För minnen och grunda analyser i stunden

Nu var det någon dryg vecka sedan jag såg min senaste Bond-film, så det kändes som att det var dags igen. Jag råkade dock ta fel film i ordningen genom att se "Licence to Kill" istället för "The Living Daylights". 

 

De här två filmerna är med Timothy Dalton som James Bond och jag har nog alltid tänkt att de därför är två av de sämsta Bond-filmerna i serien.

 

Jag blev därmed rätt förvånad, och positivt överraskad, över att "Licence to Kill" var så bra. Den är radikalt annorlunda från Bond-filmerna med Roger Moore. Här är det inte fars utan riktig action. Det är på det stora hela en seriös film. Timothy Daltons Bond är är bra och framstår mycket mer som en agent än Roger Moores Åsa-Nisse liknande James Bond. Paradoxalt gör det kanske att många inte anser att det är så James Bond ska vara? 

 

Dalton saknar Sean Connerys charm, och efter att endast ha sett den här filmen, blir intrycket att Dalton gör en bra agent, men att det saknas något för att det ska vara James Bond.

 

Det var kul att se en mycket ung Benicio Del Toro som en av skurkarna i filmen. Huvudskurken är dessutom bra.

 

Som sagt är "Licence to Kill" mer seriös än Bond-filmerna med Roger Moore. Det gör den också lite mindre spekatakulär än andra Bond-filmer.

 

Den största kvinnorollen är hygglig, men generellt är James Bond som vanligt lite väl oemotståndlig i filmen.

 

Jag kan inte minnas att jag sett "Licence to Kill" förut. Ja vad tycker jag då egentligen? Klart bättre än förväntat, men jag blev nog också lite förvånad över att Daltons Bond var så pass annorlunda mot Moores att jag känner att något saknades :-).

Jag och Valle såg den nysläppta miniserien "Unorthodox" på Netflix i helgen. Serien handlar om en ung kvinna från New York som är chassidisk jude. Hon trivs inte helt i den starkt ortodoxa omgivningen och rymmer därför till Berlin. Det hela ska vara baserat på verklig händelse.

 

Det är en långsam serie med en del rätt svaga skådespelarinsatser. Utan att ha en aning så känns även manuset överdrivet. Inte själva grunden, men flera händelser i serien känns för mycket för att vara verkliga. Jag gissar att manusförfattaren helt enkelt dramatiserat lite för mycket i relation till grundberättelsen.

 

Även om chassidism förefaller vara väldigt intressant så lyckas inte serien göra det intressant.

- Nu ska vi börja jobba hemifrån så gott det går. 

 

- Jag har sett dokumentären "Pompejis sista dagar". Invånarna måste ha varit minst sagt förundrade över vad som hände innan och under vulkanutbrottet. Kul att se serien efter att rätt nyligen varit i Pompeji också.

 

- Jag och Valle såg "I am Patrick Swayze". Bra dokumentär, men jag känner att jag inte har mycket för den typ av människa som Swayze verkar ha varit. Han verkar ha varit för mycket av allting. ...och det är givetvis endast en bedömning utifrån dokumentären, generellt har jag som de flesta andra dålig koll på hur Swayze var som person.

 

- Vi såg även "Mitt Liv - Elton John", och vilken bra intervju det var. Bland det bästa jag sett. Elton John gav också ett härligt intryck. Svarade rakt på alla frågor, tyckte inte synd om sig själv och kunde skratta åt sina egna gamla egenheter. En intervju väl värd att se. Hoppas nu att konserten blir av i höst!

 

Annars rullar det på i någon form av halvkarantän.

Igår var tanken att jag och Bias skulle ha sett "The Jesus And Mary Chain" i Sthlm, men det ställdes in i likhet med alla andra konserter. Det har ialf gjort att jag varit ledig idag, och åh vad det är härligt att vara ledig mitt i veckan. Jag har försökt hjälpa Juliana med LekOutlet och tagit det lugnt.

 

Det börjar dö mycket folk i Sverige nu också på grund av covid-19. Det var väl väntat, men givetvis tragiskt.

 

Men jag orkar inte känna mig nedstämd angående det här, så jag lämnar tragiken och döden där.

 

Det är våffeldagen idag och därmed passade jag och Valle på att göra våfflor. Inte så dumt, men samtidigt inte någon direkt magisk upplevelse :-).

 

"IB - hemligare än Säpo", såg jag för några dagar sedan. Förutom att jag tror att jag blandat ihop "IB-affären" med "Geijer-affären" blev det främsta avtrycket, som inte var på något sätt nytt, hur ocharmig Jan Guillou är.

 

Levi verkar vara på gång att börja gå också :-D!!!

Igår och idag har jag och Valle fått varsitt handskrivet brev postat hem till oss från Jehovas Vittnen. I brevet uppmanas vi att gå in på deras hemsida för att få lite information om bibliska frågor.

 

Nog för att Jehovas Vittnen brukar gå runt och knacka dörr eller stå någonstans på stan, men privata brev har inte jag varit med om förut. De kanske har det svårt med dörrknackningen med tanke på portkoder och att många sannolikt är lagom intresserade av att prata med dem om de lyckas ta sig in och ringa på dörren. Då är det kanske smartare med brev.

Jag har i mer eller mindre hela mitt liv gått och pratat i sömnen. Jag brukar även hallucinera en del i tillståndet mellan sömn och vakenhet. Jag inbillar mig dock att det hela minskat rätt mycket med åldern, men natten till idag var det dags igen...

 

Det jag minns är att jag hade en dröm där jag fick panik med anledning av att det släpptes ut någon gas eller liknande i rummet där jag befann mig. Därav for jag upp i sängen och tog tag i Valentinas hand och försökte slita iväg henne ur sängen och ut ur rummet. Under förloppet hörde jag dock någon ropa "Andreas, Andreas, Andreas", och till slut vaknade jag och kom omgående till sans.

 

Både skrämmande och lite pinsamt för mig, men framförallt skrämmande för Valle. Hon vet givetvis om att jag ibland betér mig konstigt i sömnen, men så här konstigt har det aldrig varit hittills.

En Bond-film om dagen är väl bra för magen... Ibland ska en väl inte skriva vad som kommer upp i huvudet, eller så ska en det. Det är ju trots allt inte bara försök till intelligenta tankar som kommer upp i mitt huvud :-).

 

Igår såg jag "Never Say Never Again", den Bond-film där Sean Connery helt plötsligt kommer tillbaka som James Bond efter flera års frånvaro. Den är även en annan version av "Thunderball". Det är dock inte mycket som är väldigt likt filmen "Thunderball".

 

Det var befriande att se Sean Connery som James Bond igen, han är i mitt tycke klart bättre än Roger Moore. Han är snyggare och spelar rollen mer seriöst. Även filmerna där Sean Connery är med är seriösare. De har en del humor men klarar sig oftast från att bli fåniga, vilka många av Roger Moores filmer är.

 

"Never Say Never Again" är således en mer seriös Bond-film, men för den delen inte speciellt minnesvärd förutom skurken Largo. Den kändes rörig, och så mycket mer har jag inte att säga om den.

 

"A View to a Kill" är Roger Moores sista Bond-film och en film jag har för mig att jag hade inspelad på ett VHS-band en gång i tiden. Den är i likhet med andra Bond-filmer med Roger Moore fånig, men den lyckas hålla sig borta från den värsta farsen. Skurkarna Zorin och May Day är minnesvärda. Det är även bra action-scener, speciellt den på Golden Gate-bron. Bond-bruden Stacey Sutton är dock i klass med Britt Eklands Mary Goodnight, det vill säga usel. Till sist är musiken rätt bra i filmen.

 

Nu ska snart Timothy Dalton kliva in som James Bond, spännande att se hur det blir :-).

Det är corona-snack överallt. Nu har det också blivit en debatt gällande hur vi ska förhålla oss till karantän och ekonomi. Är det värt att stänga ned hela samhället? Kommer de ekonomiska problemen därmed bli så stora att de uppenbart blir värre än själva smittan? Är det ok att tycka att en procent av befolkningen ska få dö för att alla andra inte ska få det sämre? Svåra frågor. Vad händer i heterogena samhällen som kollapsar ekonomiskt? Uttrycket "den som lever får se" har nog inte varit mer aktuellt.

 

Hur stor är smittspridningen i Lombardiet? Är det rimligt att tro att ialf dödstalen kommer stabilisera sig snart, och sedan börja gå nedåt? Egentligen en nästan provocerande dåligt underbyggd spekulation, men den förefaller kanske rimlig...

 

Hur ska en beté sig i dessa tider? Bara sitta hemma och låta ekonomin förfalla? Försöka gå någon rimlig medelväg? Typ gå ut ibland till lugna ställen, beställa mat som körs ut och handla på nätet? Jag har bara svårt att tro att den karantän som pågår i stora delar av Europa är mycket bättre en den mellanväg vi arbetar efter i Sverige.

 

Jag är inte rädd för att revidera dessa tankar, men jag vill komma ihåg i framtiden ungefär hur jag tänkte nu.

 

Något helt annat nu på slutet. Lagom till att uppföljaren kom såg jag igår "A Quiet Place". Rätt passande i dessa apokalyptiska tider. I filmen är det dock utomjordingar med vass hörsel som förstört världens samhällen. Förutom en del, kanske rimliga, men för mig idiotiska grejer som att en familj med en massa barn redan skaffar fler barn under apokalyptiska tider, och barn som inte fattar att de inte ska leka med leksaker som ger ljud ifrån sig samt att inte fixa till vassa spikar, var det en bra film. Det var något nytt för mig, och ingen typisk skräckfilm. Som jag sagt tidigare, det känns som det blivit en renässans i skräckfilmsvärlden de senaste åren. Lite smartare filmer.

Medan Valle låg med hörlurar och kikade på "Grace & Frankie" på datorn i soffan, halvlåg jag i samma soffa och kikade på "Octopussy" på TV:n med ljudet på. Jag behöver nog egentligen inte kommentera att Valle inte är väldigt förtjust i James Bond :-).

 

Bond-filmerna blir inte bättre under Roger Moore-eran, även om det finns undantag. Filmerna går från någon form av humoristisk spion-thriller till fars, eller ialf väldigt barnanpassad humor. "Octopussy" är inget undantag från det senare, den är Indiana Jones-liknande. Jag vet inte om det var meningen, men det blir inte bra, ialf inte för oss vuxna. Roger Moore är även på tok för gammal för rollen som James Bond, vilket ger filmen en förstärkt farsartad ton.

 

Till det positiva var en del av action-scenerna. Den med flygplanet i början är riktigt läcker. Även Maud Adams roll är bra. Det är även en annan svenska med i filmen i en rätt stor roll, Kristina Wayborn, men det var ny kunskap för mig. Det brukar vara Ekland, Adams och Scorupco som nämns som svenska Bond-brudar, men inte Wayborn vad jag kan minnas?

 

Jag tror att jag sett "Octopussy" som barn, och då uppskattade jag den, men nu som vuxen är den absolut en av de sämre filmerna i serien hittills.

Det har blivit mycket dokumentärer om brott och brottslingar på senaste tiden, därav passade det mig rätt bra att även se "Clark - en rövarhistoria". Det är en journalist som följt Clark Olofsson i vardagen under något år efter att han släpptes från sitt senaste fängelsestraff.

 

Dokumentären i sig är väl inte direkt speciell, men det är väldigt intressant att se Clark och höra honom och hans familjemedlemmar berätta om honom och vad han gjort. Alla verkar samstämmiga om att han är mer eller mindre galen. Han framstår också som väldigt oberörd gällande det mesta. Allt han berättar låter rationellt och han verkar helt fri från rädsla. Typ att det där kanske inte var så bra, men det blev som det blev, och att han bara tagit pengar från rika. Under dokumentären är även Clark ute och åker bil i Europa, och han verkar inte reflektera över risker med att exempelvis sova i bilen.

 

Jag har svårt att få fram vad jag vill säga, men någonstans ger Clark ett intryck av att vilja prova på en massa saker och att konsekvenserna inte riktigt spelar någon roll. Det verkar bli som det blir för honom.

 

En höjdpunkt i dokumentären var när Clark var på Norrmalmstorg och pratade med en guide som pratade om Norrmalmstorgsdramat. Guiden förstod inte att det var Clark förrän sent, vilket var väldigt roande :-).

 

Jag var sedan tvungen att även se dokumentären "Norrmalmstorgsdramat inifrån" där Clark också intervjuas, men allra främst gisslan från dramat och Janne Olsson. För mitt eget intresse märkte jag att jag hade sett dokumentären en gång tidigare, men det måste ha varit i samband med när den kom 2003.

 

I den dokumentären är det intressant att se hur mycket Clark verkar ljuga. Det är ialf ett par gånger där Clark har andra minnesbilder än Janne och gisslan. Det är även intressant att se hur olika Clark och Janne är. Janne framstår som mer stirrig, men ändå någon som en nog vet var en har till skillnad från Clark.

 

Är Clark Olofsson psykopat? Svårt att säga, men han lär väl ialf ha starka psykopatiska drag?

Nej jag har inget direkt att säga om AI, men jag har typ av en slump nyligen lyssnat på en dokumentär om AI och sett dokumentären "AI - Hot eller möjlighet?" Vad har jag lärt mig av detta? Jo att AI börjar bli allvar, och att det är både spännande och skrämmande.

 

Nu uppmanas många på jobbet att arbeta hemifrån, dock inte jag än så länge, sannolikt främst för att jag inte kan göra så mycket arbete hemifrån.

- Jag blir fattigare varje dag på grund av den extrema börsnedgången, och mitt nuvarande innehav på börsen har inte stått emot bra.

 

- Det börjar dö folk på allvar nu i Sverige på grund av Corona-smittan. Jag tycker att jag kunde förutspå smittspridningen, men inte alls hur illa det påverkat ekonomin.

 

- "Tala om sex - Ottars liv". En fin dokumentär om Elise Ottesen-Jensen. Hon var mycket för familjeplanering. Dokumentären visade bland annat hur outbildade många var i Sverige i början av 1900-talet gällande familjeplanering. Det lär väl vara så på många platser i världen fortfarande. Det var en skön kontrast att se denna dokumentär i relation till de dokumentärer jag sett på senaste tiden som snarare verkar ha varit emot familjeplanering.

 

- Jag och Valle såg klart andra säsngen av "Mindhunter" för ett tag sedan. Riktigt bra, och speciellt vågat med anledning av att serien behandlade identitetspolitik och rasism på ett normbrytande sätt. Vågat som sagt, hatten av!

 

- Jag lyssnade på en P3-dokumentär om Esa Teittinen för några dagar sedan. Utan att veta just någonting mer än vad jag hörde i dokumentären kunde jag inte rå över att bli provocerad av den journalist som började gräva i fallet. Detta med anledning av dennes tvärsäkerhet över att Esa verkligen är oskyldig. Det kanske han är, men att vara så säker, ialf utifrån det som kom fram i dokumentären, var lite skrämmande.

 

- "Amazons värld", en dokumentär som inte ger en helt positiv bild över Amazon. Det kändes som att dokumentärmakarna ville sänka Amazon så mycket som möjligt. Kanske med all rätt? Avtrycket i mig efteråt är att jag vet för lite om storbolag och ekonomi.

Jag har svårt att se att jag kommer komma ihåg så mycket av Bond-filmen "For Your Eyes Only" om ett tag. Den innehöll inget spektakulärt, men den var ändå helt ok som film. Manuset var förvisso innehållslöst, men samtidigt innehöll filmen inte heller en massa fånigheter. En del action-scener var också riktigt bra. Det var min typ av Bond-film, men det hade behövts något mer för att den skulle sticka ut.

 

Jag kan inte minnas att jag sett "For Your Eyes Only" förut. Kul att Charles Dance dök upp i en vädligt liten biroll :-). Jag måste även nämna att titellåten är väldigt bra.

Något kort för minnet om serien "Chernobyl" som jag och Valle sett i veckan. Jag såg inte serien när den var som hetast för att jag tänkte att det här känner jag ju redan till, så det kan väl inte vara så spännande. Ungefär som jag, och säkert många andra, tänkte med filmer som "Titanic" och "Dunkirk". Gällande de nyss nämnda filmerna var min fördom givetvis fel, filmerna var mycket sevärda, och delvis upplysande, även om jag tyckte mig känna till själva historierna sedan tidigare.

 

Det var likadant med "Chernobyl", även om jag kände till mycket sedan innan, precis om de flesta andra, var det ändå en otroligt sevärd serie, och den tog även upp en hel del som jag inte kände till sedan innan, exempelvis gruvarbetarna och snubbarna som tog sig in under reaktorn.

 

Det verkar förvisso vara en hel del som inte stämmer i serien, och att personporträtten är delvis överdrivna, men det är inte en dokumentär, så det får en leva med.

 

På många sätt en otäck serie att se. Jag gick många obekväma känslor när karaktärerna i serien fullt medvetna om farorona var tvungna att ge sig in i extremt radioaktiva miljöer.

 

Sammantaget kan jag till fullo instämma i hyllningskören gällande serien.

I en tid där en inte kan göra så mycket annat än att sitta hemma finns det mycket tid för att se film och annat. Nu är det väl förvisso det jag främst gör även utan karantänliknande förhållanden :-).

 

Det är även rätt skönt att komma ifrån coronavirus-snacket genom film, så därför har jag idag fortsatt mitt James Bond-projekt. Den här gången såg jag "Moonraker". Det är en rymdfärja som blir stulen av en industrimagnat. Redan där hör ni att det kanske inte är den bästa filmen i serien :-). 

 

"Moonraker" har en hel del snygga scener och effekter, men manuset lämnar en hel del att önska. Jaws överlever allt, James Bond kan inte mördas på ett någorlunda vanligt sätt, och slutscenen i rymden är lite för mycket. Sammantaget är "Moonraker" en av de sämsta filmerna i serien så långt.

 

Hade jag sett "Moonraker" tidigare? Jag tror det. Jag kan inte direkt säga att jag kände igen någon scen, men under typ hela filmen fanns en känsla av att det här är bekant.

Kan coronaviruset ta fram det bästa av oss människor? Kan det föra oss mer samman med tanke på att vi alla har samma problem samtidigt? Jag tycker det känns lite så. Alla har något gemensamt att prata om osv oavsett klass, kön osv.

 

Det är en minst sagt intressant tid nu. Jag får inte träffa mina föräldrar för att de är i en riskgrupp. Det finns inte mycket att göra, alla konserter och sportevenemang är inställda. Mitt gym är öppet ialf, vilket är bra :-). Regeringen har infört restriktioner, utan att jag sett speciellt mycket kritik mot det. Danmark stänger gränsen. Börsen går som en jojo, men främst nedåt. Men samtidigt som allt är annorlunda är ändå vardagen ungefär likadan. Jag jobbar som vanligt, det är folk på stan och i affärerna. 

 

Men åter igen, jag hör om flashmobs från Italien, där folk går ut och sjunger på balkongerna. Det kan kanske bli något bra av det här till slut, trots all skit det har och kommer skapa.

Nu är covid-19 en pandemi och det överraskar nog ganska få. Jag har rätt länge gått och väntat på att det skulle bli en pandemi och förväntar mig nog att det kommer bli många resor värre än vad det är nu. Det är förvisso alltid lätt att slå på stora trumman, för det värsta som kan hända är att allting blev bättre än vad en hade förutspått, men vi ska inte vara naiva.

 

Jag har blivit rätt förbryllad när jag lyssnat på en del experter på området som tonat ned problemet. Varför de agerat på det sättet är svårt att säga, men det är även svårt för mig att veta vad de egentligen tonat ned, jag kan givetvis ha missförstått en del. Min uppfattning är ialf att det under de senaste veckorna ansetts hos flera experter att covid-19 inte kommer bli en pandemi. För en lekman som mig har det framstått som mycket märkligt, men det kan bero på att jag missar "brus" om hur andra sjukdomar spridits sig osv. I min värld är det orimligt att en sjukdom som smittar genom inandning ska kunna stoppas genom småskalig karantän, speciellt om samma sjukdom inte alltid ger tydliga symptom hos smittbärarna.

 

Vi får väl se, men jag antar att covid-19 kommer bli avsevärt mycket värre än vad det är nu, och det har jag som sagt trott sedan det blev flera fall utanför Kina.

 

Det diskuteras även en hel del hur dödligt viruset är? Antagligen är det inte lika dödligt som det verkar med anledning av att det sannolikt är väldigt många fler som är sjuka än som är testade. Sannolikt är det främst de riktigt sjuka som testats. Däremot verkar en inte oansenlig andel drabbas av lunginflammation som i vissa fall behöver avancerad vård. Där blir jag orolig. Har vi vårdkapacitet för dessa människor?

 

Det verkar även främst vara gamla och sjuka som dör av viruset, men jag känner rätt många gamla och sjuka, och jag har ingen önskan att de ska dö i förtid bara för att de är gamla och sjuka. Ett räkneexempel, tänk om ca 10 % drabbas i Örebro, det är ca 10 000 personer. Om en procent av de dör är det ändå 100 personer. Låt även säga att 3-4 % till blir allvarligt sjuka, det kan då bli att vi behöver 500 platser på intensiven. Har vi den kapaciteten?

 

Jag tror vi klarar oss utan att resa under något år och tvingas se sport och konserter på TV istället för live, och en stor majoritet kommer klara sig alldeles utmärkt, men sluta behandla det här som att det är ofarligt. Det är korkat!

När Valle hade sin namnsdag, som inte helt överraskande infaller på alla hjärtans dag, gav jag henne en biljett för att se Milky Chance i Stockholm. Konserten var igår kväll och därmed var vi i Stockholm en sväng igår och idag.

 

Vi bodde alldeles utmärkt på Hotel Esplanade på Strandvägen. Även om det inte var speciellt dyrt eller fancy var det ändå aningen kul att få bo en natt på Strandvägen, det hade jag aldrig gjort förut :-).

 

Konserten var på Berns, där jag aldrig varit på konsert förut, men det visade sig vara en bra konsertlokal. Som förband var det en tjej som förutom ett bra framträdande var stolt över att hon hade hår under armarna.

 

Milky Chance levererade sedan även de en bra konsert. Något kompakt till en början, där det kändes som att de ville få in så många låtar på så kort tid som möjligt. Sedan blev det bättre med lite mellansnack om miljö och sing-along med publiken. Den relativt unga och moderiktiga publiken med stora inslag av människor från andra europeiska länder var aktiv och studsade runt bra under konserten. Mycket väl godkänt till publiken således. För en något äldre herre som mig blev det dock stundtals lite jobbigt med allt studsande i trängseln :-).

 

Valle var nöjd trots att hon har en elak hosta som inte vill ge med sig.

För några år sedan köpte jag ett par böcker om filosofi. Anledningen var som jag minns det att försöka lära mig mer om filosofi generellt, men även att försöka få en uppfattning gällande vad som skiljer olika filosofer åt.

 

Den ena boken var "Filosofin genom tiderna - 1800-talet". Jag gissar att det är en lärobok. Boken innehåller texter skrivna av filosofer som levde på 1800-talet, typ; Marx, Spencer, Nietzsche, Hegel osv. 

 

Jag började läsa boken i samband med att jag köpte den, men jag gav upp för att jag antar att jag upplevde den som tråkig och att jag inte fattade så mycket. Nu när jag i ett par år haft som projekt att läsa alla böcker som jag äger kände jag mig dock tvungen att försöka komma igenom boken, vilket jag nu gjort.

 

Saken är dock den att det är som att jag bara läst ord och inte förstått någonting. Det har varit en kamp att läsa och jag tror inte jag har tagit med mig någonting från läsningen. Det är så många begrepp som jag inte kan, och som jag inte orkar sätta mig in i, att det blev väldigt svårt att hänga med.

 

Jag har efter att jag läst boken försökt läsa på lite om filosoferna vars texter finns i boken på Wikipedia, men det har inte gett mig mycket det heller. Jag tror att jag hade behövt en lärare för att uppskatta och förstå alla dessa filosofers tankar och teorier.

Jag har under ett par veckor sett serien "No one saw a thing", en dokumentärserie om byn Skidmore i Missouri. År 1981 mördade sannolikt några invånare i byn en person som de ansett terroriserat dem i många år. Trots att det måste ha funnits många vittnen blev ingen åtalad för mordet. Det med anledning av att ingen av de som sett mordet ville vittna.

 

Omkring 20 år senare försvann en bybo som hade varit inblandad i knarkframställning och en kvinna mördades brutalt av en annan kvinna från en annan delstat.

 

En del av dokumentärens poäng är att byn senare blivit straffad eftersom byborna hållit tyst om mordet 1981. Först och främst har jag svårt att se att det är helt unikt med ett fåtal mord i en fattig by under en sådan tidsperiod, och att koppla ihop morden med någon form av dålig karma blir jag verkligen provocerad av. Det är väl även långt ifrån unikt att människor håller tyst om mord...

 

Sammantaget ett inte ointressant fall och en inte ointressant dokumentärserie, men det är svårt att inte hamna i tankebanor av att - göra en höna av en fjäder, dra för stora växlar osv...

Igår var det vinmässa ett par timmar. Trevligt, men det var mer spännande för några år sedan.

 

Idag träning och lunch med syster och systerdöttrar på Rosengrens.

 

I övrigt såg jag klart "The Spy Who Loved Me". En Bond-film jag måste ha sett ett par gånger som barn, för den var rätt bekant. Rätt bra också måste jag säga. Bra skurk i form av "Jaws" och tillbaka till ett mer intressant kvinnoporträtt i form av "Triple X". Filmen har även ett någorlunda verkligt manus och läcker bil som även kan köras under vattnet. Efter den väldigt ojämna "The Man with the Golden Gun" var "The Spy Who Loved Me" ett steg tillbaka i rätt riktning.

Klopp svarade att han inte kunde ge ett svar på en fråga från en journalist gällande hur corona-viruset skulle påverka hans fotbollslag. Det med anledning av att han inte är någon läkare eller specialist gällande virussjukdomar. Av någon anledning blev det viralt. Jag antar dock att majoriteten främst tycker att det var ett fullt rimligt svar på en måhända något ogenomtänkt fråga.

 

Någon Schulman människa har nu skrivit att Klopp är korkad som svarade så på den frågan. Jag antar att denna Schulman endast vill provocera, för jag antar att han tycker likadant som Klopp, alltså att det inte är något Klopp kan uttala sig om, men han lyckas ändå provocera mig enormt.

 

Varför reagerar jag, vi, så? Varför går det inte bara se det som ett irrelevant inlägg och gå vidare oberörd? Det kan väl inte vara så svårt?

Jag såg precis dokumentären "Thelma & Louise - en klassiker blir till". Jag trodde på förhand att det var en dokumentär som skulle handla om hur filmen spelades in osv, men så var inte fallet. Den handlade istället om hur feministisk filmen är.

 

Nu var det länge sedan jag såg "Thelma & Louise", men jag kan inte minnas att jag ens tänkte i de banorna då. Jag kan inte minnas att jag tänkte på någon direkt könsaspekt ...och det är väl det jag vill säga med det här inlägget, att vi ser världen så olika utifrån våra egna upplevelser. Det är ingen unik spaning, men jag glömmer ofta bort det, och jag tänker att även andra gör det.

 

Ett inlägg som säkert kan förefalla korkat, men tänk ett steg längre.

Jag fortsätter mitt James Bond-projekt. Nu finns även filmerna på Viasat så att jag kan se dem i bättre kvalitet. Tack för tipset Peter :-).

 

Nu senast såg jag då "The Man with the Golden Gun" och jag upplevde filmen som något annorlunda än de tidigare filmerna i serien. Inte för att "The Man with the Golden Gun" är genomgående dålig, den är rätt underhållande, men mycket gav ett väldigt pajigt intryck. Britt Eklands karaktär Goodnight var i mitt tycke exempelvis den solklart sämsta Bond-bruden hittills. Allt är bara fel med henne. Om jag varit lite positivt förvånad tidigare av kvinnoporträtten i serien är Goodnight helt tvärtom. Hon framstår som en korkad bimbo. Hon är bara vacker, men tillför ingenting annat. I övrigt är scenerna med den amerikanske polisen ren fars och scenerna vid skolan för kampsport förvisso rätt humoristiska, men främst fåniga.

 

Till det positiva är skurken Scaramanga och hans betjänt Nick Nack. Som sagt upplevde jag även "The Man with the Golden Gun" som rätt underhållande, men den är verkligen i mitt tycke för fånig och farsartad för att vara en James Bond-film. Det är för mycket komedi.

 

Jag kan inte minnas att jag sett filmen tidigare. Det var ingenting som gav en "ja just" uppelvelse. Jag har mer eller mindre alltid känt till att Britt Ekland och Maud Adams är Bond-brudar, men jag har inte kunnat koppla dem till någon speciell film, vilket jag kan nu. Skönt att få lite struktur på det :-). Det var väl det mest positiva efter att ha sett filmen :-).

Middag igår på Ummy med Valle. Jag var inte imponerad förra gången jag var på Ummy, och blev inte mer imponerad den här gången. Ok mat, men orutinerad personal. Som exempel ville jag beställa en kyckling-rätt. När jag beställde fick jag information om att den rätten kanske inte finns. Jag sa då att om den rätten inte finns kan jag ta en annan rätt. Jag fick sedan aldrig veta om kyckling-rätten fanns, men antagligen inte, för jag fick reserv-rätten. Det är inte hela världen, men det ska väl inte vara så svårt att ialf informera om vilken mat den som beställer ska få?

 

Jag lyssnade på Kvartals "Veckopanelen" igår. Lars Ohly var med, och han gav inte något bra intryck. Generellt hade han en översittar-attityd, vilket blev ännu sämre när han blev rättad av Staffan Dopping när han hade fel. Han gav mig också en känsla av att vara misogyn. Som ni märker blev jag lite besviken på honom :-(.

 

Liverpool fick stryk av Watford med 3-0 igår. Ingen fara på taket, och förvisso lätt så här i efterhand, men det har väl hängt lite i luften?

 

Idag såg jag dokumentären "Coronaviruset". Dokumentärens tes är främst att Kina försökt mörka viruset till en början. Det verkar inte orimligt, men var väl inte heller något nytt under solen för mig. Det som dokumentären däremot upplyste mig om är hur kinesiska myndigheter typ kidnappar folk som är sjuka eller barrikaderar dem i sina hem. Det hade jag missat tidigare.

 

Vad är det för migranter som Erdogan sänt till EU:s gräns? Är det verkligen främst syrier, och varför kallas de flyktingar? Om vi bortser från den rent juridiska klassningen så behöver det väl inte nödvändigtvis vara så att någon flytt sitt hemland för att vilja ta sig in i Europa?