För minnen och grunda analyser i stunden

Nu är det lördag förmiddag, och det känns som att veckan sprungit förbi. Jag kan inte påstå att jag gjort något särskilt, men ändå, eller kanske därför, känns det som att tiden sprungit förbi. Jag har förvisso klippt mig och igår var det julbord med jobbet. Liverpool tog dessutom en fin seger mot Real Madrid med 2-0 i onsdags kväll. Ett något skadeskjutet Real Madrid, men ändå, Liverpool har haft stora problem med dem de senaste åren. Många tuffa förluster.

 

När jag summerar så här märker jag att det ändå hänt en hel del efter jobbet, så inte så konstigt kanske att det gått snabbt?

 

Julbordet igår var trevligt. Amerikanskt sådant på Hard Rock Café. Ingen sill och skinka, men mycket annat gott. Innan hade vi planeringsdag med jobbet. Höjdpunkten var en brunch där alla fick ta med något ätbart. En riktigt stort och lyckat knytkalas blev det. Jag hade även tagit mig äran att hålla ett quiz under eftermiddagen :-).

 

Efter julbordet gick några av oss vidare till Pub Anchor. Där stannade jag någon timme innan det var dags för att ta del av kvällens andra begivenhet, möta upp Nisse och Bias för att sedan gå till Kollektivet och kika på Ebbot. Jag mötte upp dem på Blå Dörren, där jag och Valle en gång för ett par år sedan inte lyckades få bord. Gårdagen blev därmed min första riktiga bekantskap med Blå Dörren, och det var trevligt utan att imponera :-). Kvällen avslutades sedan på Kollektivet med en lång spelning av Ebbot och hans, vad jag tror, egna band. Ebbot mumlade mycket och verkade ha en bra kväll. Trevligt med stråke och kontrabas på scen. På det stora hela var det en bra konsert. 

 

En kul detalj var att en snubbe tyckte jag såg ung ut :-). Sådant värmer.

Från kyla till typ vårvärme.

 

Jag hade tankar på att klippa mig idag, men så blev det inte. Frisören i grannhuset hade inte öppet när jag gick förbi.

 

Förutom alla dokumentärer under helgen såg jag även två filmer från listan med skräckfilmer jag skrivit om förut.

 

I lördags kväll såg jag den japanska filmen "Cure" från 1997. Som jag förstår det ska den vara en stamfader till explosionen, eller vad jag ska kalla det, av japanska skräckfilmer, typ de som senare gjordes amerikanska remakes av; "The Ring" och "The Grudge". "Cure" är i min mening kanske mer av en thriller än en skräckfilm, för den är inte speciellt otäck, mer kuslig. Den handlar om hur en person utan minne får människor att mörda genom hypnos. En bra idé för en film, men som så många gånger förr, lyckas filmskaparna inte riktigt få ihop det. Det finns en bakgrundshistoria, men den säger egentligen inte så mycket om varför en person börjar hynotisera andra för att de ska mörda. Det händer även en del annat i filmen som är svårt att förstå varför, och slutet ska väl vara tankeväckande, men är främst förvirrande. Jag antar att "Cure" har höga betyg och bra recensioner för att den eventuellt var nyskapande, men jag är beredd att tro att mycket ligger i att den har en realistisk ton och är japansk. Att det senare "lurar" många till att bedöma filmen som otroligt bra. Den är bra, men verkligen inget utöver det vanliga. En lågmäld ton räcker inte för att något ska vara ett mästerverk.

 

Den andra filmen jag såg var den persisk-språkiga skräckfilmen "Under the Shadow". Den utspelar sig under Iran-Irak-kriget och är en blandning av historisk berättelse, skräck och samhällskritik. En lyckad mix. Filmen kritiserar milt hur kvinnor behandlas i Iran, men även religion. Den är även rätt otäck och har en realistisk ton. Det går väl även här kritisera en hel del gällande vad som händer och varför, men när det handlar om övernaturliga ting känns det mer ok att det finns luckor i logiken. Den här filmen blev jag snarare positivt överraskad av.

 

Jag har nog även glömt att säga att Liverpool leder PL med åtta poäng, lite galet!

Igår gjorde jag inte många knop. Jag tränade förvisso på morgonen, men resten av dagen spenderade jag i soffan med datorn och dokumentärer. Som omväxling är det ibland skönt att bara vara.

 

Som vanligt tänker jag skriva lite kort om allt jag sett. Jag såg förvisso inte allt igår, men ändå :-).

 

Den dödsdömda polarexpeditionen - Jag trodde det skulle handla om Andrée och hans ballong, men det här var en brittisk expedition som skulle försöka finna nordvästpassagen och utspelade sig många år tidigare. Det gick ialf lika dåligt som för Andrée och alla dog. De hittade en av båtarna för några år sedan, och därav tror jag även dokumentären blev av. Jag tänker mest fy fan för att bli fast runt Nordpolen och sedan tvingas försöka hitta vägen till någon räddning, på 1800-talet. Lättare nu :-).

 

Kriminalarkivet - Mordet på Engla - Tragiskt, speciellt eftersom polisen, i Falun tror jag, hade fått in ett tips om Anders Eklund tidigare, men som inte hanterats ordentligt. Jag tror även att jag haft en något dålig bild av Englas mamma tidigare, men den är nu helt förändrad. Kan bara hålla med henne om att det är för lite fokus på brottsoffren.

 

Paris 1874: Impressionismens födelse - Nu kanske, kanske, jag kommer förstå lite mer framöver vad impressionismen är, och vilka som var förgrundsgestalter inom den. Renoir, Monet, Degas och Cézanne var ju namn jag kände till sedan innan, men jag kan inte minnas att jag sett några av deras verk live, vilket jag måste ha gjort, men det har väl av kunskapsbrist inte satt några avtryck. Nu kaanske det blir annorlunda framgent :-).

 

Onecoin - det stora kryptobedrägeriet - Handlar om ett stort bedrägeri gällande en kryptovaluta. Något jag missat helt, antar att det inte varit jättestort i de kretsar där jag befinner mig. Det är lätt att bli lurad och min ilska är stor mot de som lurar andra. Rätt spännande dokumentär.

 

La Storia - historien bakom skandalen - En dokumentär om boken "La Storia / Historien" som tydligen väckte stor uppmärksamhet när den gavs ut för 50 år sedan. Boken verkar finnas som serie på SVT nu också, Kanske borde se den, eftersom det utspelas i Rom. Det här är någonting jag inte hade en susning om vad det var innan jag såg dokumentären :-).

 

Rock Chicks - Rockens kvinnliga pionjärer - Den sämsta av de dokumentärer jag sett. I min värld är det ett försök att lägga fokus på fel saker och försöka lyfta fram personer på grund av deras kön. Mycket känslor och tyckanden, men brist på fakta skulle jag tro.

 

Sveriges mes beundrade man om PG Gyllenhammar såg jag om. Det var sju år sedan sist. En speciell karl var han den där Gyllenhammar, sannolikt inte så lätt att ha att göra med. Oförglömligt när han är arg på att folk inte arbetar :-). Väl värd att se om, och vila i frid PG.

 

Djungelboken från Världens Natur - Massor av otroligt vackert foto från Indien och de djur som gestaltas i Djungelboken. Att Baloo är en läppbjörn och att panter och svart leopard är samma sak var nog något jag lärde mig. Det senare tror jag dock att jag läst om någon gång tidigare.

 

Det fruktansvärda kriget i Indokina från Världens Historia var nog den mest intressanta dokumentären. Vietnam-kriget osv har jag läst mycket om, men det som hände innan har jag haft sämre koll på, ialf det som hände och var innan det franska nederlaget i Dien Bien Phu.

 

Britterna, Brexit och besvikelsen var intressant den också. Inte mycket verkar ha blivit som de som röstade för Brexit hoppades och hade lovats. Som jag förstår det har det blivit mer migration, mer storskaligt fiske osv osv. Jag kan förstå Brexit-anhängarna och jävligt trist för dem att ha blivit lurade.

 

DIY! I huvudet på filmmakaren Michel Gondry - Gondry är en mångsysslare som jag främst känner igen för filmen "Eternal Sunshine on the Spotless Mind", som jag såg 2009 och säkert borde se igen. Jag var väl inte superimponerad av filmen då, kanske mer nu, vem vet?

 

Exilpresidenten, om Svetlana Tichanovskaja, var intressant. Kanske främst för att Svetlana framstår som att hon rätt motvilligt har fått den plats i offentligheten som hon fått. Det ser jag ofta som något positivt. Tyvärr är det som det är i Belarus.

 

 

Idag är jag lite tröttare än vad jag brukar vara en lördagsmorgon nuförtiden. Det med anledning av att jag mötte upp Juliana och Erik i Vasastan igår kväll. De skulle käka middag sent på Lilla Ego och hade för avsikt att ta en enhet eller två innan det var dags, därav mötte jag upp dem. Jag mötte dem på det gemytliga Erlands, där det i en trång lokal spelas jazz och serveras lyxiga drinkar. En gäst undrade om jag var "Fredrik"? Nää, någon Fredrik är jag inte :-). Nästa stopp blev Sandhäxan som är ett enkelt ställe med mackor och enklare komponerad alkohol, mycket grogg. Där träffade vi på örebroare som Juliana kände igen. Alltid välkommet med närkingar :-). Sista stoppet blev Tennstopet grill där en del av kändiseliten hängde. Sådant livar ju upp :-). Det blev således en utmärkt kväll med trevliga samtal och god alkohol :-).

 

Jag vill ju tro att alkoholen har fördelar med kreativa utbyten osv, men det påverkar även mina drömmar. De drar iväg och var inatt supertydliga. Jag ledde bland annat Eurovision vid ett tillfälle, och vid röstningen fungerade ingenting, men jag hade inga problem med det :-). Något annat jag drömde, som är lite tråkigare, var att jag reste någonstans och pratade om var jag hade varit innan, men att jag då inte kunde komma på var jag hade varit innan. Inte så konstigt när det är en dröm, och jag de facto inte har varit någonstans innan, men i drömmen blev det en konstig känsla när det inte fanns något minne :-).

 

Vackert ute nu med snö, kyla och sol, men det håller inte i så länge av vad jag kan förstå.

Ännu en dag som var lite utöver det vanliga i min värld. Även de små ovanligheterna har sin charm.

 

Imorse tog jag buss, pendeltåg och buss igen för att komma till förvaret i Märsta. Mitt team hade bokat ett studiebesök där idag. Jag hade tidigare varit på förvaren i Flen och Kållered, men inte i Märsta. Det visade sig vara en rätt modern anläggning, och jag tyckte besöket var givande. 

 

Under kvällen idag gick jag och Valle och käkade på en kina-krog här i krokarna - Winner House. Det är en kantonesisk restaurang som inte ser ut att att vara så mycket för världen. Valle hade dock fått höra från en jobbarkompis att det var en bra restaurang och ville därför gå dit. Då fick det bli så, och det visade sig vara en hemtrevlig restaurang med ett äldre par i personalen. Jag beställde en chop suey, vilket jag inte tror jag hade ätit förut, men som länge varit bekant, främst från USA. Bandet System of a Down har även en låt med namnet. Chop suey kan väl innehålla lite vad som helst, och ska vara en amerikaniserad form av mat från Kina. Lite svårt att definiera således, men nu har jag ialf provat en variant av maträtten, vilket känns lite bra :-).

 

Imorgon åker Valle till Italien och lämnar mig här i kylan och snön, stackars mig :-(.

Ibland kan jag se något nytt, och faktiskt rätt intressant, på nära håll. Idag var en sådan dag när jag och ett par andra åkte med Zacke till Rinkeby för lunch. Jag hade beklagat mig för Zacke gällande bristen på somaliska restauranger i Sthlm. Då menade han att det finns flera i Rinkeby, och att vi kunde åka dit någon dag för lunch, och sagt och gjort åkte vi till Rinkeby idag för just lunch och somalisk mat. Jag beställde ris med kyckling, som förvisso inte kändes speciellt exotiskt, men några andra tog lamm, som kallas hanid, vilket var lite mer annorlunda. Det mest spännande med maten var den medföljande bananen. Tydligen blandar somalierna in banan i stor utsträckning i maten. Det var faktiskt riktigt gott. Kombinationen ris och banan var nära på utsökt.

 

Tyvärr blev besöket lite kort med anledning av den rätt korta lunchrasten vi har, men det var trevligt att äntligen få se Rinkeby på lite närmare håll. Skylten till torget osv som jag sett så många gånger på TV osv. Så den här dagen stack ut lite mer än andra vardagar :-).

Kvällarna efter jobbet går fort.

 

Efter att ha hittat en lista från Rotten Tomatoes på de 200 bästa skräckfilmerna, har jag under den senaste veckan sett tre svartvita klassiker från listan.

 

Först såg jag den franska filmen "Diabolique" från 1955. Den handlar om två kvinnor som av olika anledningar mördar den ena kvinnans man. Äldre filmer är oftast mer teatraliska, vilket även gäller den här. Det blir lite som att se på teater, men det betyder inte att den här, eller liknande filmer, är dåliga, men jag har en tendens att tycka att de blir sämre. Oavsett, "Diabolique" har ett bra manus, och en för mig oväntat bra tvist på slutet som verkligen livade upp. Jag vill inte påstå att filmen var otäck, men oväntat sexig.

 

Nästa film jag såg var "The Innocents" från 1961. En något nyare film, och med en mer seriös och realistisk ton. Den påminner mer om dagens filmer. Här var det inga tvister, men den här filmen var ändå lite otäck. Även här är det ett bra manus, och slutet ger lite "The Shining" känsla, alltså att en inte riktigt förstår vad som är verklighet eller inbillning. En riktigt bra film skulle jag säga, även med dagens mått mätt.

 

Nu ikväll såg jag "The Bride of Frankenstein" från 1935. Det märks att det är en gammal film, men samtidigt blev jag rätt imponerad av specialeffekterna. Filmen är inte otäck överhuvudtaget, snarare fånig, men den har sin charm. Det är väl en film en bör se en gång i livet ialf. 

 

Det var det om film för ikväll :-).

Nu är bröstpanelen klar. Jag skulle förvisso kunna lägga lite fog högst upp mot väggen, men jag tror att jag hoppar över det. Det ser ok ut ändå. De misstag jag har gjort syns knappt, och det skulle var rätt lätt att fixa dem om jag önskar, även om jag då måste köpa, ialf en ny, list. Jag ger mitt arbete godkänt efter förutsättningarna :-).

 

Jag tror jag glömde nämna att jag fick löneförhöjning i veckan. Jag tycker varken jag presterat bättre eller sämre än vad som bör förväntas av mig, och jag är nöjd med den löneförhöjning jag fick.

 

Idag for jag iväg på sightseeing till Söder, eller Åsön, som det kallades förr i världen. Det med anledning av att jag önskade kika närmare på de gamla husen vid Åsöberget som är ett stort inslag i Fogelströms serie om Stockholm. Fin plats med gamla hus och utsikt över inloppet till Sthlm.

Igår kväll for jag iväg, tyvärr själv, för att se The Human League på Filadelfia Convention Center. Det tar emot att gå in i en frikyrka, men den ligger, för min del, i rätt väderstreck av stan, så det går fort att åka dit och hem med tuben. Vet inte om det är en fördel eller nackdel, men förra gången jag var där serverade de inte öl. Den här gången såg jag förvisso några som hade Heineken-burkar i händerna, så det var kanske ändrat... Sannolikt lättöl, eller mellanöl på sin höjd.

 

Ingen alkohol för mig ialf. Jag hade sittplats, vilket var skönt.

 

Men jag ska kanske börja i andra änden, varför går jag och ser The Human League? Det har nog främst att göra med låten "Don't You Want Me" som jag tyckt om så länge jag minns. Fantastisk låt, men annars har jag inte så bra koll på bandet, förutom att jag uppskattar genren av musik. Det är inte så långt från Erasure exempelvis.

 

"Don't You Want Me" är en låt som jag alltid gillade att dansa till när det begav sig :-). Jag har till och med nämnt det här i bloggen tidigare. Ett minne är också när jag i min ungdom, och egentligen ofta mot min vilja, hängde på "popklubbar", då hände det att "Don't You Want Me" spelades, och jag fick en tillfällig respit från annan musik som jag då upplevde som rätt trist. Nu hade jag nog gillat även den musiken, men då var det så :-).

 

Konserten var trevlig, inget direkt utmärkande. Jag hade det bra på min plats i min ensamhet :-). Det blev lite segt i mitten av konserten, men slutet var supertrevligt. Låten "The Lebanon" överraskade och har nu blivit en ny favorit. En kul grej var att de avslutade konserten med stänkaren "Together In Electric Dreams" som är en favorit sedan länge, men jag har tidigare inte fattat att det är Philip Oakey, sångaren i The Human League, som sjunger och skrivit den tillsammans med Giorgio Moroder. Det kom som en positiv överraskning :-). I övrigt tyckte jag det var uppfriskande med Susan Ann Sulleys klädstil :-).

 

Idag blir det nog rätt lugnt, men jag ska väl försöka göra klart panelen.

Igår var jag intellektuell på ett borgerligt sätt. Jag var på ett mingel på Scalateatern med anledning av Kvartals nya satsning "Kvartal idag". Jag antar att alla från redaktionen var på plats. Det var Dopping, Wong, Thorén, Höjer, Huitfeldt med flera. Även Ivar Arpi och Christer Sturmark var på plats. Förutom mingel var det en panel som pratade generellt om media, vilket var intressant. 

 

Jag hade alla möjligheter att mingla runt med dessa människor, men jag och Viktors fastnade i egna diskussioner som var så intressanta att det inte blev något mingel med någon person från Kvartal eller annorstädes.

 

Som pöjk från landet uppskattar jag som synes att ha möjligheten att gå på sådana här evenemang, även om jag inte är någon minglare :-).

Eventuellt är jag inte helt hundra. Jag tycker mig förnimma lätt huvudvärk ibland, men det måste vara på gränsen till inbillning :-).

 

Idag har jag satt upp lite mer panel. När vi sedan tillsammans försökte sätta dit listen ovanför panelen upptäckte jag att jag nog behöver skruva dit den. Jag köpte ett paket skruvar i helgen, men jag tror att de är lite korta, så nu har jag beställt ett skruv-set. Små steg framåt varje dag :-).

 

Jag hann inte se så mycket under helgen, men jag hann med lite grand.

 

"Trump, rösträkningen och advokaterna" är ytterligare en i raden av intressanta dokumentärer om Trump och hur han med flera försökte ändra på utgången i förra president-valet i USA. Ingen vacker bild av Trump och hans supportrar. Det som jag dock hajade till mest över var när speaker-rösten menade att en polisman dog under stormningen av Capitolium efter att ha angripits av mobben. Det påståendet är inte sant av vad jag kan läsa till mig. Sådana missar får inte göras i en sådan här dokumentär. 

 

"Miljardärens erkännande" handlar om en norsk kvinna som mördades av en rik jemenit i London 2008. En journalist försöker få tag i mördaren som direkt efter mordet flydde till Jemen. Journalisten lyckas, men får inte fram så mycket. Jag lämnas, som så många gånger förr, med känslan av att de som skapat dokumentären hoppades på mer, men kände att de ändå var tvungna att slutföra dokumentären, även om den inte gav så mycket av intresse.

 

Till sist såg jag "Vasaskeppets hemligheter". En serie i två delar som jag tänkt se länge, men som jag hade glömt bort. Jag får aldrig nog av Vasaskeppet :-). Jag tror dock att jag främst kommer minnas Dick Harrisons fult knutna slips, och det var ju inte tanken :-).

Dagen har främst spenderats med att sätta upp bröstpanelen. Det var bökigt med lampknappen, men efter några om och men verkar jag ha fått till det. Efter att ha lånat en patronspruta, eller om det heter fogspruta, av Amir började det rulla på. Nu sitter mer än hälften av panelen uppe. Jag hade fortsatt om inte montagelimmet tagit slut. Det här med fogspruta och montagelim var dessutom synnerligen obekant för mig innan den här helgen :-).

 

I övrigt har vi varit förbi Kjell och Company idag och köpt lite grejer. Min mobil ser typ ut som en pansarvagn nu i jämförelse med tidigare, så förhoppningsvis behöver jag inte byta skärmen på ett tag. För nu har mobben nytt skal och skärmskydd. 

 

Liverpool vann igår och har nu fem poängs försprång i toppen av Premier League. Oväntat, men härligt.

 

Så är det ju fars dag idag också. Jag hade helst åkt hem till Hallsberg, men det passade inte av olika anledningar. Jag har ialf världens bästa pappa. Det är märkligt att jag haft en sådan tur!

Lördag idag. Valle är sjuk, så det blir inga större utsvävningar. 

 

Tidigare idag cyklade jag iväg till Bauhaus i Bromma för att hämta några lister till panelen i köket. Jag såg att de hade fått in dem i Bromma igår, och beställde dem därför direkt. Allt gick bra och jag fick mina lister, men när jag kom hem märkte jag att jag hade tappat en av mina hörlurar. Jag mailade Bauhaus, och till min positiva förvåning hade de hittat min borttappade hörlur. Jag kunde därmed cykla tillbaka och hämta min hörlur :-). Jag tänker även att det är förhållandevis ovanligt med folk som cyklar omkring med 2 m långa lister, men jag får vara undantaget :-).

 

Jag upptäckte även ett annat problem, men det tror jag också har löst sig.

 

Däremot nu såg jag att skärmen på min telefon spruckit uppe i högra hörnet. Jag tappade den någon gång under förmiddagen, men märkte intgenting då... Än så länge är det inte något som påverkar funktionen, tror jag... Men sannolikt måste jag snart lämna in den igen... Imorgon tänker jag dock kila ned till Kjell & Company och köpa nytt skal, och kanske något skärmskydd osv. Jag kan inte lägga ut 4000 kr för skärmbyte var tredje månad :-).

 

Igår gick börsen bra för mig. Året har varit dåligt, men igår kom ett par bra rapporter. Viktigt!

 

Imorse läste jag ut Maria Langs bok "Vår sång blir stum". Den utspelar sig på Skogas, eller Noras, stadshotell, och det är ju lite kul. Sedan är det intressant att läsa hur det var att ta studentexamen förr. Lite tuffare än nu. I övrigt var boken rätt rörig. Svårt att hålla isär karaktärerna, och en rätt ospännande och hafsig mordhistoria. Nu minns jag inte vad jag tyckt om alla böcker jag läst i serien, men den här måste vara en av de sämre.

 

Jag har hittat en lista på Rotten Tomatoes 200 bästa skräckfilmer, och jag såg en av filmerna från den igår, "Talk to me". Inte så tokig, välregisserad. Lite svårt att hänga med gällande hur allt hängde ihop, men det spelade mindre roll. Däremot är filmen rätt kort, men den kändes lång, och det kan ju inte vara positivt :-).

 

Nu ser jag fram emot kvällens match mot Aston Villa.

Vi glömde köpa med bröstlisten till panelen vi fick i tisdags. Jag trodde att det ingick i själva panelen, men icke. Egentligen inget större problem, men listen är slut på Bauhaus i Bromma av alla ställen i Sthlm, och det är bra mycket krångligare att åka till något av de andra varuhusen. Men, men, inte så jävla långt till Barkarby. Blir säkert en tur dit i helgen.

 

Under ett par kvällar i veckan har jag sett film-klassikern "Schakalen" från 1973. Det var på grund av en fråga i en frågesport jag fick upp ögonen för filmen. Även lite knepigt att jag inte sett filmen tidigare, för "schakalen" som begrepp har funnits i mitt medvetande länge. Jag försöker komma på varför, men det har nog med terroristen med samma namn att göra. Han har ju dykt upp i någon dokumentär här och var, men minnet säger ändå att jag har minnen från när jag var barn gällande "schakalen", men jag lyckas inte spåra källan till minnet. Nåväl, filmen var rätt bra. Ett långsamt tempo som ändå känns rappt. Inte massa snabba klipp osv, men ändå inte utråkande. En del grejer är förlegade, som när folk svimmar efter ett slag med spänd hand och folk som flyger iväg när de blir skjutna. I övrigt en film som ger ett värdigt intryck.

 

Dammsugaren har kommit också, men det finns inget väggfäste till den, vilket stör mig lite. Annars verkar den bra :-).

Två kvällar i rad har spenderats med en öl och mat nere på Selmas här i huset. Kvarterskrogen. Det är något jag, lite överdrivet, alltid drömt om, att bo på ett ställe där jag har en kvarterskrog som känns lite som hemma. Selmas känns inte riktigt så, men jag gillar principen :-). De hade kunnat servera lite fräschare mat. Nu är det främst hamburgare och annan pub-mat, gott ibland, men inte i längden :-). Trevligt sällskap har jag haft, Amir igår och kollegor idag :-).

 

Trump vann, och det klart. Att vinsten blev så tydlig var överraskande. När jag såg var det barkade imorse fick jag en klump i magen. Typ vad kommer hända med Ukraina och Europa? Senare har jag försökt övertyga mig själv om att det kanske blir bra det här, men det är inte lätt... Miljön, alla religiösa galningar osv... Men det finns en del jag tycker är bra. Hårdare tag mot viss migration, lite mer ordning och tydlighet samt eventuellt ekonomin. Det som jag mest stör mig på är att jag inte lyckas förstå varför så många röstar på Trump...?

 

Fantastisk seger igår med 4-0 för Liverpool mot Leverkusen!

Nu fick jag lite tid "över". Jag har oftast någon form av plan varje dag jag är ledig. Typ läsa ut en bok, se ett par dokumentärer, träna, besöka någon plats osv... Just nu känner jag mig klar med allt jag hade tänkt att göra under dagen. Förvisso var det en film jag tänkte se, men den är så lång, så det passar sig inte att se den nu :-).

 

Jag har ett projekt att på Googles "My maps" sätta en pin på alla platser i världen där jag tycker att jag ändå har spenderat viss tid. Inte helt lätt att komma ihåg allt, och ibland blir jag till och med överraskad när jag kollar på gamla bilder, typ vad är det där för plats? Kan jag ta reda på var det är osv? 

 

Vi beställde bröstpanel nu ikväll, och jag tror att vi får den på tisdag. En mycket bra fråga om jag kommer lyckas sätta upp den, men det blir mycket billigare att försöka göra det själv än att anlita hantverkare. Återstår att se om snålheten bedrar visheten här...

 

Jag kan ju även passa på att rada upp alla dokumentärer jag sett på slutet också...

 

Jag har sett klart den senaste säsongen av "Svenska fall", där bland annat mordet på Lena Wesström tas upp. Det var ju en tragisk följetong. Annars var det väl inget som direkt stod ut i allt det tragiska.

 

En annan serie jag sett, i tre delar, är serien "Romarnas mäktiga byggnader" om romarnas byggnader i Arles, Lyon och Paris. Att romarna hade byggt stora amfiteatrar mm i de städerna. Arles blir mer och mer intressant märker jag. Mycket där i krokarna jag skulle vilja besöka.

 

I dokumentären "Spektakulära broar" visar de bland annat akvedukten "Pont du Gard" som också ligger i krokarna av Arles. Det är som att något talar till mig, åk till södra Frankrike och besök alla fantastiska platser där :-).

 

"Vart tog MH370 vägen" från Vetenskapens värld måste jag bara ha glömt att se tidigare. Jag har sett en riktigt dålig dokumentär om det här mysteriet tidigare, men även någa stycken hyggliga, den här var nog däremot den bästa.

 

"Aliens - striden om utomjordingarna" var roande. En rätt skön dokumentärfilmare som besökt olika föreningar mm i Sverige som intresserar sig för UFO:n. Det är både skrämmande och roligt att se alla idioter som intervjuas. Hur otroligt säkra de är på sin sak. Det ska även tilläggas att det är med en del vettiga människor också. Det är dock något med vissa människor, att de kan vara så övertygade om sådant som de inte kan vara övertygade om. Önskan att vara något extra gör att de blir tokiga. Det här är en dokumentär som jag rekommenderar varmt.

 

"Draculas land" en dokumentär om djuren i Transsylvanien är otroligt fin. Riktigt snyggt foto. Jag blir dock lite ledsen över att vi människor är så många och förstör så mycket. Orörd vildmark berör mig.

 

Till sist har jag även sett "Vicepresidenten" från Dokument utifrån om JD Vance och Tim Walz. En av dem kommer snart bli mer aktuell...

 

Som vanligt kan jag ha missat något, men det är ju som sagt främst för mina egna minnen...

Det är redan mörkt ute. Det här med vintertid är inte min grej. Däremot är det rätt varmt ute, 13 grader nu.

 

Idag införskaffade vi oss en spegel, som nu sitter på väggen ovanför den nygamla byrån. Det blir hemtrevligare för varje månad som går. Det går inte fort, men det går framåt :-).

 

Helgen har annars till rätt stor del spenderats med att jag läst "Don Quijote". En av alla dessa klassiker en bör ha läst någon gång i livet. Väderkvarnarna, Sancho Panza osv är ju referenser en ska känna till. En tjock bok, så det tog ett par veckor att komma igenom den. Det gick rätt lätt att läsa boken, även om språket var lite annorlunda på sina håll, men det är vanligt prosa, så inget konstigt på det sättet. Kul att Don Quijote förläst sig på riddarromaner och i ett psykotiskt tillstånd rider runt och ställer till det. 

 

"Don Quijote" är inte en bok som jag blev helt fascinerad av, men den måste ju som sagt läsas en gång i livet, och viss underhållning gav den ändå :-).

 

Nu får nästa bok bli något betydligt lättare :-). En lätt deckare får det bli!

Idag var första gången jag tog tunnelbanan åt andra hållet från Duvbo. Färden gick till Tensta för att vi därifrån till fots skulle kunna ta oss till Spånga kyrka, vilket även gick alldeles utmärkt. Att vi besökte Spånga kyrka beror på att Valles morföräldrar vilar där.

 

Spånga kyrka visade sig vara väldigt vacker. Inuti kyrkan är taket och väggarna målade, vilket ialf för mig kändes lite annorlunda, och vackert. Utanför kyrkan finns det även flera runstenar. Kyrkan började byggas på 1100-talet, och bara det är intressant. Kyrkan ligger också lite märkligt. Det är tydligt att området för inte så väldigt länge sedan var lantlig miljö, för det är förhållandevis bevarat. Kyrkan ligger inte "insprängd" bland en massa hus, utan det är en rätt stor kyrkogård med andra äldre hus runtom. Lite längre bort ligger dock förorten, och det förtar känslan lite. Jag tycker att en stad ofta känns naturlig, men här lämnades jag med en artificiell känsla. Lite som att staden försökt, och lyckats, ta över det naturligt lantliga.