljuger, eller bara tror att de är laktosintoleranta. Sedan finns det ju de som inte äter eller dricker mjölkprodukter för att de är vegetarianer eller tycker det är rasistiskt, varav det första kan förstås, men inte det andra...

Är det inte märkligt att inte en enda person lämnat exempelvis Irak eller Afghanistan på grund av den generella situationen i länderna? De flesta har nämligen hamnat i diverse hedersproblematiska kärleksaffärer, råkat bytt religion eller på något sätt blivit så personligt utsatta att de inte kan bo någonstans i hemlandet. Förutom några syrier har jag inte läst en enda utredning där någon lämnat sitt hemland endast av den anledning att det är en jävla skitsituation i hemlandet. Är inte det märkligt? 

 

Är det inte mer eller mindre terrorism med alla dessa attacker mot svenska poliser, sjukhus och blåljus-personal? Jag har väl knappt blivit personligt hotad på jobbet, men bombhot, hot om självmord och annat är inte ovanligt. På något sätt blir det ändå nästan alltid förövaren det är synd om i dessa fall. 

 

Jag vet inte om jag har något bättre förslag men Flyktingkonventionen tror jag mest gör världen ännu lite mer orättvis.

Filmen Fight Cub har tagits upp i min närhet flera gånger nyligen. Bias nämnde filmen när vi pratade om The Pixies under Way Out West (Where Is My Mind spelas under eftertexterna) och i helgen så gick vi hos Robert igenom IMDB:s topplista, och där någonstans var Fight Club med. Jag måste ha sett den för första och tidigare enda gången när den kom ut under 1999. Jag har för mig att jag då tyckte att den var bra, men samtidigt var det väl något en skulle tycka... Nu när jag såg om den ikväll tyckte jag den var riktigt bra, men jag kan inte påstå att jag kom ihåg särskilt mycket. Mitt minne säger mig att jag såg filmen på mitt pojkrum när jag såg den för första gången, och då säkert med kompisar, så inte så konstigt om jag inte var allt för fokuserad då. Det minnet är dock högst osäkert. 

 

Igår tittade jag åter igen på dokumentären "Frihet Bakom Galler" och även dess uppföljare "Systrar Bakom Galler". Den senare är ett typexempel på vad jag ständigt brottas med på mitt arbete och det är inte lätt att veta hur det ligger till... 

 

4-0 till Liverpool mot Arsenal igår och Keita klar idag, även om han kommer först nästa sommar. Intressant dock!

Igår beställde jag en vinyl-spelare från ett företag i Storbritannien för att få ned priset lite. Blir spännande att se om den kommer fram... ...och för att ha något att provspela om/när spelaren kommer så var jag i dag på Banana Moon och införskaffade mig "The Final Countdown" LP:n. Sedan när jag kom hem beställde jag även Erasures debutalbum "Wonderland". Jag tror inte jag kommer införskaffa så väldigt många LP-skivor, men jag gillar grejen.

 

Igår var jag och Valentina och käkade på Khan Khazana på norr här i Örebro. Indiskt och nepalesiskt vilket märktes när servitören inte kunde svenska och gick runt med en tröja med en nepalesisk flagga på. Jag funderade en aning på om han hade alla tillstånd i ordning, men kände att det inte var ändamålsenligt att fråga :-). Det var mycket att välja på och maten var alldeles utmärkt. Något som dock var både charmigt och störande var att de konstant lyckades blanda ihop våra beställningar med ett annat bord. Naan-brödet blev fel och huvudrätten blev fel, men det löste sig efter att vi sade till... 

 

Nu ska jag iväg till Robert en sväng.

Nu har jag suttit i soffan försjunken både i soffan och i mina egna tankar i ungefär 30 minuter. Det är väldigt skönt att inte göra någonting ibland, bara vara. Det får inte bli för länge men under en stund är det oerhört givande. Jag kan ibland underhålla mig själv genom att tänka på någon händelse i mitt liv och se vad jag kommer ihåg från det. Nu satt jag inte och tänkte på någon direkt händelse utan på hur mycket stressen över att lära sig om saker och hänga med i allt som händer påverkar måendet. Allt är ju så lätttillgängligt nu (blev det tre t:n nu?), och det finns därmed så mycket att lära sig och hänga med i. Det här är inget nytt utan något som diskuterats flitigt, men jag har nog inte reflekterat kring det så mycket förut. Jag tänker att det är något med åldern, att medvetenheten kommer med åldern, men samtidigt känner jag att det borde vara tvärtom, att en borde bry sig mindre med åldern. 

 

Ja, och så gick Liverpool till Champions League också :-D.

Det är märkligt hur förnuft och känsla sällan går hand i hand. Eftersom jobbet blivit lite av en följetång här så tycker jag att det är ett bra exempel. Det är rätt ofta något från jobbet helt plötsligt hoppar in i mitt huvud och gör att jag har svårt att koncentrera mig på något annat. Varje gång tänker jag att det är väldigt onödigt att tänka på det just nu, och oftast är det en oro över att något kan bli dåligt, utan att det nödvändigtvis behöver bli så. Sedan kan det försvinna ifrån huvudet och jag kommer knappt ihåg vad det var som jag oroade mig över innan... Det är både störande och märkligt och vad är det rationella med att oroa sig över något som bara kanske kommer hända? Att jag kom att tänka på det nu beror på att jag var ockuperad av sådana tankar i söndags utan att ha dem vare sig under andra delar av helgen eller idag.

Av någon anledning finns det platser, händelser med mera som har en stor plats i ens liv utan att en egentligen har en koppling dit/till dem. För mig, och jag kan tänka mig även för många andra, är Titanic-katastrofen en sådan. Jag kan inte säga när jag hörde talas om Titanic för första gången, det har liksom alltid funnits där. Om jag minns rätt så fanns/finns det ett brädspel som heter Titanic som jag som väldigt liten såg när jag var med mina föräldrar till Konsum i Hallsberg och handlade. Där fanns det en leksakshylla, och där tror jag att jag såg det där brädspelet med ett sjunkande TItanic på framsidan. Det kan vara där jag först kom i kontakt med Titanic, men omöjligt att veta.

 

Jag har även alltid kopplat ihop Titanics förlisning med min farmor, eftersom hon föddes samma år som Titanic sjönk, 1912. Det har kanske också gjort det lite mer speciellt eftersom farmor betydde väldigt mycket för mig som barn.

 

Att jag skriver om Titanic nu är för att jag ganska nyss kom hem från Titanic-utställningen som finns här i Örebro just nu, och jag blev så himla berörd. Det var så himla bra! Jag trodde inte det skulle vara hälften så bra! Stundtals var det nästan pinsamt eftersom jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna. I sak går utställningen ut på att en lyssnar på en audioguide i ca 90 minuter medan en går runt och ser bilder på folk som var med på Titanic samt en massa föremål som har koppling till Titanic.

Nu har det hänt igen, och den här gången i Barcelona och Cambrils. Att det skulle ske i Barcelona var väntat och något jag diskuterat med vänner och bekanta många gånger. Går en runt i de många gånger ganska olustiga kvarteren runt Las Ramblas så märker en varför. Inte för att terroristerna behöver vara från Barcelona, men det är inte som att gå runt i Kiev direkt, för att dra en fånig, men fullt förståelig liknelse.

 

Det jobbiga är att jag blir så arg över dessa terrordåd, och det är jobbigt att vara arg samt att jag har svårt för att folk omkring mig inte verkar bry sig. Samtidigt är det jobbigt att rikta ilskan. Vad ska jag rikta den emot? De som utförde terrordådet? Islam? Islamiska Staten? USA:s invasion av Irak och Afghanistan? Imperialismen? Unga män? Korkade och naiva kvinnor? Det skulle vara så mycket enklare om det var som i Star Wars eller något, där det är mer tydligt vilka som är onda. 

 

Vad skulle hända nu om Trump hade sagt att det inte bara beror på islam detta? Om han skulle mena att det kan bero på flera anledningar...

Jag tycker jag mest går runt och surar och gnäller på jobbet nu, till och med mer än vanligt. Men samtidigt är det ett mycket märkligt arbete jag har... Antar att det är någon slags blues efter Way Out West som jag tyckte var riktigt trevligt, och att jag inte riktigt har något att se fram emot, främst en låång höst. 

 

Liverpool vann igår, det var ju bra.

I söndags och igår, på min lediga flex-dag, kollade jag igenom Oliver Stones "The Putin Interviews" på SVT Play som fått en del ris i svensk media. Att intervjuerna risats beror på att det inte ställs så många kritiska frågor till Putin av Stone. Så är kanske även fallet, men det gör också att Putin får möjlighet att berätta om sin syn på Rysslands politik utan att behöva gå i försvar, vilket jag tyckte var hela behållningen med intervjuerna. Putin är uppenbart avslappnad, skojfrisk och visar även upp en del historie-kunskap. Det är tydligt att Putin inte är helt förberedd på alla frågor och intervjuerna sker på så konstiga ställen som i en bil och i en hockey-arena. Putin är också rätt gubbig i sina skämt om homosexuella, men samtidigt visar det att han är väldigt avspänd. 

 

Det är svårt för någon som inte kan alla detaljer om kriserna i Georgien, Ukraina och Rysslands inblandning i Syrien att veta om det Putin säger stämmer, och det gör det säkert inte alltid, men när gör det det när en politiker uttalar sig?

 

Apropå om det som sägs i dokumentären är sant eller inte!? Vad är skillnaden nu mot förr när det gäller information. Det framstår som att det är mer "fake news" nu än tidigare, men är det så? Rimligtvis borde det vara så, eftersom det finns mer tillgänglig information om allt, men det betyder ju inte att den information som fanns förr var mer sann, ellerhur?

Jag, Bias och Robert har varit på Way Out West.

 

Rubriken är inspirerad av Robert. Han tycker att tredagars-besöket till Way Out West har varit en hälsoresa :-). Jag kan nog delvis hålla med eftersom vi inte druckit några kopiösa mängder alkohol. Det vi har druckit totalt under tre dagar är nog ungefär det vi brukar dricka under en ganska blöt utekväll.

 

I övrigt har det varit en mycket bra helg och festival.

 

I torsdags tog vi genom SJ:s försorg oss ned till Göteborg och vi anlände innan 15.00. Vi tog sedan en promenad till Gothia Towers där vi hade bokat hotell. Under promenaden stannade vi till och inmundigade lite förhållandevis god sushi. Gothia Towers visade sig vara ett alldeles utmärkt hotell. Det enda negativa var väl att Roberts extrasäng var något kort, men annars var allt toppen. Bra rum, läge och frukost.

 

Sedan blev det 6:ans spårvagn bort till Slottsskogen och Way Out West. Mitt första besök till Way Out West för övrigt och förväntningarna var blandade!