För minnen och grunda analyser i stunden

Igår upplevde jag kanske det underligaste jag varit med om i mitt fotbollsliv. I gårdagens match mot Pålsboda ledde vi med 5-1 i halvtid och hade allt under bra kontroll trots nykomponerad backlinje och att vi slarvat in ett baklängesmål. Personligen var jag rätt osugen på att spela match i och med att jag inte tränat något osv. Kändes varken schysst mot mig själv eller Robban som borde kunnat stått istället. Hursomhelst, i halvtid kändes allt väldigt bra som sagt och jag hade varit hut stabil som helst, till och med insparkarna satt som ett smäck :-). I andra halvlek hände dock något med laget, ok att vi fick rätt kraftig motvind, men att släppa in sex mål är oförsvarbart. Vi blev helt enkelt svindåliga bakåt! En mängd personliga misstag som Pålsboda utnyttjade maximalt. Det vore konstigt att inte kritisera sin egen insats efter att ha släppt in så många mål på kort tid, men ALLA mål var frilägen eller otagbara. Nog att en Andreas med lite mindre smärta och bättre form kanske, och då säger jag verkligen kanske, hade kunnat avvärja något av målen. Sista målet kan väl iofs ses som en tabbe, men när backlinjen står vid mittcirkeln och de slår en boll så att deras väldigt duktiga anfallare får friläge från halva plan har jag två alternativ, försöka gå ut och bryta eller stanna kvar och hoppas på det bästa... Jag valde det förra och kom en halvmeter försent så att han lätt kunde slå bollen förbi mig. I det läget kunde jag dock inte bry mig mindre efter att ha utstått ren jävla förnedring pga rent genomuselt försvarsspel!

Jag svär mig fri!