Nära ögat, och varför vill man inte förstå?

Idag åkte jag en sväng till Uppsala för att hämta en hylla, en borrmaskin, och en slagborrmaskin hos lillasyrran. På vägen dit, precis när jag lämnat Örebro, körde jag en aning för fort och körde om några bilar samt en motorcykel. När jag kör om Volvo och Saab-bilar brukar jag dock kika in lite i bilen för att se att det inte är någon civilpolis, och denna gång såg jag ett polisemblem på tröjärmen på föraren... Oops, sakta ned, men inte för mycket, försöka komma in i trafikrytmen flög igenom huvudet. När jag kört om civilbilen och jag låg en si så där 100 m framför med ett par bilar emellan slogs blåljusen på, och jag tänkte aj, aj, aj... Men det var inte mig de blinkade på som tur var utan motorcykeln. Där kom mitt körkort undan med blotta förskräckelsen :-).
 
På vägen lyssnade jag även på ett radioprogram med normalt duktiga Hanna Hellquist där hon intervjuade Ulf Brunnberg om hans "anti-feministiska" uttalanden. Trots flera försök att provocera Ulf lyckades hon inte och blev ofta svarslös på Ulfs ärliga och vettiga resonemang. För er som inte vet så har Ulf Brunnberg bland annat uttryckt att det borde finnas en manskanal på TV och att mordet på häktet i Flemingsberg kanske inte hade skett om det varit manlig personal, och han motiverade sina tankar alldeles utmärkt under intervjun, medan Hanna inte visste vad hon skulle säga. Men den stora "vad är det här!?" kom efter intervjun när Hanna frågade sin kollega i programmet om vad hon tyckte om intervjun och hon svarade något i stil med att "jag är imponerad att du klarade av att hålla det hela på en bra nivå eftersom Ulfs argumentation var så horribel". Man får tycka vad man vill om feminism och gubbslem, men Ulf Brunnberg ska ha all heder åt att stå för det han säger och hur han motiverar det han säger. Efteråt intervjuades även en psykolog som skulle förklara identitet, och som så ofta förut när psykologer ska förklara något, så har de inget att säga, för att det mesta bara är teorier, så rätt värdelöst.
 
LIverpool vann precis med 1-0 mot Stoke, och det såg riktigt bra ut. Borde blivit 3-0, men Begovic var kung i Stoke-målet. Men kul att se Liverpool så överlägnsa Stoke, det brukar de inte vara. Det blev dock nästan som vanligt, när Stoke fick en straff i slutminuten, som dock Mignolet (som varit lite skakig innan) räddade, samt att han tog returen. Skön start för honom trots allt, trots darrig inledning.
 
Nu blir det nog ett avsnitt Game of Thrones, och det är precis så jävla bra som alla säger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0