Alien
Märkligt att jag inte skrivit något tidigare här gällande Alien-filmerna. Jag har ju sett dem förut. Jag har för mig att jag såg de tre första under den senare studietiden. Jag har till och med tankat ned dem och skrivit ut fina fodral, så att de nästan ser ut som äkta DVD-filmer. Inte så fräckt då, men verkligen inte fräckt nu :-).
Ja, ja... Förra helgen tittade jag lite slött på dokumentären "Sanningen om Alien-filmerna". Det var lite olika människor som pratade om filmerna osv. Det framstod främst som ett hopklipp av gamla intervjuer osv, men jag reagerade på att de pratade om att "Alien" tar upp temat manlig våldtäkt, för det var inget jag kunde komma ihåg att jag reagerade på senste gången jag såg "Alien".
Bland annat därför tog jag min fint paketerade DVD med filmen "Alien" och stoppade in i min DVD-spelare igår. Två något hackiga timmar senare hade jag sett om "Alien". Det var förvisso lite väl ljust i rummet för att göra filmen fullständig rättvisa, men den håller riktigt bra.
Den här grejen med manlig våldtäkt då? Njae, jag förstår ju vad de menar, men en måste se våldtäkt i mycket för att tydligt se det som ett tema i filmen. Förvisso får en man en utomjording i ansiktet, och senare visar det sig att utomjordingen använt mannen som någon form av inkubator för en organism som sedermera tar sig ut ur mannens mage. Sist jag såg "Alien" tolkade jag detta som någon form av parasitering, och det var det jag främst kunde se nu med, typ som Guinemasksinfektion. En ser väl vad en vill se, men var det tänkt att ge tankar om manlig våldtäkt misslyckades filmmakarna.
I övrigt en fantastiskt jävla bra film!
Golden State Killer
Vi har i veckan sett igenom "I'll Be Gone in the Dark" som delvis handlar om "Golden State Killer", men främst om Michelle McNamara som var mer eller mindre besatt av fallet. Dessvärre lyckades hon, sannolikt inte medvetet, ta livet av sig innan det avslöjades att det var Joseph De Angelo som var gärningsmannen.
Det har uppenbarligen funnits fler extrema galningar i USA än jag visste för några år sedan, och De Angelo är säkert en av de värsta. Jag behöver inte gå in på hans brott här, men det handlar om mängder av mord, våldtäkter, inbrott osv. Allt!
Serien "I'll Be Gone in the Dark" handlar som sagt inte så mycket om honom utan handlar mer om Michelle McNamara. Den är sex avsnitt lång, vilket kändes som fyra för många. Serien ger en introduktion fill fallet och det är spännande med intervjuer med olika brottsoffer, men annars är det mycket som repeteras och för mycket lulllull. Det kändes som jag mest satt och väntade på att det skulle ta sig, vilket det inte direkt gjorde tyvärr.
Skattkammarön
När jag besökte Nisse senast passade jag på att låna med boken "Skattkammarön", en i raden av klassiker jag lånat av honom.
"Skattkammarön" hade jag ingen relation till tidigare förutom att vi diskuterat dess författare, Robert Louis Stevenson, under och efter ett parti TP för några år sedan. Jag tror inte heller jag sett någon film baserad på boken eller dylikt. Namnet Long John Silver var dock bekant för mig tidigare.
Nu idag läste jag klart "Skattkammarön" och den var spännande. Rätt otäck måste jag medge, speciellt i relation till att det är en ungdomsbok. Jag har svårt att tro att den hade fungerat som ungdomsbok om den skrivits idag. Det dör folk mest hela tiden och mördarna verkar inte reflektera något särskilt över det.
Av vad jag har förstått så har "Skattkammarön" påverkat bilden av pirater osv, men det är svårt för mig att säga eftersom jag inte har något direkt att jämföra med. Jag vet inte hur bilden av pirater var innan boken kom ut osv, men det är säkert så. Jag måste även säga att Robert Louis Stevenson verkar ha en grej för personer med ombytliga personligheter. Jag tänker på Long John Silver i relation till Dr. Jekyll och Mr. Hyde.
Hursomhaver, "Skattkammarön" var en väldigt spännande bok, en riktig bladvändare.
Något annat!
Det är skönt att ibland få tänka på något annat än typ mord, förnedringar, rättegångar, upplopp, beslag av böcker och bokbränningar.
Igår firade vi Levi som fyllde 2 år. Han var väl inte väldans intresserad av paketen, men ett BRIO-tåg fann han väldigt intressant :-). Även jag och Juliana blev lite firade i efterhand, och jag fick en mängd fina presenter. Stort tack för det :-).
En härlig kväll!
Är det så svårt att försöka vara objektiv?
Det är inget nytt för de flesta, men det är sällan oväntat vilka som twittrar om vad. Det är ofta rent komiskt. Det gäller för övrigt inte bara på Twitter, utan även i vardagslivet.
I övrigt en rätt intensiv dag på jobbet, och eventuellt kan det bli Italien snart igen.
Nedläggningarna förföljer mig...
Nu ska en del av Migrationsverkets verksamhet läggas ned här i Örebro. Förvisso bara preliminärt än så länge, men att det skulle förändras om det inte händer något externt är föga troligt. Det är dock ett bra tag kvar tills det ska ske, någon gång nästa år. Föga oväntat, och vi vet inte så mycket mer än så. Jag vet inte riktigt hur drabbad jag är, sannolikt rejält, men faktiskt något oklart med anledning av mina nya arbetsuppgifter.
Vi får se vad det blir av det här...
Tvära kast! "Marie Antoinette - Att döda en drottning". Jag kikade väl främst med ett halvt koncentrerat öga. Det jag kommer minnas är nog främst att avrättningen faktiskt föregicks av någon form av "seriös" rättegång. Antoinette är väl i övrigt främst känd som von Fersens ragg :-)?
Somalia
Just nu finns dokumentären "Somalia - Ett land i fritt fall" på SVT Play. Den är filmad i Mogadishu med omnejd och det intervjuas mängder av somalier med olika arbeten och funktioner. Det framgår tydligt hur tufft det är för många att bo i Mogadishu, men att det trots allt ändå rullar på. Det framgår också hur många som vill därifrån, hur dyrt det är och hur farligt det är.
Jag undrar ofta vilken solidaritet det är MP och andra pratar om? Om de fick makten, vad skulle de göra då? De bör ju se till att alla i exempelvis Somalia, som vill, ska få ta sig till Sverige och EU. Det kommer vara ett "gäng". Jag undrar verkligen hur deras solidaritet ser ut om den verkligen skulle ställas på prov? Även om jag inte vill tro det har jag svårt att se att de inte är helt verklighetsfrånvända.
Se dokumentären, även om det inte är något "nytt", så ger den en ovanligt bra bild över livet i Mogadishu.
Vara lite mer positiv med Marilyn
Det har varit mycket gnäll från min sida i de senaste inläggen, så jag tänkte sluta helgen med något positivt.
Jag och Valle var på Marilyn Monroe-utställningen här i Örebro idag på eftermiddagen. Den var bättre än förväntat och Marilyn Monroe förefaller ha varit en mer intressant person än jag visste sedan tidigare. Det tar någon dryg timme att gå igenom utställningen och det kostar knappt 200 kr. Det är det värt. Har ni inte varit där bör ni gå dit innan det är för sent.
Jag köpte till och med bilden de tog :-).
A Star is Born och så där...
En rätt bra helg hittills, om en bortser från dissonansen igår, den sitter nog kvar en del även idag, men nåväl, klart bättre.
Lite besök av bekanta i fredags varav en jag sannolikt legat på BB tillsammans med och en som jag hade träffat vid ett tillfälle för 12 år sedan och kunde överraska med ett gäng oväntade bilder :-).
Igår kväll ville Valle se den extremt rosade filmen "A Star is Born", och jag föll som vanligt till föga, även om jag hellre hade sett "Gremlins" eller "Karate Kid" :-).
Men jag blev lite förvånad, kanske till och med besviken, gällande "A Star is Born". Nog att det var fantastisk sång från Lady Gaga (men att förvänta sig något annat vore ju märkligt) och hygglig sång och skådespeleri från Bradley Cooper, men annars var väl filmen inte så intressant? Tunna personporträtt, långsamt berättande och förväntad berättelse. Det kändes som en film om 40-50-åringar för 15-20-åringar. Men, men, objektivt måste jag ju bara ha fel, alla andra verkar ju älska filmen.
Jag har även sett dokumentären om Peter Ball på SVT Play. Är det bara att det blir uppförstorat varje gång det är en homosexuell eller pedofil inom kyrkan, eller är det vanligare där än inom andra "brancher", och isf varför?
Jag och Valle såg även "Fat Front" om tjockisar som vill få vara tjocka. Inte vacker att se, men hur vanligt är fatshaming och hur svårt är det att hitta kläder för tjocka? Det bör ju vara svårare att hitta extremt stora kläder om det är ovanligt med extremt stora personer? Det säger väl sig självt? ...och bör samhället inte bry sig om anorektiska personer och feta personer? Är det målet? Som vanligt, uppkommer fler frågor än svar.
Jag vill vara Miljöpartist!!!
Jag lyssnade precis på Kvartals intervju med Milöpartiets migrationspolitiska talesperson Annika Hirvonen Falk, och det är dissonans i mitt huvud. Jag vill verkligen vara så ideologisk som henne, men jag får det inte att gå ihop med verkligheten.
- Jag vill att rätten till asyl ska vara absolut, men jag förstår att det inte går om alla i världen skulle få möjlighet att ansöka om asyl i Sverige.
- Jag vill att alla som uppger att de är under 18 när de ansöker om asyl i Sverige faktiskt är det, men det finns inget som tyder på det.
- Jag vill tro att försvårad familjeåterförening inte påverkar antalet ansökningar om diverse uppehållstillstånd i Sverige, men jag har inte sett något som stödjer det.
- Jag vill tycka att rätten till familjeåterförening endast kan ske i Sverige, men jag har svårt att få det att gå ihop med den kunskap och erfarenhet jag har.
- Jag vill kunna stå och säga att alla människor är lika mycket värda, men jag har svårt att se att någon faktiskt menar det.
Kan inte jag också få vara blint fast i en upplevd god ideologi??? Det måste vara så himla skönt.
Lost in Translation och Whiplash
Kvällarna i början av veckan har inneburit film och Valle har valt :-).
Första filmen blev "Lost in Translation". En film jag såg för inte så väldigt länge sedan, om jag minns rätt, men som jag inte mindes mycket av. Om jag verkligen såg den ordentligt kan jag inte varit speciellt koncentrerad. Hursomhelst en väldigt mysig film med härlig musik och deadpan-humor från giganten Bill Murray. I övrigt en ovanlig kärlekshistoria, där två personer i olika åldrar verkar finna kärlek på ett mer själsligt plan än fysiskt. Vackert! Jag måste även nämna att skämten gällande Japan och japansk kultur är inkorrekt härliga :-).
"Lost in Translation" är bra, men jag blev helt golvad av "Whiplash", vilken film! Den handlar om en jazztrummis och hur han drillas av en hård och hämndlysten lärare. Det är galet bra, trots att det låter totalt ointressant, för hur spännande verkar en film som handlar om en jazztrummis? J.K. Simmons som läraren är helt otrolig. Det är den bästa film jag sett på länge och kan leda till många diskussioner om ledarstilar, speciellt i relation till dagens mjuka samhälle.
I övrigt är det varmt med åska och ösregn.
En svag analys
Jag är trött och omotiverad idag. Det är varmt ute och det går inte att sova på nätterna. Antar att det är det som gör att jag är helt off idag.
När jag skrev det sista inlägget om senaste Italien-resan utlovade jag någon form av analys, och det är det jag lite kort tänkte skriva om idag.
Det är alltid vanskligt med analyser, för de är subjektiva och anekdotiska samt är bara gällande där och då, men de visar ändå hur en upplevde något just då.
Santa Marinella med omgivning är sannolikt inte heller representativt för Italien, men vad vet jag om det? Av det lilla jag såg upplevde jag dock en härlig värld, förutom den aggressiva bilkörningen. Det var människor ute sent på kvällarna, och det i alla olika storlekar, barn som vuxna. Det var även stora lugna ungdomsgäng på "torgen" som drack bira eller bara hängde, och det utan att det kändes som att det fanns en oro i luften. Det fick mig att tänka tillbaka på mina senare tonår i Sverige. Att det fanns en mer skön och avslappnad stämning här förr.
Det beror säkert på min ålder, vad jag gör, och vad jag vill se, men upplevelsen var att "så här var det ju även i Sverige". Det gav en känsla av nostalgi och trygghet. Samtidigt är det allitd lätt att lyfta upp det som har varit. Det dåliga bleknar bort och det positiva är kvar.
Att komma tillbaka till Örebro kändes verkligen inte som att komma tillbaka till något bättre.
Sanningen om fetma
Jag ska dock börja inlägget med att vi hade en helt underbar dag igår. Bad, spel och grill hos Nisse i Åsbro. Jag har sagt det förut, men det är ett sommarparadis han har där med egen brygga och allt.
...och Valle fick äntligen paddla lite SUP :-).
Tidigare i veckan såg vi även om den några år gamla dokumentären "Sanningen om fetma". Det tog ett tag innan jag kom på att jag sett den förut. De tar upp gener som en anledning till fetma, vilket alltid irriterar mig lite, men de säger nog främst att generna kan göra att vissa lättare blir feta än andra. Typ att vissa kan äta skit och inte röra sig men klara sig från fetma, medan andra måste vara mer vaksamma. Andra saker i dokumentären som jag kom på att jag ändå försöker leva efter är att helt enkelt inte äta för mycket, och att helst äta mycket tidigt på dagen, och kanske lite mindre på kvällen. De tog även upp det klassiska att en inte bränner så mycket kalorier genom normal träning, typ ett sådant pass som jag kör på gymmet, eller några kilometers lugn löpning :-). En sak som jag inte alls mindes sedan sist och som jag undrar vad som hände med, är att de i dokumentären testar att injicera något som gör att försökspersonerna inte blev hungriga. Isället för gastric bypass-operationer.
Det här får nog räcka för idag...
Spionen Vladimir Putin
Jag kan inte särskilt mycket om Putin och min kunskap om honom kommer från tidigare dokumentärer jag sett om honom. Jag tror att jag tidigare skrivit att jag har väldigt svårt att förstå Putin, att han inte verkar vara en människa som vill vara i rampljuset. Han ger mig inte heller känslan av att vara en psykopat, men däremot framstår han som väldigt rationell. Ändamålen helgar medlen så att säga. Jag förstår att vissa har undrat om han har Asperger.
Jag har svårt att inte tycka om honom, och det ger en rätt otrevlig kognitiv dissonans, eller kanske snarare en känsla av gasljusning, eller det värsta av allt, en känsla av total okunskap från min sida.
Men se serien, otroligt intressant.
Terminator 2
Av bara farten passade jag på att i fredags kväll se "Terminator 2". Filmen släpptes 1991, och min känsla är därmed att filmen alltid har funnits i mitt medvetande. Jag kan dock inte minnas att jag såg den i samband med att den kom, jag var antagligen för ung, men den har alltså alltid funnits i minnet tillsammans med uttryck som "Hasta la vista, baby".
Jag har inget minne alls av när jag såg "Terminator 2" senast, ingenting. Jag kom dock ihåg det mesta av det spektakulära i filmen, och återupplevde att jag blev skrämd senast jag såg filmen när T-1000 tvingar en helikopterpilot att hoppa ut ur sin helikopter. Det enda i filmen jag inte riktigt kunde känna igen var scenerna när Sarah Connor försöker ha ihjäl vetenskapsmannen.
Eftersom jag inte kommer ihåg något gällande när jag sett filmen förut antar jag att jag sett filmen på TV och säket delar av den flera gånger. Jag lär även ha sett klipp från filmen då och då under livet. Men om jag sett hela "Terminator 2" förut, det vet jag inte.
Hursomhelst, en helt fantastisk film. Action och humor i en härlig blandning. Det är klart att vissa scener framstår som märkliga. Exempelvis att T-1000 gömmer sig i golvet i en scen, men även att äldre normalbyggda knuttar i början av filmen börjar bråka med en naken koloss till man, vilket blir väldigt stereotypiskt och overkligt på ett dumt sätt.
I övrigt höll specialeffekterna rätt bra i "Terminator 2" till skillnad från dess föregångare.
Terrorismens Historia
Efter mina Aldo Moro-vandringar i vintras bestämde jag mig för att läsa "Terrorismens Historia", en bok från 2003 som sammanfattar mycket av den terror som skett fram tills dess. Jag köpte boken för ett par månader sedan och läste ut den under senaste Italien-resan.
Det är en rätt lättläst bok som inte ger några djupare analyser, men som ändå ger en bra överblick över terrorn som varit. Det är allt från svenska brevbombare, till anarkister och Röda Brigader. Trots att jag är mer insatt än många andra i ämnet var det en hel del attacker jag inte kände till, dock kände jag nog till de flesta terrorgrupper som boken tar upp.
I efterhand tror jag mig ha fått en något bättre förstålse för vissa svenska vänsterpersoners vurm för terroristgrupper från mellanöstern och deras frihetskamp. Det finns band dem emellan så att säga.
En bra bok för att få en kort sammanfattning av mycket av den terror som har varit.
Terminator
Jag sticker emellan med något helt annat än vad jag hade tänkt att skriva när jag avslutade det förra inlägget. Jag har mer inspiration gällande "Terminator" än något annat just nu.
Igår såg jag filmen "Terminator". Åter igen efter inspiration från James Cameron-serien jag pratat om några gånger tidigare. Jag hade sett "Terminator" tidigare, men jag minns inte när, men sannolikt i sena tonåren. Jag mindes väl det väsentliga, och speciellt polisslakten och hur terminatorn krossas på slutet.
Filmen är fantastisk trots bristen på bra specialeffekter och att det sannolikt går att kritisera mycket gällande terminatorns fysik. Det blir för mig märkligt att terminatorn kan sprängas sönder men är helt opåverkad av kulor av automatvapen :-). Men det är inte svårt att bortse från sådana detaljer eftersom filmen i övrigt är så bra.
Egentligen var det två helt andra saker som slog mig efter att jag sett filmen. Det första är att jag aldrig riktigt förstått när andra har påpekat att det ofta kastas in en svart person i en film som ett alibi, och att den personen sedan dödas först. De filmer jag sett är givetvis för få för att ge en helt rättvis bild, men de säger ändå något om varför jag inte förstår den bilden. Nog för att det inte gödslas med svarta personer i "Terminator", men det gör det inte av lationos eller asiater heller. Däremot är det med en svart polischef som förvisso dör, men det tillsammans med många andra, och även långt in i filmen.
Det ska sättas i relation till andra av mina favoritfilmer från den tiden som "The Beverly Hills Cop", "Lethal Weapon", "En Prins i New York" osv.
Jag menar alltså att jag utifrån amerikansk film som barn och ungdom hade svårt att förstå någon form av diskriminering mot svarta i amerikansk film, men har som vuxen fått lära mig att så är fallet, men har fortfarande svårt att se det själv.
Något helt annat jag låg och tänkte på efter att ha sett "Terminator" var hur lugnt och tryggt allt kändes när jag försökte minnas tillbaka på hur det var när jag såg filmen första gången. Jag tror jag såg den på min lilla TV i pojkrummet som pappa hade "lånat" från jobbet. På den tiden var det stort att ha en egen TV på rummet, det är ju annorlunda nu. Världen var mycket enklare då, det fanns inga direkta faror och hela Hallsberg var någon form av stor lekplats. Det är svårt att fånga känslan i text, men dagarna bestod i att gå till en rätt kul skola och sedan träna på kvällarna med kompisarna. En riktig drömtillvaro!
Det blev lite surf till slut :-)
Igår eftermiddag surfade vi under en timme med en instruktör, och det trots att det egentligen inte fanns några vågor, men det hade varit tråkigt om det inte blivit någon surf alls. Trots brist på vågor var det kul ändå. Instruktören puttade på brädan så att en liten våg kunde bära den vidare. På det sättet kunde vi ialf träna lite pop-ups. Jag använde till och med en SUP för att vågorna var så dåliga, men det gjorde å andra sidan att det var väldigt lätt att göra pop-ups, så på så vis var det bra.
Kvällen spenderade vi sedan med middag med Valles familj. Det är rätt tråkigt att jag inte kan italienska. Jag kan en hel del ord, men att konversera går inte. Jag förstår en del sammanhang, men kunskaperna är ändå för dåliga för att det ska kunna gå och prata. Jag måste ta tag i mina italienska-studier igen.
Nu är vi även tillbaka i Örebro efter en lång resa med bil, Lufthansa, byte i Frankfurt, Lufthansa igen och sedan Nettbuss på slutet.
Vi hade tänkt att åka Über från Arlanda till Örebro, för enligt appen ska det vara riktigt billigt, men förarna verkade inte lika övertygade och menade på att priset skulle ändras i efterhand. Det tror dock inte jag, men det gjorde att vi tog en buss till slut ändå. Det kan bli att jag kontaktar Über för att undersöka saken vidare.
Jobb imorgon, och förhoppningsvis lite ork för en övergripande analys av resan. På återhörande!
Santa Severa
Igår efter en rätt lugn förmiddag åkte vi till Santa Severa för att kika på "Castello di Santa Severa". Det är numera ett slott eller en borg med lång historia. Som jag förstår det hade först etruskerna en hamn/bosättning här (Pyrgi) som togs över av romarna. Efter hand byggdes även en av de första kyrkorna på platsen och platsen började kallas Santa Severa efter martyren Severa som ska ha dödats här under kejsare Diocletianus, han som inte var så förstjust i kristendomen och har/hade ett hus i Split som säkert många känner till.
Så småningom byggdes själva slottet/borgen som inte är det värsta jag eller någon annan har sett i världen, men som med sin historia ändå är rätt intressant. Jag blev därmed en aning förvånad när jag varken hittade någon engelsk eller svensk Wikipedia-sida om slottet och dess historia. Hade slottet legat någon annanstans än i Italien hade en sådan sida säkert funnits. Jag tänker att det finns så mycket historia här i Italien att allt får mindre uppmärksamhet.
Själva slottet går väl inte upp mot Örebro slott, men omgivningarna är inte fy skam. Valle passade även på att bada.
Efteråt åkte vi till Valles brors familj som hyr ett hus i Santa Severa. Där käkade vi färska läckerheter från havet och jag fick en fin födelsedagspresent :-).
Det går säkert argumentera för att fisk och annat från havet inte är det bästa att äta, men det känns riktigt nyttigt att stoppa i sig det, och min mage mår förträffligt efteråt.
Lite senare idag kan det nog faktiskt bli lite surf, vi får se... Imorgon åker vi tillbaka till Sverige.
Lugnet fortsätter...
Idag är det förvisso middag med Valles familj på schemat ikväll och sannolikt även besök till Castello di Santa Sivera, men annars är det främst ett stort lugn.
Vi bor väldigt bra. Vi har en vindslägenhet med uteplats i ett hus ungefär 200 meter från havet. Huset har en stor tomt och ligger för sig självt, så det är lugnt och skönt. Inte massa spring eller liv.
De senaste dagarna har blivit mycket i stil med att ligga och läsa i lägenheten för att sedan ta ett dopp i havet på eftermiddagen, eller tvärtom, ett dopp på förmiddagen. På kvällarna går vi sedan ut och äter. Frukost och lunch ordnar vi med själva. Vi försöker därmed leva någon form av vardagsliv i semstern. Känna hur det känns att bo här. Det är väldigt avslappnande.
Gårdagen var precis sådan. Lugn och härlig med ett eftermiddagsbad. Annars inte mycket att rapportera :-).
Fortsatt lugn med solnedgång i Fregene
Det blev ett förmiddagsdopp igår på "gratis-stranden". Som jag har förstått det är mycket av stränderna i Italien privata, vilket gör att en måste betala en summa för att nyttja dem. Här i Santa Marinella finns, vilket jag tror är standard, dock en liten bit som kallas "spiaggia libera", alltså att en inte behöver betala för att bada på den stranden.
Som synes inte en helt inbjudande strand med sten och betong. Hela bottnen är också full av sten, så det är lätt gjort att stuka foten med mera när en badar. Valle lyckades exempelvis stuka lilltån, så den är alldeles lilablå i dagsläget. Förhoppningsvis, och antagligen, inte bruten, men den ser inte bra ut.
Det ska påpekas att stränderna här i Santa Marinella generellt ser ut ungefär som ovan, det är alltså inga sandstränder, men det finns ialf betydligt bättre platser att bada på än just på den här "gratis-stranden".
Det blev sedan en lugn dag med mycket läsning innan vi åkte till Fregene för att äta och titta på solnedgången.
På vägen dit körde vi förbi en äldre man som blivit påkörd. Det såg inte superallvarligt ut, men föga förvånande att folk blir påkörda här. Det är en klart aggressivare körstil här än i Sverige. Jag lyckades även leda in Valle i motsatt körriktning på en enkelriktad väg :-). Det blev lite förvirring bland de mötande, men det löste sig :-). De byggde om, så det var därför det blev fel, men men...
Väl framme i Fregene käkade vi på vårt favoritställe "Ondanomala" och tittade på solnedgågnen över havet. Rent abstrakt är jag inte så imponerad av solnedgångar, men i verkligheten är de ju väldigt vackra!
Som jag brukar säga, min mobilkamera gör inte det hela rättvisa, men det är även så att bilderna som laddas upp här blir ännu sämre i upplösning. Hursomhelst väldigt vackert i verkligheten :-).
Idag då? Bra fråga...
Lugna dagar
Igår tog vi det väldigt lugnt här i Santa Marinella. Det blev ju ingen surf. Det verkar inte bli någon surf idag heller, för idag är det omvänt med vågorna, det är inga vågor alls.
Igår fick vi inte ens bada på grund av vågorna.
Vad gjorde vi igår egentligen? Inte mycket :-).
Kvällen bjöd ialf på god och dyr middag. Jag tog dagens fisk vilket innebar en stor plattfisk med potatis. Riktigt färskt och gott, men dyrt :-).
Den mest kända delen av Santa Marinella.
Jag känner mig rätt exotisk här förresten. Det är inga horder av utländska turister direkt. Det är mycket folk, men allra främst italienare.
Så här ser det ut på Carrefour (typ ICA). Bra pris för vin på tapp. Skulle det inte kunna få vara så på Lucullus också? Jag gillar utbudet på Systembolaget, men jag har svårt att tro att vi alla skulle bli alkoholister eller att utbudet skulle haverera utan Systembolaget.
Genusdoktrinen
Av någon rätt underlig anledning glömde jag kvar mina hörlurar i Sverige, vilket gjorde att det blev mycket läsande på bussen och flyget mot Italien.
Den bok jag läste under resan var "Genusdoktrinen", en bok av Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi om hur genus fått en väldigt stor roll inom universitetsvärlden. Deras tes är att den rätt ovetenskapliga genusvetenskapen har stor påverkan på hur de svenska universiteten sköter tillsättning av personal och utbildning. De menar att genusvetenskapen inte tål att kritiseras, men att den ändå ska påverka det mesta som händer på universiteten. Andra områden som boken behandlar är bland annat hur det bortses från biologi inom genusvetenskapen.
Det tas upp en hel del exempel och väldigt många människor har intervjuats i boken.
Som jag har skrivit förut när jag skrev om "Det stora könsexperimentet" blir de här böckerna något ensidiga. Jag som redan är tiltad åt tesen som de här böckerna driver och är någorlunda insatt i innehållet sedan tidigare skulle snarare önska en längre debatt mellan författarna och genusvetare. Det finns säkerligen, men inget jag känner till i dagsläget.
"Genusdoktrinen" är välskriven och informativ, men är nog mer lämplig att läsa för feminister än för mig.
En utmärkt jävla födelsedag :-)
Det är lite bonnigt att svära, men samtidigt ger det en viss dos av humor :-).
Så här i efterhand har det visat sig att vänsterarmen sannolikt klarat sig rätt bra, men övre delen av högerarmen är fortfarande röd, och det finns väl rätt stor risk att det blir flagning fram igenom :-(. Jag kan dock inte påstå att det gör ont, men det är kanske för att det är ett så litet område. Det gör mig dock irriterad och är en grund till ångest :-(.
Surfkillen hörde av sig förut och sa att vågorna var för höga, så det blev ingen lektion. Eventuellt blir det av senare under eftermiddagen eller någon annan dag, om det finns några vågor kvar.
Nu låter jag väldigt negativ, men det är jag inte, gårdagen var generellt riktigt bra.
Valle hade en överraskning till mig och det visade sig vara att titta på "De Fyra Årstiderna" som balett på Circus Maximus. Jag vet inte om verket brukar framföras som balett, men det var riktigt fräckt, och speciellt i den omgivningen.
Innan baletten träffade vi även några av Valles kompisar som grattade mig och så drack vi lite vin med utsikt över Circus Maximus, riktigt mysigt, och en fantastisk present :-).
En mobilkamera gör det inte rättvisa, men fint var det, och fullmånen i bakgrunden var mycket finare i verkligheten :-).
I övrigt är jag nästan lite fånigt glad över alla små grattis som inkommit i olika kanaler. Jag brukar nog nämna det varje år, men det är väl värt att nämnas, det betyder mycket.
Idag då? Ja, jag vill helst inte vara ute i solen, om det inte blir någon surf, så det blir nog en lugn dag. Sannolikt lite bad ikväll ialf.
Jag skrev väl att jag inte vet om de tog min temperatur på Fiumiciono, men innan baletten och även på ett ställe på stranden här i Santa Marinella har de tagit min temperatur. Innan baletten var vi även tvungna att fylla i ett papper på att vi var friska. Det är således en hel del säkerhetsåtgärder gällande Covid-19 här.
Röda armar
Idag var vi på stranden en sväng. Vi kollade främst om det gick att surfa, och det gör det. Idag var det rätt bra vågor och imorgon ska det bli riktigt bra. Frågan är om de blir för bra för oss? Vi har ialf preliminär-bokat en surflektion imorgon.
Efter att ha ordnat det i ett något disigt väder hyrde vi ett par solstolar med rejält parasoll. Jag låg typ med t-shirt på hela tiden under parasollet och smorde in ansikte, ben, hals och nacke. Men väl tillbaka i vårt boende har jag upptäckt att jag har röda armar, och speciellt den högra.
Det är som att min hud inte tillåter mig att vara utomhus när det är soligt. Ska jag vara ute måste det ske med heltäckande kläder eller att jag är minutiöst noga med solkrämen, och våga inte missa en bit med solkrämen, för då blir det bränt.
Jag blir ständigt retad för min ljusa hy, vilket är helt ok, men att knappt kunna befinna mig i solen gör mig ledsen och irriterad.
Santa Marinella
Nu sitter jag på balkongen på vårt Airbnb i Santa Marinella. Ett par hundra meter till stranden och helt magiskt just nu när det fläktar på balkongen. När vi kom hit en stund efter 15.00 var det dock helt galet varmt. Jag ville sova lite middag, men det gick inte. Vi har sedan varit nere vid havet och badat en sväng.
Snart kommer Bettan och Abbe för lite middag. Det kan vara det halva glaset rött vin som talar, men det här är livskvalitet.
I Italien igen!
Nu är jag i Italien igen!
Resan hit blev lite annorlunda än tidigare med anledning av pandemin. På Arlanda var det något lugnare än vanligt och många stängda butiker och restauranger. Det var dock rätt mycket folk i rörelse, och det kändes inte som att det var så stor påverkan på folk i själva vimlet, men det fanns ju klart färre ställen att vistas på, vilket kan vara förklaringen till att det inte kändes så tomt.
I övrigt rekommenderades att ha munskydd på Arlanda, vilket många följde, men långt ifrån alla.
Vid incheckningen kom det först information om att inget handbagade fick ligga i bagagehyllorna, så jag fick checka in min väska, men så kom det ny information från kabinpersonalen och jag fick tillbaka min väska. Det var tydligen endast jackor med mera som inte fick ligga i bagagehyllorna.
Vid ombordstigning och under flygresan var alla tvungna att ha munskydd. Det blev tjafs vid något tillfälle när en av passagerarna inte ville ha munskydd, men jag tror att det löste sig. Vi var även tvungna att fylla i ett intyg om att vi inte var sjuka som sedan skulle lämnas till italienska myndigheter.
Jag har sett blanketter som ger ett mer seriöst intryck :-).
På flygplatsen sades det att de skulle ta temperaturen, men jag tror inte att de gjorde det. Förvisso blev jag tvungen att ta av mig min hatt vid ett par tillfällen, vilket kanske hade något med temperaturen att göra. Hursomhelst var det aldrig tydligt att någon tog min temperatur.
Annars var det inga konstigheter, inga extra kontroller.
Framme på Fiumucino mötte Valle upp mig, och efter lite letande hittade vi vår biluthyrare. De skulle hämta oss, men var sena. Sedan lackade jag ur på dem när de ville sälja ytterligare en försäkring till oss. Vi hade redan köpt en extra försäkring vid bokningen, och bokningsföretaget menade att vi inte skulle köpa någon mer försäkring. Biluthyraren verkade dock inte bry sig så mycket om det och ville sälja ytterligare en försäkring till oss. Jag fick en känsla av att de ville lura av oss pengar. Sedan fick vi en mycket större bil än vad vi hade hyrt. I många fall är det väl bra, men att köra runt i Rom med en stor bil är inte något vi vill göra.
Ja, ja, vi får väl se hur det blir... Men jag var rätt lack igår kväll!
Idag är dock allt bra och om ett par timmar åker vi ut till havet :-).
