Death Road!

En liten faktadel! Death road är en beryktad väg här utanför La Paz. När vägen var i bruk omkom generellt drygt 100 människor per år, men numera finns det en annan nybyggd väg vilket gjort att Death road mestadels används för cykling. Omkring 20 turister har omkommit under de år vägen används på detta sätt.

Vi överlevde dock allesammans med några mindre blessyrer. Första delen var asfalterad och relativt säker, även att hastigheten hävdades vara över 60 km i timmen samt att det var trafik på den delen av vägen. Det kändes lite som att åka motorcykel på en cykel :-). Nästa del var desto farligare med grusväg och stup på flera hundra meter längs sidorna utan några skyddsräcken. Man cyklade dock i sitt eget tempo, men i och med att det är nedförsbacke hela tiden så blir hastigheten ändå rätt hög, sedan vill man ju inte vara en mes. Denna andra del hankade vi oss också igenom utan problem. Utsikten var även helt sagolik under denna del. Sista delen var där vi fick lite mer problem... Här fanns det inte lika många stup vilket gjorde att guiderna släppte lite på säkerheten och således körde på lite snabbare, så ville man hänga på så fick man ligga i :-). ...och det var under denna del det hände... Dansken Emil for rakt in i en bergvägg, men lyckades studsa tillbaka ut på vägen och klarade sig helskinnad, dock pajade cykeln. Denna halvkrasch gjorde att Robert, som låg bakom, fick bromsa hårt, vilket ledde till att även han for in i samma begvägg med huvudet, men även han lyckades hålla sig kvar på cykeln. Det var jag som kom trea som fick de största problemen... I och med att jag låg lite för nära Robert fick jag tokbromsa för att inte krascha in i honom... Jag fick dock inte helt stopp på cykeln utan fick till slut välja mellan att antagligen krocka med honom, krascha in i bergväggen frontalt eller gå på frambromsen för att försöka få stopp på cykeln... Jag valde det sista, vilket var ett dumt val för jag for över styret med huvudet in i bergväggen och sedan kroppen efter i en båge över huvudet, vilket knyckte till ländryggen... Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv när jag låg där intill bergväggen och försökte ställa mig upp... Under några sekunder for förlamningstankarna genom huvudet, men jag kom upp på benen och knallade halvt chockad ut på vägen där de andra kom farande förbi... Inte så smart, och Robert fick ropa på att jag skulle hålla mig undan, vilket var mycket bra, annars hade det säkert kunnat bli mer olyckor.
Det var hursomhelst otroligt roligt och allt gick ju efter omständigheterna bra :-).

Imorgon ska vi till Rubbe... nånting och åka ut på en flod för en tredagars upptäcktfärd där blandat annat jagande av anacondor står på schemat!

Internet är segt här så bilder kommer om några dagar, precis som de roliga bilder från saltfälten jag lovade, men glömde lägga upp.

Kommentarer
Postat av: Anders Oxelgren

Hej! Vilken dramatik ni är med om. Tur att ni inte blir mer skadade med de saker som händer. Kanske läge att ta det lite mer lugnt. Här är det kallt och snö nu. Hälsningar Pappa

2010-11-25 @ 21:25:16
URL: http://oxelgren.blogg.se/
Postat av: Andy

Vi tar det ratt lugnt, gor ungefar samma saker som alla andra... Ibland vill man dock inte gora allt sa forsiktigt!

2010-11-28 @ 00:03:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0