Lite om Oslo!
Weekenden i Oslo blev lyckad med några små undantag. Vädret var väl si så där... På lördagen var det mulet och kallt, man var således inte så sugen på att spatsera runt allt för mycket i stan. Söndagen bjöd på soligt men blåsigt väder, dock bättre än lördagens väder. Det var även lika dyrt i Oslo som man hade förväntat sig... Linus fick betala över 170 NK för en pizza bland annat :-). En annan lite negativ men ändå rätt lattjo sak var att affärerna slutade sälja alkohol kl 18:00 på kvällen. Himla udda måste jag säga, och lite tradigt för oss som inte hann köpa några bärs att lugna nerverna med på lördagskvällen. Annars var det en väldigt lyckad resa, förutom en sak till som jag kommer ta upp senare.
Lördagen började med ett besök till Vigeland-parken, och det var absolut den mest intressanta park jag varit i. Gaudi-parken, Central-Park osv kan gå och lägga sig... Nu är inte alla dessa parker egentligen jämförbara, men Vigeland-parken var ialf något utöver det vanliga. Det var ritkigt fräcka statyer överallt, och man fick för sig att ta en himla massa roliga bilder :-). Tyvärr var det så mycket folk där att det kanske inte riktigt hade passat sig :-).
Vigelandparken.
Sedan bar det vidare ner till stan för att se slottet, Karl-Johan, operan, Akkershus och det var väl egentligen bara det sista som var intressant. Akkershus är en gammal fästning med höga murar osv. för att hålla borta inkräktare, vilket inte är så konstigt, men något som däremot är stört var att det inte fanns några staket vid murarna, eller vad man ska kalla dom. Det var liksom bara ett 10 m långt stup. Det är ju ändå ett turistställe där säkerligen även småbarn befinner sig, och även oaktsamma vuxna kan säkerligen halka sig till en säker död. Det fanns inte ens en varningsskylt!
Akkershus fästning.
Operan! Missa inte gubbarna i bakgrunden .-).
När vi kommit tilbaka till Linus, kanske inte överdrivet mysiga boning, fick det bli film istället för öl. Vi kikade på Bedtime Stories, vilken var riktigt rolig. En riktig "feelgood" film a la Disney. Den kan jag varmt rekommendera.
Söndagen fick bli den stora museum-dagen. Först knallade vi iväg till Nationalmusem, som stavas fulare på norska men jag kommer inte ihåg hur, för att Munch-museumet var stängt. Min tanke var ju att få en bild på mig och Skriet och det var en mindre besvikelse när jag upptäckte att Munch-museet var stängt, dock blev besvikelsen inte så stor när jag läste att Skriet fanns i fyra exemplar varav ett fanns på Nationalmuseumet. Väl på museet upptäckte jag till min förvåning att jag kan roas lite av konst. Har jag sällan känt förut. Speciellt när jag kikade på Munchs tavla "Madonna". Den var verkligen så sensuell att man skulle kunna ha en kopia hemma i lägenheten. Även Skriet talade lite till känslocentrum. Man känner verkligen ångest när man tittar på den. Nu till den stora besvikelsen!!! Man fick inte ta kort inne på museumet, så det blev inget kort på mig och Skriet, grrr!!! Det satt vakter överallt så skulle man ta något kort hade man varit tvungen att smygta ett och då blir det sällan bra. Det var en riktig besvikelse, nu kanske jag glömmer bort att jag sett Skriet jue :-).
Besviken utanför Nationalmusem. Bilden i bakgrunden är Munchs "Det sjuka barnet".
Efter all konst drog vi iväg till Kon-Tiki-museumet istället. Även det var intressant och bjöd inte på några besvikelser alls, utan bara på intressanta grejer. Den där Heyerdahl var uppenarligen en riktig lirare som spenderade stora delar av livet på diverse underliga båtar för att bevisa att olika folkslag kunde ta sig lite här och var. Det var Ra, Ra II, Tigris osv... Cool snubbe må jag säga.
Kon-Tiki och jag.
Efter det tänkte vi kika på båten som Amundsen åkte till Sydpolen med, men det museumet hade hunnit stänga. Hursomhelst kunde man kika in genom fönstren för att få en skymt av båten, eller FRAM som den heter. Den var tydligen konstruerad av Colin Archer som båtmänniskor som Hanna känner till, men som vi vanliga dödliga nog inte har så mycket kunskap om.
Som slutkläm måste jag tacka Linus för sällskap, guidning och boende. Tackar, tackar!!!
