Håkan min Håkan...

Igår var det så dax för den konsert som gett mig så mycket ambivalens under veckan, Håkan Hellström på Conventum. Jag hade börja intala mig att Håkan är bra, ja han är bra, riktigt bra kanske till och med... Jag uttryckte till och med att han var grym här för någon vecka sedan, efter att ha lyssnat lite på mina favoritlåtar med honom. Hur blev det nu då? Hur var konserten? Mitt svar är att jag inte riktigt kan komma överrens med mig själv... Min känsloambivalens är nog ännu större nu efteråt.

Konserten: Under konsertens start var jag rätt off... Det lät bra men tände liksom aldrig till i kroppen, inte ens under, var det "Ramlar eller "En vän med en bil", som båda är favoritlåtar. Jag stod och funderade på vad det var som var fel men kunde liksom inte komma på något annat än låtmaterialet, trots att det spelats ett par låtar som jag egentligen tycker bra om. Efter ett tag lyfte dock konserten mer i min ögon. Både "En midsommarnattsdröm" och "Brännö serenad" tände något i mig och jag började tycka det var kul efter den tröga starten. Den där riktiga wow-känslan infann sig dock ändå inte. Under "Klubbland", som jag tidigare tyckte var riktigt bra men tröttnat på, gick jag och pissade, och när jag kom tillbaka kände jag att jag var tvungen att förändra något så jag gick fram och ställde mig mycket längre fram. Där framme lyfte dock konserten och speciellt under min absoluta favoritlåt "För en lång lång tid" och "Kom igen Lena". Iofs blev jag lite irriterad över Håkans utspel om att han kom sent till sitt jobb osv... Tycker han borde tänka sig lite för vad han säger, speciellt med tanke på hans fanbase. Men skitsamma... Slutet av konserten var ialf riktigt bra, vilket så klart kan vara en subjektiv bedömning på grund av låten "För en lång lång tid". Nu måste jag sätta något betyg också... Det var inte lika bra som Maggio som jag gav en 4a men det var ändå bra... Svårt! Nee jag sätter en svag 4a för det enda jag kan komma på som var dåligt var just det där mellansnacket och vissa delar av materialet, och det senare är ju sjukt subjektivt. Däremot kan jag inte sätta högre på grund av att den där härliga konsertkänslan inte riktigt infann sig.

Förväntansfulla grabbar :-)!

Håkan Bråkan!

Hela bandet!

På lite avstånd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0