Måndag!

Jobbet på Assistancia i STHLM fick jag inte, trots att jag nog hade en liten fördel gentemot många andra. Lite synd men kanske inte så överraskande ändå.

Helgen har varit väldigt bra med jobb, jobb, fest, sedan jobb igen. Jobbandet var på Halltorp och festandet var inflyttningsfest hos Sussie för att sedan fortsätta till Ritz, vilket var mycket trevligt. Några personer tyckte att jag såg ut som en surfare hehe, vilket jag inte är. Undrar hur jag borde se ut för att visa vem jag egentligen är!? Det borde nog vara ett mer nördigt utseende... För jag är ju mer en nördig än surfercool. Njae hippie hade nog varit bäst. Lite risig med sköna kläder, det är ju jag :-). Morsan var ju ett mods, och jag tror de generna sitter i, speciellt flower power grejen. Om nu det är lite åt samma håll? I min värld är det ialf det.

Nu har jag ju inte skrivit så mycket om helgen egentligen, men så mycket mer än det jag skrivit har jag inte hunnit med i helgen.

FILM!!!

Några filmer har jag sett sista tiden!

Det sjunde inseglet

Nu är jag nog klar med min Bergman, efter att ha sett fyra av hans "bästa" filmer. Den här är väl ansedd som den bästa av de jag sett, men jag tyckte den var den sämsta. Schackspelandet med döden är ju kul, men har ju parodiserats så mycket genom åren att det är svårt att ta det på allvar när man ser det nu. Kul film att ha sett, men så mycket mer har jag inte att säga om den.

Toy story 2

Uppföljare är ju i regel sämre än föregångarna, med vissa undantag. Toy story 2 är i min mening något bättre än 1an. Lite roligare story, lite snyggare gjord och svinroliga bloopers efter filmen :-). Det sista vet jag inte om det är med på alla utgåvor, men det är himla roligt ialf :-). Pixarfilmerna fortsätter ialf att imponera på mig och jag tycker nog fortfarande, i eventuell motsats till många andra, att "Hitta Nemo" och "The Incredibles" är de sämsta. Det där lät konstigt, men ni förstår kanske ändå.

Control

Brittisk film är nästan alltid överlägsen amerikansk, och när det sedan görs en brittisk film om Ian Curtis, sångaren i Joy Divsiion, så kan det ju inte bli mycket annat än succe. Filmen är i svartvitt och skildrar Ian Curtis liv på ett allt annat än glorifierat sätt, och resultatet blir riktigt bra. Att filmen sedan, så klart, innehåller massa musik av Joy Division gör ju inte saken sämre. Gillar ni musik och filmporträtt av musiker kommer ni älska den här filmen. Jag ger den en femma av fem möjliga, kanske något svag men ändå en femma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0