Melbourne

 
För känsliga läsare så utgår nu en varning om att det här inlägget kan bli en aning svinlångt beroende på att en sexdagars vistelse i Melbourne kommer avhandlas i ett inlägg.
 
Onsdag, 21 november
 
Den här dagen började iofs inte helt oväntat i Perth ;-). Eftersom flyget gick på eftermiddagen så passade jag och syster på att hinna med lite sightseeing i Perth innan avresan. Först tog vi en sväng till en park i East Perth för att kika på aboriginer... Hehe, hur jädrans illa det än låter så var det faktiskt så, för i den parken brukar det befinna sig en och annan aborigin, eller som en nära person till mig uttryckte det "jaha, är det här dom hänger". Parken i sig är, med eller utan aboriginer, väldigt vacker och hursomhelst värd ett besök. Efter att ha tagit en kaffe i krokarna åkte vi vidare till Heirisson Island för att bekanta oss med andra kända levande varelser från Australien, jättekängurur. Någon har placerat några jättekängurur ute på den här ön, vilken är rätt stor, så att vi från allmänheten kan åka dit och kika på dem, vilket vi nu gjorde.
Den här bilden kommer jag noga byta ut när jag lagt in syrrans bilder på den här datorn, men kängurur på Heirisson Island ialf.
 
Sedan bar det av till flygplatsen för att flyga iväg till Melbourne. Framme i Melbourne kom jag i samspråk med en ung engelsman som skulle till samma hostel som jag och första nya facebook-vännen var ett faktum. Efter ett glas vin och lite språkande med samma engelsman samt några dyngraka tyskar i hostelets bar var det läggdags.
 
Torsdag, 22 november
 
Efter att ha stött på samma engelsman av en slump nere i hostel-lobbyn ansåg vi att det var en bra idé och dag för att knalla runt i Melbourne en sväng. Staden är precis som Perth, Sydney och säkert alla andra större städer i det här landet, en blandning av moderna skyskrapor och gamla ruckel. Till skillnad från exempelvis Perth och Sydney så har Melbourne ett mycket stort spårvagnsssytem, vilket dock är rätt långsamt. I stort känns Melbourne väldigt välkomnande och fräscht. Några roliga småsaker var att det exempelvis spelades musik ur högtalare vid ett gångstråk vid floden Yarra, samt att gatuunderhållning fanns lite här och var.
Melbourne-skyline.
 
Vi gick även och kikade på Cricket-stadion samt arenan för Australian Open, Rod Laver-arena, men vi var inte inne i någon av arenorna.
Det är inte många svenskar som vunnit en Grand-Slam de senaste åren men Thomas Johansson behöver inte skämmas :-).
 
Efter en sväng till det futuristiska Federation Square, där vi även mötte upp en av tyskarna, så bar det av till Eureka Tower som är en 300 m hög skyskrapa med södra hemisfärens högsta utsiktsplats. ...och inte såg byggnaden så där jättehög ut utifrån, men väl däruppe i snålblåsten måste jag säga att jag ansåg att jag var rätt högt upp...
Utsikt från Eureka Tower över bland annat Rod Laver-arena. Ett mecka för tennisorakel som Björn Hellberg och Tobias Fornbrant.
 
Kvällen bjöd senare på fler tyskar och en del alkohol samt ett besök till någon slags bar utan skylt, varpå man kan undra hur legal denna bar är?
 
Fredag, 23 november
 
Eftersom jag är rätt gammal, i jämförelse med de flesta andra som bor på hostel och som är ute och dricker öl, accepteras åldersursäkten rätt bra när man försöker smita iväg från ett halvdåligt ställe... Så jag kom i säng runt halv 3 kvällen innan och var således inte supertrött under fredagsmorgonen.
 
Under fredagen tog jag spårvagnen ner till stranden i den charmiga stadsdelen St. Kilda. Efter att ha gått runt lite och satt mig för att inta ett mål mat råkade jag på engelsmannen igen :-). Han var på typiskt engelskt vis inte så pigg eftersom han lämnat tidigare nämnda bar kl 7 på morgonen, eller något liknande, samma dag... Ung som han är var han dock glad i hågen och berättade om tjejer som dansat runt stolpar osv.
St. Kilda pier med stranden i bakgrunden. Stranden är dock inget jättespeciellt i Melbourne.
 
I St. Kilda finns även en gammal, och väldigt liten, nöjespark vid namn Luna Park med en bergochdalbana i trä, men tyvärr var den stängd när jag var där, så projektet att åka svingammal bergochdalbana fick jag tyvärr stryka ;-(.
Bu-hu, stängt! Bergochdalbanan är det man ser byggt av vitmålat trä.
 
Sedan bar det tillbaka till hostelet för att göra sig i ordning för kvällens fest som Kevin styrt upp genom att köpa biljetter till en DJ-festival i National Gallery. Kevin är en snubbe som jag, Bias och Robert träffade på flera ställen i Sydamerika. Nu är kanske inte jag den största supportern av DJ-tillställningar, men inramningen, sällskapet, arkitekturen och intoxikationen gjorde det hela till en minnesvärd kväll :-).
Kevin och några av hans polare vi spenderade kvällen med under spelningen.
 
Själva spelningarna slutade runt 1 på natten eftersom de inte fick hålla på längre i National Gallerys lokaler, så därför begav vi oss vidare till andra ställen och hamnade till slut på något uteställe med flera våningar och med palmer på taket och där varje våning stängde olika tider, uppifrån och ned. Jag har faktiskt inte heller en aning om hur vi tog oss från National Gallery in till dessa uteställen... Humm antagligen med spårvagn. Kvällen var mycket lyckad med många nya bekantskaper.
 
Lördag, 24 november 
 
Av olika inte helt konstiga anledningar vaknade jag upp rätt sent på lördagen, och efter en brunch med Kevin och hans boendepolare Jamima och Malachi i Brunswick så fick jag skjuts tillbaka till hostelet för att duscha och sova lite, sedan var det dags att ta spårvagnen tillbaka till Kevin och hans polare för ytterligare en festkväll. De gästvänliga lirarna bjöd på mat. Denna kväll var det ytterligare ett DJ-event, men i ett parkeringshus vid Melbourne Universitet, ett tokfräckt ställe. Musiken var väl så där, men det var skoj ändå. Den här gången for vi inte vidare ut i natten efteråt utan tog oss bara tillbaka till Kevins boende för att snacka, äta och kika på diverse bisarra You-tube videos. ...och det är fascinerande vad saker kan bli roliga och intressanta i olika tillstånd.
Kevin, jag och Malachi utanför Melbourne Universitet.
 
Söndag, 25 november 
 
Söndagen blev av samma anledningar som lördagen inte så lång... Det blev dock brunch på ytterligare ett rätt fräckt fik för att sedan bära iväg ner till stan för att kika lite på en marknad. Nu kommer jag inte ihåg vilken marknad det var vi besökte, men jag tror att det var Melbournes största, och den skiljde sig inte från marknader i allmänhet, utan det såldes färskt kött och färska grönsaker samt all möjlig skit som det alltid säljs på marknader. Ett bra ställe för att köpa färskt kött och färska grönsaker, men i mitt tyckte inte så intressant. Vi var även inne i en gammal förfallen lagerbyggnad inne i stan. Där i all bråte spelades det musik och såldes saker. Jag hade tyvärr inte med kameran dit och mobilen var tom på batteri, så inga bilder därifrån, men det var en mycket fräck omgivning.
 
Under kvällen blev det en hej då mussel-middag, musslorna köpta på marknaden, med Kevin och de han bodde med, mycket gott. Tillbaka på hostelet blev det ett glas vin med engelsmannen och en ny rätt irriterande tysk, sedan var det god natt.
 
Måndag, 26 november
 
Detta blev den enda dagen som jag spenderade en del av i min ensamhet. Efter en frukost på McDonalds kilade jag iväg till Immigarationmuseumet i Melbourne, men fick ingen rabatt trots att jag jobbar på Migrationsverket :-). I museumet skildrades hur immigrationen sett ut under Australiens relativt korta tid som nation.
Om ni kan läsa det här, så ser ni att allt inte varit så lyckat i Australiens immigrations-historia.
 
Huruvida det är lämpligt att sätta alla asylsökande i "läger" utanför landet är också väldigt omtvistat.
 
Efter detta intressanta besök gick jag runt lite i centrum för att se om jag kunde hitta något att köpa, vilket jag inte gjorde. Det är alltid så svårt, eller snarare tidsödande, att lära sig om "nya" affärer generellt har saker man gillar eller inte.
 
Hemma på hostelet igen hittade jag en kinesisk tjej på mitt rum som studerade i Australien, och som tyckte det var en lika bra idé som jag att gå iväg och se senaste Bond-filmen Skyfall. Filmen var för övrigt över alla förväntningar och jag ger den högsta betyg. ...och nej jag är ingen Bond-fantast.
 
Nu två dagar senare är jag tillbaka i Perth igen med många nya minnen och erfarenheter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0