För minnen och grunda analyser i stunden

Jag vill egentligen skriva något mer om Afghanistan, men jag orkar inte tänka så mycket nu. Det får bli lite babbel istället.

 

Det som gjorde dagen var att få en referens till Annie Lennox när jag fick en mailadress av en person nere i Småland eller något. Annie Lennox är knappast okänd, men antar att hon inte är kändis på min enhet.

 

Jag såg dokun "Corona Film Club" igår. Jag har lite svårt att sätta mig in i hur människor stängt in sig under pandemin eftersom livet inte förändrats nämnvärt för mig. Ingen höjdare till dokumentär oavsett dock.

 

Mord igen här i trakterna. Det är många som måste ha oerhört många bekanta som är mördade. En skrämmande tanke.

 

Är inte religioner en form av konspiration?

 

Igår riktigt trevligt kalas för Levi i Örebro.

Ett inlägg utan någon form av analys.

 

Idag har det blivit mycket fotboll. Först var jag och Paul och såg AIK vinna mot ÖSK med 2-0. Dessvärre rättvist. Första gången jag är inne på Friends Arena. Fin arena får jag säga. De hade även en intressant ingång för oss bortasupportrar. Det var en väldigt undangömd ingång.

 

Tillbaka hemma såg jag Liverpool - Chelsea. En riktigt bra match som tyvärr förstördes av ett säkerligen rätt, men ändå hårt, rött kort för en Chelseaspelare. Straff absolut, men hade kunnat räckt med gult kort. Liverpool ser fortfarande bra ut, och även om matchen slutade 1-1, så gav prestationen en bra känsla.

 

Jag lyckades köpa den första Harry Potter-boken på engelska igår. Jag och Valle var på SF-bokhandeln i Gamla stan, så jag köpte boken där. Trevlig affär för övrigt. Mycket större än jag trodde.

 

Jag har även sett de första två Bourne-filmerna; "Bourne Identity" och "Bourne Supremacy". Lite James Bond fast seriösare och utan humor. Kul med foto från stora delar av Europa. Den första hade jag sett förut, mindes inte mycket, om jag ens såg klart den då. Båda filmerna är rätt lika, och egentligen rätt meningslösa, men ändå bra underhållning. Kul att se, men ingen brist att inte ha sett dem :-).

 

Något mer tänkvärt får det bli någon annan gång...

Kikade precis på en holländsk dokumentärserie om en fertilitetsdoktor som använt sin egen sperma - "Den stora spermaskandalen". Det uppdagades att han därmed var pappa till en himla massa barn. Han var dock inte ensam om det, utan andra donatorer är tydligen fäder till ännu fler. Tragikomik på hög nivå. Det märkligaste är dock att han inte verkar vara unik, finns tydligen flera fertilitetsdoktorer som gjort samma sak.

 

Jag såg även dokumentärserien "I skuggan av El Chapo" om knarksmuggling till Sverige osv. Mycket sevärd. De intervjuar bland annat langare, kartellmedlemmar och poliser. En får se "knarkvärlden" från många vinklar.

 

Det jag menade med rubriken är att jag märker att jag har lite statistikbrister efter att ha hört nyheter om BRÅ-rapporten idag. Nisse har fått hjälpa mig förstå lite bättre :-).

Under ett par tre veckor har jag genomlidit att läsa Selma Lagerlöfs "Gösta Berlings Saga". Oftast brukar jag bli positivt överraskad av att läsa klassiker, men här var det tvärtom. "Gösta Berlings Saga" är nog förvisso något äldre än andra klassiker jag läst, vilket gör språket lite knepigt att läsa, och kan därmed även eventuellt spela in gällande den rätt negativa upplevelsen.

 

Boken är väldigt rörig. Det är massor av karaktärer och berättelser om vartannat gällande dessa karaktärer. Det gör att det är svårt att hänga med. Sedan är det väldigt mycket beskrivning av naturen, och ibland kommer det övernaturliga inslag samt att författarinnan talar direkt med läsaren. Det gör att det blir väldigt jobbigt att läsa, men framföralllt väldigt tråkigt.

 

När jag hade läst klart tänkte jag att jag måste ha läst för fort, eller verkligen inte förstått boken, men efter att ha läst recensioner på nätet märker jag att det inte bara är jag som har svårt att uppskatta "Gösta Berlings Saga". Det ska ju vara någon form av svenskt mästerverk, och det kanske det är vid en djupare analys, men som underhållning är inte boken något att hänga i julgranen.

 

Lägg er tid på annat!

Jag har precis kikat igenom den utmärkta serien "Det svenska spelundret" om historia och utveckling av TV- och dataspel i Sverige. Jag tyckte förvisso de inte riktigt förklarade hur Sverige hade försvårat eller stängt ned arkadhallar på 80-talet. Jag fattade inte vad som förbjöds riktigt, men annars var serien mycket intressant.

 

Serien fick, som med mycket annat, mig att titta tillbaka på mitt liv och reflektera över vad som blev och vad som inte blev. Jag är väl lite nördig och sannolikt även lite aspig, men jag har aldrig programmerat, vilket är lite konstigt, för jag har verkligen inget emot rätt monotona arbetsuppgifter. Jag var inte heller ointresserad av TV- och dataspel som ung. Jag hade ett Game & Watch, ett Nintendo och även en Amiga som barn. Pappa var även tidig med att låna hem datorer från jobbet som jag använde en del. Jag spelade Tetris och lade upp listor på olika saker. Jag höll även på en del med DOS. Under den här tiden spelade jag även en hel del rollspel, vilket tas upp i serien som en faktor till de stora framgångarna gällande spelutveckling i Sverige. Det fanns alltså någon slags grund för att jag skulle bli mer intresserad, men jag tänkte aldrig på att börja programmera osv. Vad berodde det på? Antagligen för att ingen i min närhet höll på med det, och att sedan idrotten tog överhanden. Jag minns det också som att det var töntigt att programmera.

 

Som vanligt är det töntarna som vinner i längden. Det är de som blir rika när de växer upp :-). Det är så klart en grov generalisering, men sannolikt inte helt fel.

 

Jag får bli spelutvecklare i något annat liv :-). ...och vem vet, det hade kanske inte passat mig alls.

Igår blev det åter ett besök till Örebro och den gamla lägenheten. Vi sålde bland annat sängen och kollade hur städningen utförts. Tyvärr var städningen rätt dålig, så det lär de få göra om. Vi kikade även på ett par saker som hyresvärden hade påpekat efter att olovligen varit inne i lägenheten. Vi får se hur det här slutar... Förhoppningsvis var det ialf sista gången vi var inne i lägenheten nu.

 

Vi passade även på att hälsa på lilla Lo i Lillån. Hon är en riktig liten going :-).

 

Titeln hänvisar till den "klassiska" filmen. "Handen som gungar vaggan" tror jag är en av de här filmerna jag hörde talas om som barn, men som jag aldrig såg när det begav sig. Alltså den här känslan av starkt igenkännande av titeln, men utan en susning om vad det egentligen är. Nu finns filmen på Viaplay, så vi såg den i fredags kväll. Lite beroende på att en kille på jobbet pratade om den för inte så länge sedan. Filmen ger en ambivalent känsla av, satan så dåligt, och riktigt spännande. Lite dissonans i huvudet :-). Det är mycket som är ologiskt och klichéartat, men jag var ändå på helspänn under hela filmen, så den var absolut sevärd.

 

I övrigt har Liverpool fått en bra start på säsongen, och även om motståndet varit svagt, så har det ändå sett bra ut. Det gör stor skillnad med riktiga mittbackar.

Det verkar rulla på i Kabul ungefär som förmodat. Talibanerna har inte för avsikt att hindra plan att landa och lyfta från de länder som vill evakuera människor från Afghanistan, men eftersom mängder av människor ser en möjlighet att lämna Afghanistan blir det kaos runt flygplatsen.

 

Hur det blir i landet efter den initiala omställningsfasen framstår dock som mycket ovisst.

 

Men nu får det räcka med Afghanistan.

 

Det här blir en något märklig vändning av inlägget, men det får bli så. Vi har kikat på ett par filmer i veckan om familjen Rossellini och Ingrid Bergman vid namn "Familjen Rossellini" och "Jag är Ingrid". Det passar bra för oss att se filmer om svenskitalienare, och personligen hade jag tidigare inte mycket kunskap om varken familjen Rossellini eller Ingrid Bergman. Jag har inte sett en enda film av Roberto Rossellini, och Ingrid Bergmans filmer har generellt varit lite för gamla för mig, även om jag sett "Casablanca" och "Höstsonaten" för länge sedan. Ingrid gav ett intressant intryck. Blyg, men med stort mod. Hon verkar dock ha varit i min mening lite märklig mot sina barn. Hon verkar ha tänkt på sig själv främst, och inte på sina barn. Det uppfattade jag som lite ovanligt.

Det fortsätter med motstridiga rapporter från Kabul. Det är svårt att veta vad som är sant. På ett sätt är det intressant att det bara verkar vara Kabul som är av intresse i Afghanistan i dagsläget. Vad händer i resten av landet svensk media? Jag har rätt svårt att se varför talibanerna inte skulle släppa iväg de flesta som vill dra från landet. Tror inte det kommer bli några större problem för olika länder att forsla folk därifrån om några dagar. Däremot tror jag många kommer ta chansen att få en ny chans i något annat land, oavsett egentliga risker att stanna kvar. Vem skulle inte göra det? Jag tror även vi kommer se ett mycket lugnare Afghanistan framöver, men det återstår att se.

 

Annars har jag sett de två delarna om "Arabisk Höst" på Dokument Utifrån om "Den arabiska våren". Jag var så naiv då 2011, tänkte nog att nu blir det bra i de här länderna. Känns skrattretande nu, men allra främst lite pinsamt. Tunisien är väl ett något positivt exempel bland flera negativa, men samtidigt, positiv förändring kan ta tid. Väldigt bra och intressant ialf.

En trött dag har det varit.

 

Det är många ensidiga analyser kring vad som händer i främst Kabul. Jag rycker mitt hår! Folk kan väl ialf försöka se världen lite utanför sin egen världsbild.

Nu har jag sett alla Harry Potter-filmer. Under slutet av veckan har jag alltså sett "Fenixorden", "Halvblodsprinsen" och de två delarna i "Dödsrelikerna". Rätt mörka och stundtals riktigt bra filmer. Till skillnad från några av de första filmerna är det lite svårare att hänga med i de här filmerna. En kastas runt rätt mycket mellan platser och personer, vilket gör det lite knepigt ibland, men på det stora hela ger de här filmerna en mäktig filmupplevelse.

 

Nu har jag bestämt mig för att köpa Harry Potter-böckerna på engelska, för som jag tidigare skrivit, Harry Potter-serien är bättre än jag tidigare har upplevt den.

Jag hade nog förväntat mig att den väststödda regimen skulle hålla ut lite längre och att det skulle vara vissa strider i Kabul, men där hade jag fel. Jag trodde även att det skulle bli hårda strider i Hazarajat. Det ser ut som jag hade fel även där. Någonstans är det väl bra att undvika strider och mängder av döda människor. Det är svårt att hitta bra ord, men det blir intressanta veckor framgent.

Afghanistan faller ihop som ett korthus och många av de rapporter om varför som kommer är minst sagt märkliga. Att det hela beror på att talibanerna "infiltrerat" lite här och var och att regimens militär därför inte skulle kunna försvara sig emot dem är nog en av de märkligaste förklaringarna. Att talibanerna på det stora hela skulle behöva infiltrera det afghanska samhället måste väl ändå vara en verklighetsfrånvänd iakttagelse? Det här med stora problem gällande underhållet av flygvapnet skulle jag också vilja veta mer om.

 

Är det inte uppenbart att allt handlar om motivation och eventuell underskattning av talibanernas inflytande? Vad försvarar de som är i den afghanska regimens militär? Hur många av dem känner att de försvarar något de tror på? Läs även på och titta på dokumentärer om det afghanska samhället, och inte bara de som handlar om någon progressiv person i Kabul, du kommer märka att det inte är ett västerländskt mind-set hos folket generellt.

 

Vi är så dumnaiva.

 

I övrigt ytterligare en "assistanshärva". Jag är nog emot att det med statliga medel går att driva assistansbolag, men jag hatar dem som utnyttjar systemet för egen vinning.

 

...och de här kidnappningarna och våldtäkterna i Malmö där det blev skadestånd för den dömda. Jag måste läsa på mer. Var det ett födelsebevis från Syrien som ändrade på allt?

 

Även det här med miljön. När ska folk fatta på riktigt? Jag har svårt för att känna sympati för de som vaknar upp nu, var har de levt innan? Jag tappar hakan!

 

Jag blir bara sur och ledsen på allt.

Igår blev det mat på Urban Deli med delar av Valles familj, tyvärr utan Bettan som kände sig sjuk. Förhoppningsvis kan de komma alla till oss imorgon. Det bästa med Urban Deli var att deras paradrätt var gös från Hjälmaren :-). Närkes läckerheter sprider sig!

 

Rätt lugnt på Twitter, det är mest de afghanska tolkarna som diskuteras, dock verkar ingen riktigt veta någonting om det hela. Hur många har varit anställda osv, det verkar vara en enda röra, men politikerna passar ändå på att ta lätta poänger, mest från höger den här gången.

 

I övrigt blir det inte "bättre" i Afghanistan, vilket som jag tidigare nämnt inte gör mig förvånad.

 

Jag läste även ut John Douglas bok "Journey Into Darkness". Lite mindre om John Douglas själv, vilket var rätt skönt, men också rätt mycket runt ett fall som inte var superintressant. Hursomhelst känner jag att jag fortfarande håller med Douglas i mycket gällande att offerperspektivet borde vara på offret och inte på förövaren, och att det är lätt att lura psykologer.

Kalaset var underbart i brist på bättre ord. Valle hade fixat fantastisk mat, och trots att vi var inomhus på grund av vädret blev allt väldigt lyckat. Nästan lite generande att hela storfamiljen kom hit och sov på hotell för att fira mig, även om vi så klart även firade Saga lite grand :-).

 

Jag har även känt mig lite bakis idag, vilket är märkligt utifrån vad jag tror att jag drack igår, det var inte mycket.

 

Därav kikade jag på "Harry Potter och den flammande bägaren" under eftermiddagen. Även den riktigt bra. Jag är nästan lite förbluffad över hur bra alla filmerna om Harry Potter har varit hittills, och även hur bra själva berättelsen är. Jag har fått en mycket större respekt för J.K. Rowling än vad jag hade tidigare.

 

En sista sak, bara för minnet. För ett tag sedan såg jag dokumentären "Jazzsommar: Charlie Parker". Med det vill jag mest säga att jag inte kan mycket om de där gamla jazzlegenderna. Det är bara en röra av namn i huvudet.

När jag vaknade imorse hade jag fått en något sen födelsedagshälsning från Hanif Azizi :-). Det är en kille på jobbet som är bekant med honom som hade fixat, riktigt kul :-).

 

Idag är det annars mest fix inför födelsedagsfest med familjen. Det är en del att göra. Tyvärr regnar det, så det är lite oklart om vi ska vara ute eller inne...

 

Annars fortsätter det skjutas i Sverige.

 

Jag är även fundersam kring hur intresset egentligen är för damlandslaget i fotboll? Det är nog större än vad jag tror och känner. ...eller är intresset stort främst för att det ska vara så och vi inte vill ha dåligt samvete? Personligen har jag inte haft möjlighet att se något av dem under OS.

 

Jag känner också att jag borde veta mer om situationen för vanligt folk i Belarus. Vad krävs för att bli dömd för något som är emot regimen? Är det rimligt att den kvinnliga sprintern skulle fått stora problem vid återkomsten till landet?

 

De afghanska tolkarna då? Jag har svårt att se att nuvarande regim kommer kunna hålla ut i Afghanistan länge till utan hjälp från omvärlden. Utan att gå in på de rent juridiska bitarna tänker jag att tolkarna borde kunna få skydd i Sverige. Men jag undrar dock hur de har varit anställda, och var har vi tänkt att gränsen går? Har tolkarna varit anställda direkt av svenska försvarsmakten, och finns det även andra som hjälpt den svenska försvarsmakten på olika sätt? Om så är fallet, vad gäller för dem? Jag tänker att det inte riktigt är så enkelt som det framstår i media.

Nu har jag tagit min andra spruta med covid-vaccin från Pfizer. Blir spännande att se om jag får några feberkänningar. Lugnt än så länge, men det är bara någon dryg timme sedan sticket.

 

Jag har även fyllt år. 39 år gammal nu. 40 år nästa år, det känns lite konstigt, men så är det. Den stora festen blir på lördag, men Valle firade mig fantastistkt igår. Jag fick bland annat en massa supergod lakrits. Det är svårt att sluta äta den :-).

 

Vi såg även klart "Fången av Azkaban" igår. Nog var den bra, men jag är långt ifrån övertygad om att den var bättre än den förra filmen i serien. Håller nog just den förra filmen i serien som bäst hittills.

 

Annars är det väl som vanligt. Rätt lugnt och tradigt på jobbet samt mycket pang-pang i samhället. Tydligen mer pang-pang än vad som hävdats tidigare i år.

Ny vecka nya möjligheter, he he... Men faktiskt, det är härligare att försöka vara positiv än att vara lite snyggt negativ i sin framtoning :-). En lång arbetsvecka gör mig dock inte eld och lågor.

 

Jag har bokat tid för andra dosen av vaccin. Ska bli skönt att förhoppningsvis kunna resa någorlunda obehindrat i höst. Får se hur jag mår efteråt, Valle blev ju rätt risig.

 

Jag lyssnade på "Hur Kan Vi" idag. Navid intervjuade en snubbe vid namn Victor de Almeida. Snubben gav ett gott intryck och berättade om ett hårt liv, men egentligen utan att skylla ifrån sig på annat. Jag uppskattar det, det raka. Något annat än att skylla allt på yttre faktorer.

 

Ikväll ska vi försöka se klart den tredje filmen i Harry Potter-serien, och det är väl den bästa filmen i serien?

Igår var det get-fest hos Jonatan på hans familjs gård utanför Karlstad med utsikt över Vänern. Getgrejen beror på att han och familjen har skaffat fyra getter. De var sötare än jag hade förväntat mig :-). Mycket trevlig kväll, även om jag nog egentligen helst föredrar lite mindre sällskap för bättre diskussioner. Jag vet inte riktigt var jag tycker gränsen går, men det är nog mellan 4 och 6 personer någonstans. Men ialf, vid ett tillfälle kom vi in på hur många som kan åka i en bil samtidigt? Jag hade fått för mig att rätt många kunde åka i en bil samtidigt så länge de inte störde föraren, men så är det ju så klart inte :-). Det är givetvis så många som bilen är registrerad för som får åka i bilen. Däremot ska inte en packad bil, eller passagerare sitta på ett sätt så att de stör föraren. Antar att det var de två sakerna jag blandat ihop. Jag gillar sådant, provprata, kolla upp och rätta till kunskapsfel.

 

I övrigt har vi även sett klart serien "This is pop" på Netflix. Helt ok serie om musik. Avsnitten är väldigt olika och varierar i kvalitet. Värd att se, men alla avsnitt var inte lika bra.