För minnen och grunda analyser i stunden

Vi såg "Billy Elliot" igår kväll. Tror inte det var så många år sedan jag såg den sist, men jag hittade inget om det här i bloggen, så jag kan inte tidsbestämma när det var. Jag kom inte ihåg så mycket mer än ramarna i berättelsen. Känns dock som jag blev mer imponerad av filmen nu. Fint skådespeleri och en intressant kombination av socialrealism och mer konstnärliga inslag. Nästan lite Roy Anderssonskt.

 

Jag måste även säga något om "Fallet Carlos" som vi såg för en tid sedan. Stundals intressant, men det var tidigt tydligt att de inte skulle komma någonstans. Eventuellt har polisen missat vissa spår, och att ta in medium låter inte så professionellt, och även om en får känslan att serien är en lösning på spåren så är det ändå bara rena spekulationer. Känslan är att det inte riktigt blev som det var tänkt.

 

Annars en väldigt lugn dag idag. Skönt det, för det kommer inte bli lugnt imorgon med Lollapalooza.

Säga vad man vill om strid med flygplan och människor som dör, men "Top Gun: Maverick" är en makalöst bra film. Fotot är magiskt och att de tagit med mycket från den första filmen ger skön nostalgi. Det är samma, eller ialf likadan, motorcykel och skinnjacka mm. Det var drygt två timmar som gick väldigt fort, och det var både nära till skratt och tårar. Givetvis lite cheesy ibland och altling slutar ungefär som en tror, men vad gör det när det ändå är så himla bra. Har ni inte sett "Top Gun: Maverick" på bio, så gör det.

Det gick hyggligt för oss att ta oss tillbaka till Sverige. Det var rörigt vid säkerhetskontrollen på Heathrow. Det verkade för en stund som att ingen riktigt visste var köerna började osv. Till slut löste det sig och efter en 30-40 minuter ungefär kom vi igenom. Att det skulle vara stökigt på Heathrow var vi dock medvetna om, så det kom inte som någon överraskning. Mer överraskande var att flyget var försenat, och det en dryg timme ungefär. Det tog även väldigt lång tid innan gaten presenterades, vilket kanske berodde på att planet var försenat :-).

 

Men hem kom vi, trots att vi flög med SAS :-).

 

Med de här förseningarna blev det inte så mycket mer av gårdagen, förutom att jag tvingade Valle att se "Notting Hill". Det är lite fånigt, men det blir alltid mer intressant att se på något som en känner igen. Det här "där har jag ju varit" irriterar mig en del, men det är ändå en god känsla. Svårt att förklara vad det är, men det är så det är :-).

 

Om jag minns det rätt såg jag "Notting Hill" för första gången på bio i norra Skåne med släktingar när vi var där på semester. Jag minns dock inte i vilken stad, men det känns som att det var på något mindre ställe. Jag minns även att jag upplevde filmen som väldigt rolig. Sedan har jag säkert sett den igen de närmsta åren därefter, men det var länge sedan nu jag såg den.

 

Den håller fortfarande måste jag medge. Det är klart att en del dialog är på gränsen till superfånig, men det går ändå. Det blir aldrig pinsamt dåligt, och ofta blir det istället väldigt mysigt. Jag hade nästan en tår i ögat ibland nu när jag såg filmen igen. Det var även definitivt den dörr vi besökte i Notting Hill som var med i filmen. Märkligt om det hade varit någon annan, men kul att ha det färskt i minnet så att säga :-). Jag tror även jag fick en bild på den lokal som fungerade som bokaffär i filmen, men skylten var annorlunda i filmen.

 

En för mig kul detalj var att när vi gick runt i Kensington i förrgår kväll såg jag att det fanns trädgårdar som var privata för de närboende, vilket jag störde mig lite på, och det tar Hugh Grant upp i filmen.

 

Nu ska jag trampa i väg och se "Top Gun: Maverick". På återhörande om det senare.

Nu håller vi på och packar ihop här på hotellrummet för att om en stund ta oss till Heathrow. Jag har aldrig åkt dit från London tidigare, även om jag bytt på Heathrow några gånger, så det har blivit lite efterforskning gällande hur vi ska ta oss dit och hur lång tid det tar, men jag tror vi har löst det nu. Det verkar gå tunnelbana, smidigt.

 

Igår blev det mycket! Vi började dagen med ett besök till British Museum. Det främst med anledning av att jag för några år sedan upptäckte att rosettastenen finns där. Sagt och gjort så var vi på museet igår förmiddag. Vi hade bokat en tid för att gå in, även om inträdet är gratis. Det var ändå väldigt lång kö för att komma in, men den gick fort. Det var mycket skolbarn på museet, vilket förvånade mig eftersom jag trodde att de slutat för sommaren. De såg ut som skolbarn ialf med skoluniform osv :-).

 

Jag fick se rosettastenen och en del andra intressanta föremål, speciellt en staty från Påskön, så jag var nöjd med besöket.

Det här inlägget kommer allra främst handla om gårdagen, trots att idag redan har hänt, men jag orkar inte skriva så mycket :-).

 

Vi började dagen med en engelsk frukost på ett ställe här nära hotellet. Valle åt förvisso något semi-vegetariskt, men jag körde all in med korv, bacon, bönor med mera :-). Säga vad man vill om det, men man blir inte hungrig på ett tag ialf :-).

 

Dagen var sedan en form av väntan inför kvällens stora begivenhet gällande konsert med Red Hot Chili Peppers. Det blev därmed inget under dagen som kunde bli tidsslukande eftersom vi ville vara i god tid till konserten osv.

 

Vi hann dock med ett besök till restaurangen "Itsu" vid Piccadilly som blev känd för mig med anledning av polonium-förgiftningen av Litvinenko 2006. Som jag förstår det var det inte där han blev förgiftad, men restaurangen fick ialf stänga ett tag och saneras med anledning av att det hittades polonium på platsen. Själva hotellet där Litvinenko blev förgiftad hann vi dock inte med att se den här gången. Jag bör kanske tillägga att det här inte var Valles idé att gå och kika på :-).

 

Nöjda med det tog vi oss vidare till Shoreditch och käkade vietnamesisk mat och gick runt på det stressiga Brick Lane. Jag var inte så imponerad av Shoreditch senast jag var där, och jag blev inte mycket mer imponerad nu heller. Det känns bara rörigt, smutsigt och nästan lite barnsligt. Jag kan säkert ändra mig, men hittills är jag inte betagen av området.

Vi fick tag i biljetter till musikalen "Get Up, Stand Up! - The Bob Marley Musical". Det är en app där en kan få tag i osålda biljetter billigt samma dag som musikalen spelas, men mer om det senare.

 

Det blev en heldag igår kan en säga, det låter lite konstigt, men jag ska förklara. Efter att vi gått ut en tid efter att jag skrev det förra inlägget var vi inte tillbaka på hotellet förrän sent på kvällen.

 

Vi började dagen med att besöka Holland Park som ligger i närheten av hotellet. Det var väl ingen otrolig upplevelse, men det fanns en holländsk trädgård med lite blommor och en helt ok japansk trädgård att knalla runt i. Egentligen inget att skriva hem om, men men... :-).

 

Efteråt mötte vi upp en kompis till Valle på Kensington High Street, och hon tog oss med till en hel del intressanta platser i Kensington. Först gick vi in i södra delen av Hyde Park och kikade lite på Kensington Palace, som jag inte sett förut, eller inte förstått att det varit Kensington Palace :-). Vi matade också några oblyga ekorrar med jordnötter. Inget som verkar välkomnande av parkförvaltningen, men som var mysigt :-). Det var även rätt fint där vi matade ekorrarna. Tidigare har jag inte upplevt Hyde Park som speciellt fint, men just där var det lummigt och härligt.

Nu har vi sovit en natt i London. Vi bor på "Copthorne Tara Hotel London Kensington" som är slitet, men förefaller ligga i ett bra läge, och det är väldigt nära tunnelbanan. Det är femte gången jag är i London, men jag tror inte jag varit i Kensington förut, så bara det är lite intressant.

 

Det blev en ovanligt dyr Bolt till Arlanda igår, sannolikt med anledning av många körningar under midsommar. Det var köer på Arlanda, men inget överjävligt. Det tog kanske 20-30 minuter att komma igenom säkerhetskontrollen, vilket är mer än normalt, men helt ok. Jag fick mitt bagage extrakollat, som "vanligt" tänkte jag säga, men ungefär varannan vartredje gång skulle jag säga att jag blir extrakollad på Arlanda.

 

På Gatwick hade Valle lite problem att komma in genom den automatiska säkerhetskontrollen, men det gick bra i den manuella. Jag antar att hon står med på någon lista ;-).

 

Trots tågstrejk här i London kunde vi utan problem ta tåget från Gatwick till Victoria Station för att sedan ta tuben vidare till Kensington High Street. Som jag förstår det pågår tågstrejken typ varannan dag, och gårdagen var en av de dagar då den inte pågick så att säga.

 

Kvällen spenderades med vänner till Valentina av flera även jag träffat förut. Vi åkte iväg till Canary Wharf, vilket är ett område som har förändrats mycket de senaste åren och som jag inte besökt tidigare, och sannolikt inte heller haft anledning att besöka tidigare. Det förefaller vara ett rätt nybyggt finansdistrikt med skyskrapor. Vi käkade utomhus i det rätt kalla vädret nere vid Themsen på "Mala Indian" som visade sig vara en rätt bra restaurang.

 

Efter maten knallade vi iväg genom Limehouse (kul med anledning av att jag rätt nyligen såg filmen "The Limehouse Golem") mot Tower Bridge och tog en öl på den väldigt vackra puben "Prospect of Whitby" som också ligger nere vid Themsen.

 

De här områdena var helt nya för mig, kanske inte till namnen, men ialf till besök. Det var rätt lugnt här även under en fredagskväll och föreföll inte vara områden som besöks av mängder av turister.

 

Väl framme vid den otroligt vackra Tower Bridge, ialf under kvällstid, jag har inte varit så imponerad förut, tog vi vad jag tror den sista tuben hem.

Det känns som att det var länge sedan jag spenderade en typisk Midsommar med snaps och midsommarmat. Det kommer bli samma sak i år. Kommer vi iväg till London som planerat förefaller det bli indiskt ikväll. Det ser ut som att det kommer bli väldigt varmt här, men svalare i London, jag klagar inte isf.

 

Jag läste precis ut "Doktor Glas". Jag har lyssnat på den en gång förut som ljudbok, men aldrig läst den. Fint språk, men en berättelse som delvis känns igen från "Brott och Straff och "Thérèse Raquin". Jag var ändå road av boken.

 

Ett par dokument utifrån har hunnits med under veckan; "Moldavien: Putins nästa mål" och "Belarus - Putins lydrike". Gällande den om Moldavien så var Gagauzien nytt för mig och gällande den om Belarus filmade de kanske från en klubb som jag besökte när jag var i Minsk?

 

Ja, ja, Glad Midsommar!

Igår ringde det en snubbe från, vad jag tror CDON, och undrade om jag fått min telefon. Något var knas, så pengarna drogs typ ordentligt först idag. Undrar vad som hade hänt om jag sagt nej :-). Kanske hade haft en dubblett om några dagar, men sådan är inte jag!

 

Idag har jag varit ledig. Det har jag nyttjat till att träffa Linus och ta en titt på Hallwylska museet. Det är ett palats på Hamngatan med fin inredning och en himla massa gamla prylar. Det var gratis att gå in, men en fick inte riktigt se allting då, men det mesta tror jag. Jag får gå tillbaka någon annan dag och ta en guidad tur för att se allt.

Roligast var nog ändå att gagga politik med Linus.

 

Vi tog en glass på Nybroplan efteråt. Inte så spännande i sig, men under den korta tiden vi satt där kom det en cyklist och tappade en massa koppar och ett par andra krockade och började tjafsa med varandra, så det blev rätt underhållande :-).

 

Det kan nog komma ett till inlägg senare idag efter att vi ätit.

Två arbetsdagar kvar till ny ledighet och resa till England. Inte så dumt!

 

Att Ziggy Marley spelade några luriga låtar berodde tydligen på att han spelade samma låtar som sin far spelade för över 40 år sedan på Gröna Lund. Kul grej måste jag medge.

 

Jag försöker se ikapp Dokument Utifrån nu. Kommit lite efter under marvelprojektet. Igår såg jag "Ungerns Hotade Medier" som handlade just om det, men även om korruption genom statliga projekt till vissa företag. Inget nytt under radarn. "Ostasien - En Ny Krutdurk" om Kinas expansion i världen var lite mer intressant och lärorik. Att de utnyttjar fiskare för att ta kontroll över öar osv visste jag inte. Grejen med Taiwan osv gör ju även att jag tänker att det måste vara väldigt svårt för dem att kritisera Ryssland också... "USA Och Den Stora Lögnen" var väl också en aning intressant, och jag förstår lite mer varför Trump var så säker på att valet var stulet. Lyssnar man bara på vissa personer är det lätt att bli övertygad om konstigheter.

 

Annars har jag inte så mycket att säga idag :-).

För ungefär tre år sedan skrev jag ned min "Kiss-historia" efter att ha läst en bok om bandet, och där önskade jag på slutet att jag skulle vilja se bandet live, vilket jag äntligen fick göra igår :-).

 

 

För mig som aldrig hade sett Kiss live förut var det en upplevelse. Det var extra allt med fyrverkerier, ballonger, konfetti, skärmar, blod, Paul Stanley ut i publikhavet osv. Jag tror inte jag sett något liknande. All eld påminner mig lite om en Rammstein-konsert på Hultsfred för "100" år sedan, men annars var det nytt för mig. Det hela fick mig verkligen att tänka på texten i Magnus Ugglas hit "Joey Killer". Att utföra konserter på det här viset var kanske vanligare förr så att säga.

 

Turnén kallas "End of the road", så det var kanske sista gången jag hade chansen att se Kiss live, och det var mycket därför jag köpte biljett. Inte för att jag visste att det var en avskedsturné utan för att jag ändå tänkte att det kanske var sista gången de orkade ta sig över Atlanten till Sverige. Låtarna var antagligen därför en kavalkad av hits. Jag kände inte igen alla, men majoriteteten ialf, och det var endast "Strutter" och "Crazy Crazy Nights" jag saknade.

 

Jag hade blivit förvarnad att sången inte skulle vara den bästa, men till en början tyckte jag ändå att Paul Stanley sjöng rätt hyggligt, men när han gjorde ett solo-framträdande i mitten av publiken under "I Was Made For Lovin' You" hördes inte mycket av hans sång, så det stämde nog att hans sång har sett bättre dagar. Som entertainer var han dock fenomenal. Nog att det lät lite inövat det han sa, men för mig var det stor show och närvaro. Gene Simmons däremot framstod, kanske inte helt överraskande, främst som en äcklig gubbe :-).

 

Sammantaget var det väldigt proffsigt, och jag blir imponerad hur Stanley född 1952 och Simmons född 1949 orkar hålla igång som de gör. De är alltså lika gamla som mina föräldrar. Paul Stanley såg även riktigt fit ut, även om rösten lät lite sliten när han pratade, och sången har jag nämnt förut.

Igår såg vi Ziggy Marley på Gröna Lund. En på många sätt överraskande upplevelse. Först och främst ösregnade det någon timme innan spelningen vilket sannolikt gjorde att det blev långa köer för att komma in, men jag tror att de flesta lyckades komma in innan spelningen började. Under själva spelningen var vädret dock toppen :-).

 

Om vi börjar med publiken var den inte vad jag hade förväntat mig. Jag hade tänkt mig mer människor med afrikanskt påbrå och en hel del ungdomar, och de lös kanske inte med sin frånvaro, men det var en stor majoritet svensk medelklass. Inte det jag förknippar med Bob och Ziggy Marley, men som vanligt är det intressant att få sin fördomar på skam :-).

 

Konserten var utmärkt och bestod av att Ziggy Marley endast spelade låtar ur Bob Marleys stora låtkatalog. Låtmässigt var det inget publikfrieri, även om en del stänkare spelades, så bestod konsterten till stora delar av överraskande spår. För min del gjorde det inget eftersom jag inte tycker att det är så många låtar som är så där galet bra, utan att låtarna är rätt bra rakt över. Vi har spelat rätt mycket Bob Marley här hemma under de senaste åren, så jag har rätt bra koll på låtarna, även om jag inte vet vad alla heter.

 

Publiken gav så att säga ingen reggae-känsla, men en söt cannabis-lukt kom och gick och Ziggy och det utmärkta bandet gjorde det till en utmärkt konsert. Det var även överraskande mycket folk och mycket bra ljud. Helt klart en positiv upplevelse!

Igår fick vi, eller jag, beror på hur en ser det, äntligen se Pet Shop Boys och deras greatest hits-turné. Jag minns inte om konserten var tänkt att ses förra året eller för två år sedan, men den hade skjutits upp ett bra tag som mycket annat.

 

Det blev ingen middag, men en korv, en öl och lite popcorn blev det ialf som uppladdning inför konserten i Globen, eller Avicii Arena som den kallas nu. Det där namnet gjorde att jag länge trodde att det var Tele2 Arena vi skulle till, men det var Globen.

 

Vi hade hyggliga sittplatser vid sidan av scenen. Det fanns för övrigt endast sittplatser till den här konserten, vilket jag tycker är konstigt med tanke på musiken. Efter att nu ha sett konserten tycker jag det är ännu konstigare, för vilken dansupplevse det här var.

 

Jag var lite rädd för att Neil Tennants sång skulle vara usel, vilket den inte var. Den var inte perfekt, men långt bättre än jag hade förväntat mig. Utöver det var ljudet och själva framträdandet helt perfekt. Det var stundtals väldigt enkelt med endast Neil Tennant och Chris Lowe på scen för att sedan bli ett helt band med flera trummande personer. Ja hela framförandet var fantastiskt. Jag hade förvisso önskat att jag hade varit några fler öl in och stått och dansat framför scenen, men det gick ju som sagt inte, men annars har jag inte mycket att klaga på. Att se Pet Shop Boys framföra "Always on My Mind" och "It's a Sin" så jävla bra live var magiskt.

 

Jag har nog haft en och annan bättre konsertupplevelse men den här kvalar lätt in på topp tio listan.

Om jag minns det rätt upptäckte jag bandet My Chemical Romance 2006-2007 när jag hörde låten "Welcome to the Black Parade" på radio. Jag minns det som att det var musik jag tyckte var bra, men att det ändå inte var något som jag blev helt betagen av, men jag lyssnade lite på nyss nämnda låt och några till. Jag kände även till att bandet förknippades med emo-kulturen, men det var inget jag reflekterade över nämnvärt.

 

För några veckor sedan såg jag att My Chemical Romance skulle komma till Gröna Lund, och eftersom jag ändå lyssnat lite på dem för länge sedan vore det ju kul att gå och se dem, vilket jag gjorde igår. Jag tänkte dock att My Chemical Romance var ett i raden av lite avdankade band som kommer till Gröna Lund med kanske inte så stort intresse av publiken.

 

På Gröna Lunds hemsida stod det att det var bra att vara i god tid eftersom de väntade mycket folk. Jag var därför där ungefär 40 minuter innan, och det var lugnt att komma in, men när jag kom fram till scenen var det proppat. Det gick knappt att komma fram till själva scenen. Jag lyckades dock gå runt lite och tog mig därför så småningom fram till en hygglig plats i mitten en bit bak.

 

Jag hade helt missat att det varit flera hundra meter långa köer innan och folk som sovit över utanför grindarna. Jag hade därmed även helt missat att My Chemical Romance var ett så populärt band fortfarande. Publiken var blandad, men med ett stort inslag av vad jag inte kan beskriva bättre än "skadade" människor. Alltså människor med konstiga färger i håret, ringar överallt och en depressiv framtoning. Många såg också förhållandevis unga ut. Jag tänkte att de kan inte ha varit så gamla när bandet slog igenom. Nåväl de kunde alla texter och gjorde det hela till en intressant upplevelse även för mig. Jag trodde ju nämligen att den här indie/goth/emo-stilen inte fanns kvar så mycket längre :-). Jag kastades tillbaka i tiden, och det var ju trivsamt :-).

 

Själva konserten var väl sådär. Först stod jag bara och log över besökarna, och leendet blev ännu större när Gerard Way kom in vitsminkad och med en poncho. Han verkade förvisso på gott humör men pratade snarare som om han var 15 än 45. Det blev därmed lite fånigt. Ljudet och sången var även så där. Bandet framförde dock alla låtar jag kände till och publiken var i extas mest hela tiden, och även om jag inte tycker att så många av låtarna är fantastiska uppskattar jag dem ändå.

 

Således är det svårt att bedöma konserten. Jag får nog ändå landa i tre plus av fem sammantaget. Det var hursomhelst en upplevelse. "Famous Last Words" var bästa låt.

Jobb imorgon, egentligen inga problem, men det är alltid så mycket skönare att vara ledig. Med anledning av jobb imogon har jag tagit det lugnt idag. Det finns dock mycket som tyder på att veckan kan bli rätt intensiv eftersom fyra konserter är planerade :-).

 

Jag passade därmed under dagen på att se några Dokument Utifrån som jag missat.

 

Först såg jag den om Wagnergruppen. Intressant att få lite djupare förståelse för den gruppen som ständigt kommer upp i media. Att de förefaller stå nära Putin var dock ingen nyhet. Den andra om Libanon och problemen där var mest intressant. Att all politik handlar om identitet, att sin egen grupp är det viktiga, och inte politiken i sig. Den tredje hette "50 grader i skuggan" och handlade om uppvärmningen av jorden. Inte så mycket nytt under "solen" där heller, men jag förundras åter över att vi inte gör mer gällande klimatet.

Swedengate florerade för någon vecka sedan i media. Alltså att svenskar inte bjuder på mat i den utsträckning som av vissa anses rimligt. Jag har förvisso sett uttalanden om att det skulle handla om rasism från svenskarnas sida, men inte att själva påståendet skulle kunna vara rasism mot oss svenskar, vilket är lite intressant. Nåväl, det här kommer upp ibland och är inget nytt, även om det kanske blev lite större den här gången. Det ligger säkert en del i det också, men generellt är det nog främst att göra ett problem av något som aldrig har varit ett problem, och det stör mig en aning. När jag växte upp var det normala att man gick hem till sin familj och åt lunch om man lekte hos en kompis i närheten. Antar att det var av flera anledningar, men främst för att det var rimligt, men även för att det skulle vara svårt att låta 4-5 barn till äta lunch hos en själv. Jag minns att föräldrarna ringde när det var dags för lunch osv, och man gick då hem och åt. Om inte lunchtiderna klaffade mellan alla familjer kunde det bli att man fick leka själv en stund hos en kompis medan denne åt med sina föräldrar. Det var så att säga inget konstigt, och jag har svårt att se att det skulle vara det nu heller. Om man däremot sov över hos någon kompis, eller var långt borta, var det ju självklart att även den som som över eller var med fick frukost och mat.

 

Som sagt det här var aldrig något problem, och jag har svårt att se att det är det nu heller. Jag upplever det även som att invandrare har ett större bohov av att dela med sig av mat osv än vad svenskar har. Det förefaller nästan tvångsmässigt ibland, men jag ser inget fel i det heller, även om det är störigt att behöva tacka nej när man inte har bett om något, och man ser att den som vill dela med sig blir lite stött. Det skulle kunna bli ett "annatlandgate", men det är inte heller egenbtligen något problem, så varför göra ett problem av det?

 

En annan sak som diskuterats är hur dokumentära en dokumentär ska vara, det efter att "Sabaya" visat sig ha en del fejkade händelser, eller ialf händelser som inte är med den person som påstås mm. Det är svårt att göra något objektivt, kanske omöjligt, men har man med fejkade händelser osv, då bör det framgå tydligt. Det är lite av en nobrainer, men vissa verkar se dokumentär som en konstform, och samtidigt skulle jag tro att just de är negativa till så kallad "fake news". Det blir lite märkligt.

 

Till sist tänkte jag skriva något om utländska flaggor på studenten. Det förefaller som att väldigt många som inte är födda i Sverige, eller vars föräldrar, är från ett annat land främst har en annan nationsflagga än den svenska när de tar studenten. Jag har svårt att bli upprörd över det, men det visar verkligen på den splittring som finns i Sverige. Det är säkert oftast inte något problem, men det visar på att många som tar studenten kanske känner att de bor i Sverige, men att de inte är en del av Sverige. Det kan eventuellt vara allvarligare än vad vi kanske tror.

Under Italien-resan läste jag ut "Harry Potter och dödsrelikerna", den sista boken i Harry Potter-serien, ialf om en bortser från den pjäs eller vad det är som kom senare och som är en fortsättning på berättelsen. Jag måste nog köpa och läsa den också, men det kan kanske dröja ett tag. Jag bör även se om alla filmerna igen, men det är svårt att få tid och ork till det :-).

 

Dödsrelikerna är hursomhelst en rätt annorlunda bok i jämförelse med första boken i serien. Serien har gått från böcker främst ämnade för barn till att bli mer seriösa och därmed passa vuxna bättre. Det är kanske tanken utifrån att karaktärerna även blir äldre i serien. Det har jag skrivit förut, men serien är verkligen inspirerad av nazisterna och andra liknande rörelser.

 

Någon djupare analys än så blir det inte :-).

Det har ju släppts en ny Top Gun-film som jag har tänkt att se när jag får tid, därav såg jag nu föregångaren. Jag har sett "Top Gun" flera gånger förut, och det är absolut en favoritfilm. När jag såg den sist minns jag dock inte, men sannolikt inte för så länge sedan.

 

Filmen är ju homoerotisk och stundtals fånig, men även nu, satan vilken bra film det är. Fotot är magiskt! De fåniga scenerna är även så pass överspelade att de blir charmiga. Beachvolley-scenen har jag tagit upp förut, och den står ju ut :-). 

 

Filmen har fått viss kritik för glamourifierande av krig, och det är väl delvis rimligt, men jag tycker inte det är på något sätt extremt i filmen. Nog blir en sugen på att flyga stridsflyg när en ser "Top Gun", men att en inte skulle se farorna med det, eller att folk generellt skulle vilja delta i krig, efter att ha sett filmen har jag svårt att se.

 

Det som jag kanske mest reagerar på är dock den charmiga respekten för kvinnor som genomsyrar filmen. Det finns något där som jag ofta ser i äldre filmer, men som känns som att det gått förlorat.

Nu är ialf jag tillbaka hemma igen efter en del flängande efter att jag kom hem till Sverige.

 

Det gick bra att flyga hem i torsdags och det mest spännande var väl att åka tåg för första gången till Fiumicino och att planet var ett Air Baltic-plan istället för ett SAS-plan, vilket var företaget jag bokat med. När jag kom till Arlanda såg det ungefär så rörigt ut med långa köer som rapporterna i media vittnat om.

 

Efter att ha mellanlandat hemma var det bara att packa om väskan för att åka till Hallsberg, för igår firade vi Saga som tog studenten. Jag har svårt att se att det inte kommer att gå väldigt bra för henne i framtiden. Trevlig fest efteråt med ett fint tal av Erik.

 

Nu blir det ett par förhoppningsvis lugna dagar innan det är dags för jobb igen på tisdag. Jag ska försöka se ikapp lite grejer, och kommer säkert uppdatera några gånger per dag de närmsta dagarna.

Nu är den rätt dyra bilen tillbakalämnad till Leasy's. En liten Fiat 500. Smidig bil, men inte speciellt rolig att köra, vilket förvisso kan bero på motorkraften :-). Att den blev dyr berodde säkert på halft onödiga försäkringar osv, men på något sätt känns det skönt att inte ha någon direkt självrisk osv. Det är trots allt rätt stor skillnad på trafiken här och i Sverige. När vi lämnade tillbaka bilen tyckte de att den var lite smutsig, vilket var lite roande :-).

 

På vägen hem gick vi förbi kyrkan San Luigi dei Francesi, så att jag äntligen fick gå in och se målningarna av Caravaggio där. Tredje gången gillt så att säga. Idag är det inte heller riktigt lika varmt som tidigare dagar, så det gick åter att knalla runt i Rom utan större problem med värmen.

Det blev till slut Fregene igår och lite bad i både hav och pool. Det blåste dock rejält, vilket gjorde att det nästan kändes kallt, trots att det var väldigt varmt i luften.

 

Idag blev det ett annat ställe för bad, Sabaudia. Ett rätt fint ställe för sol och bad. I övrigt är det en stad som grundades under Mussolinis tid och därmed är känd för sin fascistiskta arkitektur. Den delen av Sabaudia var dock inget vi fördjupade oss i under besöket :-). 

 

Även om jag tycker det är både skönt och trevligt att bada när det är varmt, så är ju solen ett jävla aber. Jag kan ju inte komma undan från att ialf bli lite bränd, även om jag har solkräm, skjorta och parasoll. Brunidealet gör ju inte heller saken bättre.

 

Det blir en ambivalent känsla, samtidigt som jag tycker det är rätt kul att vara på stranden hatar jag det.

...förutom en trevlig utsikt bjöd Montalcino på mängder av butiker med lokalt vin och andra delikatesser från området. En mysig liten ort.

 

Därefter bar det iväg till kvällens höjdpunkt, Pienza. I Pienza var utsikten minst lika bra som i Montalcino, men det var på något sätt lättare att njuta av den. Vi hade även en riktigt härlig middags-upplevelse på en liten osteria.

Nu är vi tillbaka i Rom igen efter att ha suttit i bilköer för att komma hem från Toscana. Jag tror inte köerna berodde på några olyckor, det var nog bara många som skulle hem efter långhelg.

 

Fredagsmiddagen inmundigades i Murlo på någon form av byfest med det roliga namnet M.I.L.F. Det var grillad mat och live-band samt långbord. Riktigt bra stämning. Jag vet inte om jag upplever det fel, men mindre orter i Italien får mig ofta att tänka tillbaka på ett kanske förlorat Sverige. Alltså de här "festerna" som var i Hallsberg när jag var liten vid valborg, skyltsöndag osv. Då kändes det som att hela "stan" kom och firade och minglade. Det kanske är så fortfarande, men jag inbillar mig att det inte är på samma sätt längre, men vilket jag upplever att det fortfarande är i Italien. Jag har som sagt kanske fel, men det känns inte så...

 

Lördagen innebar hög värme och sightseeing. Först åkte vi till en kyrka som låg lite ensam och övergiven i landskapet. Varför den skulle vara så speciell har jag inte riktigt förstått än, men det var många fler än oss som var där. För att ta sig dit var en tvungen att gå rätt långt i hettan. Riccardo som är italienare med bra hud missade solkrämen och brände sig. Stackaren!

Nu är vi utanför Montalcino och har precis tagit ett dopp i poolen.

 

Det blev väl ungefär 20 timmar i Florens, och Florens visade sig vara en riktigt vacker stad, men med alldeles för många turister.

 

Något intressant började Florens-vistelsen med en del märkligheter. Först var det det här med rummet, och sedan spydde Valle. Svårt att veta varför, men det blev bra sedan. Mat, sen bakfylla, bilåkande? Kanske en kombo!?

 

Nåväl, sedan har allt varit utmärkt. Jag hade inte några särskilda förväntningar på Florens, men hade ju hört mycket gott om staden, och det slog väl på det stora hela in.

 

När vi kom fram till katedralen blev jag hänförd. Den är sagolikt vacker, och känns inte som något jag sett förut. Det var en "vad i helvete-känsla" verkligen.

Toscana förefaller vara ungefär så vackert som fördomen låter påskina, men det är lite för varmt just nu.

 

Igår tog vi vår förbeställda lilla Fiat 500 och puttrade iväg mot Toscana, och närmare bestämt till en plats någon mil utanför Siena. Där vankades det bröllop. Vi bodde på platsen där bröllopsfesten sedermera var, och där var utsiken ljuvlig över Siena och dess omgivningar.

 

Själva ceremonin var överraskande religiös, och med det menar jag att det var mycket korstecken osv av de flesta på plats. Här märkte jag verkligen av "fördomen" att italienare har mer religion i sin kultur än vi i Sverige. Jag kände mig rätt bortkommen under själva ceremonin. Prästen kastade vatten på folk och gav ut oblater mm. Det var mycket som kändes främmande för mig. Det var även en del handklappning som kändes ovant. Brudparet stod även med ryggen mot publiken hela tiden typ, vilket också kändes knepigt, men å andra sidan har jag inte så mycket erfarenhet av bröllop :-). På det stora hela var det en fin ceremoni, och det var även rätt svalt i kyrkan, vilket var skönt, för jag var rädd att det skulle bli svettigt. Faktiskt var hela kvällen rätt sval, men just nu är det 33 grader...

 

Efteråt var det mat och dryck i de extremt fina omgivningarna. Maten tog aldrig slut kändes det som. Först var det mingel med mat och dryck och sedan en flera rätters lång middag. Det var bara att äta och dricka hur mycket en önskade. Sedan avslutades allt med ett DJ och dansgolv.

 

Sammantaget en väldigt fin och lyxig tillställning. Tack för allt, och oväntat trevliga människor på bröllopet måste jag säga :-).