För minnen och grunda analyser i stunden

Titeln hänvisar till serien, inte till något annat :-). Jag och Valle har sett den under den senaste veckan. Det är en rätt intressant humorserie med Paul Rudd i en dubbelroll. Avsnitten är dryga 20 minuter långa vilket gör avsnitten väl anpassade för små avbrott i vardagen. Manuset är spännande, även om det inte riktigt drar iväg till hisnande höjder. Hela serien är mysig och klart sevärd, speciellt tack vare Paul Rudd, men samtidigt känns den något snabbt och billigt genomförd. Det hade nog gått att få till ännu bättre.

Jag är lite förkyld vilket medför att jag inte gör så mycket under kvällarna efter jobbet. Därmed har jag hunnit med att se serien "Skräckfilmens legender" som handlar om just skräckfilmer. Bland annat intervjuas Tarantino, Landis och King, där bland annat King berättar om att han har lite svårt för Kubricks tolkning av "The Shining". Sannerligen intressant eftersom det är en riktigt bra film.

 

I serien går de igenom en mängd olika skräckfilmer, vilka det ofta är lätt att relatera till eftersom majoriteten av dem är kända såsom; "Sjätte Sinnet", "Poltergeist", "Terror på Elm Street" osv. Alltså filmer som en normalintresserad person av skräckfilmer har sett. 

 

Jag var som klistrad framför serien. Det var intressant att få lite nya vinklar på filmerna gällande hur regissörerna har tänkt. Ibland missar jag olika lager i filmer, vilket gör att en del filmer kan bli bättre när jag förstått alla, eller merparten, av lagren. Det pratas även en hel del om hur olika specialeffekter har gjorts, vilket är spännande.

 

Jag fick även en del tips på filmer jag borde se såsom; "Get out" "Candyman" "The Changeling" och en mängd zombie-filmer.

 

Summa summarum, den som är lite intresserad av skräckfilm, eller film överhuvudtaget, kan jag varmt rekommendera denna serie. 

Igår blev det ett par öl hos Lundmark. En rätt lugn tillställning med fotboll, mat och roliga men eventuellt kryddade anekdoter.

 

Jag vet inte om jag kommenterade detta förra helgen, men bara jag dricker ett par öl nuförtiden så blir min sömn märklig. Konstiga drömmar och ständiga uppvaknanden. Inte var det väl så förut?

 

Idag har jag främst läst boken "Det stora könsexperimentet". Det är David Eberhards senaste bok, och handlar främst om att radikala feminister inte förstår att det är skillnader mellan män och kvinnor, och en rejäl kritik gällande postmodernistiska tankegångar generellt. På 230 sidor rabblar han ganska raljant upp argument och egna tankar kring varför dessa feminister har fel. Den raljanta tonen gör att jag får det lite svårt att ta bokens innehåll på allvar, även om jag nog egentligen är lutad åt samma håll i frågan som Eberhard. Han kritiserar flera böcker som är skrivna av radikala feminister och bemöter deras argument på ett sådant sätt att jag får misstankar om att det delvis handlar om halmgubbar, men det har jag givetvis inget belägg för, eftersom jag inte läst de böcker han kritiserar.

 

Jag anser att kvotering och mångfaldsplaner inte är så rimligt och enkelt att genomföra som det kanske ibland framstår, och begreppet "feminism" har jag svårt att helt ut förstå vad det innebär, men den här boken tror jag inte kommer övertyga någon som tänker annorlunda, utan är mer för de som redan är frälsta gällande Eberhards tankegångar.

 

Något helt annat. Jag lyssnade på P3 dokumentär om "Anarisolyckan" igår, och den hade jag inte hört talas om innan. En person överlevde och ett gäng andra frös ihjäl i svenska fjällen 1978. Inte lätt att vara den som överlevde kan jag tänka mig.

En arbetsvecka har passerat. Det är fullt upp, men utan direkt minnesvärda komponenter. Några universitetsstudenter kom och ställde lite frågor, det bröt väl av. Mitt nuvarande arbete är stundtals provocerande administrativt, men det är samtidigt rätt skönt.

 

Jag har sett en dokumentär om Tarzan och en om Bacchus/Dionysos i veckan, så mycket mer har det inte varit.

 

Det har varit en överraskande bra börs i veckan.

 

Nee, jag slutar här, jag har inte så mycket att säga till min egen framtid idag.

Jag har nu även läst ut Micael Dahléns "Kaosologi". Precis som "Nextopia" en trevlig och underhållande bok. Vad tar jag med mig från boken? Främst att det kan krävas några sekunder för hjärnan att tänka rationellt vid ett känslosvall och det roliga att tänka i parallella verkligheter.

 

Jag har i veckan sett ett par dokumentärer om de romerska gudarna Mars och Venus och deras grekiska motsvarigheter Ares och Afrodite. Förhoppningsvis kan jag särskilja dessa gudar från varandra i framtiden, för fram tills nu har det varit en enda röra i huvudet.

 

Jag har även sett dokumentären "Hur skapas en psykopat". Svårt att definiera vem som är psykopat, men många märkliga människor intervjuas i dokumentären.

 

Annars har det väl främst varit poddar jag roat mig med, och apropå det ovan så fångade verkligen "Cyanidkvinnan" mitt intresse. Det är läskigt hur människor kan vara. Även P3 Dystopias podd om "Ekonomisk ojämlikhet" var intressant, även om känslan är att det missas vissa variabler i deras analys gällande att ojämlikhet i sig skapar brottslighet.

Jag roas fortfarande över hur svårt det är att manövrera i förhudsdebatten, och hur tydligt det blir att flera som debatterar emot identitetspolitik helt plötsligt faller in i den. Även om de i vissa fall vill verka öppna i debatten, är det tydligt att faktumet att de själva är omskurna gör att deras slutgiltiga ståndpunkt är klar på förhand.

 

Jag har märkt att jag i ett helt annat ämne beter mig lite likadant, och typ hamnar i en "identitetskris". Jag har flera gånger hört, främst invandrare, berätta om för dem i det närmaste skrämmande upplevelser av att inte ha fått äta hos den familj vars barn de var och lekte hos när de själva var barn. De menar alltså om någon är hos någon kompis, eller vad det nu än må vara, är normen att denne bör bjudas på mat, istället för att gå ut eller hem för att äta.

 

Jag blir alltid irriterad när jag hör det här och tänker - att det är väl inte så jävla konstigt att ett barn går hem och äter hos sina föräldrar, om det är möjligt, än att äta hos sin kompis? Men att jag tänker så är ju för att jag var van vid det. När jag växte upp gick alla hem till sig och sina familjer för att äta när det exempelvis var lunch. Det var ingen som tänkte att det på något sätt var märkligt. Det var även alltid bara ett par hus bort till kompisarnas familjer. Vi kom även och gick hos varandra lite hursomhelst varvid det skulle blivit mycket konstigt om familjen där vi just hängde skulle bjudit oss alla på mat. Jag kan tycka att dessa argument är så pass rimliga i sig att det är svårt att komma fram till att barnen under min uppväxt inte borde ha ätit hemma hos sina föräldrar. Det kan dock även vara så att jag fastnat i det här "identitetsfällan", att äta hemma var (och kanske är) så självklart för mig som barn (och kanske som vuxen) att när någon säger något annat blir det ett ifrågasättande av min uppfattning av rätt och fel och även då mot min syn på min identitet. Jag reagerar därför kanske ormiligt negativt när detta ifrågasätts, även om jag rationellt kan förstå diskussionen.

 

En spaning :-).

Igår kväll var jag och Bias och såg Bob Hund spela i Konserthusets foajé här i Örebro. Innan hade vi kikat fotboll och lirat FIFA 20 tillsammans med Nisse. En riktigt trevlig kväll.

 

Under kvällen, men även tidigare, har vi diskuterat hur många gånger vi sett Bob Hund spela tidigare? Nisse och Bias har tydliga minnen från flera konserter, medan jag inte har det. Jag är dock tämligen övertygad om att jag, åtminstone delvis, sett dem flera gånger. Sak samma! Grejen är nog att jag aldrig riktigt gillade Bob Hund när de var som hetast för kanske 20 år sedan. Jag antar att jag tyckte deras musik lät lite väl "oren", inte så producerad. Jag hade samma bekymmer med mycket av indiepopen därikring, men nu är det helt annorlunda.

 

Konserten igår var magisk för att använda ett må hända lite fånigt ord, men jag blev lycklig. Thomas Öberg var helt fantastisk på scen. Jag förstår verkligen nu att Bob Hund anses vara ett av de bättre live-banden i Sverige. Hans publikkontakt och mellansnack var imponerande. I övrigt lät allting väldigt bra. Jag blev imponerad!

Men allra först är det pappas födelsedag, stort grattis pappa!!!

 

De senaste dagarna har jag sett serien "Fallet Hammarskjöld", en dokumentär som hade som mål att försöka få fram mer information huruvida Dag Hammarskjöld blev mördad eller inte. Det i sig var intressant, men de kom väl inte så mycket längre i det än många andra. Finns dock mycket som tyder på att planet som Hammarskjöld färdades i sköts ned. Men, men, i arbetet med dokumentären råkade dokumentärmakarna på en organisation vid namn SAIMR, vilken verkar ha varit en småhemlig beväpnad organisation från Sydafrika. Organisationen verkar ha haft ett stort problem med svarta människor och i dokumentären framkommer det indicier på att organisationen bland annat försökt sprida HIV hos svarta genom injektioner förtäckta som vaccin. Om det nu är sant är det svårt att hitta ord för hur illa det är. Det som jag dock främst började fundera på är om detta kan ha påverkat den skepsis som verkar finnas hos många i Afrika mot vaccin?

 

Jag har även fått upp ögonen för deepfake videos. Absolut rätt sent på bollen, men det är verkligen läskigt. Känslan är att typ vem som helst kan byta ut ett ansikte på någon i en video utan att det märks. Alltså det ser superautentiskt ut. Snart lär det bli rejält svårt att skilja verkligheten från fiktionen, om det inte redan är en realitet.

Helgen har delvis spenderats i Hennickehammar med att några dagar tidigt fira min underbara fars 70-års dag. Hela den närmsta släkten spenderade en eftermiddag och en förmiddag i Hennickehammar för att fira honom, och det var väldigt trevligt. Omgivningarna var trollska och maten var utsökt, men allra bäst var att få hänga med familjen och särskilt att få fira den mest godhjärtade mannen i världen, min far.

I omkring ett halvår har jag haft för avsikt att se filmen "Seven" igen, och igår kväll blev det av. Jag har den på DVD, men hade sannolikt inte sett den sedan tiden för när den kom 1995. Det rimliga är väl att jag såg filmen något år senare när den gjort sitt på bio. Som så ofta förr är det säkert även rimligt att jag sett delar av filmen även senare när den gått på TV osv.

 

Jag kom ihåg rätt mycket av "Seven", men långt ifrån allt. Jag antar att jag tidigare ansåg att det var en bra film, men nu känner jag mer att det är en otroligt bra film. Magiskt skådespeleri, läckert foto, välskrivet manus med spännande vändningar. Med ett vuxet och mer erfaret öga blev sannolikt "Seven" ännu bättre.

Det blir inga längre utläggningar, som vanligt mest för minnets skull... Jag har läst ut Micael Dahléns "Nextopia". Det första jag läser av honom, och jag tycker det var bra. Psykologi blandat med ekonomi, spännande. Boken handlar generellt om att förväntningar skapar intresse, ungefär som börsen. Jag tror dock inte att jag hade tänkt så i andra banor förut. Typ att förväntningarna på en skiva eller mobiltelefon skapar ett enormt intresse för att sedan dala skarpt när väl produkten är släppt, och det kanske oavsett om produkten är lyckad eller inte. Kort och intensiv bok proppad med experiment. Bra där Micael!

 

Gryningspyromanen har inte varit något större intresse för mig. Jag tror att jag lyssnade på en dokumentär om honom för några år sedan, men annars har jag aldrig följt honom. Nu har det kommit en serie på SVT om honom och hans brottsliga bana. Spännande individ. Vad ska ett samhälle göra med en sådan människa? Går det att ha en sådan person i samhället? Jag hade helt missat att han senast när han var fri bodde i närheten av Örebro. Förutom Gryningspyromanen själv blir jag lite fundersam kring huruvida en person i dokumentären nästan glorifierar honom. Det är som att hans liv helt börjat kretsa kring Gryningspyromanen, och ju mer intressant han gör Gryningspyromanen ju mer intressant blir han själv. Sak samma, men en spaning jag tror ni också kommer märka om ni ser serien.

Har jag inte skrivit det tidigare så har jag ialf känt mig lite risig de senaste dagarna. Det har gjort att de senaste dagarna varit väldigt lugna. Även Valle har känt sig lite risig, men hon verkar frisk idag :-).

 

Av den anledningen valde vi att se film igår, och det blev "Hallåhallå", för att den fanns på HBO och var lagom kort för att orka se en kväll. Men vilken skitfilm. Jag ska försöka precisera, så att det inte blir så svepande. Jag tror inte skådisarna egentligen var dåliga, men manuset gjorde det nog så att replikerna kändes stela och konstiga. Grejen med att låta skådisar prata dialekt gjorde det inte heller bättre. Filmen utspelas i Falun, men oavsett var, så är det en landsortsfilm när den är som sämst. Irriterande uselt manus.

 

För övrigt tror jag att jag sett filmen förut någon gång, dessvärre hade jag inte skrivit om det här.

 

Annars då? Agatha Christie verkar ju ha varit en skön typ, gillade surf och resor, och Bill Gates-serien på Netflix var inte så tokig.

 

...och den här förhudsdebatten slutar fortfarande inte att roa mig.

För något år sedan, kanske knappt, blev Jordan B. Peterson aktuell i Sverige, och det tog extra fart efter hans medverkan i Skavlan. En och annan ansåg att Annie Lööf gjorde ett tveksamt framträdande där just med anledning av Jordan B. Peterson. Oaktat detta är väl Skavlan en märklig show där ofta rätt intressanta personer får typ tre frågor, vilket gör att en oftast lämnas med en känsla att ha blivlt lite lurad på konfekten.

 

Jaja, med anledning av ovanstående har jag känt mig tvungen att läsa "12 Livsregler", boken som satte Jordan B. Peterson på tapeten, ialf här i Sverige. Jag fick boken när jag fyllde och nu har jag läst ut den.

 

Jag trodde nog att boken skulle vara lite mer kontroversiell. De flesta av reglerna behandlar vanligt folkvett, och är knappast något nytt under solen. Att det kan vara bra att sträcka på sig kanske var nytt för någon, men knappast för någon som läst lite psykologi. Att vara tydlig, lyssna, inte ljuga i onödan och främst jämföra sig med sig själv är svårt att gå i taket av. Förvisso ges det någon känga till postmodernismen och hävdas att kvinnor och män är olika i boken, men även det är svårt att se som kontroversiellt för gemene man. Någonstans känns det som sagt som en bok med vanligt folkvett och som ialf vi som är uppvuxna på landsbygden generellt redan lever efter. Summa summarum, mycket väsen för typ ingenting.

Igår besökte jag Flygvapenmuseum utanför Linköping. Jag var själv eftersom det var mer än svagt intresse att följa med från alla i min närhet :-(. Förvisso frågade jag alla typ dagen innan, men utfallet blev ialf att jag åkte dit själv.

 

Jag har funderat lite kring varifrån jag fått inspiration till att åka till Flygvapenmuseum, för jag har tänkt på det rätt länge, men jag har inte kommit på det. Kanske för att den nedskjutna DC-3:an finns där, men det hade jag glömt bort och det kom som en glad överraskning när jag väl var där. Intresset för stridsflygplan har jag ialf från barnsben när jag byggde en mängd olika plastmodeller av olika stridsflyg. Sak samma, jag åkte dit ialf.

 

Det var en trevlig upplevelse att gå runt och titta på alla flygplan, både nya och gamla. Det finns alltså plan där som användes väldigt tidigt i den svenska flyghistorien. Det slog mig även att allt går så fort. Den första egentliga flygningen i världen skedde först 1903, jag hade nog tänkt 1800-tal. Utöver en mängd äldre plan som jag inte kände till sedan tidigare finns alla svenska stridsflygplan av intresse på museet. Det finns ett par stycken Gripen, Viggen, Tunnan, ett par olika Draken, Lansen, och även ett Spitfire och en gammal MIG. Även en del mer eller mindre civila plan finns utställda, bland annat en Catalina och en Caravelle III. Utöver dessa plan finns även en av de Boeing Vertol 107 helikoptrar som en minns från förlisningen av Estonia och resterna av den tidigare nämnda DC-3:a som sköts ned 1952 och som var en ständig följetong i medierna när jag växte upp.

Det har blivit ett spännande läge på jobbet. Anonyma brev har skickats till mig och kollegor med komprometterande innehåll. Jag har ingen del i brevets innehåll, men jag blir ju indragen ändå. Det kan bli en märklig arbetsvecka nästa vecka :-).

Jag och Jens Liljestrand verkar ha ungefär samma tankegångar gällande omskärelse av pojkar. Det var väl förvisso inte helt överraskande. Tror dock att vi har andra ämnen där vi inte är lika överens.

 

Dan Park imponerade inte på mig hos Navid Modiri. I mitt tycke hade han ytliga resonemang, och framstod lite som en taqqiyya-nazist. Jag borde utveckla vad jag menar, men jag trodde ialf att han skulle ha mer utvecklade svar på Navids frågor. Men vem vet, han kanske lurade mig?

 

En stor dag för Valle idag.

 

Började lågkonjukturen påverka börsen på riktigt idag? 

Även idag fortsätter inläggen i omskärelse-debatten, och det är fortfarande rätt många invecklade argument för att det ändå borde vara ok med omskärelse av pojkar. Spelar det exempelvis någon roll om det är vanligt bland amerikaner generellt som exempel?

 

Vi släpper det...

 

Om någon vill läsa lite mer om den eventuella apatiska barn-skandalen kan denne läsa lite här: https://magasinetfilter.se/filterbubblan/de-norska-sjukjournalerna-och-gellert-tamas/

 

En tredje sak, hur kommer det sig att det helt plötsligt är så många gamla och så många barn i Sverige? Var det inte babyboom på 90-talet? ...och hur mycket har de gamla redan betalat av gällande sina kostnader? Jag är otroligt dåligt påläst gällande pensionssystemet.

 

Men det var inte det som var grejen med dagens inlägg...

 

"Testosteronskandalen" - En dokumentär om att vissa "kvinnliga" idrottare rekommenderats att operera bort manliga könsdelar och att de sedan fått en dålig medicinsk uppföljning. Det är ju inte bra, men dokumentären ledde nog snarare till fler frågor än svar... 

 

"Erdogans gudagåva" - En dokumentär om den misslyckade kuppen i Turkiet 2016. Det hela blev ännu mer invecklat än vad det var tidigare. Var det Erdogan själv som iscensatte kuppen, och om inte, vilka var det? Otroligt intressant dokumentär.

 

"Svetsaren i Rosenbad" - En dokumentär om allas vår kära Stefan Löfven. Jag gillar ju karln, och gör det ännu mer efter att ha sett denna dokumentär. Det är synd att hans diplomatiska sätt kanske inte är den bästa i en pajkastande svensk politik.

 

"Hyland" - Intressant dokumentär för oss som inte var med när det begav sig, men han och jag hade nog inte varit bästa vänner.

 

"Sanningen om Julius Caesar" och "Caligula - Roms ökända tyrann" - Kul med bilder från Rom, och resten säger sig väl självt :-).