Tillfriskningar och förbluffande möten...
Den typiska kommentaren av mig efter att ha tillfrisknat från någon sjukdom är väl nästan alltid "att det är värt att vara sjuk ibland för att verkligen känna hur skönt det är att vara frisk". Nu är det som så att jag har kurerat mig från den magåkomma som förstörde ett par dagar för mig här i Saigon. Man blir rätt så irriterad på att man ska bli sjuk när man är bortrest så här och har ett ganska så pressat tidsschema. Ett par förlorade dagar här och där kan göra att man inte får tid att besöka någon plats man hade tänkt besöka innan. Men men man får nog helt enkelt räkna med några sjukdagar när man reser så här.
Nils verkar också ha kurerat sig hyggligt nu. Vi hade samma symptom med diaréer, magkramper och feber men Nisse drabbades lite hårdare än mig. Ialf med diaréerna och toalettbesöken. Han hade ett par fruktansvärda nätter stackaren. Men nu är vi i princip friska igen och allt är frid och fröjd igen :-).
Vi tillfrisknade redan igår faktiskt så då passade vi pa att åka till Cu Chi tunnlarna där Vietkongsoldater under Vietnamkriget gömde sig och varifrån de även kontrollerade ett stort område i Sydvietnam. Vi tog en bussresa dit med guide och grejer vilket kanske inte var det bästa att göra. Det blev väldigt stressigt och svårt att höra vad guiden sa när det var massor av människor osv... Det gick att ta en privat resa till tunnlarna med egen guide men det var så mycket dyrare att vi hoppade det plus att vi trodde att bussresan bara innebar resa dit och hem och inte en massa stressat springande efter en guide. Vi tappade t.o.m. bort vår guide och grupp en gång och fick ett något småargt mottagande när vi hittade dem igen väntandes på oss.
Är man väldigt intresserad av Vietnamkriget och tunnlarna så kan jag dock rekommendera att man tar en privat resa och ser till att få en guide som pratar bra engelska.
Annars var det intressant att gå i tunnlarna och se alla fällor som vietnameserna använde. Jag måste erkänna att jag ganska starkt kände av min klaustrofobi nere i tunnlarna. Stackars de som behövde vara där mer än 10 minuter :-). Det fanns även en shooting range vid Cu Chi området så jag provade att skjuta lite AK 47 (mer känd som Kalasnjikov eller hur man nu stavar det). Det var dock också lite av en besvikelse för vapnet satt på en ställning, fick eldavbrott hela tiden och att man var tvungen att stressa iväg skotten för att det var ont om tid.
En bambufälla som vietnameserna använde mot amerikanerna.
Jag nere i Cu Chi tunnlarna.
Nu till det mest förbluffande med dagen... Vi delade kupé med ett par svenskar i vår ålder mellan Mongoliet och Kina som vi bara snabbt sa hej då till på perrongen i Beijing utan att ha gått in något längre på deras senare tänkta reseplaner. Så igår när vi satt och tittade på en informationsvideo om tunnlarna i Cu Chi så träffar vi på samma människor igen :-). Den statistiska möjligheten måste vara väldigt liten :-). Världen är väldigt liten ibland :-).
Björn och Cissi, svenskarna vi nu träffat två gånger på vår resa :-).
Imorgon bär det av till Nha Trang för mig om allt går som planerat. Det blir antagligen så att jag och Nisse splittar våra vägar i knappt ett par veckor. Nisse är väldigt sugen på Fillipinerna och åker nog dit en sväng medan jag utforskar Vietnam lite mer. Jag vill gärna se lite mer av Vietnam än bara Saigon och det känns som det blir svårt att hinna med det om man skulle ta en tripp över till Fillipinerna.
