Weird Bolivia!!!
Bolivia är ett MYCKET udda ställe!!! Alla länder och ställen har väl sina egenheter, men dagen vi upplevde igår är det inte mycket annat som kan slå!!!
Eftersom vi hade genomlett en enormt jobbig bussresa under natten gick vi alla först och lade oss en stund när vi kom fram till La Paz. När vi återhämtat oss lite blev det lite mat och fotboll (Liverpool - West Ham 3-0 :-)) och sedan ut för att bekanta oss lite med staden. Vi knallade runt lite och hamnade till slut utanför det beryktade fängelset San Pedro. Vi hade hört att man kunde få gå in där om man mutade vakterna. Numera verkar det dock vara lite mer organiserat och så fort vi kom fram till fängelset kom det fram en kvinna och undrade om vi ville besöka fängelset för 400 bolivianos, typ samma summa i SEK. Det ville vi gärna, men helst dagen efter, dock kunde de inte garantera att det gick på grund av någon annalkande hungerstrejk inne på fängelset. Det hela artade sig så att vi till slut stod innanför murarna på ett av världens mest beryktade fängelser... I min naiva tro antog jag att kvinnan som sålt "rundvandringen" till oss skulle vara med och guida oss där inne, men så var inte fallet... När vi kommit innanför den första dörren möttes vi av ett gäng vakter och vi skrev upp oss på en besökslista, och allt verkade ganska välordnat, men sen hux flux låstes en grind upp och vi leddes in i själva fängelset medan grinden låstes bakom oss. Nu var vi alltså inlåsta i ett av världens mest ökända fängelser tillsammans med tusentals mördare, droghandlare, våldtäktsmän och annat löst folk. Grejen med San Pedro är att ingen fånge är inlåst, utan alla går runt fritt där inne. Det finns celler men de fungerar mer som bostäder och fängelset har sin egen "bostadsmarknad" där fångarna får köpa sina celler. Fängelset är som en stad i miniatyr. Så där var vi alltså inlåsta med alla dessa högkriminella människor. En annan detalj är att inga fängelsevakter finns inne på själva fängelseområdet. De vakter som finns där inne är själva fångar med minst ett 30-årigt fängelsestraff... Weird!!! Jag måste erkänna att jag var lite skakig när dörren låstes bakom oss :-). Men efter att vi fått bekanta oss lite med vår "guide", droghandlaren Hernan, och vår personliga vakt, mördaren Pedro, kunde man slappna av lite...
Huvudingången till San Pedro.
Jag tror vi slussades runt där inne mellan avdelningarna i ungefär en och en halv timme och fick lära oss mycket om fängelset under tiden. Upplevelsen är dock mer som att man befinner sig i en liten by, med människor överallt, även kvinnor och barn. Fångarna får nämligen ha sina barn på fängelset om de vill. En mycket speciell upplevelse!!! Turen avslutades med att Hernan ledde in oss i ett rum tillsammans med Pedro och en annan mördare, Poko. Där inne undrade Hernan om vi ville köpa kokain för 100 bolivianos grammet, samt tyckte att vi skulle betala lite dricks för guidningen. Tillsammans med ett par bolivianska mördare tyckte vi att dricks kanske inte var en så dålig idé... När detta lilla förfarande var över sade vi "hej då" till våra nya "vänner" och blev utsläppta ur fängelset.
Pedro och vi andra inne på fängelset.
Innifrån fängelset.
Det här låter helt sjukt, vilket det också är, men det här har hållit på i många år, och så vitt jag vet har ingen turist skadats hittills. Pengarna man betalar går till upprustande av fängelset samt till olika interner. Har man pengar kan man leva bra inne i San Pedro, så det här är big business för fångarna, och skulle då någon av besökarna skadas kan en stor inkomstkälla försvinna, således är säkerheten som betalande besökare hög, trots det "udda" klientelet som "bor"där inne.
Kvällen sedan blev inte mindre konstig... Vi hade hört talas om ett ställe kallat något i stil med Route 36 där kokain skulle säljas helt öppet, vilket verkade vara väldans knepigt. Av en "händelse" skulle halva hostelet till detta ställe, så vi hängde på, och till vår förvåning var det ungefär som vi fått det berättat for oss. Vi kom in i en källarlokal och allt såg ut som vilken normal bar som helst. Den marginella skillnaden var bara att man kunde beställa kokain helt öppet, sa folk drog linor helt öppet pa borden!!! Här var det alltså inte ölburkar på borden utan små paket med cola och en jävla massa vattenflaskor, weird!!!
Imorgon blir det death road, en cykelslinga som ska vara lite farlig om man cyklar bredvid vägen...
Eftersom vi hade genomlett en enormt jobbig bussresa under natten gick vi alla först och lade oss en stund när vi kom fram till La Paz. När vi återhämtat oss lite blev det lite mat och fotboll (Liverpool - West Ham 3-0 :-)) och sedan ut för att bekanta oss lite med staden. Vi knallade runt lite och hamnade till slut utanför det beryktade fängelset San Pedro. Vi hade hört att man kunde få gå in där om man mutade vakterna. Numera verkar det dock vara lite mer organiserat och så fort vi kom fram till fängelset kom det fram en kvinna och undrade om vi ville besöka fängelset för 400 bolivianos, typ samma summa i SEK. Det ville vi gärna, men helst dagen efter, dock kunde de inte garantera att det gick på grund av någon annalkande hungerstrejk inne på fängelset. Det hela artade sig så att vi till slut stod innanför murarna på ett av världens mest beryktade fängelser... I min naiva tro antog jag att kvinnan som sålt "rundvandringen" till oss skulle vara med och guida oss där inne, men så var inte fallet... När vi kommit innanför den första dörren möttes vi av ett gäng vakter och vi skrev upp oss på en besökslista, och allt verkade ganska välordnat, men sen hux flux låstes en grind upp och vi leddes in i själva fängelset medan grinden låstes bakom oss. Nu var vi alltså inlåsta i ett av världens mest ökända fängelser tillsammans med tusentals mördare, droghandlare, våldtäktsmän och annat löst folk. Grejen med San Pedro är att ingen fånge är inlåst, utan alla går runt fritt där inne. Det finns celler men de fungerar mer som bostäder och fängelset har sin egen "bostadsmarknad" där fångarna får köpa sina celler. Fängelset är som en stad i miniatyr. Så där var vi alltså inlåsta med alla dessa högkriminella människor. En annan detalj är att inga fängelsevakter finns inne på själva fängelseområdet. De vakter som finns där inne är själva fångar med minst ett 30-årigt fängelsestraff... Weird!!! Jag måste erkänna att jag var lite skakig när dörren låstes bakom oss :-). Men efter att vi fått bekanta oss lite med vår "guide", droghandlaren Hernan, och vår personliga vakt, mördaren Pedro, kunde man slappna av lite...
Huvudingången till San Pedro.
Jag tror vi slussades runt där inne mellan avdelningarna i ungefär en och en halv timme och fick lära oss mycket om fängelset under tiden. Upplevelsen är dock mer som att man befinner sig i en liten by, med människor överallt, även kvinnor och barn. Fångarna får nämligen ha sina barn på fängelset om de vill. En mycket speciell upplevelse!!! Turen avslutades med att Hernan ledde in oss i ett rum tillsammans med Pedro och en annan mördare, Poko. Där inne undrade Hernan om vi ville köpa kokain för 100 bolivianos grammet, samt tyckte att vi skulle betala lite dricks för guidningen. Tillsammans med ett par bolivianska mördare tyckte vi att dricks kanske inte var en så dålig idé... När detta lilla förfarande var över sade vi "hej då" till våra nya "vänner" och blev utsläppta ur fängelset.
Pedro och vi andra inne på fängelset.
Innifrån fängelset.
Det här låter helt sjukt, vilket det också är, men det här har hållit på i många år, och så vitt jag vet har ingen turist skadats hittills. Pengarna man betalar går till upprustande av fängelset samt till olika interner. Har man pengar kan man leva bra inne i San Pedro, så det här är big business för fångarna, och skulle då någon av besökarna skadas kan en stor inkomstkälla försvinna, således är säkerheten som betalande besökare hög, trots det "udda" klientelet som "bor"där inne.
Kvällen sedan blev inte mindre konstig... Vi hade hört talas om ett ställe kallat något i stil med Route 36 där kokain skulle säljas helt öppet, vilket verkade vara väldans knepigt. Av en "händelse" skulle halva hostelet till detta ställe, så vi hängde på, och till vår förvåning var det ungefär som vi fått det berättat for oss. Vi kom in i en källarlokal och allt såg ut som vilken normal bar som helst. Den marginella skillnaden var bara att man kunde beställa kokain helt öppet, sa folk drog linor helt öppet pa borden!!! Här var det alltså inte ölburkar på borden utan små paket med cola och en jävla massa vattenflaskor, weird!!!
Imorgon blir det death road, en cykelslinga som ska vara lite farlig om man cyklar bredvid vägen...
Kommentarer
Postat av: Thea
Även om det var länge sedan du lade upp detta inlägg måste jag fråga. Har du läst boken El Choco? Om inte så bör du göra det med tanke på att du har varit på San Pedro ;)
Svar:
oxelgren
Trackback
