För minnen och grunda analyser i stunden

Det är nog ganska få som just idag kommer titta tillbaka på 2016 som ett bra år, och det främst för att de är rädda för vad som kommer att hända efter bland annat Brexit och valet av Trump som USA:s president. Året har även inneburit en mängd terror-dåd i bland annat Berlin, Nice, Istanbul, Bryssel, Orlando och på en mängd olika platser i Afrika och Asien. Säkerhetssituationen i länder som Afghanistan och Irak har knappast blivit bättre efter Obamas tidigare militära tillbakadragande och situationen i Syrien är väl knappast bättre, även om det finns visst ljus i tunneln där just nu. Så det är svårt att säga att 2016 globalt har varit bra, även om jag ser problemen en aning annorlunda än många andra... Dessutom har en mängd stora artister dött under året.

 

För min del har 2016 varit så där till motsats mot 2015 som var ett alldeles utmärkt år. För mig började året med att jag var sjuk och året verkar även avslutas med att jag känner mig lite risig. Det sitter något nere i bronkerna och stör. Året fortsatte sedan med att en mycket bra människa blev sur på mig, säkert med all rätt - det har dock löst sig för länge sedan - sedan hamnade jag på gränsen till anemi, eller om jag till och med hade anemi en sväng, vilket påverkat hela året sedan. På senhösten upptäckte jag dessutom att jag ätit krossade linfrön under flera år vilket verkar ha varit väldigt dumt. På detta så har jobbåret varit det jobbigaste någonsin. Väldigt stressigt, och det kommer antagligen bli ännu värre nu i vår, ett ständigt täcke av halvdålig stämning, många som slutat och kommit osv. Jag är ingen som anser att jobbet ska behöva vara alldeles underbart, det får gärna vara tråkigt osv, men när allt bara handlar om kvantitet när det gäller svåra frågor så blir jag trött... Det skulle kunna vara världens mest intressanta arbete, men det blir något annat. Jag tänker även att tofsen jag haft under året även påverkat mitt humör. Inbillar mig att jag sett sur ut och att det påverkat min omgivning. Det känns riktigt bra att jag nu klippt av mig håret och därmed kommit tillbaka till mig själv.

 

På den positiva sidan så har jag lyckats se mig om i världen och fått uppleva ett EM-slutspel på plats i Paris. Stämningen i Paris när Sverige spelade mot Irland var magisk. Det var så otroligt trevligt! Tänk om det alltid kunde vara så fotbollsfans emellan!? Jag har vidare fått besöka Luxemburg, Malta, Irland, Portugal, Ukraina och en mängd andra ställen. Festivalen Primavera och besöket till Tjernobyl var två upplevelser som båda var fantastiska. En annan positiv sak med året är hur Örebro levt upp med konserter under hösten, så en eventuell önskan att flytta härifrån har minskat. Både Inner Circle och Wolfmother gjorde helt fantastiska spelningar här under året. Vidare är jag väldigt glad att få ha sett Kents sista spelning någonsin, även om jag är ungefär lite ledsen över att Nils inte fick se den. Även om jag i förra stycket gnällde en del över jobbet så har det även börjat människor som jag tycker väldigt bra om och jag tycker även det ofta är väldigt bra stämning utanför jobbet. Jag har även upptäckt SVT Play under 2016 och helt bytt från att se filmer till att se dokumentärer, vilket jag känner har varit ett bra skifte. Trevliga restaurang-besök och Liverpools framfart har även varit trevliga inslag under året.

 

Summa summarum är väl att det varit ett oroligt år i världen, vilket jag inte tror kommer bli bättre inom en snar framtid, och att 2016 inte direkt inneburit något omvälvande för min del.

Det är lite svårt att förstå informationen från Avanza över hur det gått över året efter försäljningar och utdelningar. Trots att jag förlorat en hel del på Betsson och Nokia under året så tror jag ändå att jag lyckats hamna på plus, men inte med mycket.

 

Jag har sett två dokumentärer om kristendomens påverkan på sexual-moralen i västvärlden, och dess inverkan har givetvis varit katastrofal, men Jesus verkade ändå inte vara så dum i frågan. Det enda som verkar framgå gällande sex och Jesus i bibeln är följande:

 

 

Jag har precis sett Kent-dokumentärerna på SVT Play. Verkar vara trevliga grabbar, men jag tror aldrig jag hade blivit bästa kompis med Jocke Berg. Det är ju iofs ingen risk att det skulle bli så heller :-). Det som mest slår mig när jag ser dokumentärerna är dock att det känns som jag missat något. Jag vill förstå känslan av att vara så frälst av ett band som så många verkar kunna bli. En anledning till att jag aldrig blir det är väl för att jag inte har tålamodet att grotta ned mig i texter och dylikt. Jag har väl genom åren känt att texter har haft sina poänger, men aldrig känt att en text talar till mig, eller beskriver hur jag känner. Det måste väl bero på att jag sällan grottat ned mig i texterna ordentligt, och det stör mig lite, känns som jag missat något. Jag vill vara en del, jag vill förstå...

Ytterligare en härlig juletid börjar gå emot sitt slut, och jag är så trött nu att jag bara kort kommer sammanfatta allt.

 

Julafton spenderades hos familjen Wåke som vanligt numera och det var lika trevligt som vanligt. Kul att få träffa Anders, Zeynep och Sine. Sine är hur söt som helst och kallade paketen för post hehe.

 

Förutom att Lisa fick tre likadana hårborstar, och någon mer dublett, så verkade julklapparna falla i smaken. Jag fick bland annat några fina vinglas och sköna handskar.

 

Juldagen spenderades hemma hos mamma och pappa med att äta lutfisk. Sedan var det fest på Öl-cafét vilket var mycket trevligt med riktigt bra musik. Hur ofta får en höra "Sit down" med James ute annars liksom? Festen var slut vid 01.00 och då var det dags att gå vidare, och alla klubbar stängde 03.00 på grund av att det var juldag. Trots att vi var riktigt sent ute var det långa köer på båda Harrys och Makeriet, så vi hamnade på Frimis, vilket var mer eller mindre tomt. Överraskande! Men det var kul ändå, och idag är jag så trött så trött.

 

Alla dör i år, RIP George Michael.

Idag har inte varit något speciellt bra dag. Jag bet mig i tungan i tisdags, och det rejält. För de flesta människor gör det bara ont för stunden, men för mig och många andra kan det innebära afte, det vill säga typ inflammerade sår i slemhinnan. Ibland när jag biter mig någonstans i munnen händer ingenting och ibland blir det för jävligt som nu. Såret på tungan är inte så stort, men det är ändå så pass ömt att det är överjävligt att äta och gör att jag känner mig sjuklig. Ungefär som dagen innan en infektion i kroppen verkligen börjar märkas. Det brukar gå över på någon vecka, men det här är ju en osedvanligt dålig vecka att ha sår i munnen på :-(.

 

Men dagen har inte varit helt usel trots allt, träffade Svensson på stan bland annat och lyckades utan problem köpa klart alla julklappar :-). Så sköts ju Berlin-terroristen ihjäl också.

Efter att jag kom hem från Sthlm i söndags gick jag till Stortorget för att se upplösningen av Musikhjälpen. Trevligt i kylan med Maggio live osv, och Musikhjälpen är ett alldeles utmärkt sätt att samla in pengar på. Tyvärr blev det väldigt pajigt på slutet när Kodjo babblade om saker han inte vet något om och i synnerhet när någon Nutley, modell nyare, berättade om sin resa till Burundi som hon aldrig hade hört talas om innan... Usch vad pinsamt det var... Jag skäms för att vara svensk när våra skattepengar går åt till att skicka en människa som uppenbart inte verkar förstå någonting om världen till olika flyktingläger i Afrika. Jag får rysningar...

 

Måndagskvällen var ju sedan osedvanligt usel, förutom Liverpools seger i Merseyside-derbyt, med en avrättad rysk ambassadör i Ankara och ett väntat terrordåd i Berlin. Något märklig nyhetsrapportering nu efteråt också där väldigt mycket fokus verkar ligga på att de som stödjer den ideologi vars förespråkare sannolikt utfört dådet kommer få det värre nu. Jag kanske missar det, men jag skulle tycka det vore mer intressant att få reportage om varför denna ideologi numera ofta är inblandad i sådan här verksamhet.

 

Annars blev det ett besök till Al Forno igår. Bra sällskap, halvdålig service, bra bruchetta och halvbra kyckling blev resultatet. Har inte Al Forno varit en av Örebros bästa restauranger förut, för isf har de tappat det?

 

För att vidga era perspektiv lite bör ni se "Rysslands återkomst" på SVT Play nu. Borde vara obligatoriskt för varje svensk.

Hela den svenska "Indie"-branchen har jag ständigt haft ett ambivalent förhållande till, och mycket av det beror på Kent och Håkan Hellström. När både Kent och Håkan Hellström slog igenom var jag väl milt imponerad. Det har ändrats med tiden, men jag känner mig fortfarande ambivalent till både Kent och Håkan Hellström. Det är något med allt runtikring, de pretentiösa och deprimerade följarna osv, men ändå svårt att sätta ord på. Jag gillar ju intellektuella människor, men skräms av deprimerade. Det är nog för att det blir en stark kollision mellan min rädsla för att dö med människor som "vill" dö...

 

Nils kände sig bättre igår, men han ville inte smitta några andra människor (så altruistiskt att han borde kvala in på topp 10 av världens bästa människor), därför blev det som så att jag fick åka och se Kents sista spelning på Tele2 Arena i Stockholm.

 

Att jag sitter och ser Kents sista spelning någonsin är lite märkligt med beaktning av vad jag tidigare skrev, men så blev det, och det var jag Tobias och Rickard som såg konserten tillsammans.

 

Jag och Tobias for iväg till Stockholm lördag förmiddag för att möta upp Rickard i en lägenhet han har tillgång till i Sumpan, och där vi även skulle sova. Efter lite mat på O'Learys tog vi tunnelbanan bort till Globen-området. Där blev det en öl i gallerian som ligger där innan vi snabbt och smidigt kom in på Tele2 Arena. Väl inne på arenan kunde vi köpa ett par öl till vid ett av försäljningställena, men vi fick inte ta med ölen till våra platser.

 

Några minuter innan Kent skulle gå på var vi på plats, och det var galet med folk. Det var en mäktig upplevelse bara att se allt folk.

Det var nog brevbäraren som ringde från hemligt nummer, för ingen har ringt igen, och jag fick hämta ut ett paket på Lucullus igår som försökts levereras hem till mig.

 

Det verkar som att det kan bli Sthlm och Kent imorgon. Nisse har blivit sjuk och verkar inte kunna åka, och kan inte han åka så åker jag istället, men blir han frisk så åker så klart han.

 

Annars har det varit en rätt lugn vecka. Fick lite halsont mitt i veckan, men det har blivit bra nu också. Det gjorde dock inte min blod-ångest mindre :-).

Vi börjar med det roliga. Idag bokade jag, Nils och Bias en reda till Dubai i januari 2017. Det var Nils som ville åka någonstans, och Dubai kändes lagom långt bort och lagom varmt för tillfället. Intressant med ett arabland också.

 

När jag kom hem från jobbet idag såg jag att någon ringt mig från ett hemligt nummer. Det brukar innebära Blodcentralen, och det ger mig ångest!!! Jag ringde iofs upp dem och undrade om det var de som hade ringt? Den jag pratade med kunde dock inte se något i datorn, men jag litar inte riktigt på det... Varför de nu skulle ringa mig typ tre veckor efter jag lämnade blod verkar iofs inte heller helt sannolikt, men det ger mig ångest ialf.

Det känns inte som jag sovit särskilt mycket under någon av dessa två helgnätter. Jag har druckit lite alkohol både under fredags och lördagskvällen, men inga mängder, så det är inte främst därför jag inte sovit ordentligt, det har främst varit att jag somnat sent och vaknat tidigt.

 

Igår var jag ute och handlade lite julklappar, och jag har även varit iväg och köpt en julklapp idag, så jag skulle tro att majoriteten är inköpt redan.

 

Annars så var gårdagens höjdpunkt en fest ordnad av Madde och Valentina för oss på jobbet. Vi bytte lite julklappar, och vem vi skulle ge till hade vi tidigare fått veta genom lottens hjälp. Jag fick min julklapp av Linnea, och hon hade köpt en matlåda fylld med massa mat-liknande godis. Det för att jag aldrig har matlåda med mig till jobbet, så riktigt roligt :-). I övrigt så var festen väldigt bra ordnad med massor av mat. Jag blev imponerad! Sedan satt vi och tjatade, gnällde lite på jobbet och hade väldigt trevligt. Jag hade egentligen ingen lust alls att gå hem, men när klockan var runt 03.00 så kände vi att det var dags att bryta upp. Hatten av för den festen.

 

Idag har jag vidare kikat på ett frustererat Liverpool och börjat kika på en resa till Dubai.

Överdrifter är inte alltid överdrivna, det är väl bara så att det är svårt att komma ihåg allt en varit med om genom livet. Det är även så att upplevelser och försök speglar av sig i vad både jag och andra tycker. Idag har jag försökt att gilla något jag aldrig har gillat förut, och med visst förbehåll att jag skulle kunna ändra uppfattning om jag verkligen försökte, så misslyckades jag kapitalt att faktiskt ändra uppfattning. Det jag har roat mig med under kvällen är att gå på en konsert med Jonathan Johansson, och jag tyckte det var så himla meningslöst. Jag har aldrig gillat Jonathan Johansson innan, men inte heller tyckt det är Takida-uselt, främst bara tråkigt. Senaste tiden tycker jag dock att jag känt ett större nöje med konserter generellt, och varför inte då se Jonathan Johansson när han är i Örebro och jag sannolikt skulle komma in gratis, vilket jag även gjorde. Sagt och gjort satte jag mig nu ikväll och lyssnade på Spotify och återupptäckte ett par äldre låtar som jag inte tyckte var speciellt bra, vilket jag inte heller gjorde när de kom ut, men samtidigt kände jag att det fanns lite rytmer som skulle kunna vara bra live, trots total avsaknad av melodi.

 

Ett par öl med Lundmark, Robert och Grens, och sedan iväg till Satin för att se konserten. Efter att Jonathans körtjejer haft en helt meningslös förspelning som främst innebar ooohh, ahhhh, uhhh till tråkiga rytmer var det så dags för Jonathan Johansson. Han drog igång och publiken var taggad, de tyckte verkligen det var bra, och det kändes genuint, men i mitt huvud var det bedrövligt. Helt omöjligt att höra texten genom skånskan och ljudet var generellt dåligt, till en redan tråkig musik. På det blev det ett mellansnack med "jag har så feta musiker, yey"... Jag var säkert den enda som led under konserten, och det var nog första gången jag verkligen övervägde att gå hem innan en konsert var slut. Jag tänkte ett tag att jag hade blivit deprimerad, men när konserten var slut och det kom annan musik så blev jag glad igen :-). Alla dyngraka 20-åringar på stället gjorde säkert sitt till den negativa upplevelsen.

 

Summa summarum, jag gjorde ett tappert försök att få en bättre bild av Jonathan Johansson och hans musik, men det misslyckades kapitalt. Även om jag inte är deprimerad så måste ju något vara fel, för vad är det jag inte ser, hör och förstår med Jonathan Johansson som alla andra verkar göra??? Jag sliter mitt hår i oförståelse :-). 

Nya produktionsmål på jobbet idag, kändes orimliga, men så kom ett nytt rättsligt ställningstagande om Afghanistan, så det kanske löser sig. Jag går ju inte till jobbet med ett leende på läpparna varje morgon, men är ju hygglig lön, och var skulle jag kunna få den någon annanstans?

 

Anders Borg verkar ha vaknat ur transen, det var ju på tiden!

 

Snart helg, trevligt!

Det finns en värld utanför fotboll, handboll, sprit, klubb och kvinnor. ...och jag har börjat hitta den. Jag har alltså hittat nöjet i kulturella yttringar utan att se det som ett "förspel" till något annat. Det är glädjande.

 

Nu har jag bokat biljetter till the Naked and the Famous på Nalen i slutet av januari. Ska bli skoj! Det lär även bli Jonathan Johansson på Satin på fredag. Jag är även sugen att gå på teater, se Stormen på Örebro Länsteater kanske?

 

Jag sitter även och lyssnar på "modern" tuggummipop i form av The Good Natured - Skeleton. Kan en bli annat än glad?

 

Jag har även fastnat för Roy Orbisons - I Drove All Night. 

 

Det är något med Spotify och Discover weekly, det öppnar upp världen.

 

För övrigt bör ni se dokumentären om Nile Rodgers på SVT Play.

Klockan 09.30 avgick bilen från Örebro med mig, Johanna, Peter, Robert och Grensman för att ta oss upp till Sthlm för fest organiserad av Per. Johanna och Peters bil ser stor ut på utsidan, men att sitta två resliga karlar, och en mindre reslig karl, i baksätet var trångt, men det gick, och det var väl bra både för ekonomin och miljön, och fram kom vi. 

 

Vi hade bokat in oss på Lunda Hotell & Pensionat på Södermalm. Ett lustigt boende som både är hostel och hotel, och jag hade tydligen bokat hostel-delen, men det blev rätt bra ändå. Ett avslappnat ställe var det :-).

 

Efter incheckningen gick vi iväg för att äta och valet föll på dumpling-stället Beijing 8. Det här med dumplings är relativt nytt för mig, och jag tror att jag först provade det för någon månad sedan, men det är smarrigt. Finns det i Örebro? Borde det ju göra...

Sedan blev det en öl på en av Retro-barerna innan vi började göra oss klara för att ta oss inåt stan. Per hade ordnat det så att festen var på hans jobb, och det ligger vid korsningen Vasagatan/Kungsgatan, så jag vet inte om vi hade kunnat vara så mycket centralare i Sthlm.

Fidel Castro har som bekant dött och på SVT Play finns det nu en dokumentär om honom från 2006, men som är inspelad 1976. Förutom att den är väldigt intressant eftersom Fidel Castro intervjuas genom hela dokumentären så är den totalt i avsaknad av kritik mot Castro. Jag kan, något motvilligt, erkänna att jag inte vet så mycket om varken Castro eller Kubas historia, men jag slogs ordentligt av hur en diktator kan porträtteras på det här positiva sättet.

Jag ska jobba imorgon och klockan är nu 00.33. För vissa är det kanske standard, men jag känner mig nästan lite busig. Jag har varit ute och ätit italiensk plocktallrik, druckit några öl och sett en konsert med Wolfmother. Hur kommer det sig att Wolfmother är i Örebro undrar nog både jag och flera andra? De, eller han kanske, är väl inte superheta för tillfället, men det är ju riktigt bra. Kanske delvis till och med fantastiskt bra! Konserten ikväll kan ha innehållit lite för mycket "mellanspel", och eventuellt inte superbra ljud, men det var ju svinbra ialf :-D.