För minnen och grunda analyser i stunden

Oisin Cantwell har som en i raden av halvdåliga krönikörer på Aftonbladet gjort bort sig med en usel krönika angående migration, och krönikan behandlar givetvis det nu uppmärksammade fallet Haddile. Hans poäng är att Migrationsverket utvisar en mängd barn till olika länder och vilka inte blir uppmärksammade i media, men när de väl blir uppmärksammade i media ger Migrationsverket med sig och bestämmer sig för att göra rätt, d.v.s. ge uppehållstillstånd till någon som enligt svensk lag inte ska ha uppehållstillstånd.

 

Det han och resten av Sverige inte verkar förstå är att Migrationsverket är pressat av hittills i år knappt 46 000 ansökningar om diverse tillstånd i Sverige och där allt ska gå i raketfart enligt lean-modellen. Det stora problemet är ju knappast att några, i de flesta avseenden, ganska rimliga beslut som Hadilles och Alis verkställs, snarare är problemet att beslut generellt inte hinner utredas ordentligt, så att rättsäkerheten sätts ur spel, samt att faktiskt myndigheten ger med sig för en oinsatt och okunnig opinion.

 

Var är debatten om att en man skjöt ihjäl en kvinna för att försöka få uppehållstillstånd om han skulle få ensam vårdnad om deras gemensamma barn, vilket dock inte alls är självklart att han skulle få, men tanken var ju god...?