För minnen och grunda analyser i stunden

Idag på tåget hem från jobbet hoppade det på två klassiska "fullegubbar". Det händer ibland på tåget och bussen hem från jobbet att det gör det, och då åker jag nästan alltid hem vid 16:30, och att vara packad vid den tiden mitt i veckan verkar inte vara något konstigt för en del. Varje gång det händer är det svenska män som i varje fall nått över 40 år i ålder, och idag hände det igen, och idag var det en av de värsta typerna. En rätt stor rödbrusig lufs som betedde sig på det där psykopatiskt trevliga sättet, genom att prata lite med de flesta, och vara rätt trevlig emot de som svarar och rätt otrevlig mot de som inte svarar eller inte hör honom. En sådan där människa som det kryper i kroppen på en när man ser och hör. Jag satt rakt bakom honom och försökte sova, och blev bara mer och mer irriterad för att han inte kunde hålla käften. Trots det sa jag inte til honom, och det gjorde ingen annan heller, och när han inte hade någon biljett och visade något helt annat kvitto för konduktören så godtog denne detta också. Summa summarum så satt säkert en 10 personer i hans direkta närhet, och jag kan tänka mig att alla irriterade sig på honom, även om han inte var direkt otrevlig, eller odräglig, men ingen bad honom hålla käften. 

 

Varför är det så? Det enklaste att skylla ifrån sig på är väl att han inte var så jobbig, gjorde ingen illa osv., men jag tror inte det är det som är problemet, utan det är en liten "feghet" i oss människor. Att så länge det inte är överjävligt jobbigt så får det ändå vara ok, även om man vet att majoriteten tycker samma sak som en själv. Spänningen som uppstår i kroppen av att behöva säga till någon som verkar labil är värre än att uthärda eländet.

 

Den här bloggen låter ibland som pro-SD, men så är inte fallet, förutom att SD har något som inget annat parti i Sverige har, ett mandat att kunna säga "sanningen", utan att behöva tänka så mycket över konsekvenserna. Att många tidningar, andra partier osv. hela tiden försöker att inte låtsas om detta faktum irriterar mig stort.

 

Som igår, när Aftonbladet i en rätt liten artikel skriver om att en Centerpartist antagligen försnillat flera miljoner i ett biståndsprojekt i Irak, kommer det samma dag ett "avslöjande" om att en SD-topp har uttalat sig rasistiskt. En sådan slump har jag lite svårt att tro på.