För minnen och grunda analyser i stunden

Nu har jag gjort något som jag för några år sedan inte trodde skulle kunna vara möjligt... Jag har nämligen köpt en biljett till Håkan Hellströms konsert här i Örebro. Herre min skapare säger jag bara... Finns det någon artist jag har haft sådan aversion mot som Håkan Hellström? Denna ångeststärkande tanige göteborgare som alla indiekids lyssnade på när jag växte upp... Min aversion var, är till viss del, mer mot fenomenet indie än Håkan kanske, men han stod, står?, liksom lite som guden för denna imageångeststil som jag haft såå svårt för genom livet... Nu har det dock ändrat sig lite... Jag har själv blivit någon slags musikjunkie, vilket jag inte var när jag var yngre, jag var ju discokille :-). Scooter och dansmusik överlag var ju det jag lyssnade på då :-). Så Håkan har fått något slags erkännande från min sida, även om indieimage-kidsen inte fått det riktigt... De är väl iofs mer Emo-kids nuförtiden. Ja ja, jag erkänner!!! Spika upp mig på korset, kalla mig konservativ, men jag säger det ändå!!! Håkan Hellstöm är grym!!! Usch, det satt långt inne...