För minnen och grunda analyser i stunden

Eftersom torsdagskvällen var lugn, pga taskig hals och lätt feberkänning från min sida, så kom vi upp relativt tidigt på fredagen och möttes av ett väder som innebar dryga 25 grader och soldis, vilket eventuellt kan vara det bästa vädret!?
Som jag skrev tidigare så kände jag för att hälsa på Cristo Redentor denna dag. De andra var inte så sugna på det utan ville istället till Ipanemas hektiska strand. Detta gjorde att vi splittade upp under dagen, jag till Cristo Redentor och Bias och Robert till stranden.
Som ni säkert alla vet så återfinns Rios enorma kristusstaty uppe på ett berg i staden. Tanken är väl att denna avbild av Guds son ska övervarka staden, eller att Rios invånare ständigt ska känna att en högre makt ser dem, så att de ska hålla sig lite mer i skinnet kanske...? Kan mycket väl vara båda anledningarna och säkert massa andra, men hursomhelst... I mina ögon blir dock detta mest en skön ironi över religionen. Är det inte väldigt komiskt att Kristus "övervakar" en av världens, kanske, mest kriminella och syndiga civiliserade städer? I Rio verkar fest och synd vara religion och inte den konservativa livssyn som kristendomen i mångt och mycket förespråkar. Fast vem vet, statyn kanske byggdes i ironins syfte :-)?
Tillbaka till mitt besök till Cristo Redentor. Jag hoppade på en lokalbuss utanför hostelet och började rulla bort mot statyn. En, ialf i Rio, smart sak i Brasilien är att det inte är busschauffören som tar betalt utan en annan snubbe som sitter vid ingången till bussen. Detta gör att man kan fråga denna person saker som när man ska gå av osv., utan att störa chauffören, vilket jag således fick göra i och med att jag inte hade en aning om var jag skulle av. Betalningssnubben löste dock det hela galant med yviga armröreöser och uttryckandet av Cristo när bussen kommit fram till rätt hållplats.
Väl framme var det bara att inhandla en biljett och efter lite väntan sätta sig på tåget som tar passagerare upp till statyn, för övrigt Brasiliens första elektrifierade järnväg. Kan säkert intressera någon hehe... Resan med tåget var även ganska spännande med ständig lutning och branta stup precis bredvid rälsen. Efter typ 20 minuters färd var man så framme på toppen av berget där Cristo Redentor befinner sig. Denna gigantiska staty med sina armar utfällda som en gest till omfamning av hela Rio!!! Jag kunde verkligen känna hur min gudstro växte inom mig... Eller...? Nej!!! Uppe vid statyn var det enormt mycket turister och man fick jobba lite för att lyckas ta bra foton... Antar jag ialf, jag är ju inte så noga med att fotona ska bli bra, så mina bilder var förhållandevis enkla att ta :-). Hursomhelst, förutom den digra folksamlingen och i mitt tycke parodi på livet som hela grejen symboliserar var utsiken ljuvlig. I jämförelse med Sugar Loaf (Sockertoppen) var detta mycket bättre. Härifrån såg man verkligen hela Rio tydligt, vilket man tyvärr inte gjorde från Sugar Loaf, dock var allt mycket mer avslappnat uppe på Sugar Loaf. Måste man välja ett av dessa utsiktsställen så är min åsikt att en tripp till Cristo Redentor är överlägsen i både utsikt och pris.

Skrämmande tjusigt med solen som lyckas komma fram genom diset bakom Jesus.

Sugar Loaf-klippan vid vattnet. Här syns tydligt hur mycket lägre det är där.

Maracana-stadion, som jag inte tror var synlig från Sugar Loaf.

På vägen hem sedan hade jag nästan satt mig i klistret genom att inte ta reda på vilken buss som gick hem (I Rio har bussarna nämligen olika nummer åt olika håll på samma sträcka), men genom att säga Ipanema och peka fixade en vänlig brasse så att jag hamnade på rätt buss :-). Slutet gott allting gott!!!