För minnen och grunda analyser i stunden

Det ser ut att bli en lugn Valborg med anledning av corona-smittan. Det är frågan om det blir just någonting? Det fanns möjligheter, men vi valde bort dem på grund av smittan.

 

Något som är mer roligt är att jag har klippt mig. Jag klippte mig i lördags och mitt rätt långa hår blev mer normallångt. Det har rönt viss uppståndelse och många har gett positiva kommentarer vilket givetvis har varit roligt. Det har känts genuint också vilket gjort att jag fått större förtroende för många av mina arbetskamrater. Så det kan vara :-).

Sist jag såg "Skyfall" var på bio i Melbourne 2012, därför är det lätt att komma ihåg. Då blev jag mycket positivt överraskad över hur bra filmen var. Nu när jag såg "Skyfall" igen fick jag samma upplevelse, en riktigt bra film. Skillnaden nu är att jag kan relatera till alla de andra Bond-filmerna. Det gör nog att jag tycker den är ännu bättre och sannolikt den Bond-film jag tycker är bäst. Nog att Sean Connery gör en skönare Bond än Daniel Craig, men Daniel Craigs Bond är inte heller dum. I "Skyfall" får han även visa upp lite humor, vilket var helt frånvarande i "Quantum of Solace" exempelvis.

 

"Skyfall" har allt jag vill ha i en Bond-film; fantastisk skurk, lagom mycket humor och vettiga special-vapen för Bond. Förvisso klarar sig Bond ur alla knipor och är övernaturligt bra på mycket, men så ska det väl ändå vara :-).

 

Nu ser jag verkligen fram emot "Spectre" :-).

Jag har tagit upp det några gånger, men det är svårt att sortera bland all information gällande corona-viruset. Speciellt tycker jag det är svårt att förstå hur många som är smittade, och det är jag givetvis inte ensam om att ha svårt att förstå. För någonstans hänger allt på det. En av mina första reaktioner när jag hörde talas om corona-smittan var att det här borde kunna bli ungefär som det har blivit nu, med den skillnaden att jag inte trodde samhället skulle stänga ned lika dramatiskt som det gjort. Jag trodde nog att det skulle kunna bli begränsningar på våra jobb och i receptioner osv, men jag trodde inte det skulle bli utegångsförbud, vilket förvisso inte skett i Sverige, men i många andra länder.

 

Att jag trodde att det skulle bli så var för att jag antog att spridningen var dramatisk i samhället och att den största anledningen till att väldigt många människor hade dött var för att det var väldigt många fler smittande än vad vi visste. Jag tänkte också att det borde betyda att det hela skulle dra över rätt fort. Jag vill nog att det ska vara på det sättet, men jag kan inte säga att allt det jag läser tyder på det. Det spretar väldigt mellan olika undersökningar. 

 

Det är bara hoppas på att vi blir immuna mot corona-viruset och att det kommer vettiga antikroppstester snart.

 

Jag minns inte om jag skrev att jag och Valle förra helgen såg dokumentären "Vaccinmotståndarna". Mycket av det som framgår av dokumentären kan en koppla samman med den situation vi lever i nu. Det är så enkelt att skrika "vargen kommer" och ta det säkra före det osäkra. Det värsta som kan hända då är ju att något blir bättre än vad en trodde, vilket givetvis är bättre än tvärtom. Nu är det väl förvisso så att det är bättre att vaccinera sig än tvärtom, men om det är några stycken som inte vaccinerar sig och alla andra gör det, kommer sannolikt inte deras val påverka dem speciellt mycket, men de kan däremot skrika att de hade rätt hela tiden om de av någon anledning får mer vatten på sina kvarnar.

 

Gällande "Vaccinmotståndarna" slogs jag även av att många av dem i dokumentären verkar vilja hitta en anledning varför exempelvis deras barn blev autistiska, och det ska helst vara en anledning som inte beror på dem själva. Det är svårt att säga hur stort självansvaret är för att någons barn ska få autism, men att det i vissa fall går i arv, eller kan bero på andra saker än vaccin, är nog inte en vild gissning. Men nej, det måste givetvis handla om vaccinet, eller något annat, som personen inte själv kunde påverka. Det måste vara djupt rotat hos många att inte vilja se sitt eget ansvar, och det är så jävla irriterande.

 

I veckan såg jag "Guldfeber - Stölder på Svenska Myntkabinettet". Det verkar som stölderna har pågått i decennier, och hur kan det gå till? Har de ingen inventering? Det verkar inte heller vara några få mynt som försvunnit, utan sannolikt hundratals. Om det är någon som ändrar vad som ska finnas i samlingen är det väl förvisso svårare, men jag vet inte om det var så. En annan sak som slog mig var att den som dömdes för en del av stölderna verkade ha för avsikt att berätta om allt, men sedan i domstol gjorde han inte det, då mindes han ingenting. Det var sannolikt för att han fått information om att göra så från advokaten. Det är sannolikt okunnigt och historielöst, men jag tror att diskussionen huruvida rättigheten till advokat borde finnas i "alla" lägen eller inte finns i mångas huvuden.

I onsdags såg jag och Valle "Moonstruck/Mångalen". Främst för att vi ville så något med humor, och lite för att filmen handlar om italienare i New York. Rätt mysig film, även om Nicolas Cages rollfigur är lite för mycket för att det ska vara roligt. Det är väl även en film en bör ha sett någon gång i sitt liv, och nu är det gjort :-).

 

Igår såg vi "The Trip to Italy" som handlar om ett par brittiska män som åker runt i Italien och äter mat och pratar om livet, men kanske allra främst härmar en massa olika kända skådspelare. Rätt kul, och kul att de var både i Rom och på Amalfikusten så att jag och Valle kunde känna igen en hel del :-). Efter hand blev det nog lite mycket av samma, men rätt mycket roliga dialoger i filmen.

Om "Casino Royale" var något av en positiv överraskning i jämförelse med vad jag tidigare ansett om den filmen var "Quantum of Solace" ungefär lika dålig som jag mindes den. Dålig är förvisso att ljuga, filmen är inte dålig, men den är rörig och inte speciellt minnesvärd. Det är svårt att hänga med i mycket av det som händer eftersom det ofta är väldigt snabba klipp, och skurken och brudarna är rätt tradiga. Daniel Craig är bra som Bond, men manuset verkar inte innehålla mycket som gör att James Bond skiljer ut sig från andra action-hjältar. James Bond är en nedtonad hårding utan humor i "Quantum of Solace", och det har vi sett förut i många olika varianter.

 

"Quantum of Solace" är mycket action, men kanske inte så mycket James Bond?

Jag och Valle såg tidigare i veckan dokumentären "Sam Cooke - Sköt du mig just?". En dokumentär som varvar Sam Cookes livsgärning med huruvida han mördades på det sätt som den officiella versionen hävdar eller inte.

 

Min relation till Sam Cooke är och har alltid varit rätt svag, men jag tror att låten "Wonderful World", som jag ständigt blandar ihop med "What a Wonderful World" ändå har satt lite avtryck i mig. Det med anledning av att jag tror att texten till den var med i en engelska-bok som jag hade på högstadiet. Det har gjort att jag inte allt för sällan nynnar på de första raderna i låten :-). Jag har dessvärre en tendens att nynna bio-ology istället för biology :-).

 

Ett något mer modernt minne, om en svagt, är att jag tror att Acke en gång satte att det var Sam Cooke som sjöng "Wonderful World" på en fråga från Lundmark, och som jag har för mig att jag blev något imponerad av :-).

 

För mig som inte kände till just någonting om Sam Cooke var dokumentären informativ. Alltså jag visste inte ens att han blev mördad. Däremot, utan att ha en aning om sanningen, var det svårt att inte bli irriterad över att många av de personer som är med i dokumentären vill att mordet ska ha varit mer komplicerat än vad den officiella versionen menar. Det är som att de vägrar vilja inse att deras idol eventuellt inte var perfekt.

Skilda världar mellan dessa filmer.

 

Valle ville se "The Two Popes" i fredags, vilket inte var mig emot. Det är en film som handlar om de två påvarna Benedictus XVI och Franciskus och deras relation i samband med att den senare tog över efter den förre. Jag skulle tro att det mesta är hittepå, men filmen var rätt bra.

 

Jonathan Pryce var fantastisk och Anthony Hopkins helt ok i sina roller.

 

Det som jag dock mest uppskattade med filmen var att stora delar av filmen utspelas i Castel Gandolfo där påven har sin sommarbostad och där jag och Valle var i vintras. Väldigt fint ställe, och alltid kul att känna igen sig :-).

 

Igår kväll medan Valle sov i soffan passade jag på att se rysaren "Us". Det är samma regissör som gjorde "Get Out". "Us" var något mer skruvad än "Get Out" och mer av en riktig skräckfilm. Väldigt bra film, som precis som "Get Out", gav lite nytt blod till genren. Den hade dock problemet, också det som med "Get Out", att manuset är lite för komplicerat och inte riktigt lyckas förklara allt som händer. Det blir lite, aha spännande idé, men hur gick det där till, och det där? Det är väl förvisso inget ovanligt gällande skräckfilmer, men de här filmerna försöker vara lite smartare än vanliga skräckfilmer, och då vill ialf jag förstå hur manuset är tänkt att uppfattas, vilket jag inte tycker riktigt går fram i någon av de här filmerna.

Jag är snart klar med mitt James Bond-projekt. Idag såg jag "Casino Royale" som jag bör ha sett två gånger tidigare i mitt liv, senast var i slutet av 2012.

 

Då 2012 skrev jag så här i bloggen: "Casino Royale hade jag sett förut och inte tyckt varit så värst, nu när jag såg om den tyckte jag väl att den var bra, men fortfarande inte så värst :-)".

 

 

 

Torsdag, jobb hemifrån idag. Det funkar ok, men det är svårt att motivera sig.

 

Jag såg klart den tvådelade dokumentären om Tage Erlander (Makten och Sanningen). Jag är väl socialist någonstans och Tage verkar ha varit en rak och reko karl, vilket jag uppskattar.

 

Coronan rullar på, Adam Alsing dog. Det är fortfarande väldigt svårt att få några klara besked om hur farligt viruset är. Jag har inte så mycket emot av att inte behöva göra för mycket sociala grejer, men det är jävligt tråkigt att inte få träffa familj och vänner som jag vill.

 

Mamma fyller år idag, stort grattis, men det lär väl inte bli något firande :-(.

 

Igår kväll såg jag "Spelbolagens hemligheter". Handlade en hel del om psykologin bakom spelberoende, rätt intressant.

 

Det var väl det. ...och ja just, Valle hade tydligen sett "The Descendants" en gång tidigare, rätt ska vara rätt :-).

Valle har fått nippran på Hawaii. Det har ju så klart med surf och natur att göra. Med anledning av det googlade hon filmer som är inspelade på Hawaii och fastnade för filmen "The Descendants". En långt ifrån okänd film men som ingen av oss hade sett tidigare.

 

"The Descendants" är en dramakomedi om en familj där modern har hamnat i koma efter en båtolycka. Det låter som ett märkligt manus, men filmen lyckas verkligen få ihop det bra. Trots att det är ett väldigt sorgset tema balanserar filmen väldigt bra mellan drama och komedi. Filmen blir aldrig deprimerande och humorn blir aldrig för mycket. Skådepeleriet av Goerge Clooney är makalöst bra och även de andra skådepelarinsatserna är minnesvärda.

 

En överraskande bra film helt enkelt!

Jag har skrivit det förut och gör det nu igen, det blir inte färre filmer och dokumentärer med anledning av corona-smittan.

 

Jag och Valle såg "Fyra bröllop och en begravning" härom kvällen. Vi hade inte sett filmen på väldigt länge. Valle somnade i vanlig ordning medan jag så smått roades av filmen och överraskades av dess väldigt öppna inställning till sex. Har vi/jag blivit mer pryda och konservativa?

 

Jag såg "Venezuela - Oljans förbannelse" och lärde mig att Venezuela har världens största oljereserver. Hur är det i Venezuela nu förresten? Känns som det fallit bort en aning från nyhetsbevakningen?

 

Jag såg även "Kuba, Castro och världen". Den hänger på många sätt ihop med dokumentären om Venezuela. Vänsterledare, sanktioner, flyktingar, samarbete länderna emellan osv. Det finns sannerligen mycket att lära och tycka.

 

Jag och Valle såg den lite äldre dokumentären "Kvinnan bakom Thomas Quick", vilken jag hade sett förut. Det är svårt att inte bli förbannad när en ser den dokumentären. Hur psykologer planterar falska traumatiska minnen, förvisso mot bättre vetande, men ändå. All heder till Göran Fransson dock, som är väldigt öppen med sina misstag. För övrigt somnade Valle, igen...

 

"Harry Potter och hans rötter" har jag inte så mycket att säga om och "Unstoppable" om Bethany Hamilton var rätt bra, förutom att hon är provocerande religiös.

 

Har jag nämnt "Conan Doyle - Fast i Sherlock Holmes"? Kanske, och Conan Doyle verkar ju ha varit både förnuftig och en aning märklig.

 

Sist men inte minst "Mördaren i Manila" om Duterte. Bra underlag till diskussion och det skulle vara väldigt intressant att veta om han skulle avgå om han förlorade ett val?

 

Jaja, som sagt, mest för minnet...

Två små uppenbarelser har jag fått under påsken. Jag använder ordet uppenbarelse för att jag tycker det passar bra in med anledning av påsken.

 

Den första upplevde jag när jag lyssnade på Kvartals fredagsintervju med Johan Grant. Han menade att det gått lite väl långt med att premiera kvinnliga mjuka värden i diskussioner och dylikt. Att det ibland är alldeles för förstående och att en del lider av det. Är det det jag har känt av ibland? Typ att det finns en rädsla hos mig för att andra ska uppfatta sig som att de bli dåligt behandlade, vilket gör att jag i vissa sammanhang har svårt att vara mig själv?

 

Det andra handlade om introverta människor. Att vi som är åt det introverta hållet tycker det är jobbigt att behöva spela extroverta hela tiden för att de som är extroverta premieras. Däremot passar en pandemi oss ganska bra för då slipper vi vara i händelsernas centrum hela tiden :-).

En Bond-film om dagen är bra för magen. Pappanivå på den, och frågan är om det är värt att se en Bond-film om dagen för att må bättre? Filmerna är ju alla långt ifrån väldigt bra.

 

I fredags såg jag "The World is not Enough", en film som jag tyckte var klart bättre än vad ryktet säger. Snygg båtjakt i London och roande med en sågande helikopter. Jag tyckte även att kvinnorollerna var bra, trots den kritik som Denise Richards har fått. Hon är ju klart bättre än många andra Bond-brudar. Att hon inte ser ut som en person med det yrket hon har i filmen är väl på sätt och vis mest kul? Efter "Goldeneye" den bästa filmen med Pierce Brosnan, som för övrigt är lysande som James Bond. För egen del är jag övertygad om att jag även sett "The World is not Enough" tidigare. Jo, bra skurk också!

 

"Die Another Day" var dock riktigt usel, och den tror jag inte jag hade sett tidigare. Den är märkligt dålig. Specialeffekterna är under all kritik och känns på många sätt onödiga. Rätt trist skurk också, men kul att den utspelar sig på Island till stor del. Inte mycket mer att säga om filmen, men den är nog den sämsta i serien med eventuell konkurrens av någon av Moores Bond-filmer.

 

Nu är det bara Daniel Craigs filmer kvar, vilka jag sett de flesta för inte så länge sedan. ...eller när jag tänker efter är det nog en 8-10 år sedan trots allt :-).

Som för många andra en väldigt annorlunda påskhelg. Igår käkade förvisso jag och Valle lunch med Robert och Grensman, men idag, på självaste påskafton, har vi inte träffat någon annan än oss själva, vilket är lite tråkigt. Vi har dock fått en hel del städning gjord, och jag har försökt förbättra LekOutlet.

 

Någon påsmat har det inte heller blivit, vi beställde pizza till lunch, men ikväll kan det nog bli något med ägg :-).

 

Glad Påsk på er ialf!

Nästa film för Valle i vårt, eller kanske främst mitt, film-projekt fick bli "American Beauty" :-). Det gick väl så där eftersom hon somnade innan filmen var slut :-).

 

"American Beauty" är också en film jag tror att jag har sett i samband med att den kom 1999, men där jag eventuellt bara hade sett delar innan.

 

"American Beauty" kändes delvis daterad nu. Jag har ialf svårt att relatera till att någon i filmens kontext i nutid skulle bli väldigt överraskad över att homosexuella bor tillsammans. Det är även lite kliché gällande att den ungdom som pratar mest om sex aldrig har haft sex, fast den klichén säger nog inte mer om slutet av 90-talet än nu.

 

I övrigt en fantastiskt bra film. Det är ett utmanande, förvisso något daterat, manus som leder till många tankar och mycket att prata om efteråt och väldigt bra skådespelarinsatser.

"Tomorrow Never Dies" tycker jag var rejält sämre än "Goldeneye". Pierce Brosnan var fortsatt bra som James Bond, och Jonathan Pryce var inte överraskande väldigt bra som skurk, men annars var inte filmen mycket att hänga i julgranen.

 

Bond-bruden kändes onaturlig, och åter igen, det får gärna vara orealistiskt gällande hur olika prylar fungerar, men fighting-scener med visuellt klena brudar som spöar en massa killar har jag svårt att köpa. Förvisso skrev jag nyss att det kan vara orealistiskt gällande prylar, men att en bil inte får en skråma när någon skjuter på den med automatvapen får det att klia av irritation i mig. Även skurkens medbrottsling, "Stamper", kändes tråkig.

 

Jag läste lite nu efteråt att en del hyllat "Tomorrow Never Dies" på senare tid med anledning av att skurken är en mediamogul som vill ha monopol på nyheter, och även skapa egna nyheter. Jag vet inte riktigt om det går att koppla till dagens situation. Dagens situation är väl snarare problemet med för mycket nyheter, och som säger olika saker, inte att det är en nyhetsmedia som har monopol och därmed kan bestämma vilka nyheter alla får? Ialf ur en svensk synvinkel.

 

"Tomorrow Never Dies" är inte den sämsta Bond-filmen, men en av de sämre.

Jag har under ett par kvällar roat mig med att se serien "Det stora postrånet" om rånet mot posterminalen i Göteborg 2008.

 

När jag läser om rån och brott blir jag ofta fundersam över hur imponerade många är över hur välplanerat brottet var. Det var lite samma här, trots att rånarna främst lyckades komma över rikskuponger. De verkar ha misslyckats totalt gällande själva målet med rånet. Sedan, ärligt talat, hur komplicerat är det att lägga ut lite bombattrapper och sätta eld på några bilar? Det behövs förvisso en del folk, men är inte det också en onödig risk att vara för många?

 

Slutligen framstår det som korkat att orka vara kriminell på ett sätt att andra vill ta död på en. Det verkar bara vara stressigt.

Tiden går rätt fort trots att det inte finns så där fasligt mycket att göra med anledning av corona-viruset. Jag försöker hjälpa Juliana en del, vilket tar en del tid, men vilket är spännande och givande.

 

Förutom mitt Bond-projekt försöker jag få Valle att se lite filmer. I helgen har vi sett "The Notebook" och "Drive". Den förra föll henne väl i smaken medan hon ansåg den senare vara på tok för våldsam. Jag kan väl egentligen bara hålla med, även om jag ser "Drive" som en mycket bättre film än "The Notebook".

 

Själv har jag sett serien "Asiens turbulenta historia" de senaste veckorna. För mig lärorik, speciellt gällande uppdelandet av Indien i flera länder och allt vad det förde med sig.

 

Kommentarslöst och för minnet har jag även på senaste tiden sett dokumentärerna; "I kalifatets ruiner", "Bräck", "Conan Doyle: Fast i Sherlock Holmes", "Doktor Jack och Mr. Nicholson", "England 79", "Oscar Wilde" "Sanningen om sömn" och "Ögonblicket - Bröderna Henrik och Daniel Sedin".

 

Några kloka eller korkade tankar har jag inte att bjuda på idag.

Det är svårt att bli klok på coronasmittan. I ena artikeln är allt mycket värre än befarat och i den andra är typ alla smittade redan vilket tyder på att det faktiskt inte är så allvarligt. Vem och vad ska en tro på? Är det bra att inte känna till en massa brus, eller blir det helt fel?

 

Jag vill ju tro att hela smittan är sådan att det är många många fler som är smittade än vad som kommer fram, och att det endast är de riktigt sjuka som söker vård. Sedan dör många fler än vid en vanlig influensa med anledning av att det inte finns något vaccin och för att det blir en övertestning av alla som dör. Med det senare tänker jag att det i vanliga fall inte testas för exakt vad som orsakade en annars gammal och/eller sjuk människas död. Jag vill också tro att det här och var är människor som upplever panikattacker när de är "normalt" sjuka och därmed tänker att de inte får luft på grund av viruset och inte på grund av panikattacken. Jag tycker mig även se att en del människor vill göra en sak av att de nog är smittade, och att de allt är rätt risiga, trots att de är väldigt friska och hälsosamma normalt. 

 

Men å andra sidan är det här så pass allvarligt som världen behandlar det med nedstängda länder osv, varför ska jag då ifrågasätta det? Det rapporteras ju exempelvis om många döda dagligen. Jag får då ha den inställningen att det här är ett ovanligt jävligt virus som måste behandlas på det sätt, eller hårdare, som vi gör.

 

Ja vi får väl se, men informationsläget upplever jag som väldigt rörigt, och det beror inte på några trollfabriker i Ryssland, Makedonien eller på svenska tidningars ledarsidor.

 

Jag hade tänkt skriva om helt andra saker, men det får vänta...

Bond-serien blev annorlunda, och i min mening främst bättre, efter att Roger Moore lämnade serien och Timothy Dalton tog över. Jag anser dock att Dalton hade lite svårt att göra en egen minnesvärd tolkning av James Bond. Det lyckades dock Pierce Brosnan med!

 

Nu har jag sett "Goldeneye" och det är den första filmen sedan "The Spy Who Loved Me" som jag tycker var riktigt bra och minnesvärd, men det ska även påpekas att jag upplevde Daltons filmer som bra. "Goldeneye" är dock något mer. Det är svårt att säga vad det beror på, men ibland är jag uppenbart mer road av något i jämförelse med annat utan att direkt kunna sätta fingret på vad det är.

 

"Goldeneye" hade jag sett förut, och jag har en del svaga minnen från när jag gjorde det. Filmen släpptes 1995, och jag såg den inte på bio, utan på VHS, så antagligen såg jag den året efter, när jag var 14 år, därav finns det en del minnen kvar.

 

Som jag minns det var jag dock måttligt imponerad av "Goldeneye". Jag minns det som att jag störde mig enormt på scenen i början när Bond faller in i ett flygplan och att skurken inte dör direkt i slutet efter ett högt fall. Vad an denna önskan efter realism kom ifrån vet jag inte, men kanske hade jag en tro på att James Bond skulle vara verkligt? Antagligen var det så, men nu ser jag det väldigt annorlunda. Speciellt scenen där i början med flygplanet var väldigt snygg.

 

Jag tror även att jag lånade "Goldeneye" av min högstadielärare Gunnila Swärd. Av vad jag kommer ihåg hade hon någon form av prenumeration gällande nya filmer som vi sedan ibland fick låna.

 

Det blir en aning hoppigt det här inlägget, men jag gillade verkligen "Goldeneye" nu, och får därmed helt omvärdera alla år jag gått runt och trott att jag tyckte det var en dålig film :-). Brosnan ger ett minnesvärt avtryck, kul med Sean Bean som skurk och snygg biljakt med stridsvagn. Även Izabella Scorupcos roll är hygglig och den kvinnliga skurkrollen är rätt tuff.

 

Som slutkläm är "Goldeneye" den första Bond-filmen som kom i mitt "medvetna" liv. Jag lyssnade på låten "Goldeneye" med Tina Turner och ville spela TV-spelet med samma namn som var något utöver det vanliga på den tiden, vilket jag dock tror aldrig hände :-). Jag är nästan lite glad över att "Goldeneye" var bättre än jag mindes det, för den har ändå en liten plats i mitt liv :-).

Idag har jag varit trött och irriterad. Det gör att jag upplever människor som mer irriterande och korkade än vad de är. Det är säkert främst jag själv som är problemet, men det upplever ju inte jag :-).

 

Whatever... Det blir bättre imorgon.

 

Vädret, vad var grejen med vädret idag? Det var typ svårt att gå upprätt ute. När det sedan även haglade blev det nästan overkligt konstigt.

 

Jag fortsatte ialf med Bond-projektet. Jag var inte speciellt fokuserad, men jag har ialf sett "The Living Daylights" under kvällen. Det mest intressanta med filmen för mig var att en guide pratade om den när jag besökte Gibraltrar för några år sedan. Jag kunde inte relatera till vilken Bond-film han menade då, men det kan jag nu. Jag har för mig att han sa något om att det inte var en av de bästa filmerna, och/eller att den inte var med någon av de riktiga Bond-skådisarna, men det kan även vara något jag bara fått för mig. Hursomhelst hade jag tänkt att se filmen efter den guidningen där på Gibraltar, men det tog tydligen flera år för mig.

 

Filmen då? Jo, helt ok. "Licence to Kill" tyckte jag var bättre, men som jag tror jag skrev häromdagen, så gillar jag Daltons mer seriösa Bond. Hans gestaltning ger ett mer rimligt intryck, även om den inte är direkt minnesvärd.

 

Jag kommer sannolikt komma ihåg scenerna från Gibraltar, men resten av filmen sätter nog inte några större avtryck. En utmärkt skurk i Necros, i min mening perfekt Bond-humor med den sönderlasrade bilen i Tjeckoslovakien och en minnesvärd scen i flygplanet, men annars inte så mycket.

 

Åter igen, en helt ok film!

 

...och till sist, GRATTIS LISA!!!