Torsdag

Det har inte rasat vidare för Swedbank, ialf inte än.
 
Liverpool började visa form igår igen. 5-0 mot Watford. Uppenbart att mycket av dippen berott på skador i backlinjen.
 
"Flykten från Dubai", vilken grej. En prinsessa försöker rymma från den relativa ofriheten i Dubai men kommer inte längre än till Indiens kust där hon stoppas av indisk militär och skickas tillbaka till Dubai. Hon var över 18 år kan väl tilläggas. Helt galen grej, om det nu är som det verkar.
 
Imorgon någon slags avslutning med jobbet.
 
Även känt mig typ förkyld idag.

Trött dag

En dag i trötthetens tecken som ändå varit ganska bra. Gick bättre på jobbet än jag hade förväntat mig och mat på Yerevan Mangal med Valle nu ikväll.
 
Gick jag in lite tidigt i dippen hos Swedbank? Antagligen, men det löser sig sannolikt tids nog.
 
"Den oskyldiga barnamördaren" har jag sett på SVT Play. En i raden av granskade gamla mordfall. Intressant, speciellt gällande bevisning.

Lön

Idag kom lönen, trevligt.
 
Flytt av lillasysters familj igår. Det såg väldigt rörigt ut när jag lämnade deras nya hus. Inte så mycket som var klart i huset och saker precis överallt. De har en del att göra :-).
 
Jag och Valle har sett klart Vänner nu. Lite tråkigt att det är slut.
 
De inledande låtarna på skivan "Joshua Tree" är inte dumma.
 
Köpt biljett till en festival i Göteborg nu, Gården någonting. Blir en riktig konsert-start i början av juni.
 
Jag har även sett serien "Vi överlevde R. Kelly". Han verkar några aningar skruvad den där R. Kelly. Serien var dock lite väl enkelspårig. Många frågor uppstod i mitt huvud gällande moral, vilja, identitet och eget ansvar.

Lördagslugn

Med anledning av att jag var borta förra helgen är det rätt skönt att bara vara hemma den här helgen. Det jag menar är att det är skönt att inte göra så mycket, främst dega. Jag har roat mig med att läsa ut "Omgiven av psykopater" som är en uppföljare till "Omgiven av idioter". Lättläst och rätt intressant bok. Om vi bortser från all kritik mot färg-systemet som används i de här böckerna tyckte jag ändå att boken var intressant gällande hur psykopater agerar och hur en kan bemöta dem.
 
Jag och Valle såg om "I love you, man" i veckan. Jag tyckte nog inte den var rktigt lika bra som sist, och reagerade lite mer på "tjejskvaller" än vad jag gjorde sist. Fortsatt väldigt bra film ialf. Det mest intressanta är ändå hur en, jag i det här fallet, kan uppfatta filmer och dylikt annorlunda trots att det bara gått några år mellan tillfällena. Det är svårt, och någonstans tonårsfilosofiskt, men att försöka förstå att vi alla har olika perspektiv på allt är viktigt.

Tankar

Jag har nu läst ut Ulf Lundells "Saknaden". Andra boken jag läser av Uffe, den tidigare var "Vädermannen" som jag läste ut hösten 2010. I en snabb jämförelse så verkar båda böckerna vara mer eller mindre självbiografiska och båda innehåller, ialf för mig, ovanligt explicita sexscener. Det som är mest spännande med "Saknaden" är att den blir som en inblick i det tidiga 90-talet. Hur det var då och hur folk tänkte om det som varit och framtiden. Det fascinerade mig. Jag fann annars boken underhållande, men åtminstone 200 sidor för lång och innehållandes en del karaktärer som kändes lite lösryckta. 
 
I övrigt en rätt bra dag med bra börs och förhoppningsvis lugnande besked.
 
Jag lyssnade även idag och igår på Navid Modiris intervju med Fatemeh Khavari. Jag imponerades av hennes svenska och det är riktigt imponerande att hon lyckats komma dit hon är idag, men så mycket mer positivt kan jag inte lyfta fram av intervjun. Det är lite likt som när jag lyssnade på intervjuerna med Bieler och Carlqvist att det inte riktigt håller ihop, med skillnaden att de senare sannolikt tror på sin sak, eller att jag inte riktigt förstår, och att det med Khavari snarare framstår som medveten inlärd taktik. Förutom ett par delar som kändes som rena talepunkter, och mängder av känsloargument, var mycket annat svårt att tro att hon inte känner till. Exempelvis kallar hon sig själv flykting trots att hon flyttat med sin familj till sin bror i Sverige från Iran. Det är svårt att ens i en väldigt vid bemärkelse få det till att hon skulle vara flykting. Hon återkommer även flera gånger till att Löfven lovat alla att stanna i Sverige. Hon hänvisar då till Löfvens tal med orden "Mitt Europa bygger inga murar" från den 6 september 2015. Jag har svårt att få det talet att gå ihop med att alla som vill ska få bo i Sverige. Vidare ponerar Khavari att det talet ska ha gjort att många sökte sig till Sverige, vilket jag inte heller får att gå ihop med statistiken. Se exempelvis https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/manadsstatistik--riket/antal-asylsokande-per-manad/
 
Jag blev desvärre främst besviken.

Gaudi, Miro och Camp Nou

Lördagsförmiddagen spenderades i det Gaudi-ritade huset Casa Mila eller La Pedrera som det också kallas. En som alltid i Gaudi-land spännande upplevelse. En kan ju förvisso fråga sig vad "nyttan" är att rita hus på det sätt som Gaudi gjorde? Det lär inte varit enkelt och billigt att bygga. Men det ger något annat, som är svårt att beskriva.
På husets tag. Hela huset går i konstiga former och innehåller massa konstverk. Det är som sagt obeskrivbart intressant. Det krävs att ge det lite tid och fundera kring varför det blev så här. Jag borde även läsa på om Gaudi, för att förstå, men det kommer jag sannolikt aldrig att göra. Jag kommer nog stanna vid fascinationen.
 
Ute på Passeig De Gracia blev jag intervjuad av några skolungdomar om vad jag tyckte om jämställdhet. Bland annat fick jag frågan om vad jag tyckte om att jämställdheten inte var så bra i utvecklingsländerna. Jag svarade att jag hade lite svårt att svara på en sådan generell fråga. På slutet visade de även bilder på några kända kvinnor, bland andra; Marie Curie, Ada Lovelace och Jane Goodall, som jag skulle säga om jag kände igen. Marie Curie tog jag efter att de sa att det var en känd forskare, de andra två klarade jag inte, även om jag känner till dem. Tanken med bilderna var att visa att vi generellt inte känner igen kända kvinnor i jämförelse med kända män. Svårt att dra den slutsatsen utifrån de bilderna. Jag hade som jämförelse inte känt igen Pierre Curie, Charles Babbage eller David Attenborough heller. Tanken är god, men risken att de drog för stora slutsatser av sin undersökning var nog markant.
 
Nåväl. Vi käkade lite innan vi fortsatte att vandra genom Barcelona för att sedan även stanna för fika innan vi gick hem till hotellet för lite vila.
 
Tanken var sedan fotboll. Pappa hade dock fått så ont i ryggen att han inte kunde följa med. Det blev därför jag och mamma som tog tunnelbanan till Camp Nou för att se Barcelona mot Valladolid. Innan matchen hann vi även med att äta peruansk mat.
 
Jag var lite orolig för att biljetterna jag hade köpt genom Viagogo skulle vara fejk, men det var de inte. Vi kom in och fick hyggliga platser högt upp bakom ena målet. Matchen var inte sprakande, men kom igång i andra halvlek efter att Barcelona bytt in Suarez och Coutinho. Barcelona vann till slut med 1-0.
Precis innan Messi gör 1-0. 
 
Mamma tyckte faktiskt att det var kul att gå på fotboll vilket var en aning överraskande :-). Tråkigt att inte pappa kunde följa med dock. Det gick sedan relativt smidigt att även åka tillbaka till hotellet med tunnelbana.
 
Gårdagen var lite av en väntan på flyget som gick 19.50 på kvällen. Vi hade inte planerat in något särskilt, men till slut bestämde vi oss för att besöka Fundacio Juan Miro för att kika på konst av Miro. Det visade sig vara ett alldeles utmärkt val och tog väl på sin höjd ett par timmar. Ett lagom stort museum eller vad en ska kalla det.
Det behöver inte vara så komplicerat...
 
Sedan taxi tillbaka till hotellet, och sedan taxi till flygplatsen och sedan flyg hem. Vi var hemma runt 2-3 inatt. Lite sliten idag och eventuellt lite sjuklig. Känner mig varm. Det jag bryr mg om är dock min pappas mående.
 
Summa summarum, en på det hela taget bra resa med trevligt sällskap, bra väder, nya perspektiv och intressanta aktiviteter.

Inspirerande

Barcelona är inspirerande. När jag var yngre kunde jag inte förstå när diverse kultur-människor pratade om att de hämtade inspiration från olika platser osv. I min värld var det bara smarta människor som tänkt ut smarta och intressanta saker från ingenting. Så här i efterhand jävligt korkat tänkt av mig. Nästan pinsamt, men jag har nog tidigare varit mer benägen att tänka att vi människor är vad vi är, inte vad vi utsätts för, vilket jag nog ialf delvis ändrat nu.
 
Tillbaka till saken. Barcelona har något, som säkert många andra städer också har, men som jag inte gillat tidigare eller inte tänkt på. Det vimlar av kultur helt enkelt utan att i mina ögon vara hippt eller dyrt. Jag och Bias brukar prata om det, att det finns en livsglädje och avslappnad attityd hos spanjorer. Så sjukt stereotypt av oss, men det känns så i jämförelse med Sverige som så ofta känns så jävla skitnödigt och tråkigt. Ur det här föds en inspiration, jag vet inte till vad, kanske bara till glädje.
 
Annars idag då? Jag såg till att mina kära föräldrar fick se Sagrada Familia meden jag stannade utanför för att läsa en gammal Ulf Lundell-bok. Mer om den i framtiden. De verkade nöjda efteråt, men inte lika fascinerade som jag var när jag var där bakfull och dann (är det ett eller två n?) för några år sedan.
 
Sedan blev det mat på en katalansk restaurang, Sant Joan. Det var vi och massa locals. Kändes rätt, men ändå fel. Svårt att förstå vad vi skulle beställa. Till slut fick vi in något i stil med en tallrik lax, en tallrik kyckling och en tallrik entrecote. Det var utan såser och annat. Det bara kändes som vi glömt beställa saker som borde höra till :-).
 
Sedan gick vi på Passeig De Gracia och La Ramblas. Den förra så himla vacker med galna hus, den senare full med människor och försäljare.
 
Benen blev trötta och vi gick tillbaka till vårt rätt bra hotell. Något lyhört mellan rummen men annars bra.
 
Kvällen spenderades i gränderna i El Born och Barceloneta. Förvisso främst på en restaurang i Barceloneta, Salamanca, mat från havet, rätt ok!
 
Bra dag och förhoppningsvis bland annat fotboll imorgon.

I Barcelona igen

Nu har jag och mina föräldrar spenderat några timmar i Barcelona. Det har gått bra att komma hit utan förseningar. Vi hade förvisso lite svårt att hitta bussen på El Prat, men det löste sig rätt snabbt. Hotellet verkar bra och ligger typ i El Born. Efter att vi checkade in har vi endast ätit lite tapas, mer har vi inte hunnit med. Imorgon får vi se vad det blir!

Putins vittnen

Han förefaller så märklig den där Putin. Han känns inte som en person som vill vara i centrum, ändå är han där. Att jag skriver om detta är för att jag precis sett klart "Putins vittnen" en dokumentär som filmades under tiden när han blev president. Förutom mycket intressant filmmaterial gällande Putin är det även en del gällande Jeltsin.
 
Lyssnade även på den lysande Navid Modiris intervju med Ingrid Carlqvist. Jag tyckte nog att Ingrid generellt inte gav helt nyanserade svar och perspektiv. Jag hade nog väntat mig mer.
 
Annars en dag med en del oro, men det verkar ha löst sig bra.
 
Till sist en bra dag på börsen :-).

Lyckad fest

Igår hade jag och Valle inflyttningsfest för några av vännerna. Det går inte att bjuda alla samtidigt eftersom lägenheten inte är tillräckligt stor. Vi bjöd ialf på mat och dryck. En del av tanken med festen var att bli av med några flaskor alkohol. Det gick väl så där eftersom bara en flaska tömdes :-). Festen blev dock lyckad. Jag hade väldigt trevligt och det verkade som att de inbjudna hade också :-). Tack för att ni kom och för alla fina presenter!
 
Idag har jag kikat på den gamla dokumentären - Annika - ett brott, ett straff, ett liv - om Annika Östberg. När jag såg dokumentären kände jag att den var väldigt pro-Annika Östberg. Hon dokumenterades som i princip oskyldig. Hur det är med den saken är svårt för mig att säga. Jag ser här i bloggen att jag under 2009 inte var direkt positivt inställd till att hon skulle komma tillbaka till Sverige ialf.
 
Ny vecka, nya utmaningar!

Flogging Molly

Flogging Molly var bra! Valle såg till att vi kom fram nära scenen lite till höger. Mitt framför scenen var det väldigt stojigt, så där ville ialf inte jag vara :-). Hursomhelst såg vi väldigt bra där vi stod. Flogging Molly var ett glatt gäng med många på scen. Härliga att se! Något sämre var att de började spela 22.00. De hade väl kunnat gått på vid 21.00 istället, det var ju trots allt en tisdag. På grund av den sena starttiden såg vi bara en timme av konserten, så vi missade säkert typ 30 minuter, men det var värt det ändå. 
Ett par meter från Flogging Molly.
 
Kul med så pass stora band i Örebro. Sångaren passade även på att säga att han gillade Örebro. Det säger han säkert överallt, men det kändes ändå bra :-).
 
I övrigt var det trevligt att hänga lite med Bias och Nisse innan och under konserten.

Livsuppdatering

- Ikväll Flogging Molly. Intressant att de stannar för en konsert i Örebro.
 
- Ordnat en del ledigheter för resor i vår, gott!
 
- Liverpool imponerar inte, men leder ändå Premier League med tre poäng.
 
- Vasa 1628, Efter förintelsen, Grunden Bois, Utrikesministern och Göring i Sverige är de dokumentärer som setts senaste dagarna. 
 
- Börsen rullar på uppåt.
 
I övrigt en humörs-dipp just nu, men det blir bättre.

Brott och straff

Innan familjen Wåke flyttade till Australien för rätt många år sedan passade jag på att låna en hel del böcker av dem. De flesta läste jag ut när jag bodde i Karlsborg och de har jag för länge sedan lämnat tillbaka. Några böcker har jag dock kvar, och en av dem är klassikern "Brott och straff", som jag tror att alla vet en rätt tjock bok, och därmed har det tagit nästan hela januari att läsa ut den. Var det värt det? Den var bättre än jag minns att "Idioten" var som jag läste ut 2011, men inte magisk. Det är sannolikt så att jag inte förstått allt gällande boken heller, men som ren underhållning var den bra. Handlingen då? Utan att tolka för mycket handlar boken om en man, Raskolnikov, som för egen och andras vinning tar död på ett par människor, även om det endast är den ena han vill ta död på. Han diskuterar sedan i boken att vissa stora människor har rätt för sakens bästa, eller kanske snarare för sin egens storhet skull, att ta död på människor. Han jämför med Napoleon. Dessvärre för honom, men sannolikt till mångas glädje, får han stor ånger och anger sig till slut till polisen. 
 
Det är intressant att Raskolnikov till slut känner att han bär ansvar för det han gjort, vilket jag anser är ovanligt i vår verklighet, och i många lägen något som andra inte vill se. Jag tänker på alla dessa ingripanden som filmas av diverse människor och det väldigt ofta blir ett hat mot de som ingriper. Det är klart att det finns någon sorts proportion mellan brott och våld från de ingripande, men av det jag ser är sällan våldet extremt överdrivet, och nästan aldrig är diskussionen varför begick du brottet? Det är något jag har väldigt svårt att förstå.
 
I övrigt var dagarna i Lund bra, även om jag inte fick någon direkt aha-upplevelse. Det var synd att Liverpool slarvade bort att rycka i Premier League.

RSS 2.0