För minnen och grunda analyser i stunden

Valle ville ut i naturen och hade av någon anledning fått för sig att hon ville besöka Sigtuna :-). Inte mig emot, jag har nämligen tänkt att åka dit i ungefär sex år utan att det blivit av. Vi har inte haft samma anledning till att besöka Sigtuna. Jag har främst önskat besöka samhället med anledning av dess historia medan Valle främst vill se några färgglada hus :-).

 

Annars har väl Sigtuna haft viss betydelse genom mitt liv med anledning av Varan-TV:s sieg tuna-sketch och en del bussresor genom samhället från och till Arlanda.

 

Hursomhelst, idag åkte vi dit. Buss till Solna, pendeltåg till Märsta och sedan buss till Sigtuna. Det tog sin tid, men var relativt enkelt. I de här fallen känner vi dock att vi borde ha en bil, för det hade gjort det hela mycket smidigare och snabbare.

 

Sigtuna är inte speciellt stort, så en behöver inte speciellt mycket tid för att se det som är intressant. Det finns flera kyrkoruiner, den vackra Mariakyrkan i tegel, mängder av runstenar, en strandpromenad och den mysiga Stora gatan med sina trähus i kulörta färger.

 

Vi traskade runt i samhället och såg nog allt av intresse. Vi käkade en ok lunch och köpte lite godis innan vi åkte tillbaka hem. Den lilla utflykten tog 5-6 timmar, men det berodde främst på restid.

Rackarns, en timme mindre såg jag nu! Kan vi inte avskaffa de här tidsbytena?

 

Igår eftermiddag satte jag mig och kollade på serien "Bröderna Nobel". Inte för att jag var supertaggad, men jag kände att serien kunde vara intresseant, och den överraskade positivt. Jag lärde mig väldigt mycket. Exempelvis själva grundpremissen, jag visste inte att Alfred hade flera bröder som också var framgångsrika. Andra saker jag fastnade för var "Den nobelska smällen" i Heleneborg (där en av bröderna dog), att bröderna bildat ett framgångsrikt oljebolag i Baku som förstatligades av Ryssland efter revolutionen där, att Alfred Nobel hade ett hus och även dog i San Remo i Italien. Hade jag vetat om det hade jag nog gått förbi huset i somras när vi var i San Remo.

 

Jag får väl se till att besöka det där Nobel-museet i Karlskoga nu :-).

Klockan är redan 15.30. Tiden springer iväg. Träning på förmiddagen, lite frukost efter det och sedan en sväng till Armémuseum. På så vis har dagen spenderats.

 

Det är påskafton idag också. En för mig helt meningslös högtid, men jag är glad för att vara ledig några dagar. Är det något parti som driver frågan om att avskaffa röda dagar i kalendern? Jag vet inte riktigt var jag står i frågan, men principiellt är jag nog för avskaffande av röda dagar, och att de blir semesterdagar istället.

 

Vi återvänder till Armémuseum. Det var överraskande stort och bra. Nästan lite väl stort. Det är något med att orken och koncentrationen går ned efter en timme ungefär, ialf hos mig. Det fanns mycket att kika på. Intressantast för mig var en enigma-maskin. Vet inte om jag sett en sådan på riktigt förut, men de kommer alltid upp när det berättas om andra världskriget. Även lite blandade känslor att få hålla i en AK5 igen.

 

Det fanns en tillfällig utställning om kontakterna mellan Sverige och Ukraina genom åren. Då hade min ork gått ned och hungern smugit sig på, så jag orkade inte ta in den ordentligt, men den är nog väldigt intressant. Jag var desto mer koncentrerad på de permanenta utställningarna om Sveriges militära historia.

Sannolikt en rubrik jag använt förut, men jag tycker sällan dagarna är långa nuförtiden. Det finns så otroligt mycket att förkovra sig i numera. Dokumentärer, filmer, serier finns lättillgängligt. Nu när jag är lite äldre roas jag även mycket av att gå ut och äta, se nya saker osv. Det är snarare prioriteringen i huvudet gällande allt som kan kännas uttråkande.

 

Dagen som gått då. Städ, tvätt, monterade upp gitarren på väggen, hjälpte Amir med en soffa. Lite träning och skärmtid på det också. En av mina strumpor av merino-ull försvann i tvätten. Den kan eventuellt komma fram senare, men irriterande. Det var dyra strumpor.

 

Jag såg en serie i tre delar från världens historia om Julius Ceasar igår. Jag tror inte jag sett en sådan längre serie om honom förut. Det var ingenting om hans romans med Kleopatra här, snarare handlade serien om hur han raserade demokratin i Rom. Först blev han överstepräst, sedan konsul och till sist krigsherre och demokratins förstörare. Det drogs en del liknelser med Trump, och det kändes som att det var själva temat för serien. Det kan säkert vara så att demokratin i USA kan raseras lika snabbt som den i Rom, men lite fler underbyggda jämförelser hade varit på sin plats. Det förtog inte att det var intressant att se något längre om Julius Caesar. Däremot blev jag mer intresserad av Cato den yngre, det verkar ha varit en intressant karaktär med fasta principer.

 

Ska jag ta mig till Armémuseum imorgon kanske?

Nu är det långhelg. Inga planer för vår del, förutom städning och annat mindre intressant. Jag borde åka till Örebro, men järnvägen byggs om, så det både tar tid och kostar massa extra, så det lär inte bli av.

 

Just nu är jag i ett tillstånd av att inte orka ta mig för något, men samtidigt lite uttråkad :-).

 

Då kan jag passa på att skriva lite om sådant som främst är för minnet.

 

Jag har tittat på en del dokumentärer senaste veckan.

 

"Polismorden i Malexander" - Jag minns det som att det var under Järnvägen Cup det här hände, men sannolikt var det lite senare, 28 maj 1999. Det är fortfarande skrämmande och förnedrande att se. Speciellt att poliserna sköts i huvudet med sina egna pistoler. Det är så jävla sjukt.

 

"Kampen om Nilen" - Konflikterna om Nilens vatten med fokus på Stora etiopiska renässansdammen. Fattiga nationer med stora befolkningar, det är mycket som står på spel.

 

"Kinas grepp om Tibet" - Tibetfrågan är väl mer eller mindre ständigt närvarande. Här tas även konflikterna med Indien upp och hur imperialistiskt Kina är, vilket är lätt att glömma.

 

"Krig, en lönsam affär" - Om hur kriget i Ukraina gjort att många vapenhandlare tjänat stora pengar. Inget konstigt i sig, men det varnas för att kontrollen av vapnen kan bli sämre efter kriget, och därmed hamna i fel händer. Även intressant att Ukriana försöker köpa vapen överallt på grund av bristen.

 

Till sist kände jag mig tvungen att se "Arvet och den acceptabla orättvisan" om Hamilton och hans familj som bor i Boo slott med anledning av fideikomiss. En rätt fin dokumentär om det lite märkliga i att ärva ett slott i generationer.

 

Nää nu får jag väl se till att göra något med den här eftermiddagen och kvällen.

En dag med styrketräning på morgonen och fotbollsträning på eftermiddagen. Det senare med jobbet. Jag blir lite sliten, men det är på en lagom nivå :-).

 

Annars en dag utan större överraskningar eller utsvävningar. En del funderande gällande att köpa biljett till Kites konsert i Globen har det förvisso varit.

 

Jag kikade på filmen "Predators" igår kväll. Den tredje filmen i serien om rovdjuren. I den här filmen har rovdjuren kidnappat ett gäng soldater, mördare osv från Jorden för att kunna jaga dem på en okänd planet. Rätt kul idé, och det fungerar hyggligt. Filmen är inte lika charmig som sina föregångare, men sevärd om en gillar sådana här filmer. Det blir dock inte så spännande.

Idag har jag varit ledig.

 

Under resan från Hallsberg till Sumpan passade jag på att läsa ut "Jorden runt på 80 dagar" av Jules Verne som jag införskaffat under årets bokresa. Det är en bok, som tillsammans med många andra böcker, är en bok jag tänkt att jag måste läsa länge, men som inte blivit av tidigare. Det där blev en knepig mening, men den får vara :-).

 

Boken var lite mindre "vetenskaplig" än jag hade förväntat mig, men bra mycket mer underhållande. Verne fick med en kriminalhistoria, indiska änkebränningar, mormoner och lite annat som livade upp själva resan. Namnen Phileas Fogg, Fix och Passepartout får nu också lite mer av ett sammanhang i min hjärna, ialf ett tag :-).

 

Något som verkligen förvånade mig med boken var att det inte är med någon luftballong någonstans. Jag hade nästan kunnat ta gift på innan jag läste boken att det flögs luftballong under resan, men icke. Det är båt, tåg, elefant och någon form av glidare som transporterar de inblandade runt jorden. Tydligen flygs det luftballong i en eller flera av filmerna som är baserade på boken, men inte i själva boken.

 

Det får räcka så idag :-).

Eftersom jag var hemma i Hallsberg och hade några timmar över på eftermiddagen frågade jag mina kära föräldrar om de ville följa med på lite sightseeing. Det hade de som så ofta förut, inget emot :-). Jag hade lite olika tankar, men vi bestämde oss för att åka söderut, till Boo slott och Björnhammaren. Två platser jag inte minns att jag besökt förut, även om jag eventuellt kan ha varit i krokarna av slottet när jag var barn.

 

Vädret var inte fantastiskt, men det var trevligt att se något nytt. Boo slott är privat och går därför inte besöka inuti osv, men en kommer rätt nära ändå. Inte det största slott jag sett, och inte heller det fräckaste, men absolut vackert. 

Nu sitter jag i Hässleberg relativt mätt efter en lunch med chili con carne.

 

Att jag befinner mig i Närke beror på att jag och Nisse var och såg Hardcore Superstar på Frimis igår kväll. Hardcore Superstar slog igenom runt 2000 när jag gick på gymnasiet och var i någon form av uppvaknande vad gäller musik. Alltså att musik inte bara var musik utan att det även kunde innebära identitet osv. Jag gillade aldrig den biten, och har fortfarande lite svårt att hänga med i den, men att musikstil var, och säkert är, viktigt för många, var extra tydligt då. Trots att jag nog ändå inte riktigt fattade det då :-). Hursomhelst, Hardcore Superstar var ett av banden som påverkade folk på den tiden. De hade ingen inverkan på mig, men låtarna "Someone Special" och "Liberation" lyssnade jag lite på. För mig var bandet en del av den då rådande hippa indiepopen, men det är nog så här i efterhand lite felaktigt. Hardcore Superstar är mer smink och emo skulle jag nu vilja påstå, och var nog det redan då. Lite åt Backyard Babies-hållet. Just de låtar jag nämnde ovan verkar dock skilja ut sig en del från bandets normala repertoar. Jag tänker mig ändå att Hardcore Superstar var rätt hippa där runt 2000.

 

För mig föll de dock rätt snabbt i glömska tills de några år senare, 2005, släppte i mitt tycke mer glammiga och hårdrocksdoftande låtar som "We Don't Celebrate Sundays" och "My Good Reputation" som jag lyssnade mycket på, men då var det inte många andra i min omgivning som fortfarande lyssnade på dem, och den eventuellt initiala hippigheten var som bortblåst.

 

Sedan dess har jag sällan lyssnat på bandet, fram tills nu då kanske :-). Jag och Nisse bestämde oss för att köpa biljetter till konserten på Frimis för några månader sedan och igår var det alltså dags.

 

Det var lagom mycket folk, inte tunnt, inte trångt. Det var lätt att få en bra plats. Publiken var spretig, men jag såg inte några gamla popsnören i publiken :-).

 

Konserten var ok, varken mer eller mindre. De spelade inte "Someone Special" eller "Liberation", vilket var lite tråkigt, men inte heller helt överraskande med tanke på att de låtarna som sagt skiljer ut sig lite från resten. För oss som inte är helt inlyssnade på de nyare alstren flöt därmed mycket av musiken ihop. Inte dåligt, men konserten rullade mest på utan några större överraskningar. Det är inte så att jag gick därifrån besviken, men jag känner väl inte heller att jag måste se Hardcore Superstar igen. Fast visst, bättre inlyssnad och med rätt alkoholnivå i blodet skulle det kunna bli intressantare någon annan gång. "You Can't Kill My Rock 'n Roll" och "Last Call for Alcohol" är för mig nyupptäcka låtar som är svårt att stå still till :-).

Terror i Moskva igår kväll. Blir intressant att se hur Ryssland använder det här till sin fördel. Är de inblandade från början? Kanske, men jag hoppas att de främst kommer använda det här för sina egna syften i Ukraina, för det kommer de göra, men att de inte är direkt inblandade i detta. 

 

Något helt annat. Igår kväll såg vi filmen "Fame". Det var första gången för mig, och det är en i raden av kända musikalfilmer jag inte sett. Nu har jag förvisso sett "Fame", men ni fattar. Jag blev rätt överraskad av filmen. Det var inte speciellt mycket musikal, och det var verkligen inte en glättig och glad film. Filmen visade en tuff verklighet. Filmen må vara lite lång, och ha sina brister i tempot ibland, men på det stora hela är det en intressant film. Jag upplevde att den skildrar olika kulturer och människor på ett överraskande bra sätt.

En långhelg ligger framför mig med anledning av ledighet på måndag. En sväng till Örebro och Hardcore Superstar står på schemat.

 

Väldigt lugn vecka på jobbet, men för mig ändå intensiv. Idag kände jag att jag inte hann klart med allt jag hade tänkt, och det är ovanligt. Det inträffar en del som är svårt att planera.

 

Under förra helgen såg jag om de gamla, och såg de nya, avsnitten i serien "Putin och västvärlden". Jag har varit inne på det förut, men jag har lite svårt att verkligen förstå Putin och hans regim. Att det är en form av egoistisk makt. Att han numera inte kan lämna makten. Det är inte ett arbete, utan något annat för honom. Det är svårt att förklara i ord eftesrom jag inte kan sätta mig in i det.

 

Varför har jag magkatarr nu? Det bjöds förvisso på en del godsaker på jobbet, eller är det stress?

Jag har känt mig lite seg de senaste dagarna. Många sjuka på jobbet, men jag kan inte påstå att jag känner mig sjuk, bara lite seg.

 

Jag har även fått en skjorta jag har beställt, så nu är det nog slut med inköp av skjortor på ett tag :-). I helgen blir det Närke, och därför har jag även tagit ledigt på måndag :-).

 

Det har inte hänt något särskilt de senaste dagarna, men jag tror det var i slutet av förra veckan som jag och Christian pratade om filmerna om rovdjuret. Jag har tidigare sett de två första filmerna i serien, men det var länge sedan, och under de senaste dagarna har jag sett om dem.

 

Jag såg delar av "Rovdjuret 2" när jag var barn, sannolikt när jag var 9-10 år. Det var som jag minns det hos Gabbe. Att någon av hans brorsor hade på filmen i deras vardagsrum och jag såg lite av en slump. Det jag såg tyckte jag var jätteotäckt, och jag minns några av scenerna från den tiden fortfarande. Snubben med svärden som dödas och det otäcka som händer i tunnelbanan. Jag såg inte hela filmen då, men det gjorde jag istället många år senare, när jag var vuxen, men det måste ändå vara över 20 år sedan. Därmed kul att se filmen igen, och det även på lite större TV och med bättre bild och ljud. Jag kan inte påstå att jag upplevde "Rovdjuret 2" som särskilt otäck när jag såg den igår igen, snarare som charmig. Danny Glover är mysig i sin roll och det är kul när en äldre dam står med en sopkvast när rovdjuret kommer :-). Det är underhållning, och filmen ger lite fler ledtrådar till hur rovdjuret fungerar än vad den första filmen i serien gjorde. Den är dock klart sämre än dess föregångare.

 

Föregångaren, "Rovdjuret", såg jag också för kanske 20 år sedan, men den har jag inga barndomsminnen ifrån. Det är även en riktigt bra film. Det finns förvisso mycket att kritisera, exempelvis att den är fullständigt overklig, även om en bortser från att rovdjuret i sig är overkligt :-). Men kreativa friheter måste ges i sådana här filmer. Jag fokuserar på det jag gillar. Det är mycket muskler i filmen och väldigt macho, men det på det här fina moraliska hjältesättet. Det är tydligt vilka som är onda och goda. Det är ingen som försöker krångla till den biten. Folk ser ut på olika sätt utan att det behöver göras en sak av det osv. Jag kände mig lite som jag gjorde när jag var barn när jag såg actionfilmer, lite upplyft efteråt. En känsla av att det goda vinner till slut. Humorn är även den fantastistk i filmen. Det är befriande pojkaktig humor :-).

 

Jag har haft det riktigt fint när jag sett om de här filmerna. Nu får jag se om jag ska se några av uppföljarna, men vissa verkar så dåliga att jag nog kommer skippa dem. De som förefaller bra ska jag nog försöka se.

Det har blivit rätt mycket av Alexander den store för mig under den senaste veckan. Det med anledning av att Melvin förra helgen pratade om serien "Alexander - En gud blir till" på Netflix. 

 

Jag har aldrig riktigt intresserat mig för Alexander den store. Han har ju inte så mycket med oss uppe i nordeuropa att göra, så det är väl rätt naturligt, men samtidigt är han en av världens mest kända härförare. Han var även extremt framträdande i Skopje i Makedonien, så det hade inte varit konstigt om jag försökt lära mig lite mer om honom tidigare. Å andra sidan är det inte alltid det finns aktuella serier, böcker, poddar osv tillgängliga när jag får ett intresse för något eller någon.

 

Hursomhelst, under den senaste veckan har jag sett den ovan nämnda serien och lyssnat på ett par poddar om Alexander den store. Jag tyckte serien var rätt bra. En blandning av dramadokumentär och kommenterande experter. Jag vet inte om jag blev mer imponerad av Alexander än vad jag blev icke-imponerad av Darius III. Det är ju även svårt med källorna, var Darius III:s armé verkligen så stor i vissa slag som vissa källor påstår osv?

 

Något jag fann intressant var att Alexander menade att han var son till guden Zeus. Det där går verkligen igen genom historien, alltså att vara son till en gud, eller att ha kontakt med en gud, eller någon guds sändebud. Jag förstår att en person gärna gör sken av det, men jag har så svårt att förstå att någon vill tro på det. Det hade varit lättare att förstå om det var mer ovanligt, men det är ju mängder av personer som påstått det här genom åren.

 

En annan sak jag finner intressant är att Alexander är så stor i Makedonien. De har väl kanske inte så många andra storheter, men är han verkligen en person en vill lyfta fram så mycket? Han vann en massa slag, men så väldigt mycket mer lyckades han väl inte med? ...och blev något bättre med honom?

 

Jaja, Alexander den store är ialf en intressant person i världshistorien, och nu har jag lite mer kunskap om honom än tidigare :-).

Den här dagen har verkligen inte varit bra, men det är problem på en, vad ska jag kalla det, I-landsnivå :-).

 

Luchen blev ju kass efter debaclet jag skrev om förut. Det gjorde att jag var smått irriterad och hungrigare än vanligt nu sent på eftermiddagen. Jag blir alltid tjurig när blodsockret är lågt.

 

Det blev inte bättre av att se Man Utd - Liverpool i FA-cupen som Liverpool förlorade i sista minuten. Inte för att Liverpool var överlägsna, men de slarvade bort segern. Nunez och Elliott gjorde supertabbar. Det kan jag förvisso leva med, sådant händer, men Gakpo, gjorde han något bra? Varför fick han spela centralt, och inte Nunez på slutet? Det är alltid surt att förlora mot Man Utd, men på det här sättet blir det ännu mer irriterande. Kändes onödigt och slarvigt! Frågan är också om Man Utds kvittering skulle godkänts också, men men, Liverpool har haft en del flyt på sistone, så det var kanske dags...

 

Lök på den här laxen var att vår robotdammsugare körde ner vår spegel så att det gick sönder. En olycka kommer sällan ensam som det heter :-). Vi får väl vara glada att roboten klarade sig :-).

 

Till det positiva lyckades jag sätta upp några krokar ordentligt med hjälp av borrmaskin, plugg osv, och det blev nog rätt bra. Det verkar dock som att huset är delvis byggt av tegel, och det är olika material i samma väggar. Lite lurigt :-).

Ibland blir väntan till irritation som gör det hela ännu sämre. Idag blev ett bra exempel på det. Valle ville äta brunch på ett ställe i Vasastan. På vägen dit fick vi vänta i typ 20 minuter på pendeltåget, vilket irriterade mig. Väl framme vid brunchstället skulle vi få vänta 15 mintuer på att få ett bord. Eftersom vi innan pratat om att gå till ett annat ställe om första alternativet var fullt tyckte jag att vi kunde gå till det ställe vi tänkt som alternativ två. Jag finner det nämligen en aning förnedrande att behöva vänta för att käka en brunch. Bara grejen att ett ställe är populärt för att det serverar typ ägg, juice och gröt med chiafrön stör mig. Det är fånigt att det stör mig, men det bara är så. Nu var dessvärre även alternativ två fullt, så vi fortsatte rätt irriterade till ett tredje ställe där det var lång kö utanför. Vi valde därmed att inte vänta där heller. Till slut hamnade vi på Café Nestro som var helt värdelöst. Vi fick säkert vänta i 30 minuter för att få en fransk macka, trots att det inte var speciellt mycket folk där. 

 

Mitt beslut att inte vänta i 15 minuter på det första stället ledde alltså till att allt tog lång tid och att vi fick en helt värdelös brunch :-). Så kan det gå, men en kan inte heller slösa bort livet på att vänta.

 

Nåväl, i övrigt har jag sett klart filmerna med Indiana Jones nu. Det genom att igår kväll se "Indiana Jones and the Dial of Destiny". En hyggligt välgjord film, men som aldrig fångade mig. Det kändes som att allt för mycket vara dataanimerat, vilket jag inte gillar. Det fanns inte heller några oväntat roliga komiska inslag, vilket var rätt vanligt i de äldre filmerna i serien. Inte heller var något otäckt, vilket också en del var i de tidiga filmerna. Slutet livade upp lite med en resa i tiden, och de historiska kopplingarna är bra, men på det stora hela var filmen en besvikelse som inte satte några större avtryck i mig.

Igår öppnade vi en flaska egenimporterat rött vin från Bolgheri. Ett vindistrikt i Toscana som jag inte kände till innan vi köpte flaskan i julas. Det är vad jag förstår blandningar av druvor som Merlot, Cabernet sauvignon osv. Smakade bra.

 

Regnig dag idag. Lite träning och handling har det blivit. Jag läste även ut "Sleeping Murder", eller "Miss Marples sista fall" på svenska. Det ska vara den sista publicerade boken av Agatha Christie, men den skrevs långt tidigare. Den är alltså inte den sista Miss Marple-boken kronologiskt. Det är lite konstigt varför det blev så, men det var en rätt bra bok. Intressant intrig om ett barn som sett ett mord och sedan glömt bort det, men som får minnen tillbaka vid en, förvisso högst osannolik, återflytt till det hus där mordet skedde. Den vuxna kvinna som flyttar tillbaka vet alltså inte först att hon bott i huset som liten, men kan en leva med det är det en av de bättre Miss Marple-böckerna.

 

Det betyder även att jag nu läst alla romaner med Miss Marple. Det finns berättelser i andra böcker som blandas med Poirot osv, men alla romaner är nu lästa :-).

 

Lite stökigt på jobbet igår också. Stort pådrag med anledning av ett pulver, men det visade sig ofarligt, och jag skulle inte tro att det fanns något uppsåt heller.

Igår fick jag en tavla med Örebro slott av en kollega på jobbet :-). Det tyckte jag var fint, och det är väl för att jag tjatar om Örebro och Närke hela tiden på jobbet :-).

 

Jag införskaffade även ytterligare en kostymskjorta igår, så nu har jag några att välja på. Min nya stil börjar ta form ;-). 

 

Mamma och pappa kommer inte på besök i helgen vilket vi hade sett fram emot. De känner sig för risiga och vädret ska bli för dåligt. Tråkigt!

 

I övrigt har jag sett "Rysslands historiska krig" och "Colosseums historia". Den senare serien hade jag sett delar av innan, men i separata avsnitt. Den handlar inte direkt om Colosseums historia kronologiskt, utan det är olika avsnitt om gladiatorer osv... Men vänta nu det är tydligen flera avsnitt som inte är släppta än ser jag nu. Jag får återkomma till den serien :-). "Rysslands historiska krig" handlar precis om det som titeln säger. Det är från Peter den store och Katarina den stora till Stalin och Putin. Katarina den stora skulle jag behöva få lite bättre koll på märker jag. Stalin och Trotskij har jag hygglig koll på och Putin är Putin. När det gäller Putin har jag alltid så svårt att förstå hans storhetsvansinne. Han är ett enigma. Hur orkar han hålla på? Är det främst en rädsla för vad som skulle hända om hans regim föll, även om det skulle ske demokratiskt? Nu kan han väl inte längre lämna sin post, då dödas han väl? Men innan Ukraina måste han väl ha kunnat gjort det och sedan levt rätt gott efteråt. Vad driver karln?

Zenon undrade i fredags om jag ville hänga med honom till Burundi i juni. Vi har pratat om det i flera år, men nu blev det lite mer konkret. Jag tänkte först att det lät som en riktigt kul idé, men sedan upptäckte jag att det kostade skjortan att åka dit och att det inte heller rekommenderades att åka dit om det inte var nödvändigt. Valle kände inte heller att hon hade råd, och jag tänker väl att jag borde fokusera på att köpa lite saker till lägenheten. Samtidigt känner jag att det är en av få chanser jag kommer att få när det gäller att resa till Burundi, speciellt med någon som är därifrån. Förvisso kan vi säkert åka någon annan gång, men det kommer sannolikt vara lika orekommenderat då och säkert lika dyrt.

 

Jag känner att jag missar något väldigt intressant genom att inte åka, men allt som talar emot en resa överväger nog, ialf just nu. Det gör nästan lite ont att tänka på det här, det blir dissonans i huvudet...

 

Annars en rätt kul dag där jag spelade lite fotboll efter jobbet med folk från jobbet. Jobbets idrottsförening har hyrt en hall här i Sumpan och vi är ett gäng som ska iväg och spela fotboll i Norrköping i maj, så det var lite träning nu. Kul var det, och smidigt när det är direkt efter jobbet.

En rätt så händelsefattig dag för mig. Jag försökte springa en engelsk mile så fort som möjligt efter jobbet. Jag hade mätt upp den, men lyckades ändå springa fel, så jag sprang för långt. Var väl förvisso bättre att det blev längre än kortare :-).

 

I slutet av förra veckan läste jag ut "Emigrationen till Amerika" av Tomas Blom. En rätt kort och lättläst bok om emigrationen. En introduktion kan en väl säga. De vanliga sakerna tas upp; New Sweden, Chicago, Erik-Jansarna osv. Givetvis även befolkningsökning, organisation av resor, ekonomiska orsaker, dåliga skördar, religionsförtryck osv. Mycket som är sig likt än idag när det handlar om emigration. Jag tycker dock att befolkningsökning inte diskuteras på samma sätt idag. Rätt intressant att över en miljon svenskar emigrerade, vilket var en femtedel av befolkningen. 

 

Inga direkta aha-upplevelser, men en bra sammanfattning av emigrationen till Amerika.

Det blev en poäng för Liverpool mot City idag. 1-1 slutade matchen, och jag får nog säga att Liverpool låg närmast segern och kanske borde fått en straff på slutet. Jag tycker dock kanske inte att det är lika självklart som många andra, men det var nog straff.

 

Under helgen som gick kikade jag och pappa på "Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull". En Indiana Jones-film från 2008 som jag sett en gång tidigare. Pappa somnade förvisso lite under filmen och kollade på fotboll samtidigt, men ändå, det kändes som att vi kollade tillsammans :-). När jag såg filmen sist bodde jag i studentkorridor och kollade sannolikt med Jesper och eventuellt någon mer. Som jag minns det var jag inte speciellt imponerad av filmen då, och det är nog den minst minnesvärda filmen i Indiana Jones-serien så långt. Nu har jag inte sett den senaste filmen i serien, men ialf av de fyra första. Det är kul att Indiana Jones helt plötsligt får en son, och filmen har samma stil som föregångarna, men det kanske blev lite för mycket av samma. Själva berättelsen känns inte så minnesvärd. Jag kom ihåg lite grand från när jag såg filmen sist, men inte mycket, och det säger kanske något om hur minnesvärd filmen är. Förvisso kom jag inte ihåg så mycket av någon av de andra filmerna som jag sett om i serien heller :-). 

 

Jag har inte så mycket mer att säga om filmen, men nu är det ialf bara en film kvar i det här lilla projektet.

 

Som en ytterligare notering till mig själv såg jag under veckan som gick dokumentären "Trettioåriga kriget". En del foto fron Skokloster och Lützen. Vore intressant att åka till Lützen någon gång och se var Gustav II Adolf dog, men det lär väl ta ett tag tills det blir av :-).

 

Jag känner mig rätt seg nu alltså... :-). Kostar på med lite alkohol och halvdassig sömn :-).

Nu är jag sedan några timmar tillbaka i Sumpan efter en sväng i Närke.

 

Fredagskvällen blev trevlig med besök hos Levi och Lo. Det blev pizza och lite lek. Levi menade att vi köpt den bästa robot-dammsugaren, så jag litar på honom :-). Lo menade att hon var bebis på Midsommar förra året efter att jag visat henne en filmsnutt från då :-). Det är kul att se hur barnen utvecklas :-).

 

Under lördagen blev det en sväng till Sagas nya lägenhet. Hon och Melvin hade gjort det riktigt fint. Det bjöds på chips, öl och drinkar, inte dåligt :-).

 

Det blev dock en kort visit, för vid 19.00 mötte jag upp Nisse på Saluhallen för lite alkohol och mat. Det med anledning av konserten med The Wannadies på Frimis senare under kvällen.

 

The Wannadies gjorde en charmig spelning, och det var lätt att se och höra bra i den rätt lilla lokalen som Frimis är. Ljudet var eventuellt lite lågt på sången, men annars lät det bra. Per Viksten och bandet föreföll vara på gott humör, och konserten var intim och charmig. Alla låtar jag hoppades att de skulle spela spelades också.

 

Jag är lite osäker på huruvida jag sett The Wannadies live förut. De slog ialf igenom för mig med skivan "Bagsy me" från 1997. Inte för att jag lyssande på skivan, men vissa av låtarna från den blev bekanta för mig under den tiden. Främst tror jag det var låten "Friends" som jag hörde då. Senare i livet blev dock låten "Shorty" en riktig favorit, och har fortsatt vara sedan dess.

 

Jag kan inte direkt påstå att The Wannadies haft någon större inverkan på mitt liv, men de är ett av alla indieband från 90-talet som ändå på något sätt formade mig och mitt musikintresse. 

Nu är jag i Hallsberg. Konsert imorgon i Örebro. Soligt och härligt väder. Tåget kom i tid. Det har blivit några inköp av skruvar, borrar mm under dagen. En bra dag så långt :-).

 

Igår såg vi den nya "We are the World" dokumentären på Netflix. Riktigt bra. Intressant att de spelade in låten under en natt, och jag hade inte koll på att det var så många artister med. Kul med intervjuer med Kenny Loggins, Cyndi Lauper och Huey Lewis. Stevie Wonder framstod som en lirare, Michael Jackson som ett barn och Bob Dylan som helt bortkommen :-). 

 

Tidigare i veckan såg jag "När tåget lämnar perrongen - I Kjell Höglunds spår". Jag var rätt gammal första gången jag stötte på Kjell Höglund, och då var det med låten "Genesarets sjö": Efter det har jag väl hört några låtar till, som jag tyckt varit rätt kul, men jag har aldrig gått djupare än så. Jag har kanske till och med avfärdat Kjell Höglund med att musiken är lite larvig, men där känner jag nu att jag haft fel. Det är nog mycket mer poesi och vardagsrealism än vad jag har förstått :-).

 

Klart med Nato nu också.

 

Snart bär det av till Levi och Lo. Jag har inte träffat dem sedan i julas, på tok för länge sedan.

I helgen såg jag "Rovfisket i Atlanten" om överfisket utanför Senegals kust. Det är väl numera främst kinesiska fartyg som fiskar olovligen, men tidigare har det även fiskats mycket av europeiska båtar, dock avtalsenligt. Det leder till att det är svårare för de lokala fiskarna att få fisk, vilket i sin tur leder till färre arbeten i Senegal och migration till andra länder. Lite som i Östersjön, förutom migrationen då. Nu vet jag inte om den konklusionen gällande överfiske och migration är helt korrekt, men det var ialf ett tema i dokumentären. Senegal är ju trots allt västafrikas ekonomiska hjärta. En anledning kan ju även vara befolkningsutvecklingen som gått från dryga 3 miljoner människor 1960 till över 18 miljoner 2023. Jag tänker ialf att även det kan påverka. Med det sagt är det jävligt irriterande med överfiske generellt.

 

Igår såg jag en lite äldre dokumentär om Per Anders Fogelström. Han verkar vara otroligt läst och känd, men jag kan inte minnas att han var en författare som jag ens kände till för några år sedan. Eftersom jag flyttat till Sthlm har jag under en tid varit sugen på att läsa hans böcker om staden, men inte kommit till skott än. Innan jag hörde talas om den boksviten tror jag dock inte att jag hade koll på honom alls. Är han större i Sthlm än i andra delar av landet? Han kanske främst passar i "röda" kretsar, det föreföll ialf i dokumentären som att socialister uppskattat honom genom åren. Jaja, någon gång ska jag läsa hans böcker om Sthlm :-).

 

Nu kom hallmöbeln, så nu har jag lite att göra :-).

Dagen i sig har väl inte bjudit på något särskilt. Träning och jobb. Jag lyssnade in mig lite mer på The Wannadies inför konserten på lördag efter jobbet. Det blir lite myskänsla i kroppen när jag lyssnar, men mer om det efter konserten.

 

Jag har sagt det förut, men nu säger jag det igen, det är smidigt med en Kobo, alltså läsplattan jag har. Där kan jag, som tidigare nämnts här, köpa böcker och få dem nedladdade direkt till plattan. De senaste dagarna jag har läst Camus "Främlingen". Att läsa något av Albert Camus har jag tänkt göra rätt länge. Det började efter att jag lyssnade på något avsnitt av "Hur Kan Vi" för kanske ett par år sedan, och någon nämnde Camus där. Som synes har det tagit mig ett tag att komma till skott :-).

 

"Främlingen" handlar om en snubbe som bor i Algeriet. Han är rätt likgiltig till sin omgivning. Han bryr sig exempelvis inte jättemycket om sin mamma, som bor på ett äldreboende, och när hon dör ger han ett avmätt intryck inför de han träffar på begravningen osv. Han skjuter sedan ihjäl en arab på en strand efter att de bråkat tidigare under dagen. Han har dock svårt att förklara varför han gör det. Under den följande rättegången har han dessutom svårt att försvara sig själv, och ger även där ett avmätt intryck inför hela processen. Han döms sedan till döden för mord och önskar efteråt att han inte skulle vara fängslad, men tänker även att det spelar mindre roll när en dör. Det kommer ju ändå vara en massa tid och händelser en missar efteråt, oavsett när en dör typ.

 

Att inte vilja bry sig så mycket om sin omgivning är väl något vi alla fantiserat om, och ibland även önskat att inte göra, så det känns inte så revolutionerande. Det går dock emot vad som anses rätt och riktigt, så på så sätt är det lite intressant att läsa. Att våga skriva det, och att även göra det stilistiskt bra, är något jag blir mer imponerad av än att det i sig är speciellt tankeväckande.

 

Även om jag låter lite negativ här blir jag ändå sugen på att läsa mer av Camus.

Skänken kom snabbt, och nu är den installerad. Det blev riktigt bra :-). Förvisso fick inte förstärkaren plats inuti, men det funkar att den står på skänken istället.

 

Igår såg jag den tredje filmen i Indiana Jones-serien; "Indiana Jones and the Last Crusade". Det var lite mer än tio år sedan jag såg den sist, och jag kom typ inte ihåg mycket av den. De andra filmerna jag sett om i serien har ändå varit bekanta, och jag har till och med kommit ihåg en och annan scen, men här var det typ helt borta. Lite märkligt, men så kan det vara :-). ...eller någon enstaka scen kändes bekant, men inte mycket mer än så. Jag hade exempelvis inte kunnat säga innan jag såg om den att Sean Connery var med, eller att de var i Petra och Venedig. Det är ändå sådant jag tycker är värt att komma ihåg :-).

 

Vad tyckte jag om filmen då? År 2014 tyckte jag att den var "mycket bra", och det tyckte jag nu också. Den var inte lika bra som den första filmen i serien, men ändå mycket bra. Det var inga fåniga skrikande brudar med i den här filmen, däremot var det med en mer intressant manipulerande kvinnlig karaktär. Även kul att se River Phoenix i en roll. Till det negativa tyckte jag filmen var lite hoppig mellan olika platser. Nu får jag vänta tio år till och se om jag kommer ihåg mer av filmen när jag ser den då, för jag säger när, för så får det allt bli :-).

 

Jag noterade inte Liverpools galna seger mot Nottingham Forest i lördags, ellerhur? Mål på sista nicken efter en rätt tuff och svår tillställning. Viktigt inför helgen.

 

Jag hann även se en del annat under helgen, men jag nöjer mig att notera "Tumba - en släktsaga". En dokumentär i två delar jag nog trott att jag hade sett förut, men det hade jag inte. Rätt kul typ den där Sven Tumba. Rätt stark ADHD kan en tänka, mycket idéer, men inte så mycket som blev klart :-). Kul att han hade en romans med prinsessan Birgitta. Romanser verkar han förvisso ha haft rätt många. Tufft för änkan Mona, men hon var nästan ännu mer intressant. Hon framstod så härligt öppen och vettig i dokumentären.

 

Nu sitter vi i soffan och njuter av den nya skänken medan roboten städar och diskmaskinen diskar. Sämre kan en ha det :-).

Det har varit en förhållandevis händelserik helg. Förvisso något lugnare idag än igår, men klippt mig har jag gjort idag ialf.

 

Gårdagen var det. Under eftermiddagen for vi runt en del i Sthlm. Först tog vi tuben till Midsommarkransen för att kolla på en skänk i en vintage-affär (Beyo Vintage). Inköp blev det, dyrt, men sannolikt bra. Kul att köpa något från 60-talet, och skänken kommer förhoppningsvis passa utmärkt här. Den ska levereras idag, om det bilr som utlovat. Tidigare under gårdagen hade vi även beställt en hallmöbel, så det börjar ta sig här i lägenheten :-).

 

Midsommarkransen såg för övrigt rätt mysigt ut.

 

När vi kände oss klara for vi in till stan. Först gick vi till Fotografiska, vi hade tänkt att ta en drink där typ, men som vi förstod det var en tvungen att betala inträde för att göra det. Vi gick därmed vidare och hamnade något slumpmässigt på Lilla Compagniet. Riktigt mysigt ställe för drinkar. Ett ställe jag gärna går tillbaka till. Att vi var där i krokarna var för att vi hade bokat bord på Hermans. Ett veganskt ställe som Valle gillar med fin utsikt.

 

Kvällens stora begivenhet var dock musikalen "Lazarus" på Göta Lejon. En ny aveny för mig. Säger en aveny på svenska förresten? Skit samma... Alltid trevligt att se något nytt ialf :-). "Lazarus" var en rätt suggestiv musikal. Den största delen av tiden såg en artisterna på en skärm, som på en bio typ. De filmades i realtid, men var bakom duken. Främst i en ibland snurrande lägenhet. Själva utförandet var mer spännande än musikalen. Musikalen var lite svår att hänga med i, men musiken var bra, och det var kul att se en del kända personer live, så som; Linus Wahlgren, Simon J Berger och Tove Styrke. Tove Styrke sjöng bra, men annars var väl sången inte den bästa gällande de övriga. Musikalen "Lazarus" är nog ingen jag nödvändigtvis kommer rekommendera till höger och vänster, men det var en trevlig upplevelse.

...men först måste jag provtänka en aning om dödsolyckan på Södra Station i Örebro. Tre personer blev påkörda och dödade av tåget vid en övergång med ljud, ljus och grind. Jag har sannolikt gått över där hundratals gånger själv, men då fanns det inga ljussignaler, då var det främst en klocka som ringde när tågen kom som jag minns det. Många smet dock över ändå till lokförarnas förtret. Sikten är god, men står ett tåg i vägen kan det vara svårare att se om det kommer något annat tåg.

 

Hursomhelst, måste en gå över ett tågspår uppstår faror. Det har nu uppstått en fråga om ansvar. Det är klart att det hade gått att bygga en bro eller en tunnel. Det hade kanske varit rimligt att göra, men frågan är hur många faror vi bör bygga bort? En bro har förvisso också byggts, men inte för att gå mellan spåren. Jag kan inte minnas att olyckor har varit vanliga vid den här övergången, det har hänt tidigare, men jag minns inte att det någonsin hände när jag växte upp, och att det därmed pratades om det.

 

Jag lyckas inte landa i någon annan slutsats än att är det personliga ansvaret som brustit här. En måste förstå att det kan komma tåg vid en järnvägsövergång, speciellt när det finns grind, ljud och ljus. Om allt nu fungerat som det ska. Det är sorgligt när folk dör, men vi människor måste ta ansvar för oss själva.

 

Till något helt annat. Under den senaste veckan har vi sett Netflix-serien "One Day". Det är en brittisk serie baserad på en bok och följer en romans under typ 20 år. Den hade kunnat bli usel, men den är helt fantastisk. Det jag menar med usel är att de två personerna som romansen handlar om är för olika. Killen ser rätt bra ut medan tjejen är ganska ful. Hon är även "indier", vilket hon inte är i boken, så serien är som vanligt med Netflix med flera inkluderande på ett sätt som bara slår fel. Det spelar dock ingen roll här för de två huvudkaraktärerna är extremt välspelade och kemin mellan dem är fantastisk. Romansen känns verkligen. Även birollerna hanteras galant av skådespelarna. Det var länge sedan jag blev så positivt överraskad av en serie på Netflix. Det är väl för att den är brittisk kanske, men hursomhelst, fantastiskt bra.

Nu känner jag mig lite varm. Jag hoppas att det är på grund av duschen och att jag är lite hungrig. Sjuk orkar jag inte bli, och imorgon har vi massa planerat, så sjuk får jag inte bli.

 

På vägen hem från jobbet idag stannade jag till på Kåges och köpte två kostymskjortor. Jag har främst vanliga skjortor och inte så många som passar till kostym, men tanken är att införskaffa en typ 10 stycken så att jag kan alternera lite mer till kostymerna. Halva priset på skjortorna också och bra hjälp från personalen :-).

 

Liverpool vann åter med flera juniorer i startelvan mot Southampton i onsdags. Inte lika imponerande som mot Chelsea, men ändå imponerande. Kul med målskyttar som Koumas och Danns som jag inte ens kände till för en månad sedan.

 

På det stora hela en trevlig vecka. Kvällarna har jag främst spenderat med att läsa "Äventyr i Svenssonland: Seriemördaren Peter Mangs" av Joakim Palmkvist. Det är över sex år sedan jag läste boken sist, och jag kände att jag behövde läsa om den efter att ha sett den där märkliga dokumentärserien om Mangs på Viaplay för någon dryg vecka sedan.

 

Jag får viss tillfredsställelse av att läsa om en bok, det känns som att boken gör mer nytta då :-). Det var som synes inte så länge sedan jag läste boken sist, och jag kom därmed ihåg rätt mycket. Boken är dock lite för lång, och den hade varit bättre om den kortats ned lite. Den hade även tjänat på en tydligare tidslinje. Det blir även en salig blandning av beskrivning av Mangs brott och analyser om varför han begick dem. Det bilr därmed lite rörigt. På det stora hela tycker jag dock att det är en intressant bok.

 

Peter Mangs är även en rätt intressant person. Det finns inte många seriemördare i Sverige. Hans motiv är inte helt lätta att förstå. Han förefaller inte vara en lustmördare som många andra seriemördare. Han förefaller mer vara en lättkränkt person som på sitt sjuka sätt vill förbättra samhället. Han verkar sätta likhetstecken mellan invandrare från Afrika och Mellanöstern och kriminalitet. Hans självuppfattning är även den skev. Jag förstår att många finner honom intressant, men hans motiv är nog inte så politiskt motiverade som en del tycks tro.

 

Jaja, det jag vill komma till är att dokumentärserien inte blev ett dugg bättre efter att jag läst om den här boken :-).