Kroatien och Hercegovina - Ett inlägg i klass med en kortare bok...
Det här inlägget är långt, och jag förväntar mig inte att någon vill/orkar läsa. Som jag sagt förut, den här bloggen är för mina minnen, och anledningen till att jag skriver ned det i en blogg och inte i en koventionell dagbok är att moroten att skriva ändå blir lite större när jag vet att någon annan faktiskt har möjligheten att läsa.
27 juli 2014
Dagen för avfärd, till Arlanda! Ja, som jag tidigare nämnt så fann jag ingen bättre lösning än att åka tåg upp till Arlanda kvällen innan avfärden till Split i Kroatien morgonen efter. Bara för att jävlas så regnade det rejält när jag skulle ta mig till tågstationen i Örebro, vilken innebar att jag blev tvungen att ta med regnkläder i en redan välpackad väska... Annars gick resan till Arlanda bra, trots att tåget var försenat. Väl på Arlanda var min förhoppning att få komma in innanför säkerhetskontrollen för några timmars sömn någonstans i någorlunda säkerhet, vilket dock inte var tillåtet, så det blev för mig att hitta någon annanstans att sova. Efter lite letande lade jag mig utanför McDonalds på en träbänk, och lyckades nog få någon timmes sömn ialf, även om det var särdeles obekvämt. Det verkar även vara rätt populärt att sova på Arlanda, och folk hade med sig både liggunderlag och filtar.
Trötta ögon på en bänk på Arlanda.
28 juli 2014
Men vad hände nu? Nu försvann en hel del jag redan skrivit om Split, suck... Bara skriva om det... Resan ner till Split gick bra och efter att ha diskuterat saken med lokalbefolkningen hittade jag mitt hostel. Jag hade dock hittat rätt plats på egen hand, men hostelet hade inte skrivit sitt namn på ytterdörren, och när jag kände på ytterdörren uppfattade jag den som låst, men lokalbefolkningen visade att så inte var fallet, och jag hittade således till slut rätt :-). Hostelet heter "Stay Inn Split" och är mycket mysigt med trevlig personal, rekommenderas. Efter att jag checkat in tog jag mig en promenad för att hitta något att äta och för att bekanta mig med Split. Jag blev rekommenderad att äta på "Buffet Fife", och det verkade många andra också ha blivit, för det var många turister där, men ändå både bra inhemsk mat och bra priser. Jag hamnade således där ett par gånger till under mina sedermera tre dagar i Split. Vid detta första besök fick jag sitta med några kroater, restaurangen gör så att de sätter ihop olika sällskap på grund av platsbrist, och där fick jag för första gången höra om korrumperade politiker i Kroatien, men det var inte den sista.
När jag var mätt och belåten tog jag mig en närmare titt på Diocletianus palats, ett enormt och hyggligt välbevarat palats som den, icke förvånande, romerske kejsaren Diocletianus uppförde på 200-talet. Jag kilade bland annat upp i ett torn där för att få lite utsikt över palatset och staden Split.
...och det såg ut så här, åtminstone åt ett håll :-). Palatsets ena hörn och stora hamnen i Split.
Nu var jag dock trött så jag bestämde mig för att gå tillbaka till hostelet för en power-nap. Utvilad och glad bar det sedan iväg på dagens andra promenad som bar iväg till Marjan-parken, som är lite av en blandning av ett berg och en park mitt i Split med bra utsikt över staden och ett stort kors på toppen, av vad det senare verkar otroligt populärt i Kroatien. Det var även ganska många trappsteg och uppförsbackar för att komma upp på toppen.
Halvvägs till toppen såg jag ut så här!
Allra längst uppe på toppen hade Gud, eller någon annan, vad vet jag, uppfört ett stort kors.
Kvällen blev sedan lugn och jag gick efter en sen middag där jag mest satt och störde mig på att det var så mycket skandinaver i krokarna å lade mig. Innan läggdags hittade jag dock min första kompis under resan, Mark från Vancouver.
29 juli 2014
Jag och Mark tog efter en halvsen frukost/lunch ytterligare en promenad igenom Diocletianus palats, mest för att jag ville ha lite bilder på mig i palatset :-).
Typ så här :-).
Tanken var som synes på bilden att vi skulle till stranden, och dit tog vi oss också, men stränder och Kroatien verkar inte gå hand i hand. Sämre stränder har jag nog inte sett någonstans i hela världen, skulle eventuellt vara i Grekland, men annars vettitusan om det kan vara sämre. Sand existerar knappt, och på de ställen där stranden inte utgörs av en jättevass klippa är det tokpackat med folk och mest småsten. Kroatien har mycket annat bra, men stränderna suger. ...och när en väl lyckats ta sig genom stenbrottet för att komma ner till vattnet är vattnet för varmt för att ge någon direkt svalka också!
Det är så här det ser ut typ överallt, inte så värst...
Efter ytterligare ett besök till "Buffet Fife" för bland annat lite gulasch (tydligen en stor grej även i Kroatien, och inte bara i Ungern) så bestämde jag och Mark oss för att gå på pub-crawl... Pub-crawl i Split är galet! En betalar 250 kuna (har jag för mig), vilket är omkring 300 sek, och får för de pengarna dricka precis hur mycket alkohol en vill under 90 minuter, och det är inte så att det är svintidigt på kvällen som det är gratis alkohol, eller något annat hinder för en hög och "gratis" alkoholkonsumption, utan det var runt 23:00 tiden det var fri alkohol, och enkelt att beställa. En kunde välja mellan flera olika drinkar, shotar, öl osv, och enligt min uppfattning så snålades det inte med alkoholen, även om drinkarna kanske inte var fantastiska. I priset ingick även köföreträde och inträde till en eller ett par klubbar. Det var rätt intressant att se hur en stor grupp människor väldigt fort gick från väldigt lugna till allt annat än lugna :-). Min kväll slutade dock rätt tidigt eftersom jag på något vänster lyckades tappa bort de andra som var med i pub-crawlet när de gick vidare, och att jag då inte riktigt visste var jag skulle ta vägen, så jag gick hem :-(.
"Dricka hur mycket man vill-fest" med Mark och några andra kanadensare, dock från Toronto.
30 juli 2014
Den här dagen var kanske inte den piggaste under resan, och jag och Mark hade tidigare bestämt oss för att åka ut till ön Hvar utanför Split, vilket också var vad vi gjorde denna dag. Först åt vi dock en lunch på "Buffet Fife" :-). Kroaterna jag pratat med under resan har gnällt mycket på vädret, och sagt att denna sommar varit ovanligt instabil, kall och den sämsta på 30 år osv, och denna dag blev lite underlig med anledning av vädret. Först och främst hade vi svårt att ta oss till Hvar eftersom katamaranen inte gick på grund av dåligt väder, och att eventuellt inte färjan skulle gå heller, men det gjorde den till slut och vi kom men den ut till Hvar, en resa på ungefär två timmar. På Hvar bodde jag och Mark på olika hostel, eftersom jag bokat lite sent och det blivit fullbokat där han skulle bo. När jag sedan skuille checka in på mitt hostel hade det blivit något fel, så jag fick ett eget rum på någon annan gästinrättning bredvid det hostel jag skulle bo på... Hursomhelst blev det så att vi senare under kvällen hamnade på Marks hostel tillsammans med en austaliensare vi träffat på vägen till Hvar, och det blev några öl osv, men sedan blev det väderkaos. Medan Mark, australiensaren och alla andra turister från hostelet hade gått iväg till en bar precis innan väderkaoset, blev jag kvar en stund och pratade med några kroater, och då började spöregnet. Det åskade och fullkomligt öste ner vatten från himlen. Detta gjorde att kroaterna jag pratat med bestämde sig för att gå hem, och att jag kom till den aktuella baren dit alla enligt uppgift skulle ha gått först en timme eller mer senare än alla andra, och när jag väl kom dit så kände jag inte igen någon, så jag gick hem igen ganska blöt. Jag hade dock fått en poncho gjord av en sopsäck innan jag gick iväg till baren av hostel-personalen, så jag klarade mig rätt bra från det dåliga vädret trots allt :-)
31 juli 2014
När en tappar bort en kompis får en umgåsas med en annan, så denna dagen blev det som så att jag spenderade tiden med Ena från Zagreb istället. Hon såg till att vi tog en båt till en liten ö precis utanför Hvar-stad för att sola och bada lite. Jag badade givetvis bara, och solade ingenting. Där ute på ön var det även tillåtet att bada naken, så säkerligen en tredjedel där på ön sprang runt spritt språngande nakna :-). Det blev dock inte så där jättemycket bad för hälften av tiden spenderade vi istället i några liggstolar på en restaurang och åt och drack gott istället.
Corona är inte alls dumt i värmen på sommaren, inte sallad heller iofs.
Det blev sedan något dopp till för att sedan ta båten tillbaka in till Hvar-stad. Där kilade vi upp till ett gammalt fort som en gång, även så långt tillbaka i tiden att inte ens jag var född, försvarade staden.
...och Hvar ser ut så här ovanifrån om ni bortser från Ena och mig som är i vägen.
Tillbaka på hostelet var det fest, och där började jag prata med Brendon och Andrea för första gången, men återkommer till det senare. Eftersom jag kom tillbaka till hostelet rätt sent var det rätt snart dags att gå därifrån, och då hamnade vi på den bar (Aloha) där Amir, vars familj äger hostelet, arbetar som bartender, vilket innebar drinkar för 25 sek ungefär :-). På vägen till baren träffade jag även på en kille som jobb-pendlar på samma tåg som mig, liten värld. Jag hängde på den här baren en stund för att sedan möta upp Ena och några andra kroater, för jag kände att det var roligare att spendera tid med lokalbefolkningen än andra turister. Så småningom hamnade vi på en klubb, Carpe Diem, vilken ligger ute på en ö dit en givetvis måste åka båt, och eftersom jag var med kroaterna kom jag in gratis osv :-). Den här klubben är den klubb dit de flesta turister som är på Hvar brukar ta sig för att den är öppen till 5-6 på morgonen eller något sådant. Nog att klubben ligger på en liten ö, och att det därmed var rätt fräckt, men det spelades bara galet dålig house-musik där så jag hade ärligt talat inte speciellt roligt. Då var det roligare när klubben stängde... Jag trillade väl hem runt 6-7 någon gång på morgonen sedan...
1 augusti 2014
Denna dag blev efter att jag gått upp väldigt tidigt för att byta boende tillbaka till det ställe där jag spenderade första natten på Hvar en ganska lugn och trött dag. Jag mötte upp Ena och en kompis till henne på en vass klippa i Hvar för lite bad. Där hängde vi väl några timmar, och så mycket mer produktiv en så blev inte denna dag. Jag bokade en båtresa tillbaka till Split så att jag dagen efter skulle kunna ta en buss till Mostar i Hercegovina-området i Bosnien.
Jag och en typisk "strand" i Kroatien.
Det blev sedan lite thai-mat och tidigt i säng eftersom båten tillbaka till Split skulle gå 07:45 morgonen efter. Även denna gång fick jag åka färja med anledning av att katamaranen blivit fullbokad.
Summa summarum så är Hvar, åtminstone under peak-season, ett extremt partyställe med en ganska ung publik. Lite som Kos när jag var ung. Det är skoj, men annars är det väl på intet sätt fantastiskt.
2 augusti 2014
Båtresan gick bra och jag fick tag i en bussbiljett till Mostar och kom på bussen utan större problem förutom att jag var hungrig som bara den eftersom jag inte hade några kroatiska pengar kvar efter att jag köpt bussbiljetten. De tog inte kort som jag räknat med. När jag skulle gå på bussen var jag även tvungen att betala för att få ställa bagaget i bagageutrymmet... ...och som tur var hittade jag lite euro, men ändå gahhh!!! Det blev en hungrig och alldeles för lång bussresa, och varför den tog extra tid vet jag inte, men antagligen berodde det på mycket trafik.
Morgon-färjan till Split.
Efter flertalet småsomningar under bussresan var jag så framme i Mostar, och vad visste jag om Mostar innan? Inte någonting direkt. Det blev dock en fantastiskt positiv överraskning. Staden är mycket vacker med floden Neretva och berg som omsluter staden. När jag checkat in gick jag, en austrliensiska från Perth och två engelskor från London ut på en liten promenad i staden och för att hitta något att äta.
Bron Stari Most i kvällssolen i Mostar som sprängdes av kroaterna för ungefär 20 år sedan under frihetskriget, men som sedan har byggts upp igen.
Det blev sedan ganska mycket bosnisk mat med cevapcici och grejer på en restaurang, och sedan bokade vi en dagstur dagen efter med Taso vars familj äger hostelet där jag bodde för att se omgivningarna runt Mostar. Det blev således ganska tidigt i säng denna kväll.
Smaskelibonk, som Niklas Wikegård säkert hade sagt!
3 augusti 2014
32 år, usch, men tack för alla grattis-hälsningar. Dags-turen började med lite burek-paj för att sedan fortsätta till byn Blagaj där det ligger ett gammalt kloster precis intill källan till floden Buna. Mycket vackert och väldigt gott och drickvänligt vatten.
Klostret i Blagaj för lite smågalna muslimer.
Turen tog oss sedan vidare till Medugorje, ett kanske ännu galnare ställe, där några tonåringar 1981 hävdade att de träffat på jungfru Maria, vilket sedan gjort att katoliker vallfärdar dit och att den till början lilla byn blivit en mindre stad. För egen del var det ungefär som att hamna i Man Utd hejarklack, det kändes helt fel, så jag hädade lite, och efter det har jag haft ont i halsen :-).
På vägen till Medugorje.
Medugorje, och jag är fortfarande skeptisk, trots halsontet... ...oj och där slocknade skärmen en sekund, humm, men jag är ändå fortfarande skeptisk, och det är faktiskt Vatikanen också, så jag är inte ensam :-).
Det näst sista stoppet på turen var också det roligaste, det var ett besök till vattenfallen i Kravice där en även kan bada i de olika vattenfallen, men det var kallt som bara den, så det tog mig en stund innan jag vågade hoppa i :-).
En ganska nybadad Andreas vid Hercegovinas Niagara-fall.
Det sista stoppet var vid en by där rätt många råkat illa ut under kriget, Pocitelj, och där det även återfinns ett slags forntida fort. Vackert är det.
Pocitelj i Hercegovina.
Under kvällen sedan hade jag väl tänkt att hitta på något halv-partajigt, men det var söndag, och det drog ut på tiden, så det blev bara en öl och en sallad och sedan i säng. Vem vet jag kanske även var lite off eftersom jag ändå tycker om att fira min födelsedag med min familj.
4 augusti 2014
Stari Most och jag.
Sedan mötte vi upp Jonathan från England som också var med på turen dagen innan, och tillsammans gick vi sedan till ett på UNESCOs världsarvslista upptagna hus, där en lokal förmåga visade oss runt helt gratis. Måste säga att både bosnierna och kroaterna har varit helt fantastiska vad gäller gästvänlighet, samt även bra på engelska.
Kommer inte ihåg vad det här huset heter heller, men det är från den Ottomanska-tiden, och ett av de mest välbevarade i världen tror jag.
På kvällen sedan gick jag och Jonathan ut och käkade forell och diskuterade politik eftersom han arbetar i EU-parlamentet och enligt egen utsago bland annat haft heta diskussioner med Anna Maria Corazza Bildt. En kan träffa alla sorters intressanta människor när en reser :-). Sedan var det läggdags för bussen till Dubrovnik gick 07:00 dagen efter.
Mostar blev favoriten under denna förhållandevis korta resa!
5 augusti 2014
Efter ytterligare en onödigt lång bussresa i jämförelse med avståndet kom jag så fram till Dubrovnik. Jag antar även att den buss jag och flera andra hade bokat aldrig kom, för när det väl dök upp en buss var den väldigt försenad och många fick stå.
Dubrovnik är staden som delvis är King's Landing i Game of Thrones. När jag kommit fram och sedan gått in i Gamla Staden i Dubrovnik för att försöka hitta mitt hostel så är typ det första som händer att jag träffar på Brendon och Andrea, de jag träffade på för första gången under min vistelse i Hvar, så vi bestämde oss för att hooka upp senare, så plötsligt hade jag nya kompisar igen :-). Brendon från Nya Zeeland och Andrea från Spanien, och de hade även med sig Georgia från Wales.
Eftersom jag var rätt trött så gick jag, efter det att jag checkat in, och åt och sedan tillbaka till hostelet för en liten lur. När jag hade lurat klart var det dags för en tur upp på Dubrovniks massiva murar som omgärdar hela gamla staden. En kan gå på muren i en inte helt cirkulär cirkel, men åtminstone så att går en åt ett håll och fortsätter att gå så kommer en tillbaka dit en började efter ett tag :-).
Dubrovnik och jag.
Dubrovnik, och upp på berget i bakgrunden kan en åka upp med en libana för att titta på utsikten.
På kvällen sedan mötte jag upp Brendon, Andreas och Georgia, och vi bestämde oss för att ta linbanan upp på berget för att ta några glas och äta lite där uppe. Dessvärre var det mörkt när vi var där uppe, så jag har inga bra bilder av Dubrovnik därifrån.
Inte den bästa bilden, men den upplysta muren syns åtminstone.
Sedan åkte vi ner till gamla stan igen och började partaja på riktigt. Vi hamnade på en pub där en kunde beställa in ett rör med tre liter öl, vilket vi gjorde, och sedan for vi vidare till någon klubb. Jag bjöd Brendon på en snus, och det var inte så lyckat för han blev dålig en stund, och menade dagen efter att det måste ha varit snuset som gjort honom dålig och inte alkoholen :-).
Ett rör med öl.
Träffade även lite folk från Bolivia under kvällen, vilket inte är den vanligaste nationaliteten en träffar på när en reser. En bra kväll.
6 augusti 2014
Åter en dag som av naturliga anledningar inte blev så produktiv. Efter en brunch på Dubrovniks första spaghettiria mötte jag upp Andrea för att gå till en av "stränderna" i Dubrovnik. Brendon hade åkt till Österrike, så han var inte längre kvar, och Georgia hade även hon åkt någonstans.
En nybadad jag, och Andrea på stranden i Dubrovnik, och som synes är det snarare sten än strand, och hur mycket folk som helst. Det var svårt att hitta en plats för handdukarna.
Sedan åkte Andrea tillbaka till Barcelona och jag gick tillbaka till mitt hostel, där jag mötte upp med Michael från Danmark, Tom från London (som jobbar på SKF), två fransyskor från Paris och så Raphael från Montreal som ramlade in på på mitt, Michaels och Toms rum uppenbart dyngrak och antagligen hög efter en heldag på en båt. Han repade sig dock under kvällen sedan och verkade alla gånger vara en mycket trevlig pojk. Eftersom jag och Michael skulle iväg tidigt till olika ställen dagen efter så blev kvällen lugn, och vi spenderade den på restaurang "Lady Pi-Pi" i Dubrovnik, en trevlig restaurang med en gammal staty av en naken kissande kvinna utanför, och varför jag inte tog någon bild av den statyn vettitusan. I övrigt fyllde en av fransyskorna år, så hela restaurangen fick sjunga "Happy Birthday" till hennes ära, själv var hon dock inte odelat förtjust över detta tilltag :-).
7 augusti 2014
Revelj tidigt på morgonen, sedan var det bara att hoppa på en buss till flygplatsen i Dubrovnik och sedan flyga hem till Sverige med SAS, och det blev en mycket lugn flygning.
-
Det är fascinerande hur mycket människor en träffar när en lever hostel-livet. En tror att en ska vara själv och uttråkad, men snarare är en aldrig ensam, och människorna en träffar är generellt riktigt trevliga. Allt må bli lite ytligt, eftersom en byter umgänge konstant, men det är på allas lika villkor. Oftast utbildade och intelligenta människor, inga religiösa muppar, samt en väldigt inkluderande sorts människor. Svenskar lyser dock, som vanligt, med sin frånvaro på hostelen, men jag saknar dem inte nämnvärt.
Kommentarer
Trackback
