Tillbaka i God Luft!
Ringde banken nyss och de hävdade att kortet fungerar... Förstår ingenting... De andras kort fungerar nämligen på de bankomater där mitt inte fungerar... Av banken blev jag uppmanad att testa fler bankomater och att testa att betala med kortet... Får hoppas det löser sig...
Igår fest!!! Stort gäng från hostelet, mycket roligt. Andreas glad, nu Andres trött! Snart Andreas titta på Bolton - Liverpool, förhoppningsvis, sedan gå på marknad i San Telmo.
Montevideo!
Tillbaka på hostelet kom Bias i samspråk med en snubbe i receptionen som hävdade att det var en fotbollsmatch under kvällen på Estadio Centenario mellan Tacuarembo FC och Penarol. Estadio Centenario är listad av FIFA som en av världens mest klassiska stadiums (plural rätt?) tillsammans med typ Wembley och San Siro, samt att den användes under VM-turneringen i Uruguay 1930. Så vi hade inte så mycket att tveka på utan det var bara kila iväg för att både bevittna denna match i Uruguays högsta liga samt att få besöka denna klassiska stadium. Matchen i sig var inget som någon fotbollsälskare hade räknat som en av de bästa denne sett, men stämningen var på topp tack vare de vilt påhejande Penarol-fansen. Matchen slutade 5-1 till Penarol, efter mer än ett riktigt skitmål på grund av undermåligt försvarsarbete. Humm... Det var kallt också, vi frös där vi satt på läktaren!
Stadion var långt ifrån full, men då rymmer den ca 66 106 personer :-P. Penarol-fansen längst bort fyllde dock upp sin sektion bra och ska ha mycket kredd för sitt ivriga påhejande matchen igenom.
Kan bli en till bild här, men det tog typ... ja alldeles för länge nyss för att ladda upp förra bilden så jag orkar inte nu.
Idag har vi sighteseeat :-). Jag vaknade upp imorse ovanligt frisk och utvilad och studsade upp till frukosten! Frukosten bestod av jättesöta corn-flakes, yoghurt, juice, vitt bröd, te och kaffe. Sockerkick deluxe efter det och Andreas var allt annat än inte redo för att göra Montevideo :-). Med sig fick han av olika anledningar en Tobias, en Robert, en Leonardo en ungrare, en amerikan och en tyska :-). Kan bara hända på hostel he he! Vi knallade runt längs vattnet och tillryggalade säkerligen en ganska lång sträcka där vi lyckades se det mesta av det, jag antar, man bör de här i stan. En teater, några höga kända hus, någon staty, en park, ett par stränder, massa vatten, en fyr, ja allt man kan vilja tänka sig att se i Montevideo hehe... Vi hann även med att dutta lite med amerikanens tygboll och verkligen visa hur dålig bollteknik det finns världen över :-). ...Ok jag ger er en bild till trots att det tar FOREVER!!!
Haha, så får ni den här... En fjortisbild med Montevideo i bakgrunden. Jag är verkligen på humör just nu :-).
Nee nu tjatas det på att det är dags att dricka öl, vilket vi inte gjort på fem dagar! Ett pinsamt rekord tror jag :-P. Jag känner mig pinsamt gladfånig just nu av någon icke fattbar anledning :-). Kanske är det för att en påtänd pojke enträget tjatade på att få vårt kaffe på Mcdonalds eller att vi träffade en pensionär som reste runt i åratal på sina pensionspengar, eller något helt annat, kanske för jag precis vaknat?
Colonia del Sacramento
Igar hann jag dock med en hel del!!! Efter frukost gick jag ivag pa en fyra timmars upptacksfard har i byn. Colonia ar en mycket vacker och avslappnad liten stad med mycket historia. Staden verkar bland annat ha grundats for att spanjorerna skulle kunna smuggla varor till Buenos Aires, eller om det var portugiserna... hehe... Hursomhelst har staden en ganska brokig historia med overtaganden hit och dit och bla bla... Jag kilade alltsa runt i staden och tittade pa gamla stadsmurar, vagar, hus och ruiner samt klattrade lite i en fyr. Allt i en maklig takt :-).
Ingången i stadsmuren till den gamla delen av Colonia del Sacramento.
En otroligt gammal väg i samma stad :-).
Utsikt från fyren jag klättrade upp i!
Basilikan i staden är lite av ett landmärke!
Om bilderna upplevs som suddiga ibland beror det på att jag har lite problem med fokuset på kameran... Extra lurigt blir det när det är soligt ute och jag inte direkt kan se om bilden jag tagit blev suddig...
Det blev aven lite djur och natur genom en kort skogsvandring, dar det var overflod av faglar och blommor, samt ett besok till en av stranderna har. Stranden var helt ok, men langt ifran det basta jag upplevt under den har resan.
Nu aker vi strax ivag till Montevideo!!!
Cementerio de la Recoleta!
Väl framme vid Cementerio de la Recoleta var det väldigt turistigt, vilket iofs borde varit föga överraskande, men så var det ialf!!! Kyrkogården är dock så pass stor att man på de flesta ställen ändå kan gå runt relativt ostört. Hela kyrkogården är inhängnad av stora murar vilket även utestänger ljud utifrån så det blir lite som en avslappnad oas mitt i staden. Dessutom är det gratis att gå in!!!
Cementerio de la Recoleta utmärker sig från alla kyrkogårdar jag tidigare besökt i mitt liv genom att det inte finns några gravstenar där utan endast enorma gravkammare och masoleum. Allt är även väldigt prydligt och vackert utsmyckat. Jag och Bias funderade en del på vad det kunde kosta för att få en gravplats där? Säkerligen ganska dyrt... Kyrkogårdens huvudattraktion är dock inte dess storslagenhet utan faktumet att Eva "Evita" Peróns gravplats finns där, samt några andra kända argentinska lirare. Något överraskande var hennes grav endast en del av en familjegrav, samt något undanskymd i jämförelse med andra gravar på kyrkogården.
Efter att vi tagit lite kort var vi nöjda och gick ut. Utanför var det marknad där man uppenbarligen kunde köpa allsköns skit... Inte så mycket för oss, så vi gick istället och satte oss på ett fik och diskuterade oss mäns svåra val och gränser här i livet...
Avenida 9 de Julio med obelisken i bakgrunden. Detta visar endast ena körriktningen...
Cementerio de la Recoleta! Här skulle många zombiefilmer kunna spelas in :-). Även lite annat än Adventskyrkan i Hallsberg...
Eva "Evita" Peróns plats på gravplatsen.
Väl hemma på hostelet igen blev det snart kväll och vi splittade upp så att vissa försvann till ett kasino, medan andra träffade lokalbefolkning eller gick på bio.
Humm... Är inte säker på att kyrkogård är rätt i sammanhanget men va fan, både ni och jag fattar.
Kött!
Det här har jag tänkt på men helt glömt under ett par dagar... I Buenos Aires äter man kött, alltså man ÄTER kött, utan något annat till typ. Låt säga att du går till en restaurang och beställer en maträtt innehållande kött, så kommer du få typ 4-800 gram KÖTT. Med lite tur får du en liten skål med något jox som du kan ha på köttet, men ingen potatis, eller något annat onödigt. Argentina kan vara det svåraste landet i världen att vara vegetarian i?
En dansk biff, eller kanske en biff till en dansk? Sinnessjukt!?
...
Det är fortfarande alldeles förträffligt bra här i Buenos Aires.
Idag är det lördag och det märks på trafiken här i staden för det var nämligen en ren njutning att gå runt i staden idag i vårsolen. Normalt sett är trafiken helt överjävlig men idag har folk ledigt vilket uppenbarligen betyder att inte lika mycket folk befinner sig på vägarna. Så egentligen borde jag utnyttja dagen mer till att bara strosa runt, men tyvärr är jag lite trött sedan igår så det kommer nog bli en power-nap istället.
Igår gjorde vi lite mer sightseeing! Vi knallade runt lite i staden och utforskade bland annat en marknad i stadsdelen Boca. Alltså den stadsdel där storlaget Boca Juniors kommer ifrån. Vi knallade bland annat förbi lagets arena. Stadsdelen Boca verkar i mångt och mycket vara rätt risig, ialf i jämförelse med andra delar av Buenos Aires som Centro och Palermo, men vid marknaden fanns en väldigt konstnärlig del av Boca där byggnaderna var prydda av allsköns färger och konst. Väl värt ett besök.
Gårdagskvällen spenderades genom lite baluns. Tanken var att vi skulle gå på ett pub-crawl med lite andra hostelfolk, men eftersom våra kära danska vänner hade lite strul med lokalsinnet så kom vi fel och missade egentligen det hela... Inte riktigt så, men vi blev ialf väldigt försenade och kom inte med på själva pub-crawlen, även om vi efter hand hamnade på en av pubarna som crawlen besökte. Det var en ganska trevlig pub vi först hamnade på med soulig väl framförd livemusik. Bias och Robert var helt betagna av musiken medan jag var ganska likgiltig. Denna diskrepans oss emellan ledde till, efter att jag nonchalant uttryckt att - det här är ju som Rydell & Quick, att det blev en livlig diskussion huruvida detta var bättre musikaliskt än nyss nämnda band. Vi kom väl inte fram till något alls, och nu i efterhand kan jag inte direkt påstå att jag kan göra en bättre bedömning! Lagom hetskt diskuterande blev det ialf :-).
Tror även det uppstod ett missförstånd mellan mig och en av våra danska rumskompisar här igår. Vissa saker är känsliga och missuppfattas lätt...
Innan resan trodde jag att det skulle bli enormt mycket problem oss emellan. Speciellt mellan mig och Robert som kan ha ganska starka viljor, men så här efter halvt genomförd resa tycker jag att det ganska sällan uppstår några större oegentligheter, vilket är överraskande positivt. Cred till Robert och Bias för det!
Efter denna musikdiskussion åkte vi iväg till Honduras, gatan där, efter vad jag förstått, mycket av Buenos Aires nattklubbsscen är samlad. Vi hamnade på ett ställe som hette Hummer, vilket var så där, men det blev rätt kul ändå. Bland annat kom det fram en dansk som undrade om jag var svensk, jag ser tydligen övertydligt svensk ut. Han hade även svenska kompisar som pluggade här nere, så det blev en del svenskt språkande igår, lagom exotiskt när man är i Buenos Aires.
Lite bilder!
Stadshuset tror jag, ialf den balkong där Eva Peron stod och talade en gång i tiden.
Marknaden i Boca med sina färgglada hus.
Bocas hemmaarena!
Buenos Aires övertygar!!!
Igår gick vi runt på en sightseeingtur som hostelet ordnade gratis. Där fick vi bland annat lära oss lite om Argentinas historia och se balkongen där Eva "Evita" Peron pratade till massorna för en massa herrans år sedan. En trevlig upplevelse!.
Senare på kvällen igår blev det även lite partaj, det var ju trots allt onsdag. Tillsammans med ett par danska killar vi träffat här spelade vi poker och uno och drack öl för att sedan ta oss ut i Buenos Aires natten, och det hela blev en av de galnaste nätterna i mitt liv, mer behöver inte tilläggas.
Bilder och dylikt kommer upp senare, nu är jag alldeles för trött och tagen för att koncentrera mig!
Foz do Iguazu
Efter ca ett dygn på en buss, dock en ganska bra buss, kom vi fram till Foz do Iguazu, en stad i Brasilien där man kan ta sig över till både Argentina och Paraguay, men där även ett av världens vackraste vattenfall återfinns, Iguazu falls. Iguazu falls återfinns även på Unescos världsarvslista.
Efter att vi letat reda på ett hostel drog vi omgående iväg för att se fallen från den brasilianska sidan. Mina förväntningar var inte överdrivet höga och väl framme var det väl till en början mest trevligt... Väldigt vackert med hundratals olika fall inom fallet som vrålade någon kilometer bort. Jag hade väl inte sett något lika maffigt tidigare, men dock sett stora fall på Island och badat i mindre i Thailand, så så imponerad var jag inte... Men... Efter att vi knallat en bit kom vi fram till "Devil's Throat", fallens maffigaste del, och där kunde man gå ut på en avsats så att man hamnade mitt i vattnet med vattenfall både till höger och vänster. Blöt blev man men upplevelsen var något långt utöver det vanliga. Det kan vara den coolaste plats jag någonsin befunnit mig på. Dånet, kraften, allt vatten, det går inte att beskriva i ord!
Översikt!
Mitt i så att säga :-). Blött!
Vatten!
Avsatsen, eller kanske mer en bro som jag skrev om innan.
Min tanke var väl att dagen efter, det vill säga igår, åka över till den argentinska sidan för att även se fallen därifrån, vilket tydligen ska vara en ännu större upplevelse, men så blev det tyvärr inte. Mycket beroende på att jag inte orkade gå upp tillräckligt tidigt på morgonen för att följa med den tur som gick från vårt hostel. Jag var sliten från bussresan natten innan, men det var även dyrt och så hoppas jag innerligt att det man såg från den brasilianska sidan var fullt tillräckligt. Alla jag pratat med säger dock att den argentinska sidan bör ses, damn!!! En annan gång kanske.
Nu har vi för några timmar sedan kommit fram till Buenos Aires i Argentina efter en ytterligare enormt lång bussresa. Trist att missa fallen från argentinska sidan men Buenos Aires är nog inte fy skam det heller, så här lär vi bli kvar ett tag.
Min sjukdom går upp och ner. Hes, hostig och stundtals febrig. Antar att mitt/vårt halvdåliga leverne inte gör det hela bättre. Jag tycker även att det hostas överallt härikring, så det verkar vara något "som går" som man brukar säga :-). Just nu tycker jag mig nog känna en ljusning i den sjukliga tunneln :-).
Slutklämmen i Rio
Ja vad kan man tänkas hitta på en fredagskväll i Rio? Sitta hemma och ta det piano kanske? Dock inte vår melodi :-). För oss blev det kalas vilket vi delade med hela hostelet. Det spelades UNO med folk från Norge och Holland och dracks vodka och caprinhas om vartannat :-). När alkoholnivån arbetats upp till en bra nivå och klockan blivit tillräckligt mycket bar det av till Lapa igen. Gänget som satte kurs mot Lapa bestod av minst två svenskar, en fransyska, två holländskor, två amerikaner, två schweiziskor, en tysk, en kanadick och ett antal engelsmän. Det var således i princip hela hostelet som partajade!!! Tobias stannade tyvärr hemma pga sjukdomen som plågat både honom och mig de senaste dagarna.
Framme i Lapa var det inte samma tryck denna fredag som förra, förra fredagen var det stor helg, vilket det inte var nu. Med det menar jag ungefär att man faktiskt kunde ta sig fram på gatorna denna gången :-). Annars var allt sig likt från förra gången med sambastämning, brassar utan tröjor och ett överflöd av alkohol. Jag och Robert hamnade efter hand i samspråk med ett gäng bestående av argentinare, brassar och en venezuelare. Jag skulle givetvis få gratis boende i Caracas om jag någon gång kom dit. Humm... En annan gång kanske! En alltigenom superb sista kväll blev det! Tyvärr har jag inte vågat ta med kameran någon gång så jag har inga bilder från de galna festerna som utspelas i Lapa :-(.
Efter att stött på en sliten britt från hostelet tog vi en taxi hem där kvällen fick ett trevligt avsked tillsammans med soluppgången. Den slitna britten kom inte längre än till hängmattan framför hostelet, där han morgonen efter vaknade upp till en ny dag i Rio :-).
Lapa på dagen, lugnt, städat och vackert med sin akvedukt!
Att lämna Rio är inte så enkelt. Här finns allt för livsglada människor; den galna festen, de enorma stränderna, de framfusiga kvinnorna, det vackra folket, allt, allt, ALLT!!! Om man bor här längre kanske man upplever kriminalitet, dålig luft och hård trafik som störande, men under ett kortare besök är staden, om inte bättre, som Sydney eller Barcelona. Vi åkte därifrån för vi kände oss tvungna inte för att vi ville.
Rio och även Sao Paulo, jag kom till er med skräckblandad nyfikenhet, jag lämnar er i en förtjusad saknad!
Sista heldagen i Rio!!!
Som jag skrev tidigare så kände jag för att hälsa på Cristo Redentor denna dag. De andra var inte så sugna på det utan ville istället till Ipanemas hektiska strand. Detta gjorde att vi splittade upp under dagen, jag till Cristo Redentor och Bias och Robert till stranden.
Som ni säkert alla vet så återfinns Rios enorma kristusstaty uppe på ett berg i staden. Tanken är väl att denna avbild av Guds son ska övervarka staden, eller att Rios invånare ständigt ska känna att en högre makt ser dem, så att de ska hålla sig lite mer i skinnet kanske...? Kan mycket väl vara båda anledningarna och säkert massa andra, men hursomhelst... I mina ögon blir dock detta mest en skön ironi över religionen. Är det inte väldigt komiskt att Kristus "övervakar" en av världens, kanske, mest kriminella och syndiga civiliserade städer? I Rio verkar fest och synd vara religion och inte den konservativa livssyn som kristendomen i mångt och mycket förespråkar. Fast vem vet, statyn kanske byggdes i ironins syfte :-)?
Tillbaka till mitt besök till Cristo Redentor. Jag hoppade på en lokalbuss utanför hostelet och började rulla bort mot statyn. En, ialf i Rio, smart sak i Brasilien är att det inte är busschauffören som tar betalt utan en annan snubbe som sitter vid ingången till bussen. Detta gör att man kan fråga denna person saker som när man ska gå av osv., utan att störa chauffören, vilket jag således fick göra i och med att jag inte hade en aning om var jag skulle av. Betalningssnubben löste dock det hela galant med yviga armröreöser och uttryckandet av Cristo när bussen kommit fram till rätt hållplats.
Väl framme var det bara att inhandla en biljett och efter lite väntan sätta sig på tåget som tar passagerare upp till statyn, för övrigt Brasiliens första elektrifierade järnväg. Kan säkert intressera någon hehe... Resan med tåget var även ganska spännande med ständig lutning och branta stup precis bredvid rälsen. Efter typ 20 minuters färd var man så framme på toppen av berget där Cristo Redentor befinner sig. Denna gigantiska staty med sina armar utfällda som en gest till omfamning av hela Rio!!! Jag kunde verkligen känna hur min gudstro växte inom mig... Eller...? Nej!!! Uppe vid statyn var det enormt mycket turister och man fick jobba lite för att lyckas ta bra foton... Antar jag ialf, jag är ju inte så noga med att fotona ska bli bra, så mina bilder var förhållandevis enkla att ta :-). Hursomhelst, förutom den digra folksamlingen och i mitt tycke parodi på livet som hela grejen symboliserar var utsiken ljuvlig. I jämförelse med Sugar Loaf (Sockertoppen) var detta mycket bättre. Härifrån såg man verkligen hela Rio tydligt, vilket man tyvärr inte gjorde från Sugar Loaf, dock var allt mycket mer avslappnat uppe på Sugar Loaf. Måste man välja ett av dessa utsiktsställen så är min åsikt att en tripp till Cristo Redentor är överlägsen i både utsikt och pris.
Skrämmande tjusigt med solen som lyckas komma fram genom diset bakom Jesus.
Sugar Loaf-klippan vid vattnet. Här syns tydligt hur mycket lägre det är där.
Maracana-stadion, som jag inte tror var synlig från Sugar Loaf.
På vägen hem sedan hade jag nästan satt mig i klistret genom att inte ta reda på vilken buss som gick hem (I Rio har bussarna nämligen olika nummer åt olika håll på samma sträcka), men genom att säga Ipanema och peka fixade en vänlig brasse så att jag hamnade på rätt buss :-). Slutet gott allting gott!!!
...
Igar var jag ivag en svang till Kristusstatyn, men mer information kommer nar vi ar framme i Iguazu.
Sockertoppen!!!
Idag, efter sex nätter i Rio, har vi till slut pysslat med lite sightseeing. Det är nästan att jag får lite dåligt samvete när jag tänker på vilken dålig turist jag varit de senaste dagarna, men oj vilken skön tid det varit istället :-).
Sist jag skrev hade vi precis bytt hostel till Mango Tree som ligger i Ipanema, och det har varit ett mycket bra val. Hostelet är nämligen riktigt bra. Trevliga människor, bra duschar och bra frukost. Kan inte bli mycket bättre, kanske att aussien i receptionen kunde vara lite mindre dryg. Att både hostelet är toppen och att Rio är detsamma har medfört att vi minst stannar här i åtta nätter, varav sex vi redan avverkat.
Jag skrev även sist att jag var sjuk, det är jag fortfarande, dock är blåsorna i munnen bättre. Alltid något :-).
Tillbaka till dagens sightseeing! Att det inte blivit så mycket sightseeing tidigare har i första hand berott på att vi ofta vaknat upp runt 14 på dagarna efter lite väl idogt partajande kvällen/natten innan, men även på att jag mesar ut när det gäller att göra saker på egen hand här. Ingen av oss har egentligen upplevt något farligt, förutom att Robert sett en person blivit pickpockad samt att man hört hur andra backpackers har fått saker stulna, men inget värre än så, dock är jag ändå bra mycket mer försiktig här än jag varit någon annanstans. Att jag inte alls kan språket samt att det händer att folk skriker gringo efter en samt att alla brassar jag pratat med tycker jag ser supereuropeisk ut gör mig inte mindre mesig. Jag känner mig som ett lätt offer hehe :-). Detta har således gjort att jag inte gjort något på egen hand som jag brukar göra. Summa summarum blir att jag har en känsla i kroppen av att jag inte fått ut så mycket av tiden här som jag borde fått... Men egentligen är allt ändå grymt bra, så känns knepigt att klaga!
Nee nu ska det skrivas om sightseeingen!!! Idag besökte vi ialf Pão de Acúcar, Sugar Loaf eller bara Sockertoppen som den heter på svenska. Det är en känd utsiktsplats här i Rio som jag antar att man bara når genom den linbana som vi åkte dit med. Där uppifrån får man en bra blick över Rio och över det hela taget var det en trevlig upplevelse, dock utan den AWESOME känsla som alla som pratar engelska som modersmål får av allt de upplever. Ja, jag vet att jag skrivit det förut :-P.
Syns knappt, men där bakom är Cristo Redentor. Min tanke var att inte behöva åka upp till denna kristusstaty, men nu känner jag nog att jag måste göra det imorgon ändå... Damn!
Lite bättre bild på själva utsikten, när inte jag står i vägen hehe! Stranden är Copacabana, och här syns hur Rio ligger inklämd mellan bergen. En mycket vacker stad!
Men nu ni! Vi hann med mer sightseeing än så idag!!! Galet ellerhur...? Vi åkte även förbi den kända trappan i Lapa som en luring till konstnär har som något slags livsprojekt. En trappa som är utsmyckad med diverse olika bilder och grejer. Ganska läckert!
Lattjo ellerhur :-)?
Varenda trappsteg är utsmyckad med diverse konst! Alla har dock inte en lite för glad gringo liggande på sig :-P.
Humm... Jag hade massa idéer innan om vad jag skulle skriva om, men nu är de som bortblåsta... Antagligen beroende på att jag sitter och skriver i baren på hostelet, ända stället där Wi-Fi'n fungerar just nu av någon anledning.
Imorgon fyller pappa år! Grattis, Grattis!!!
Not mucho!
Vad händer nu då??? Vettitusan... Mat är lite på programmet känner jag.
Gahh, jag har en fet afteblåsa i munnen = svårt att äta. Usch! Stannade till och med hemma igår kväll för att försöka läka munnen medan de andra pågarna for ut i Rio-natten. Det hjälpte nog föga, idag känner jag istället dessutom av halsen...
Stranden här är inte så himla tokig...
Ja, ja... Får försöka på lite sightseeing imorgon istället...
Botafogo - Palmeiras 0-0.
Igår hamnade vi lite av en slump på en fotbollsmatch här i Rio. Efter att vi gått upp och knallat ut i lobbyn en sväng fick vi höra att en buss stod och väntade utanför för att åka iväg till matchen mellan Botafogo och Palmeiras. Vi tog chansen och åkte med!
Väl framme var det inte riktigt den stämning man hade förväntat sig, utan tyvärr något sämre. Mina förväntningar innan var att det skulle vara extremt mycket folk utanför och ett jädrans drag överallt. Väl inne på arenan var det även ganska tomt... Vi förstod inte riktigt vilken siffra som var rätt när de visade upp publikantalet, eftersom de visade upp två olika siffror, men någonstans mellan 9 och 11 000 personer ska det ha varit inne på stadion. Stadion, Estádio Olimpico João Havela, har dock kapacitet för över 40 000 personer, så det var långt ifrån fullsatt, vilket var mycket överraskande eftersom båda lagen har toppkänning och för att matchen spelades på en söndag. Eventuellt är det så att Botafogo inte är den mest populära klubben i stan men det är för nuvarande ren spekulation från min sida:-). Denna stadium kommer även användas som friidrottsarena under OS 2016. Den mer kända och enorma Estádio do Maracanã stadion är för tillfället tyvärr stängd på grund av ombyggnad inför VM 2014.
Matchen då, hur var den? Jo den var underhållande. Mycket småtricks från spelarna och offensivt spel, men även mycket gå-fotboll och dålig rörelse. En kul grej var även att Luiz Felipe Scolari är manager för Palmeiras, så fick man se honom lite på köpet :-).
Det var tråkigt att vi inte fick uppleva stämningen efter ett mål från hemmalaget. Botafogo hade en mängd lägen som de borde förvaltat, men de misslyckades på alla möjliga vis med att få in bollen i mål.
Trots att stadion var långt ifrån fullsatt lyckades dock skaran av supportrar som ändå var där att få upp en ganska bra stämning under matchen med lite trummor och sång. I slutändan var dock stämningen under denna match en besvikelse. Svårt att göra en jämförelse, men tänk er ståplats på Behrn Arena nära klacken. Lite så var stämningen, helt ok, lite ungt steroidsstinn, men utan direkt stadiumövergripande tryck.
Precis innan avspark, det kom lite mer folk, men tyvärr inte så mycket mer.
Hörna!
Kvällen blev sedan lugn och trevlig. Jag och Robert åkte bort mot Ipanema och tog en bärs med några brassar och fick således lära oss lite mer av den brasilianska kulturen medan Tobias stannade hemma för att skriva resedagbok och sova. En alltigenom lugn och trevlig kväll, vilket verkligen behövdes.
Idag är tanken att vi ska försöka hinna med lite mer sightseeing, så förhoppnignsvis kan det komma upp lite fina bilder över Rio de närmaste dagarna.
Mera Sao Paulo! ...och Rio med för den delen!
Sé katedralen i Sao Paulo, lite av en symbol för staden. Även vacker och relativt enkelt utsmyckad inuti.
Sau Paulos svar på Empire State Building, Banespa building.
Lite kortare hår efter klippning i LA och försök till att fånga lite av Sao Paulos skyline, vilket är helt omöjligt i och med att staden är enorm och har sådana här hus överallt.
De resterande dagarna vi spenderade i Sao Paulo blev det inte så mycket gjort med... Det blev dock ytterligare en dag med promenering runt i staden. Denna gång i lite finare områden där det inte var lika spraymålat överallt. Det blev även fest en kväll till vilket förde med sig att vi åter igen kom upp sent dagen efter. Det samt att vi denna dag inte visste om vi skulle få bo kvar på vårt hostel gjorde att dagen liksom försvann. Vi fick först vid två på eftermiddagen reda på att vi inte kunde förlänga vårt boende, pga att det var fullt, så lite hattigt blev det. Men, men så kan det vara... Sista kvällen i Sao Paulo spenderades genom att kika hur ialf en Paulista (smeknamn på människor från SP) bodde. Minst ett par stängsel att ta sig igenom för att komma in i huset, men annars såg det ut som i Sverige ungefär. Kanske inte så överraskande men ändå he he...
Så igår tog vi bussen till Rio och eftersom det var fredag igår så blev det fest på kvällen, vilket gör att klockan åter igen är två och vi precis gått upp.... Vi har inte hunnit bekanta oss så mycket med hostelet vi hamnat på men det verkar bra och är inte så stort. Det ligger i delen Copacabana i Rio, vilket ska vara en helt ok stadsdel, dock ska Ipanema vara da place här i Rio. Får se om vi flyttar dit senare.
Tillbaka till gårdagens partaj! Vi tog en taxi till distriktet Lapa där det var ett jäkla hålligång! Helt proppat på gatorna där caprinha försäljarna trängdes tillsammans med ficktjuvarna, sambadansarna och gatumusikanterna. Lite annan stämning än i Sverige kan man säga. Vi fick även en kort introduktion i samban av ett par brasilianska kvinnor, och det kändes lite som svensk popdans... Vi fick dock kritik att vi dansade som bögar :-).
Nee nu är det dags för att kika lite på Copacabana-stranden, äta lite och kika på de närmsta omgivninganra i dagsljus.
Rio de Janeiro!
Det blir mer någon annan dag.
Klockan ar halv 3... PM!!!
Efter att vi kommit upp ur sangarna, forvanansvart skona for att vara pa ett hostel, igar nagon gang efter 13 sa tog vi oss till de gamla delarna av Sao Paulo for att kika runt lite. Uppfattningen blev dock att det inte var sa mycket att se... Mycket graffiti och hoga slitna byggnader mestadels. Varken speciellt vackert eller charmigt skulle jag vilja saga. Hela stan kanns lite oststat om man far vara kritisk. Under vart strosande hann vi dock se lite vackra byggnader, bland annat "Catedral da Se" som ar lite av en symbol for staden samt The Banespa Building som anses vara Sao Paulos Empire State Building, dock avsevart mycket risigare :-).
Har ar tanken att det ska vara ett par bilder fran Sao Paulo, men Apple-datorn jag sitter vid nu forstar jag mig inte pa sa det far laddas upp senare fran var egen PC.
Pa vagen hem mot hostelet hamnade vi eventuellt mitt i efter-jobbet-pendlingen, eller sa ar det bara sa har hela tiden pa vissa metrostationer nar det finns 20 000 000 manniskor i omradet... Det var saaa mycket folk att vi fick koa for att ens komma ner i tunnelbanan. Jag har aldrig sett pa maken, som jag skulle sagt om jag var 50 ar aldre!!! Efter en himla massa trangsel lyckades vi dock ta oss hem till hostelet.
Hemma pa hostelet var det festdags... Det verkar vara det man foretradesvis gor har i och med att det inte ska finnas sa mycket annat att gora... Vi foljde med resten av hostelet till nagot halvdaligt hip-hop stalle. Daligt i bemarkelsen av musiken, jag ar inte mycket for hip-hop. Vi kom dit runt 1 AM, tidigare gar man tydligen inte ur har och var tillbaka runt halv 6, darav den sena morgonen idag.
Ja, ja... Nu ska vi se om vi lyckas fa ut nagot vettigt av denna dag eller om det bara blir att ata och lamna in tvatt...
Sao Paulo!
Los Angeles!
Nu har vi bara en natt kvar i USA och befinner oss för tillfället på Radisson vid LAX i Los Angeles. Det är rätt slitet idag efter lite klubbande inatt i Hollywood. Slitenheten har fört med sig att vi inte gjort så mycket intressant idag... Vi har typ lämnat bilen, besökt en skivbutik, skjutsat Robert till ett köpa-skor-ställe och spelat UNO. Kanske inte det man förväntas göra när man besöker LA :-).
Utestället vi var på kallades Avalon och var ett svettigt "ljusvibrerande" houseställe, inget för oss teoretiskt sätt, men ibland får man vända kappan efter vinden... Efter utgång från Avalon hamnade jag och Robert i en bil med ett par koreaner och fick se lite oväntade delar av LA. Trots påstådd nykterhet hos föraren kördes det på fel sida av vägen, backades på motorvägen samt inte förstods att man måste gasa om man ska backa i uppförsbacke... Stabilare bilfärder har jag upplevt i mina dagar... En kväll man sent glömmer ialf :-).
Jag skrev igår att jag skulle nämna något om USS Midway som jag besökte i San Diego. USS Midway är ett enormt hangarfartyg som bland annat använts i krigen i Vietnam och Kuwait, numera fungerar det dock bara som "museum". När man kommer dit får man en audioguide och sedan får man på egen hand utforska i princip hela båten, från motorrummet till bryggan, vilket för mig uppfattades som mycket intressant. Som lite extra grädde på moset står även ett antal riktiga stridsflyg uppe på "däck", bland annat de välkända stridsflygen F-14 Tomcat (används av Tom Cruise i Top Gun) och F/A 18 Hornet (känt från bland annat Kuwait-kriget). Trots att jag är nästan 30 år nu blev jag mycket faschinerad av att se dessa i mina ögon mycket coola prylar, och jag blev mycket sugen på att få prova ett :-).
F-14 Tomcat. Jag har min egna lilla byggmodell av planet hemma hos föräldrarna, men det här var lite fräckare :-).
F/A 18 Hornet. Om jag inte missminner mig har jag även detta plan som byggmodell dock inte ihopsatt eftersom att jag inte hittade de rätta färgerna när det begav sig.
Den bästa bilden jag lyckades ta av USS Midway. Båten är så stor att den inte ryms i mitt kamerafokus :-).
Nästa inlägg kommer skrivas i Sao Paulo dit vi har ca 15 timmars flygresa, vilket ska avverkas imorgon, kul...
Beaches, och bara i USA...?
Idag tog jag och Nils en sväng till Santa Monica beach medan de andra två pojkarna drog iväg till Universal Studios. Santa Monica boulevard går precis utanför vårt hotell så inte trodde vi att det skulle ta någon längre tid att komma ner till stranden... Efter typ en timme på en buss förstod vi att det inte var så nära, bara en extremt lång boulevard... Väl nere vid stranden tog vi oss ett dopp, en kaffe och vilade lite.
Santa Monica beach i bakgrunden. Rejäl strand måste jag säga, och säkert billiga hus i förgrunden...
När vi ändå är inne på beacher så måste jag nästan lägga upp ett kort från Coronado beach i San Diego, inte en helt dum strand det heller!!!
Inte en helt ofet strand det här heller...
Det kan bara vara i USA man har en silverman framför sig i kön i elektronikaffären!
Bara i USA man normalt kör mot rött vid högersväng?
Bara i USA de har en vakt på Taco Bell som måste rycka in tre gånger under 20 minuters tid...
Bara i USA det blir bråk mellan en "native american" och en mörkhyad knarkförsäljare utanför 7/11...
Bara i USA som den kvinnliga biluthyraren hävdar att både hon och hennes arbetskollega är cougars...
Bara i USA människor är så feta att de måste ha permobil?
...och innan jag glömmer Pacific Highway 1
En helt "ok" väg...
Jag får be att återkomma med lite mer info om besöket till USS Midway.
