För minnen och grunda analyser i stunden

Igår hade vi flera myggor inne i lägenheten. Vi har nästan alltid några fönster öppna, så det borde inte vara särskilt sensationellt, men grejen är att jag inte kan minnas att vi haft några myggor här inne förut. Igår var det däremot flera stycken. Jag vaknade till och med med flera myggbett trots att jag försökte rensa lägenheten på myggor innan vi lade oss. Idag är det inte heller några myggor hittills. Skumt.

 

Arbetsveckan är nästan slut, och imorgon ska jag iväg till Västerås och spela fotboll med jobbet. Det är verksmästerskap som jag deltagit i många gånger förut. Det verkar dessvärre bli rätt regnigt, men det blir nog kul ändå.

 

Inget speciellt har hänt under veckan, förutom ett träningspass med laget inför mästerskapen, men vi tränade även en gång förra veckan, så det var inte unikt :-).

 

I söndags efter att jag skrev ett inlägg såg jag även "Andra världskrigets stulna barn". Det är en dokumentär som främst handlar om hur tyskarna stal barn under kriget och lät dem bo i tyska områden istället för exempelvis i Polen där de hörde hemma från början, men även fransmännen passade på att få hem barn som fötts av tyska kvinnor i Tyskland med franska soldatpappor efter krigets slut. En mer okänd sida av Andra världskriget för mig.

Igår såg jag en fotbollsmatch som är en match som jag kanske kommer få uppleva något liknande några få gånger i mitt liv. Det var en vanlig ligamatch mellan Newcastle och Liverpool. Trent fick ett märkligt gult kort, men slapp gult kort när han skulle fått det, han blev därför inte utvisad. Sedan blev Virgil målchans-utvisad. I min värld hårt, men som jag förstår säger de flesta att det var rimligt. Minuterna innan dess hade Newcastle tagit ledningen efter ett stort misstag av Trent. Nu tänkte jag att matchen var körd, men så i slutet av andra halvlek kom Darwin in och gjorde två fina mål på två chanser och Liverpool vann. En fantastisk känsla!

Det var en märklig dag igår. Det kändes som att jag hade svag feber hela dagen. När jag tog temperaturen på eftermiddagen låg den som högst på 37.2, så kanske lite feber. Jag har inte full koll på min normala kroppstemperatur, men den brukar nog ligga en bit under 37. Förutom lite heshet hade jag dock inga andra direka symptom. Idag känns det bättre, och vi får hoppas att det håller i sig. Det rinner dock fortfarande ned en hel del slem från bakom näsan.

 

Det blev således soffläge igår. Jag började med att se klart dokumentärserien om Evert Taube; "Evert! Evert! Evert!". Serien är i tre delar och består främst av moderna artister som tolkar Everts gamla verk. Inte så jättemycket Evert Taube som person alltså. Jag besökte hans grav i slutet av vintern, men annars har jag väl inte intresserat mig allt för mycket av Evert Taube genom åren, men hans musik har alltid funnits där. Jag hade nog däremot fått för mig att han var mer av en mysig gubbe, tänk Thore Skogman, än den rumlare han verkar ha varit. Rumlare är för övrigt ett rätt bra ord :-). 

 

Eftersom jag nu hade varit inne på Evert passade jag även på att se en lite äldre dokumentär om den relativt nyss bortgångne Sven-Bertil Taube. Jag fick uppfattningen av att han verkade ha varit en sympatisk person som gick sina egna vägar och inte fastnade i samma tankebanor som många andra i hans skrå.

 

Jag såg även en dokumentär vid namn "Mannen som älskade popen" om Leif Nylén. Jag letade efter något kortare att kika på och hittade den här gamla dokumentären från 1987. Jag hade ingen koll på Leif Nylén sedan tidigare, men han spelade tydligen i Blå Tåget. Han visade prov på intellekt i dokumentären.

 

Lite filmer blev det också. Jag har sett två Beckfilmer, varav den ena i fredags. Det var "Vägs ände" och "Sista dagen". Båda var rätt bra, inga mästerverk, men bra underhållning. Speciellt den sista med en välspelad mördare av Simon J. Berger. Jag orkar inte gå in på brister och annat som finns i båda filmerna, men som ren underhållning tyckte jag båda var bra.

 

Igår kväll såg jag även en lite speciellt skräckfilm; "Amulet". Det finns mycket att säga om filmen. Den är väldigt långsam, och innan jag förstod det jag kommer kommentera snart, gav jag nästan upp för att den var så tråkig. Fin att se, men otroligt seg. Men, ja, det verkar vara en film som är sprungen ur sexism och manshat. Helt ok, men jag reagerade på det ganska starkt. Det känns som att de som skapat filmen kommer från en snäv kulturvänster. Jag gillar egentligen grund-idén med filmen, men det underliggande temat blev lite väl övertydligt. Sedan innehåller filmen en mängd andra brister/fånigheter, som förvisso är rätt vanliga i skräckfilm, men som här nog slätas över av vissa kritiker främst för att de sympatiserar med det underliggande temat. Det är en pretentiös skräckfilm som tyvärr faller rätt platt, men den är stilig att se och skådisarna gör sitt jobb. Det jag nog egenltigen vill säga är att den sannolikt fått bättre kritik än vad den förtjänar.

 

Till sist läste jag ytterligare ut en bok av Maria Lang; "Farligt att förtära". Det är den sämsta av de tre böcker jag nu nyligen läst av henne. Lite för många platta karaktärer, och sedan tyckte jag inte att själva omgivningen där handlingen utspelar sig passar bra för en deckare. Lang lyckas dock hålla sig ifrån bisarra orimligheter som i föregångaren, även om föregångaren är en i mitt tyckte mer betagande bok. I övrigt ligger alla med alla även i den här boken. Just den delen är rätt kul med Langs böcker :-).

 

Nu när jag har lite kraft ska jag städa. Kanske orkar jag gå ut idag också?

Nu har jag blivit förkyld. Vi får se vartåt det barkar, men det har som vanligt börjat med den här jobbiga känslan bakom näsan. Jag gissar väl att halsont och rinnande näsa snart kommer, men nu är det mest den där känslan bakom näsan och lätt feberkänsla.

 

Igår såg jag Johnossi för vad jag tror tredje gången i mitt liv, och för första gången på Gröna Lund. Jag trodde det skulle vara väldigt lugnt med folk eftersom jag tidigare sett dem på små konsertlokaler som Frimis och Strömpis. Därmed blev jag väldigt förvånad när det var lång kö utanför Gröna Lund, men det gick rätt fort att komma in, och väl inne var det mycket folk, men ändå inte supertrångt. Att det var lång kö kan ha berott på att jag kom till Grönan sent. Hursomhelst jag hann in innan konserten började, men det berodde nog främst på att de började lite senare än utsatt tid, sannolikt för att hinna släppa in alla.

 

Jag hade tänkt att möta upp Nisse och Robert på Grönan, men eftersom jag kom sent tänkte jag att jag kanske skulle missa dem, om det var för trångt, men direkt när jag kom in sprang jag på Robert :-). Sedan tappade jag bort honom när vi skulle hitta Nisse, men efterhand hittade jag dem båda efter att ha stått lite själv under en period under konserten. Riktigt roligt att träffa dem!

 

Konserten då? Den var riktigt bra. En rätt skojfrisk sångare som inte stressade mellan låtarna. Ljudet var ovanligt högt för att vara på Gröna Lund. Det var även en varierad konsert. Ibland kändes det som en pop-konsert och ibland kändes det som en hårdrocks-konsert, och när Maja Francis kom in drog det åt country-hållet. Jag har väl aldrig lyssnat i mängder på Johnossi, men jag tror att jag fick höra alla låtar som jag ville höra.

Soporna fulla med bananflugor. Det går fort när de kommer. 

 

Positivt besked gällande pappa idag, det gjorde dagen riktigt härlig en stund.

 

Dålig börs och en del uppgivna personer på jobbet. Det är svårt att göra alla nöjda, men det som tär är att försöka göra gott men inte få något tillbaka.

 

Filmen "Mördaren ljuger inte ensam" var inte så bra. Boken har uppenbara brister som filmen dessbättre inte blundade för. I filmen fanns det en anledning till att ingen lämnade ön, och en person dog som på något sätt lyckades överleva i boken efter att inte ha andats på mycket lång tid. Varför de gjort Christer Wijk till en playboy i filmerna är dock märkligt. ...men boken tyckte jag ändå var underhållande, det var inte filmen :-).

 

Filmen "Steinar" från Beck-serien var helt ok. Steinar som person var rätt skön. Intrigen var inte så komplicerad, men funkade ok. Den bästa filmen i serien på länge.

 

Serien "Alkoholexperimenten" var också den intressant. ...eller vad kom de fram till egentligen? Alkohol är nog inte nyttigt, men är väl inte främst därför en dricker det tänker jag. Däremot tror jag att kreativiteten, uppsluppenheten och det sociala som alkoholen medför är mycket viktigt för bra samhällen. ...eller jag kanske mest hoppas det :-).

 

Prigozhin död. Inte oväntat, men det känns extra när personer som är så mycket i ropet plötsligt dör, om han nu är död, men det är han väl?

 

Resa bokad till Italien, det är bra! Johnossi ikväll, det är också bra!

Sedan jag hörde en Värvet-intervju med Lena Andersson 2017 har jag tänkt att läsa hennes bok "Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek". Det var väl hennes stora genombrott och den fick Augustpriset 2013. Med anledning av att det blev en del tågresande i helgen, och att boken är rätt kort, kunde jag läsa ut den på ett par dagar. Jag har så klart inte haft den i min ägo särskilt länge, annars hade jag ju läst den för länge sedan :-).

 

Boken handlar om en kvinnas mer eller mindre obesvarade kärlek till en man. Hon är upp över öronen förälskad i honom, han ser henne som ett trevligt tidsfördriv, men är väl inte intresserad av något mer seriöst. Ingen unik berättelse, men jag tror inte jag läst någon bok på just det temat förut. Även om bokens titel säger något, och att boken utgår från kvinnans perspektiv, tycker jag inte boken tar någon stark moralisk ställning för någon part. Det är mer ett sätt att visa hur världen ser ut och att en får ta ansvar för sina egna känslor. Fint skriven bok.

Även nästa tåg var försenat, men jag hann fram till Örebro precis i tid ändå. Även på vägen hem var det förseningar. Tre tåg av tre möjliga var alltså inställda eller försenade. Det är inte bara jag som är gnällig, det är problematiskt.

 

Nåväl, i Örebro har jag haft det väldigt bra. Vi har haft svensexa för Grensman. Jag var inte inblandad i planeringen, men det var kul att vara med :-). Det blev lunch på Ölhallen där en kanske inte helt överraskad Grensman dök upp. Lurendrejeriet gick ut på att han bara skulle dit och äta lunch med typ en kompis, men att vi sedan var där rätt många. Dessvärre hade hans föräldrar tänkt att komma och hälsa på, så han misstänkte att någon var i görningen när det på sina håll var lite avogt mot att föräldrarna skulle komma just igår :-).

 

Efter lunchen gick vi på en sherry-provning. Jag hade ingen som helst koll på sherry innan, men det är ett starkvin från Spanien. Jag blev inte så imponerad av själva sherryn, men det var en duktig kille som höll i det, så det var väldigt trevligt och lärorikt.

 

Kvällen spenderades sedan på Bryggerikrogen i Nora. Det visade sig vara en riktigt bra restaurang. Mycket god mat, men främst en service som var utöver det vanliga. Kunnig och trevlig personal. Fint att komma till en fin restaurang som är bra på riktigt.

 

Det blev buss till och från Nora, och på vägen hem hoppade jag och Peter av i Lillån, vilket var smidigt. Så natten har spenderats i systers familjs soffa :-). Vi var nog hemma runt 01.00 och strax efter 07.00 blev jag väckt av Levi och Lo :-). Lite trött är jag därmed nu, men glad efter en mycket trevlig gårdag och även trevlig dag idag med. Lo hade lärt sig säga Andreas också.

 

I övrigt var det första gången jag var med på en svensexa.

Jag borde börja föra statistik över hur ofta det är något problem med tågen mellan Sumpan och Örebro. Det är lätt att känna att det är varje gång, men det är att överdriva, men var tredje gång är nog inte allt för långt ifrån sanningen. Nu blev tåget inställt helt. Inga större problem, men det kommer leda till att det sannolikt blir ståplats på nästa tåg, om inte det också blir inställt.

 

Hade jag tagit det tåg jag nu ska ta från början hade jag nog även "hunnit" med min morgonlöpning som jag hade planerat, men som jag inte "hann" med nu för att jag vaknade lite för sent.

 

Nåväl, efter en del ledighet under den senaste tiden kommer det kännas kort med en vanlig helg. Veckan har varit bra. Valle har förvisso ont i halsen, och jag har tidigare i veckan känt av lite slembildning, men inget annat. 

 

Jag såg en dokumentär om Nicole Kidman under veckan. Det var några filmer med henne där som jag inte sett och som verkade intressanta. När tid finnes... ...och om minnet följer med kanske de ses i en nära framtid.

 

Det mest spännande med veckan är dock att jag läst boken "Islam i Sverige - Nutid och framtid". Det är en rätt gammal bok, utgiven 1999, som är skriven innan de flesta svenskar brydde sig om islam, och boken är därmed ganska nyktert skriven, om en med en känsla av positiv inställning till både islam och religion i sig. Det är en sammanfattning över islam och ger därmed en annan bild än att bara exempelvis läsa koranen. I boken framgår att islam inte går att jämföra med exempelvis kristendomen där stat och kyrka är separerade eller att kvinnor inom islam generellt skulle känna sig förtryckta för att de inte har samma rättigheter som män osv. Islam genomsyrar livet på ett annat sätt än vad en sekulär svensk tänker att en religion gör hos en människa. Jag vet inte om en bok om islam som skrivits nu skulle vara lika tydlig med det. Det finns grader av allt, men är det något som oroar mig på länge sikt i det svenska samhället, om vi bortser från miljöproblem och annat, är det att det finns, och även mer och mer, kommer finnas stora grupper i samhället som har ganska lite gemensamt. 

Igår var vi och såg The Tallest Man on Earth på Gröna Lund. En konsert jag funderat på att besöka, men det var först när Valle ville gå som jag bestämde mig. Jag har nämligen aldrig lyssnat på The Tallest Man on Earth förut. Ialf inte privat, men hans musik har dykt upp lite här och var. Det är bra musik, men inget som jag helt fastnat för, eller kanske inte riktigt gett chansen.

 

Om jag minns det rätt hörde jag först talas om The Tallest Man on Earth 2010, när jag, Nisse och Bias åkte bil till Skavsta för att senare ta oss till London över en Midsommar. Nisse hade en låt på sin sommarskiva med The Tallest Man on Earth. Det var inget jag fastnade för då, men senare har The Tallest Man on Earth ibland framstått som något helt magiskt. Jag tror till och med att jag hade tänkt att gå på en slutsåld konsert i Örebro en gång, men att det inte blev av eftersom det var slutsålt, eller så var jag inte så intresserad, men jag har för mig att andra bekanta såg det som en rätt stor grej. Jag kan minnas fel :-).

 

Konserten igår var riktigt bra på ett ganska otrångt Gröna Lund. Ialf klart färre människor än vad jag hade räknat med. Det kanske var terrorhoten, eller så är inte The Tallest Man on Earth så populär. Det var ialf en riktigt bra konsert. Både sång och framförande var medryckande. Det var rejält drag, som gav en känsla av stark ADHD. Det var lite som att se en duracellkanin på scen.

Igår natt gick jag en liten sväng i sömnen. Det händer sällan numera, eller det har väl alltid varit sällan, men det är nog mer sällan nu än vad det var när jag var barn. Nuförtiden är det främst i kombination med någon dröm. Det kan vara en dröm som handlar om att jag kommer för sent eller något, då händer det att jag vaknar stående och är på väg någonstans. Det var en liknande grej som hände igår natt. Jag drömde att jag föll ned från en hög höjd, och jag var för någon sekund övertygad om att min sista sekund var kommen, men så vaknade jag av att en söt och go sambo ropade "Andreas" :-). Då stod jag någon meter från sängen och var på väg ut i den större delen av vårt boende. Samtidigt märkte jag då att jag fortfarande levde, så det var på alla sätt en positiv överraskning :-).

 

I övrigt såg jag igår "Boris Becker: Tenniskungens fall". Boris Becker har alltid funnits i mitt liv som en av de största tennisspelarna, men jag vet inte om jag någonsin sett honom spela. Hans namn nämndes mängder av gånger när jag växte upp, men någon annan koll har jag inte haft på honom. Grymt att han vann Wimbledon när han var 17 år. Det är nästan lite sjukt. Annars var det väl ingen positiv dokumentär om honom. Skattesmitning och fängelsestraff, men han verkar leva ett rätt gott liv, det får en ge honom :-).

Ibland känns det som att jag haft huvudet i sanden i flera år. Alltså att jag missat något, som jag inte borde ha missat, även om det det gäller nu spelar mindre roll. Det känns ändå konstigt. I söndags kväll såg jag filmen "Gunvald" i Beck-serien. Där dör Gunvald. Från typ ingenstans blir han skjuten i huvudet och dör. Det är ingen uppladdning innan, inte att han blir skadad och dör i någons armar. Han blir skjuten i huvudet, hamnar på sjukhus och dör. På sätt och vis rätt snyggt, men för mig helt oväntat. Jag hade helt missat att Gunvald inte varit med i alla Beck-filmer som släppts sedan dess, och det är rätt många. Ingen katastrof att ha missat, men det känns ändå konstigt. Jag måste väl ha läst det någonstans, men sedan glömt av det senare?

 

Hygglig Beck-film också, även om grejen att judar endast skulle ha problem med nazister är rätt tröttsam. Behöver inte säga mer om den saken, men det säger tyvärr en del om svensk kultur. Kul att Oskar går lite bananas i filmen. Även en bra insats av Peter Franzén.

 

Jag hade lite funderingar på att gå och se Anna Ternheim ikväll, men det lär jag banga. Jag hade blivit själv och vädret verkar som att det blir riktigt uselt.

Imorgon är det jobb igen och dessvärre ingen längre ledighet i sikte. Inga större problem att gå tillbaka till jobbet, men jag trivs bättre med att vara ledig, ialf så länge jag har pengar att leva för under ledigheten. Jag känner att jag utvecklar mig själv mer när jag är ledig än när jag jobbar.

 

Idag börjar Premier League för Liverpools del, det ser jag fram emot, även om jag har svårt att sia något inför säsongen. Med någon mer mittback och ett par bra mittfältare kan det bli riktigt bra, men annars kan det nog bli ungefär som förra året.

 

Igår kväll såg jag "Sjukhusmorden" ur Beck-serien. Riktigt meningslös film. Filmen förefaller ha något moraliskt tema om att otrohet kan leda till riktigt dåliga saker. Det kan det ibland, men filmens sätt att visa det var inte speciellt trovärdigt. Ett par saker gällande filmen, blev det helt klart att dottern verkligen mördade pappan, och hur? Reagerar verkligen ingen om en obehörig går in genom ett ambulansintag? Kanske den sämsta filmen i serien. Får hoppas att det blir bättre.

 

Igår läste jag klart min första bok på min nya Kobo. Riktigt smidigt sätt att läsa böcker på. Boken var Maria Langs första "Mördaren ljuger inte ensam". En fullständigt orimlig bok, men ändå rätt spännande, och jag blir på något sätt imponerad av Langs sätt att skriva om sex, homosexualitet osv. Boken gavs ändå ut 1949, och alla ligger runt med alla. Jag blir nästan stolt över Sverige när jag läser boken, även om själva berättelsen som sagt är lite väl orimlig. Oavsett en bok som jag hade svårt att lägga ifrån mig.

 

Jag hade tidigare missat serien "Nordens okända krig" om krigen i Norden under Andra världskriget. Lite väl långa avsnitt och för mycket typ arkeologi, men helt klart en berättelse en inte hör så mycket om. Knappast något som mörkas, men det är en period en som svensk inte är allt för stolt över.

 

Nu såg jag precis en dokumentär om Penélope Cruz. Avslappnande att kika på, men gav inte mig så mycket.

 

Nu är det lite träning på schemat och sedan fotboll.

Chianti-vinerna faller mig inte i smaken. Jag har försökt många gånger, men jag antar att de är för torra och starka för mig. I slutet av veckan har vi provat ett Vino Nobile di Montepulciano av främst druvan Sangiovese, och inte heller det faller mig i smaken. Det är väl förvisso inget riktigt Chianti-vin, men det är från från Toscana och gjort av främst samma druva, Sangiovese. Det är kanske dags att ge upp Chianti-vinerna.

 

Nåväl, jag tänkte främst skriva om gårdagens sightseeing. Runt 10 drog jag iväg till Riddarhuset. Det var lite sista chansen på länge att besöka Riddarhuset eftersom det ska göras en lång renovering. Riddarhuset har jag tänkt att besöka i flera år, men sedan har det fallit bort ur minnet. För några dagar sedan såg jag dock att en bekant hade varit där och då kom jag på att jag också måste dit :-).

 

Fin byggnad både inuti och utanpå. Även om det händer, eller det har hänt, att folk tror att Oxelgren är adligt, så nej, det är inte adligt, så namnet finns inte i Riddarhuset :-). Det är dock ett gammalt namn och jag tror att en kvinna blev ingift i den här adelsfamiljen när det begav sig - https://www.adelsvapen.com/genealogi/Von_Strussenfelt_nr_1918.

 

På Sjöhistoriska hade jag aldrig varit förut, och det intresserar mig väl inte nämnvärt heller, men nu vet jag vad det är. Det fanns väldigt många fina modeller av båtar av olika slag. Sedan var Amphions akterspegel rätt fin att se, men på det stora hela är det väl inget museum som jag känner att jag måste tillbaka till snarast :-).

Idag har jag haft en dag full med sightseeing. Jag känner mig dock lite off med anledning av en inflammerad hårsäck på underdelen av käken. Jag trodde den var på väg att bli bättre, men den blev sämre idag. Jag har lite svårt att hålla mig ifrån de här inflammationerna, så jag har väl kladdat på den så att den blivit infekterad :-(.

 

Dagen har även inneburit en långdragen övergångssaga gällande Moses Caicedo. Frågan är nu om ens Liverpool vill ha honom efter allt strul under dagen.

 

Igår kväll såg jag skräckfilmen "Suspiria". Det är en klassisk skräckfilm från 1977. Inte direkt otäck, men en väldigt konstnärlig film. Konstnärligheten gjorde att filmen gav ett väldigt overkligt intryck, men det antar jag var tanken, och därav tyckte jag att det hela mest blev intressant och annorlunda. Det är uppenbarligen inte en film för en nutida tonårspublik, men för oss som sett mycket och tycker om något som är lite annorlunda är det en väldigt bra film.

 

Jag såg inte när damerna vann mot Japan idag, det borde jag väl ha gjort, men icke.

 

Mer om dagens sightseeing senare eller imorgon.

Grått och lite regnigt ute, men inte några mängder regn. Rätt kyligt, 14 grader nu, men det ska bli bättre imorgon.

 

Igår blev det lite dokumentärer och tre kortare träningspass. Idag lär det bara bli ett träningspass, men även lite tvätt.

 

Imorgon är tanken att jag ska späcka dagen, men det återkommer jag till.

 

Eftersom jag och päronen besökte massa slott i början av veckan såg jag igår de två avsnitten från "Hermans Historia" om Karl XI. Han hängde en del på Strömsholm slott, så jag kände att jag behövde fräscha upp minnet lite gällande honom. Läckö slott dök upp i dokumentären och tavlan föreställande Karl XI:s kröning som återinns på Strömsholms slott dök också upp. Det är något visst med att ha varit på de platser som visas i dokumentärerna jag ser. Det blir lite mer levande.

 

Jag har sett två rätt usla Beck-filmer de senaste dagarna; "Familjen" och "Invasionen". Två usla manus, men där Marie Robertson ändå lyckas få till något i den förra. Den senare är så bedrövlig att det inte finns något gott att säga om den.

 

Jag vill dricka mer vin! Jag kikade igenom en bok jag har med 101 olika viner som en bör prova. Samtidigt känner jag att jag inte bör dricka något som sannolikt inte är bra för hälsan, men med måtta och inte varje dag bör nog vara ok :-).

Den senaste veckan har jag läst Susan Cains "klassiker" "Tyst". Klassiker är nog att ta i, men det är inte en alldeles ny bok, och jag kände inte till den förrän ganska nyligen. Det var först när jag lät ChatGPT rekommendera några böcker till mig. De flesta hade jag redan läst, men inte den här. Därmed köpte jag den för någon knappt månad sedan och nu har jag läst ut den.

 

"Tyst" handlar om introverta människor. Att introversion inte premieras i samhället. Om man vill hårdra det skulle en nog kunna säga att författarnen menar att introverta människor diskrimineras i samhället ungefär som många skulle säga om ålder, hudfärg, fysiska handikapp osv, men det skrivs inte ut i klartext, och jag lämnar det där.

 

Susan Cain radar därmed upp exempel på hur introverta är bra. Att de spelar extroverta, men kan behöva lite mer lugn efter att de gjort det, att många av de bästa företagarna osv har varit introverta och därmed orkat koncentrera sig på en uppgift länge osv. 

 

När jag läste boken var det mycket som jag höll med om, stundtals fick jag även den här lite otäcka känslan av att det är ju så här jag är. En känsla en inte ska ta på för stort allvar, men ändå, som sannolikt inte är helt felaktig.

 

Jag har alltid känt mig som introvert och blyg. Ibland även funderat på någon form av lättare autism, men det mest i skojfriskt förhållande till alla ADHD-diagnoser. När jag läste boken kände jag dock att det är bokens definition av introversion det handlar om, inget autism-spektrum, även om jag kan tänka mig att det ibland kan blandas ihop.

 

Boken tar upp femfaktormodellen som jag är väl insatt i, även om jag glömt en del sedan 2010. Susan Cain menar att hon medvetet tagit drag från andra delar i femfaktormodellen och lagt till dem i introversion. Det som en pedagogisk poäng. När jag gjorde ett personlighetstest på femfaktormodellen under 2010 blev jag inte särskilt introvert, snarare mer extrovert. Det är inte så jag upplever mig själv, men det kan vara en definitionsfråga.

 

Något jag funderat på länge är om alla människor verkligen känner som jag när det handlar om att hålla föredrag och träffa mycket folk. Alltså att det förra kan ge en kraftigt fysisk påfrestning och att jag upplever det som ointressant att sitta med för många människor samtidigt, men verkligen uppskattar att sitta med några få människor och diskutera. Det förra har jag lärt mig att hantera, men jag tror inte att alla förstår den kroppsliga reaktionen. Det senare, alltså att försöka vara någon som tar rummet, har jag med några få undantag känt att jag är ointresserad av.

 

I boken tar författaren upp att den här kraftiga reaktionen är en respons från amygdala. Det har jag säkert känt till, men glömt bort. Det fann jag dock intressant, för det ger mig lite fakta gällande att alla människor faktiskt inte kan förstå hur det känns att ha en amygdala som reagerar mer än hos många andra. Sedan tror jag inte det påverkar mig allt för mycket eftersom jag är en glad person, men det måste vara jobbigt för dem som är mer deppigt lagda. 

 

Sammanfattningsvis blir det lite förenklat att bara se introversion kontra extroversion, men för mig var det ändå intressant att läsa boken, och det kändes nästan som att jag läste om mig själv. 

Idag har det åter varit en dag med mycket sightseeing tillsammans med mina föräldrar. De är inte speciellt svårövertalade när det gäller att fara runt till olika platser, vilket jag är mycket tackam för :-).

 

Det blev inte lika tidigt idag som igår, utan idag kunde vi åka iväg runt 10.30, och första målet var Strömsholms slott. Där gick vi en privat guidad tur som varade i över en timme. Att den blev privat berodde på att det bara var vi som gick turen, så det blev mycket gemytligt. Jag antar att det prognostiserade myckna regnandet och dagen gjorde att det inte var så mycket folk, men det gjorde som synes saken bara bättre för oss. Det blev rätt mycket snack om Hedvig Eleonora och Karl XI, och det är inte helt dumt.

Idag har det varit sightseeing hela dagen lång. Strax innan 09.00 packade jag och mina föräldrar in oss i deras bil och for iväg mot Läckö slott. Det var givetvis min idé, och att besöka Läckö slott är något jag tänkt att göra under många år, men det ligger lite avigt, så jag har haft lite svårt att åka dit. Varför jag länge velat åka dit kan jag inte riktigt förklara, men det är ju ett stiligt slott och det dyker upp från tid och annan i olika historiska sammanhang.

 

Vi var lite oroliga gällande vädret, och nog regnade det ibland, men på det stora hela har det varit en fin och varm dag, där till och med solen tittade fram ibland.

 

Vi kom fram till Läckö slott strax innan 11.00 och kunde då ta den guidade turen som började vid 11.00. Den varade i ungefär 40 minuter och visade, vad jag tror, de viktigaste rummen på slottet. Det blev rätt mycket Jacob De la Gardie, men det bästa var nog ändå när Stina dök upp från en säng :-). Efter guidningen kunde vi även gå runt på egen hand på slottet.

Något nytt varje dag brukar jag vara inne på. Det är väl förvisso svårt att inte göra något nytt under en dag. En tittar väl på något en inte sett förut, eller diskuterar något en inte gjort förut osv osv, men jag gillar ändå tanken att besöka, eller göra, något lite annorlunda varje dag om det är möjligt.

 

Igår plockade vi blåbär. Det är kanske inte nytt för mig, men jag kan inte minnas att jag tidigare plockat blåbär i sådana mängder att jag kunnat ta med det hem för att ha i exempelvis gröten, men så blev det igår. Vi besökte Linus ute på Värmdö och gick in i skogen där. I vackert väder plockade vi ungefär en liter blåbär. Det var rätt små blåbär, så det tog sin tid, men det var gott att äta dem imorse :-).

Har jag varit på IMAX-bio förut? Jag tror inte det, jag har ialf inte varit tydligt medveten om det. Igår blev det dock av. Jag har en tid tänkt att gå och se "Oppenheimer" på bio. Jag går inte ofta på bio, men storfilmer tycker jag kan vara värda att se på bio. Det blir ju även en lite större grej än att kika hemma. Eftersom "Oppenheimer" är populär har det varit svårt att få bra platser på IMAX-bion på MOS, men igår morse såg jag att det fanns rätt mycket bra platser kvar på 09.00 bion, alltså på morgonen. Jag fick kasta i mig min frukost och cykla iväg. Det var alltså inte nog med att det var IMAX första gången, utan bio klockan 09.00 var också något nytt och märkligt för mig. Jag var dock långt ifrån ensam, biosalongen var nog halvfull.

 

Filmen då? Den är tre timmar lång, vilket jag ofta har lite svårt med, men under "Oppenheimer" blev jag inte uttråkad. Det är ju en Nolan-film så jag hade inte förväntat mig något annat än att den skulle vara väldigt bra och det var den. Väldigt snygg och fantastiskt skådespeleri. Givetvis hoppande i tiden, vilket kan kännas lite rörigt, vilket det gjorde den här gången också. Det är även ett väldigt stort persongalleri, så jag hade lite svårt att hänga med på alla namn osv. Det är dock mest petitesser, det är en mycket bra film som jag tycker balanserar bra mellan glädje över bomben och rädsla för den. Jag fick ingen känsla av agenda gällande bomben.

 

Tillbaka hemma hade jag lite planer på att åka in till stan, men kände att det skulle bli lite tight, så det fick bli annat.

 

Under kvällen såg jag bröderna Coens "A Serious Man". En svart komedi om judar. Stilig film, men jag har lite svårt att roas av humorn som ligger i vanliga situationer och som ska upplevas som skruvat roliga. För mig blir det inte tillräckligt, det blir bara som att situationerna är något udda, men inte tillräckligt udda för att jag ska tycka att det är något speciellt. Att allt utspelar sig i en judisk kontext kanske också gör att jag inte riktigt förstår hur roligt allting egentligen är.

 

Slutligen såg jag för en tid sedan klart den fjärde säsongen av Supernatural. Jag har väl tappat intresset något, men serien ger fortfarande viss underhållning.

 

Idag blir det Värmdö.

Gårdagen innebar en födelsedag. På morgonen hade Valentina fixat ljus och ett wienerbröd. På det fick jag även en läsplatta. Gissar att hon är trött på alla mina böcker :-). Nee, jag hade önskat mig en sådan också, det är smidigt vid resor, istället för att släpa med sig tunga böcker. Det ska även gå att låna böcker till plattan, vilket är positivt, men det går så klart även att köpa böcker till den direkt. Det verkar lite billigare också än att göra det fysiskt.

 

Den regniga gårdagen innebar främst en väntan på besked och på kvällen. Beskedet kom, men det innebar främst mer väntan. Irriterande.

 

Jag hann med ett par dokumentärer under dagen. Jag såg bland annat "Jack Nicholson och Gökboet". Den handlar om inspelningen av filmen "Gökboet". Den spelades tydligen in på ett riktigt mentalsjukhus och en del doktorer fick vara med i filmen medan patienterna hjälpte till i bakgrunden. Det som jag dock upplevde som mest intressant var hur mycket jag kom ihåg av filmen. Många gånger minns jag mer eller mindre ingenting av de filmer jag sett tidigare när jag ser om dem, men här märkte jag att det var mycket jag kom ihåg. Jag fascineras av vad det beror på? Det måste vara över 20 år sedan jag såg "Gökboet". Var det att den skilde ut sig så pass mycket som gör att den fastnade i minnet, eller var jag mer koncentrerad? Svårt att säga, men jag finner det intressant.

 

Jag såg även "Kampen om Åland", om att Sverige var sugna på att ta över öarna i slutet av första världskriget, men att det sket sig när tyskarna kom. Åland blev väl sedan en av få succeer med Nationernas förbund.

 

Nåväl, det var kvällen som var grejen. Vi käkade middag på "Den gyldene freden". Dit har jag tänkt att gå i flera år, men först igår blev det av. Restaurangen är ju trots allt Stockholms äldsta stadskrog. Besöket blev dock lite märkligt. Jag hade bokat bord och när vi kom och väntade på att bli visade till vår sittplats möttes vi av en rätt dryg hovmästare. Vi hade först träffat en annan anställd som vi uppgett våra namn för och meddelat att vi bokat bord. När sedan hovmästaren kom, hälsade vi och fick typ en rätt snäsig uppmaning om att uppge namnen igen. Då svarade vi att vi precis uppgett våra namn för hennes kollega, och fick typ ett nytt snäsigt svar att det inte var något hon kunde veta. Det hela blev väldigt märkligt. Det var sannoikt ett initialt missförstånd, men hennes sätt gjorde att både jag och Valle, oberoende av varandra, reagerade rätt kraftigt på det hela. Med oberoende menar jag att Valle tog upp det innan jag hade sagt något, men jag hade samma reaktion. Maten var sedan utsökt. Vi åt sill, lax och torsk med glass och jordgubbar som efterätt. Riktigt gott var det. Vi satt även nere i det mysiga valvet. Serveringspersonalen var bättre, men hade en tendens att stå och prata synligt med varandra, vilket gav ett oprofessionellt intryck, även om de var trevliga. När vi sedan skulle betala var det en display med förinställda alternativ för dricks, vilket jag skarpt ogillar. Jag råkade av bara farten även ge 7 % i dricks, vilket jag ångrar. Jag hade tänkt att runda upp till en jämn 100, men blev förvirrad av vad som stod på displayen :-). Jag fattar inte grejen med dricks i Sverige, och jag blir irriterad när det något "dolt" uppmanas till det. Således ett restaurang-besök som gav blandade känslor, men som verkligen inte uppfyllde förväntningarna.

Igår provade jag min i helgen införskaffade alkoholfria lakritsöl från Helsingborgs bryggeri. Till en början väldigt god, men en hel 33:a blev faktiskt något för mycket. På det stora hela dock en rätt intressant smakkombination.

 

Igår såg vi en dokumentär om Joyce Carol Oates "A body in the service of mind". Jag kan inget om Oates och har inte läst någon av hennes böcker, men dokumentärer brukar ändå kunna göra att jag blir lite intresserad, den här ledde dock till motsatsen, och det tror jag beror på hur själva dokumentären var upplagd. Den var väldigt långsam, kanske till och med trist, och det var inga längre intervjuer med Oates. Istället var det rätt många klipp med hennes negativa tweets om Trump och annat som nästan gav en aktivistisk vänster-känsla. Det är inte fel i sig, och Oates är säkert pro det, men hon förefaller vara så pass intelligent att hon kan föra längre resonemang om sina ståndunkter, vilket inte alls kom fram i dokumentären. Det gav mig en känsla av att dokumentären ville visa en riktad bild mer än en objektiv bild. Jag kan givetvis ha helt fel, och som sagt, jag kan ju ingenting om Oates, men det var lite intressant att jag hade den känslan när jag såg dokumentären innan jag i eftertexterna såg att dokumentären var producerad av Jonas Gardell.

 

I övrigt en dag som främst innebär en ängslig väntan, men som hittills haft en väldigt fin morgon.

Igår blev det en del läsning, men vi börjar med film.

 

I söndags såg jag "Don't Look Now", eller "Rösten från andra sidan", som den heter på svenska. Det är nästan att jag saknar tiden när alla filmer fick svenska titlar. Måste ha varit roligt att ha haft det jobbet :-). Det här är en psykologisk skräckfilm som jag hittade av en slump på SVT Play. Den utspelas i ett grått Venedig. Riktigt snygg film med en oväntat lång och livlig sexscen. En film som lyckas blanda spänning och konst på ett riktigt bra sätt. En film jag kan rekommendera, men nu tror jag inte den finns kvar längre på SVT Play.

 

Det tog inte många dagar för mig att läsa ut Magnus Sandelins "Den omhuldade islamisten". Den handlar främst om hur islamismen vuxit fram i Sverige, och hur den länge omhuldades istället för att granskas som allt annat. Det är väl i sig inte något nytt, men det som jag slogs av när jag läste boken var hur snabbt allting har gått. Från att det började komma rapporter om islamism runt 2009 tills nu. Att Sverige ändrats radikalt på drygt 10 år. Det är förhållandevis lång tid, men jag tror ändå det är svårt att hitta liknande förändringar i svensk historia. Sedan får var och en värdera om det är bra eller dåligt, men utifrån svenska intressen är det en otroligt annorlunda situation nu än vad det var då.

 

Vi får se var det här tar vägen, var vi står om 10 år, men för den som är intresserad av en lättläst sammanfattning om hur islamismen utvcklats i Sverige de senaste åren är det en mycket intressant bok. Intressantast för mig var nog ändå att det dök upp ett biträde som vi har en del strul med på jobbet i boken.